Förslag till avgörande av generaladvokat Verica Trstenjak föredraget den 4 september 2008

1 Originalspråk: tyska.

2 Dom av den 30 november 2006 i mål T-382/04, Heuschen & Schrouff Oriëntal Foods mot kommissionen.

3 Se i detta avseende mitt förslag till avgörande av den 4 september 2008 i mål C-375/07, Heuschen & Schrouff Oriëntal Foods Trading.

4 EGT L 256, s. 1; svensk specialutgåva, område 11, volym 13, s. 22.

5 EGT L 198, s. 1; svensk specialutgåva, område 11, volym 12, s. 3.

6 Se skälen i förordning nr 2658/87 (särskilt tredje skälet), artiklarna 1 och 3 i denna förordning, samt dom av den 27 september 2007 i de förenade målen C-208/06 och C-209/06, REG 2007, s. I-7963, punkt 3.

7 Numren 0401–0404 omfattar varor såsom mjölk, grädde, vassle och produkter som framställs härav.

8 Detta gäller bland annat för den tyska (getrocknete Teigblätter aus Mehl oder Stärke), den franska (pâtes séchées de farine, d’amidon ou de fécule en feuilles), den spanska (pastas secas de harina, almidón o fécula, en hojas) och den portugisiska (pastas secas de farinha, amido ou fécula) versionen.

9 Den nederländska (dergelijke producten van meel of van zetmeel), den danska (lignende varer af mel eller stivelse) och den svenska (liknande produkter) versionen är med en mer eller mindre detaljerad hänvisning till liknande produkter i slutet av uppräkningen inte lika utförliga som vissa andra versioner som mellan orden sigilloblater och liknande produkter även innehåller de begrepp som nämns i fotnoten nedan.

10 Se rice paper i den engelska versionen och rižev papir i den slovenska versionen.

11 EGT L 170, s. 13.

12 Den nederländska versionen har följande lydelse: Voedselbereiding in de vorm van droge, doorschijnende vellen, met verschillende afmetingen, vervaardigd van rijstmeel, zout en water. De vellen worden, na weken in water om ze plooibaarte maken, meestal gebruikt om daarvan de wikkels voorloempia’s en dergelijke te vervaardigen.

13 EGT L 302, s. 1; svensk specialutgåva, område 2, volym 16, s. 4.

14 Även kallat risblad eller rice-paper.

15 Se ovan punkterna 9 och 10 i detta förslag till avgörande.

16 I början av överklagandet gjorde Heuschen & Schrouff i detta sammanhang gällande att artiklarna 899–909 i kommissionens förordning (EEG) nr 2454/93 av den 2 juli 1993 om tillämpningsföreskrifter för rådets förordning nr 2913/92 om inrättandet av en tullkodex för gemenskapen (EGT L 253, s. 1; svensk specialutgåva, område 2, volym 10, s. 1) hade åsidosatts. Eftersom det i överklagandet emellertid inte konkret har hänvisats till bestämmelserna om det administrativa förfarandet avseende beslut beträffande artikel 239 i tullkodexen utgår jag från att det rör sig om en enhetlig grund som i huvudsak avser artikel 239 i tullkodexen.

17 Se i detta avseende ovan punkt 2 i detta förslag till avgörande.

18 Heuschen & Schrouff har i detta avseende hänvisat till domen av den 11 augusti 1995 i mål C-12/94, Uelzena Milchwerke (REG 1995, s. I-2397).

19 Dom av den 3 mars 2005 i mål C-499/03 P, Biegi Nahrungsmittel och Commonfood mot kommissionen (REG 2005, s. I-1751), punkt 48.

20 Dom av den 26 november 1998 i mål C-370/96, Covita (REG 1998, s. I-7711).

21 Dom av den 19 oktober 2000 i mål C-15/99, Sommer (REG 2000, s. I-8989).

22 Dom av den 6 mars 2003 i mål C-41/00 P, Interporc mot kommissionen (REG 2003, s. I-2125), punkt 16.

23 Se bland annat dom av den 13 juli 2000 i mål C-210/98 P, Salzgitter mot kommissionen (REG 2000, s. I-5843), punkt 43, och domen i målet Interporc mot kommissionen (ovan fotnot 22), punkt 17.

24 När förstainstansrätten har fastställt eller bedömt de faktiska omständigheterna är domstolen enligt artikel 225 EG behörig att pröva förstainstansrättens rättsliga bedömning av dessa omständigheter och de rättsliga följderna därav (domen i målet Biegi Nahrungsmittel och Commonfood mot kommissionen (ovan fotnot 19) punkt 41. Se, för ett liknande resonemang, Lenaerts, K./Arts, D./Maselis, I., Procedural Law of the European Union, andra upplagan, London 2006, s. 457, punkt 16-007). Såsom domstolen har fastslagit vid flera tillfällen utgör en sådan rättslig bedömning nämligen en rättsfråga som i sig kan underställas domstolens kontroll inom ramen för ett överklagande (se domen i målet Biegi Nahrungsmittel och Commonfood mot kommissionen (ovan fotnot 19), punkt 41, dom av den 19 oktober 1995 i mål C-19/93 P, Rendo m.fl. mot kommissionen (REG 1995, s. I-3319), punkt 26, och dom av den 29 april 2004 i mål C-470/00 P, Parlamentet mot Ripa di Meana m.fl. (REG 2004, s. I-4167), punkt 41.

25 Se ovan punkt 28 i detta förslag till avgörande.

26 För ett utförligt svar på frågan om tullklassificeringen av rispapper hänvisar jag till min argumentation i målet C-375/07 (se ovan punkt 2 i detta förslag till avgörande) av vilken det framgår att det ska klassificeras under undernummer 19059020 i KN.

27 Från systematisk synpunkt kan nämligen endast ett tullbelopp som redan har bokförts efterges eller återbetalas. Så länge som förfarandet om bokföring av tull i efterhand inte slutgiltigt har avslutats är det således inte klart om det över huvud taget finns ett tullbelopp som har bokförts i efterhand enligt artikel 220 i tullkodexen och som kan efterges eller återbetalas.

28 I nationell praxis förefaller emellertid frågan om eftergift, av processekonomiska skäl, delvis prövas först efter det att det har fastställts att ett tullbelopp har bokförts. (Alexander, Vorbemerkungen zu Art. 220, 221, i: Witte, Zollkodex, Kommentar, fjärde upplagan. 2006, punkt 2). För framtiden föreskrivs i den Moderniserade tullkodexen, Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 450/2008 av den 23 april 2008 om fastställande av en tullkodex för gemenskapen (EUT L 145, s. 1), en positiv ändring som innebär att den systematiska ordningsföljden av besluten ska beaktas, på så sätt att det i artikel 84.2 föreskrivs att om ett överklagande inges avseende en underrättelse om tullskuld, ska den period som föreskrivs för ansökan om återbetalning eller eftergift av rättviseskäl tills vidare upphöra att löpa från och med den dag då överklagandet inges och så länge som överklagandeförfarandet varar.

29 Denna allmänna billighetsklausul gör det möjligt att bedöma de särskilda omständigheterna i det enskilda fallet. Se i detta avseende Berr/Trémeau, Le droit douanier, Communautaire et national, sjunde upplagan, 2006, s. 241, samt Huchatz, Art. 239 – Erstattung oder Erlass in Sonderfällen, i: Witte (se ovan), punkterna 1 och 28.

30 Dom av den 11 november 1999 i mål C-48/98, Söhl & Söhlke (REG 1999, s. I-7877), punkterna 56 och 60. Se även Lyons, EC Customs Law, andra upplagan, 2008, s. 489. Se mitt förslag till avgörande av den 4 september 2008 i mål Heuschen & Schrouff Oriëntal Foods Trading, avseende frågan huruvida dessa kriterier är identiska med vissa kriterier i artikel 220.2 samt den rättspraxis som hänför sig till denna.

31 Punkt 44 i den överklagade domen.

32 Dom av den 1 april 1993 i mål C-250/91, Hewlett Packard France (REG 1993, s. I-1819), punkt 28.

33 Se ovan fotnot 19, punkt 48.

34 Se i detta avseende punkt 55 i domen i målet Biegi Nahrungsmittel. Som bakgrund till denna dom har Harings i Nacherhebung von Einfuhrabgaben, Nichterkennbarkeit eines Irrtums der Zollbehörden, Zeitschrift für Zölle und Verbrauchsteuern 2005, s. 230 och följande sidor och s. 321, anfört att tullmyndigheterna tidigare ofta utgick från att det endast var omöjligt att upptäcka ett misstag om det låg till grund för en långvarig administrativ praxis. Domstolen har i domen i målet Biegi Nahrungsmittel förkastat denna praxis. Harings har dessutom påpekat att en felaktig administrativ praxis endast kan utgöra ett tecken på att ett misstag inte kunde ha upptäckts.

35 Se punkt 59 i den överklagade domen.

36 Se ovan (fotnot 30) i detta förslag till avgörande.

37 Se punkterna 65 och 66 i den överklagade domen samt den argumentation som framförts fram till punkt 70.

38 I allmänhet ska enligt artikel 225.1 EG och artikel 58.1 i domstolens stadga ett överklagande till domstolen vara begränsat till rättsfrågor. En förnyad bedömning av de faktiska omständigheterna kan alltså i princip inte företas. Faktiska frågor kan endast i ytterst begränsad omfattning vara föremål för domstolens prövning.

39 För detta talar domen av den 7 september 1999 i mål C-61/98, De Haan (REG 1999, s. I-5003), punkt 53.

40 Se ovan punkt 40 i detta förslag till avgörande.

41 Dom av den 26 juni 1990 i mål C-64/89, Deutsche Fernsprecher (REG 1990, s. I-2535).

42 Se ovan fotnot 20.

43 Dom av den 12 juli 1989 i mål 161/88, Binder (REG 1989, s. 2415).

44 Se punkt 75 och följande punkter i den överklagade domen.

45 Harings (ovan fotnot 34 i detta förslag till avgörande), s. 231, har av domstolens rättspraxis dragit slutsatsen att den informerade importören ska betraktas som måttstock i detta avseende. Därmed avses en omdömesgill ekonomisk aktör som gör en noggrann genomläsning av den officiella tidningen. En person som har expertkunskap vad gäller tullagstiftningen, det vill säga har kännedom om samtliga bestämmelser inom detta rättsområde och deras samverkan, kan däremot inte användas som måttstock. Berr, Droit douanier, La semaine juridique – édition entreprise 1990 II 15876, s. 589 och följande sidor och s. 592, förhåller sig kritisk till detta.