Förslag till avgörande av generaladvokat Juliane Kokott föredraget den 22 maj 2008

1 Originalspråk: tyska.

2 EGT L 332, s. 91.

3 Se definitionen i artikel 3 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/8/EG av den 11 februari 2004 om främjande av kraftvärme på grundval av efterfrågan på nyttiggjord värme på den inre marknaden för energi och om ändring av direktiv 92/42/EEG (EUT L 52, s. 50).

4 EGT L 257, s. 26.

5 Frågan på vilket sätt anläggningar utan egna förbränningspannor ska behandlas ska prövas av domstolen i mål C-317/07, Lahti Energia (se meddelandet i EUT C 211, 2007, s. 26).

6 Vad beträffar stödbrännare som bästa tillgängliga teknik för avfallsförbränningsanläggningar, se Reference Document on the Best Available Techniques for Waste Incineration, augusti 2006, sidorna 269 och 270 (http://ec.europa.eu/comm/environment/ippc/brefs/wi_bref_0806.pdf). Kommissionen har utarbetat detta dokument i samarbete med experter från medlemsstaterna på grundval av direktiv 96/61.

7 EGT L 309, s. 1.

8 Se närmare nedan punkt 39.

9 Den tyska språkversionen förefaller till skillnad från andra språkversioner i detta avseende orientera sig efter lydelsen av artikel 2.2 i rådets direktiv 94/67/EG av den 16 december 1994 om förbränning av farligt avfall (EGT L 365, s. 34; svensk specialutgåva, område 15, volym 14, s. 186).

10 Förbränningsanläggning: varje stationär eller mobil teknisk enhet eller utrustning avsedd för värmebehandling av avfall med eller utan återvinning av alstrad värme.

11 Se generaladvokaten Jacobs förslag till avgörande av den 26 september 2002 i mål C-228/00, kommissionen mot Tyskland, där domstolen meddelade dom den 13 februari 2003 (REG 2003, s. I-1439), punkt 80. Generaladvokaten Jacobs utgick från att tidigare direktiv om avfallsförbränning som innehöll en definition av förbränningsanläggningar som liknar den i den tyska versionen av direktivet om avfallsförbränning också var tillämpliga på anläggningar för återvinning av avfall. Det rörde sig härvid om rådets direktiv 89/369/EEG av den 8 juni 1989 om förhindrande av luftförorening från nya kommunala avfallsförbränningsanläggningar (EGT L 163, s. 32; svensk specialutgåva, område 15, volym 9, s. 61), rådets direktiv 89/429/EEG av den 21 juni 1989 om minskning av luftförorening från befintliga kommunala avfallsförbränningsanläggningar (EGT L 203, s. 50; svensk specialutgåva, område 15, volym 9, s. 81) och direktiv 94/67 (ovan fotnot 9).

12 Dom av den 12 november 1969 i mål 29/69, Stauder (REG 1969, s. 419; svensk specialutgåva, volym 1, s. 421), punkt 3, av den 24 oktober 1996 i mål C-72/95, Kraaijeveld m.fl. (REG 1996, s. I-5403), punkt 28, av den 23 november 2006 i mål C-300/05, ZVK (REG 2006, s. I-11169), punkt 16, och av den 14 juni 2007 i mål C-56/06, Euro Tex (REG 2007, s. I-4859), punkt 27.

13 Denna rättspraxis grundar sig på rådets direktiv 75/442/EEG av den 15 juli 1975 om avfall (EGT L 194, s. 39; svensk specialutgåva, område 15, volym 1, s. 238), i dess lydelse enligt rådets direktiv 91/156/EEG av den 18 mars 1991 (EGT L 78, s. 32; svensk specialutgåva, område 15, volym 10, s. 66) och kommissionens beslut 96/350/EG av den 24 maj 1996 (EGT L 135, s. 32). Direktivet upphävdes genom Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/12/EG av den 5 april 2006 om avfall (EUT L 114, s. 9) och ersattes utan ändring i sak med en konsoliderad version.

14 Dom av den 27 februari 2002 i mål C-6/00, ASA (REG 2002, s. I-1961), punkt 69, av den 19 juni 2003 i mål C-444/00, Mayer Parry Recycling (REG 2003, s. I-6163), punkt 63, och av den 7 oktober 2004 i mål C-103/02, kommissionen mot Italien (REG 2004, s. I-9127), punkt 62.

15 Dom av den 13 februari 2003 i mål C-228/00, kommissionen mot Tyskland (REG 2003, s. I-1439), punkt 46, och i mål C-458/00 kommissionen mot Luxemburg (REG 2003, s. I-1553), punkt 37, samt av den 3 april 2003 i mål C-116/01, SITA (REG 2003, s. I-2969), punkt 53.

16 Se ovan punkterna 4, 21 och 22.

17 KOM(1998) 558 slutlig, sidorna 7 och 13. Se emellertid för motsatt uppfattning generaladvokaten Jacobs förslag till avgörande i mål C-228/00 (fotnot 11). Generaladvokaten Jacobs utgick åtminstone från att dessa direktiv är tillämpliga vid återvinning av avfall. Domstolen yttrade sig inte i denna fråga.

18 Se dom av den 14 april 2005 i mål C-6/03, Deponiezweckverband Eiterköpfe (REG 2005, s. I-2753).

19 Se avseende fastställande av mål som utgör rättsmissbruk dom av den 21 februari 2006 i mål C-255/02, Halifax m.fl. (REG 2006, s. I-1609), punkt 75, och av den 8 november 2007 i mål C-251/06, Ing. Auer (REG 2007, s. I-9689), punkt 46, avseende fastställande av en leverans inom gemenskapen inom mervärdesskatterätten dom av den 27 september 2007 i mål C 409/04, Teleos m.fl. (REG 2007, s. I-7797), punkterna 39 och 40, avseende valet av rättslig grund för en gemenskapsåtgärd dom av den 26 mars 1987 i mål 45/86, kommissionen mot rådet (REG 1987, s. 1493; svensk specialutgåva, volym 9, s. 55), punkt 11, av den 11 juni 1991 i mål C-300/89, kommissionen mot rådet (Titandioxid) (REG 1991, s. I 2867; svensk specialutgåva, volym 11, s. I-199), punkt 10, och av den 23 oktober 2007 i mål C-440/05, kommissionen mot rådet (REG 2007, s. I-9097), punkt 61, samt avseende syftet med en uppgiftsbehandling mitt förslag till avgörande av den 8 maj 2008, Satakunnan Markkinapörssi och Satamedia i mål C-73/07 (dom ännu ej avkunnad), punkt 85.

20 Uttalandena avseende samförbränning i Reference Document on Best Available Techniques for Large Combustion Plants, juli 2006, s. 489 och följande sidor (http://ec.europa.eu/comm/environment/ippc/brefs/lcp_bref_0706.pdf) grundar sig på antagandet att avfall endast utgör en liten del av de bränslen som används. Kommissionen utarbetade detta dokument i samarbete med experter från medlemsstaterna på grundval av direktiv 96/61.