Förslag till avgörande av generaladvokat Ján Mazák föredraget den 5 juni 2008
1 Originalspråk: engelska.
2 Dom av den 15 juli 2004 i mål C-419/03, kommissionen mot Frankrike (EUT C 228, s. 15).
3 EGT L 106, s. 1.
4 EGT L 117, s. 15.
5 Se artikel 1 i direktiv 2001/18.
6 Kommissionen anser att de tre dekret och de tre beslut som avses i punkt 21 ovan trädde i kraft den 21 mars 2007.
7 Se dom av den 12 juli 2005 i mål C-304/02, kommissionen mot Frankrike (REG 2005, s. I-6263), punkt 30, av den 18 juli 2006 i mål C-119/04, kommissionen mot Italien (REG 2006, s. I-6885), punkt 27, av den 18 juli 2007 i mål C-503/04, kommissionen mot Tyskland (REG 2007, s. I-6153), punkt 19, och av den 10 januari 2008 i mål C-70/06, kommissionen mot Portugal (REG 2008, s. I-1), punkt 18.
8 Se, för ett liknande resonemang, domen i mål C-304/02, kommissionen mot Frankrike (ovan fotnot 7), punkt 31.
9 Dom av den 26 juni 2001 i mål C-212/99, kommissionen mot Italien (REG 2001, s. I-4923), punkt 34, och av den 9 september 2004 i mål C-195/02, kommissionen mot Spanien (REG 2004, s. I-7857), punkt 82.
10 Se, för ett liknande resonemang, bland annat dom av den 18 oktober 2001 i mål C-354/99, kommissionen mot Irland (REG 2001, s. I-7657), punkt 27.
11 Se bland annat dom av den 28 februari 1991 i mål C-131/88, kommissionen mot Tyskland (REG 1991, s. I-825), punkt 6.
12 Dom av den 4 juli 2000 i mål C-387/97, kommissionen mot Grekland (REG 2000, s. I-5047), punkt 73.
13 Domen i målet C-304/02, kommissionen mot Frankrike (ovan fotnot 7), punkt 56.
14 Det bör påpekas att detta påstående inte på något sätt har styrkts av den franska regeringen i förevarande förfarande. I sina skriftliga och muntliga inlägg har kommissionen, utan att motsägas av den franska regeringen, framhävt en dom av förvaltningsdomstolen i Clermont-Ferrand av den 4 maj 2006, i vilken denna domstol i stället för att tolka den nationella rätten i överensstämmelse med direktiv 2001/18 upphävde vissa godkännanden som hade beviljats enligt fransk rätt, eftersom de nationella bestämmelser på grundval av vilka godkännandena hade beviljats stred mot villkoren i direktiv 2001/18. Domstolen har underrättats om att domen har överklagats. Den franska regeringen har i sina inlägg betonat att den nämnda domen var en isolerad företeelse.
15 Jag anser att genom artikel 16 i dekret nr 2007-359 har villkoren i artikel 23.1 andra och tredje styckena i direktiv 2001/18 införlivats i nationell rätt.
16 Domen i mål C-304/02, kommissionen mot Frankrike (ovan fotnot 7), punkt 86, dom av den 14 mars 2006 i mål C-177/04, kommissionen mot Frankrike (REG 2006, s. I-2461), punkt 58, och domen i målet kommissionen mot Portugal (ovan fotnot 7), punkt 31.
17 Se, för ett liknande resonemang, domen i målet kommissionen mot Portugal (ovan fotnot 7), punkt 34.
18 Se domen i målet kommissionen mot Portugal (ovan fotnot 7), punkterna 38 och 39.
19 Artiklarna 3.1, 6.2, 6.4, 7, 8.2, 9, 13.2, 13.6, 14.1, 15.2, 16, 17, 18, 19, 20, 23, 26 och 35 samt bilagorna II, III, IV, V, VI och VII.
20 Inom ramen för vilken allmänhetens synpunkter om avsiktlig utsättning av genetiskt modifierade organismer i miljön bör inhämtas. Se artikel 2 samt skälen 7 och 10 i ingressen till direktiv 2001/18.
21 Se skälen 5 och 13 i ingressen till direktiv 2001/18.
22 Se domen i mål C-177/04, kommissionen mot Frankrike (ovan fotnot 16), punkt 71.
23 Se punkt 71 där domstolen slog fast att den är inte heller skyldig att begränsa sig till kommissionens föreslagna skala från 1 till 3 (se domen ovan fotnot 16).
24 Även om Republiken Frankrike delvis har följt domen i mål C-419/03, vilket skedde först efter det att avsevärd tid hade förflutit och ansökan hade lämnats in i förevarande förfarande, tog det nästan tre år från det att domen i mål C-419/03 meddelades den 15 juli 2004 till det att de rättsinstrument som det hänvisas till i punkt 21 ovan offentliggjordes den 20 mars 2007.
25 Se punkterna 73 och 74 (ovan fotnot 16).
26 Se dom av den 25 november 2003 i mål C-278/01, kommissionen mot Spanien (REG 2003, s. I-14141), punkterna 53 och 54.
27 Se domen i mål C-278/01, kommissionen mot Spanien (ovan fotnot 26), punkt 59, och i målet kommissionen mot Portugal (ovan fotnot 7), punkt 48.
28 Se domen i målet kommissionen mot Portugal (ovan fotnot 7), punkt 50, i vilken domstolen godkände användningen av basbeloppet 600 euro, vilket fastställts i meddelandet från 2005.
29 Se, för ett liknande resonemang, domen i mål C-177/04, kommissionen mot Frankrike (ovan fotnot 16), punkt 77, och i målet kommissionen mot Portugal (ovan fotnot 7), punkt 52.
30 Se även förklaringen i punkt 10 i meddelandet från 2005.
31 Dom av den 20 november 2003 i mål C-296/01, kommissionen mot Frankrike (REG 2003, s. I-13909).
32 Dom av den 27 november 2003 i mål C-429/01, kommissionen mot Frankrike (REG 2003, s. I-14355).
33 Rådets direktiv 90/219 av den 23 april 1990 om innesluten användning av genetiskt modifierade mikroorganismer (EGT L 117, s. 1; svensk specialutgåva, område 15, volym 9, s. 198), i dess lydelse enligt kommissionens direktiv 94/51/EG av den 7 november 1994 om anpassning till den tekniska utvecklingen av rådets direktiv 90/219/EEG (EGT L 297, s. 29; svensk specialutgåva, område 15, volym 13, s. 248).
34 Se beslut meddelat av ordföranden på domstolens tredje avdelning av den 7 februari 2007, ej publicerat i rättsfallssamlingen (EUT C 82, s. 27).
35 Genom de bestämmelser som anges ovan i punkt 21, vilka kommissionen anser trädde i kraft den 21 mars 2007.
36 Om detta inträffar innan dom har meddelats i förevarande förfarande.
37 Om domen i mål C-419/03 inte till fullo har följts vid den tidpunkten.
38 Se punkt 82 i vilken domstolen slog fast att det inte är uteslutet att tillämpa båda de två typer av sanktioner som föreskrivs i artikel 228.2 EG.
39 Se, för ett liknande resonemang, punkterna 80, 91 och 97. Domstolen gjorde det fullkomligt klart att de sanktioner som föreskrivs i artikel 228 EG inte syftar till att avhjälpa en skada som en medlemsstat har orsakat. Se punkt 91.
40 Det framgår av domstolens dom i mål C-304/02, kommissionen mot Frankrike (ovan fotnot 7), att även om de sanktioner som föreskrivs i artikel 228 EG har ett gemensamt övergripande mål, som är att säkerställa att gemenskapsrätten följs så långt det är möjligt, utgör de två olika medel för att uppnå detta mål. De sanktioner som föreskrivs i artikel 228 EG syftar till att, genom att utöva en tillräcklig ekonomisk press på en medlemsstat i ett givet mål, förmå medlemsstaten att upphöra med sin underlåtenhet att följa en särskild dom som meddelats enligt artikel 226 EG och därigenom mer allmänt avskräcka eller förhindra medlemsstaterna från att begå sådana överträdelser i framtiden.
41 Se, för ett liknande resonemang, punkt 84.
42 Se, för ett liknande resonemang, punkt 81.
43 I målet kommissionen mot Grekland (ovan fotnot 12), mål C-278/01, kommissionen mot Spanien (ovan fotnot 26), mål C-177/04, kommissionen mot Frankrike (ovan fotnot 16) och målet kommissionen mot Portugal (ovan fotnot 7) ålade domstolen de facto inget schablonbelopp för respektive medlemsstat som underlåtit att uppfylla sina skyldigheter, trots att medlemsstaterna i fråga vid tidpunkten för domstolens prövning av omständigheterna i förfarandena enligt artikel 228 EG fortfarande inte följde de domar som tidigare meddelats enligt artikel 226 EG. Denna konsekventa rättspraxis understryker enligt min mening den autonoma karaktären hos de sanktioner som föreskrivs i artikel 228.2 EG. Enligt min åsikt är åläggandet av ett schablonbelopp för en medlemsstat således inte beroende av att det även åläggs ett löpande vite.
44 Domstolen vill således rent allmänt avskräcka medlemsstaterna från överträdelser av EG-fördraget. Förfarandet enligt artikel 228 EG och möjligheten att bland annat förelägga ett löpande vite minskar medlemsstaternas benägenhet att göra sig skyldiga till fördragsbrott.
45 Jag anser att domstolen i mål C-304/02, kommissionen mot Frankrike (ovan fotnot 7), ålade Republiken Frankrike att betala ett schablonbelopp eftersom överträdelsen i det målet hade pågått under lång tid och privata och offentliga intressen i fiskbestånden påverkades avsevärt under den tiden. Av omständigheterna i målet framgår dessutom att Republiken Frankrike var ovillig att samarbeta med kommissionen för att få ett slut på överträdelsen.
46 Se punkterna 17–24 i meddelandet från 2005. Det bör påpekas att det i meddelandet från 2005 också föreskrivs ett minimibelopp för schablonbeloppet, vilket i förevarande mål har fastställts till 10915000 euro.
47 I fall där det föreligger försvårande omständigheter i samband med underlåtenheten att följa den dom som meddelats enligt artikel 226 EG.
48 Det bör dessutom påpekas att det inneburit ett slöseri med gemenskapens medel att kommissionen varit tvungen att inleda ett förfarande enligt artikel 228 EG och förvisso även enligt artikel 226 EG.
49 Se ovan punkt 54.
50 Se ovan fotnot 14.