Förslag till avgörande av generaladvokat M. Poiares Maduro föredraget den 16 januari 2008

1 Originalspråk: engelska.

2 Rådets förordning (EG) nr 467/2001 av den 6 mars 2001 om förbud mot export av vissa varor och tjänster till Afghanistan, skärpning av flygförbudet och förlängning av spärrandet av tillgångar och andra finansiella medel beträffande talibanerna i Afghanistan och om upphävande av förordning (EG) nr 337/2000 (EGT L 67, s. 1). Klagandens namn upptogs i förteckningen genom kommissionens förordning (EG) nr 2062/2001 av den 19 oktober 2001 om ändring, för tredje gången, av förordning nr 467/2001 (EGT L 277, s. 25).

3 Rådets förordning (EG) nr 881/2002 av den 27 maj 2002 om införande av vissa särskilda restriktiva åtgärder mot vissa med Usama bin Ladin, nätverket al-Qaida och talibanerna associerade personer och enheter och om upphävande av förordning (EG) nr 467/2001 (EGT L 139, s. 9).

4 Den gemensamma ståndpunkten 2002/402/GUSP om restriktiva åtgärder mot Usama bin Ladin, medlemmar av al-Qaida-organisationen, talibanerna och andra personer, grupper, företag och enheter associerade med dem och om upphävande av de gemensamma ståndpunkterna 96/746/GUSP, 1999/727/GUSP, 2001/154/GUSP och 2001/771/GUSP (EGT L 139, s. 4). Se framför allt artikel 3 och skäl 9 i ingressen.

5 S/RES/1267(1999) av den 15 oktober 1999.

6 S/RES/1333(2000) av den 19 december 2000.

7 S/RES/1390(2002) av den 16 januari 2002.

8 Den gemensamma ståndpunkten 2003/140/GUSP om undantag från de restriktiva åtgärder som införts genom gemensam ståndpunkt 2002/402/GUSP (EUT L 53, s. 62).

9 Rådets förordning (EG) nr 561/2003 om ändring, när det gäller undantag från frysning av penningmedel och ekonomiska resurser, av förordning nr 881/2002 (EUT L 82, s. 1).

10 Dom av den 21 september 2005 i mål T-315/01, Kadi mot rådet och kommissionen (REG 2005, s. II-3649).

11 Punkterna 87–135 i den överklagade domen.

12 Punkt 133 i den överklagade domen.

13 Punkt 59 i den överklagade domen.

14 Se punkterna 181–232 i den överklagade domen.

15 Artikel 103 i FN-stadgan innehåller följande bestämmelse: I händelse av konflikt mellan medlemmarnas förpliktelser enligt denna stadga och deras förpliktelser enligt någon annan internationell överenskommelse skola förpliktelserna enligt stadgan gälla. Det är allmänt vedertaget att den skyldigheten även gäller bindande beslut från säkerhetsrådet. Se Internationella domstolens beslut av den 14 april 1992 (interimistiska åtgärder) i Questions of Interpretation and Application of the 1971 Montreal Convention arising from the Aerial Incident at Lockerbie (Libyan Arab Jamahiriya v. United Kingdom), ICJ Reports, 1992, s. 3, punkt 39.

16 Domstolens dom av den 13 juli 1996 i mål C-84/95, Bosphorus (REG 1996, s. I-3953).

17 Domstolens dom av den 5 februari 1963 i mål 26/62, Van Gend en Loos (REG 1963, s. 3; svensk specialutgåva, volym 1, s. 161).

18 Domstolens dom av den 23 april 1986 i mål 294/83, Les Verts (REG 1986 s. 1339; svensk specialutgåva, volym 8, s. 529), punkt 23.

19 Se, bland annat, domstolens dom av den 4 december 1974 i mål 41/74, Van Duyn (REG 1974, s. 1337; svensk specialutgåva, volym 2, s. 389), punkt 22, och av den 24 november 1992 i mål C-286/90, Poulsen och Diva Navigation (REG 1992, s. I-6019; svensk specialutgåva, volym 13, s. 189), punkterna 9–11.

20 Se, bland annat, domstolens dom av den 11 september 2007 i mål C-431/05, Merck Genéricos-Produtos Farmacêuticos (REG 2007, s. I-7001), av den 14 december 2000 i de förenade målen C-300/98 och C-392/98, Dior m.fl. (REG 2000, s. I-11307), punkt 33, av den 16 juni 1998 i mål C-162/96, Racke (REG 1998, s. I-3655), av den 12 december 1972 i de förenade målen 21/72–24/72, International Fruit Company m.fl. (REG 1972, s. 1219; svensk specialutgåva, volym 2, s. 51), och domen i målet Poulsen och Diva Navigation (ovan fotnot 19).

21 Domstolens dom av den 30 maj 2006 i de förenade målen C-317/04 och C-318/04 (REG 2006, s. I-4721). Se också domstolens dom av den 9 augusti 1994 i mål C-327/91, Frankrike mot kommissionen (REG 1994, s. 3641; svensk specialutgåva, volym 16, s. 47).

22 Yttrande från domstolen av den 28 mars 1996 i mål 2/94 (REG 1996, s. I-1759), punkt 35.

23 Se, bland annat, domstolens dom av den 14 november 1978 i mål 1/78, Patrick Christopher Kenny mot Insurance Officer (REG 1978, s. 2151; svensk specialutgåva, volym 4, s. 137), punkt 33, yttrande från domstolen den 19 mars 1993 i mål 2/91 (REG 1993, s. I-1061), punkterna 36–38, och domstolens dom av den 19 mars 1996 i mål C-25/94, kommissionen mot rådet (REG 1996, s. I-1469), punkterna 40–51.

24 Domstolens dom av den 10 mars 1998 i mål C-122/95, Tyskland mot rådet (REG 1998, s. I-973).

25 Se, bland annat, domstolens yttrande 2/94 (ovan fotnot 22), punkterna 30, 34 och 35.

26 Se ovan fotnot 16.

27 Domen i målet Bosphorus (ovan fotnot 16), punkt 26.

28 Beslaget av Bosphorus Airways flygplan skedde i enlighet med säkerhetsrådets resolution 820(1993). FN:s sanktionskommitté hade beslutat att en underlåtenhet från myndigheternas sida att beslagta flygplanet skulle anses strida mot resolutionen.

29 Generaladvokaten Jacobs förslag till avgörande i målet Bosphorus (ovan fotnot 16), punkt 53. Se också punkt 34 i yttrandet i mål 2/94 (ovan fotnot 22).

30 Punkterna 185–191 och 196 i den överklagade domen.

31 Artiklarna 297 EG och 60.2 EG. Se även domstolens dom av den 17 oktober 1995 i mål C-70/94, Werner (REG 1995, s. I-3189), av den 17 oktober 1995 i mål C-83/94, Leifer m.fl. (REG 1995, s. I-3231), och generaladvokaten Jacobs förslag till avgörande i mål C-120/94, kommissionen mot Grekland (REG 1996, s. I-1513).

32 Domstolens dom av den 14 januari 1997 i mål C-124/95, Centro-Com (REG 1997, s. I-81), punkt 25.

33 Domstolens dom av den 18 juni 1991 i mål C-260/89, ERT (REG 1991, s. I-2925). Se även domstolens dom av den 26 juni 1997 i mål C-368/95, Familiapress (REG 1997, s. I-3689), och dom av den 11 juli 2002 i mål C-60/00, Carpenter (REG 2002, s. I-6279).

34 I vissa rättsordningar framstår det mycket osannolikt att nationella åtgärder för genomförande av resolutioner från säkerhetsrådet skulle undantas från domstolsprövning (vilket indirekt visar att ett beslut från EG-domstolen att undanta sådana åtgärder som den omtvistade förordningen från domstolsprövning skulle kunna skapa problem för mottagandet av gemenskapsrätten i vissa nationella rättsordningar). Se till exempel följande källor. Tyskland: Bundesverfassungsgericht, avgörande meddelat den 14 oktober 2004 (Görgülü) 2 BvR 1481/04, upptaget i NJW 2004, s. 3407-3412. Republiken Tjeckien: Ústavní soud, 15 april 2003 (I. ÚS 752/02), Ústavní soud, 21 februari 2007 (I. ÚS 604/04). Italien: Corte Costituzionale, 19 mars 2001, No 73. Ungern: 4/1997 (I. 22.) AB határozat. Polen: Orzecznictwo Trybunału Konstytucyjnego (zbiór urzędowy), 27 april 2005, P 1/05, pkt 5.5, Seria A, 2005 Nr 4, poz. 42; och Orzecznictwo Trybunału Konstytucyjnego (zbiór urzędowy), 2 juli 2007, K 41/05, Seria A, 2007 Nr 7, poz. 72.

35 Domstolens dom i målet Les Verts (ovan fotnot 18), punkt 23.

36 Domstolens dom av den 12 juni 2003 i mål C-112/00, Schmidberger (REG 2003, s. I-5659), punkt 73.

37 För ett färskt exempel på ett mål som handlar om medlemsstaternas skyldigheter enligt artikel 307 EG, se domstolens dom av den 1 februari 2005 i mål C-203/03, kommissionen mot Österrike (REG 2005, s. I-935), punkt 59.

38 Se, för ett liknande resonemang, beträffande kravet på en enhetlig internationell representation för gemenskapen, yttrande från domstolen den 15 november 1994 i mål 1/94 (REG 1994, s. I-5267; svensk specialutgåva, volym 16, s. 233), punkterna 106–109, och domen i målet kommissionen mot rådet (ovan fotnot 23), punkterna 40–51.

39 Uttrycket politisk fråga myntades av Taney, Förenta staternas Supreme Court Chief Justice, i målet Luther v. Borden, 48 U.S. 1 (1849), 46–47. Vad detta uttryck exakt betyder i ett gemenskapsrättsligt sammanhang är långt ifrån klart. Kommissionen uppehöll sig inte länge vid argumentet i fråga, vilket den anförde under förhandlingen, men idén förefaller vara att domstolen skall avhålla sig från att göra en prövning eftersom det inte finns några juridiska kriterier som kan tillämpas på de aktuella frågeställningarna.

40 Förenta staternas Supreme Court, målet Korematsu v. United States, 323 U.S. 214, 233–234 (1944) (Murphy, J., skiljaktig mening) (interna citattecken har avlägsnats).

41 Montesquieu, De l’Esprit des Lois, Bok XII (Il y a des cas où il faut mettre, pour un moment, un voile sur la liberté, comme l’on cache les statues des dieux).

42 Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna har slagit fast att de fördragsslutande staterna inte med hänvisning till kampen mot … terrorismen får vidta vilka åtgärder som helst som de finner lämpliga (se Europadomstolens dom av den 6 september 1978 i mål Klass m.fl., serie A nr 28, § 49). Dessutom behandlade samma domstol i domen i målet Bosphorus Airways utförligt frågan om domstolens behörighet, utan att ens antyda att det kunde vara så att den inte hade möjlighet att utöva sin prövningsrätt på grund av att de aktuella åtgärderna genomförde en resolution från säkerhetsrådet (Bosphorus Hava Yolları Turizm ve Ticaret Anonim Şirketi (Bosphorus Airways) mot Irland [GC], nr 45036/98). Domen i målet Bosphorus Airways förefaller således tala för en domstolsprövning. Rådet, kommissionen och Förenade kungariket anser dock att det följer av beslutet om upptagande till sakprövning i målet Behrami att åtgärder som är nödvändiga för att genomföra resolutioner från säkerhetsrådet automatiskt faller utanför konventionens tillämpningsområde (Europadomstolens dom av den 2 maj 2007 i mål Behrami och Behrami mot Frankrike, och Saramati mot Frankrike, Tyskland och Norge [GC], nr 71412/01 och 78166/01). Se även besluten om upptagande till sakprövning av den 5 juli 2007 i mål Kasumaj mot Grekland, nr 6974/05, och av den 28 augusti 2007 i mål Gajic mot Tyskland, nr 31446/02). Det framstår dock som en alltför bred tolkning av domstolens beslut. Målet Behrami handlade om ett åsidosättande av grundläggande rättigheter som påstods ha begåtts av en säkerhetsstyrka i Kosovo som agerade på uppdrag av Förenta nationerna. De svarande staterna hade bidragit med trupper till säkerhetsstyrkan. Europadomstolen ansåg sig sakna jurisdiktion ratione personae, i huvudsak därför att den yttersta maktbefogenheten och kontrollen över säkerhetsuppdraget tillkom säkerhetsrådet, och därför skulle det agerande och den passivitet som kritiserades tillskrivas Förenta staterna och inte de svarande staterna (se §§ 121 och 133–135 i beslutet). I detta avseende gjorde domstolen omsorgsfullt skillnad mellan detta mål och målet Bosphorus Airways (se särskilt § 151 i beslutet). Europadomstolens inställning förefaller således vara att när det kritiserade agerandet enligt folkrättsliga regler skall tillskrivas Förenta nationerna saknar Europadomstolen jurisdiktion ratione personae, eftersom Förenta nationerna inte är en fördragsslutande part i konventionen. När myndigheterna i en fördragsslutande stat har inlett vissa förfaranden för att genomföra en resolution från säkerhetsrådet i den nationella rättsordningen bör dessa åtgärder däremot tillskrivas staten och kan därför bli föremål för domstolsprövning enligt konventionen (se även §§ 27–29 i beslutet om upptagande till sakprövning av den 16 oktober 2007 i målet Beric m.fl. mot Bosnien och Herzegovina).

43 Se, till exempel, domstolens dom av den 14 oktober 2004 i mål C-36/02, Omega Spielhallen (REG 2004, s. I-9609), punkt 33.

44 Se ingressen samt artiklarna 19 och 46.1 i Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna.

45 Se artikel 46.2 i Europakonventionen.

46 Se punkt 39 i rapporten av den 16 augusti 2006 från FN:s särskilda rapportör för främjande av och skydd för mänskliga rättigheter och grundläggande friheter i kampen mot terrorismen (Special Rapporteur on the promotion and protection of human rights and fundamental freedoms while countering terrorism) (A/61/267): Eftersom ett upptagande [i förteckningen] resulterar i frysning av tillgångar är det nödvändigt med en rätt att invända mot upptagandet. Några sådana förfaranden finns för närvarande inte på internationell nivå. Den särskilda rapportören anser att om ingen lämplig internationell prövning finns att tillgå behövs nationella prövningsförfaranden, även för internationella förteckningar. Dessa skall finnas i de stater som tillämpar sanktionerna.

47 Se särskilt den andra rapporten från gruppen för analytiskt stöd och övervakning av sanktioner (Analytical Support and Sanctions Monitoring Team) (S/2005/83), där det i punkt 54 anges att det sätt på vilket enheter och personer upptas i rådets terroristförteckning och bristen på möjlighet till prövning eller överklagande för dem vars namn förekommer i förteckningen ger upphov till allvarliga ansvarsfrågor och strider möjligen mot normer och konventioner avseende grundläggande rättigheter. I punkt 58 anges att revidering av förfarandet skulle kunna bidra till att minska risken för ett eller flera eventuellt negativa domstolsavgöranden. I det sammanhanget nämns i rapporten särskilt EG-domstolen. Se även bilaga I till sjätte rapporten från gruppen Analytical Support and Sanctions Monitoring Team (S/2007/132) för att få en översikt över de rättsliga problem som hänger samman med olika aspekter av sanktionsprogrammet.

48 I enlighet med artikel 61 i domstolens stadga.

49 Israels högsta domstol, HCJ 769/02 [2006] Statliga kommittén mot tortyr i Israel m.fl. mot Israels regering m.fl., punkterna 61 och 62 (interna citattecken har avlägsnats).

50 Domstolens dom av den 24 oktober 1996 i mål C-32/95 P, Lisrestal m.fl. (REG 1996, s. I-5373), punkt 21. Se även artikel 41.2 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna.

51 Domstolens dom av den 25 juli 2002 i mål C-50/00 P, Unión de Pequeños Agricultores mot rådet (REG 2002, s. I-6677), punkterna 38 och 39. Se även artikel 47 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna och artiklarna 6 och 13 i Europakonventionen.

52 Avlistningsförfarandet har genomgått flera ändringar sedan åtgärder för första gången vidtogs mot klaganden. Enligt de ursprungliga reglerna kunde den berörda personen endast inge ansökningar om avlistning till den stat i vilken vederbörande var medborgare eller var bosatt. Enligt de nuvarande reglerna kan de som vill ansöka om avlistning vända sig antingen till Förenta nationernas centrum (focal point) eller till den stat i vilken de är bosatta eller är medborgare. Avlistningsförfarandets i grunden mellanstatliga karaktär har dock inte ändrats. Se säkerhetsrådets resolution 1730(2006) av den 19 december 2006 och riktlinjerna för sanktionskommitténs arbete (Sanction Committee’s Guidelines for the Conduct of its Work), som finns på sidan http://www.un.org/sc/committees/1267/index.shtml.

53 Europadomstolens dom i målet Klass m.fl. (ovan fotnot 42), § 55.