Förslag till avgörande av generaladvokat Eleanor Sharpston föredraget den 1 juli 2010

1 Originalspråk: engelska.

2 Rådets förordning (EEG) nr 3577/92 av den 7 december 1992 om tillämpning av principen om frihet att tillhandahålla tjänster på sjötransportområdet inom medlemsstaterna (cabotage) (EGT L 364, s. 7; svensk specialutgåva, område 6, volym 3, s. 203) (nedan kallad förordningen).

3 Fördrag mellan Konungariket Belgien, Konungariket Danmark, Förbundsrepubliken Tyskland, Republiken Grekland, Konungariket Spanien, Republiken Frankrike, Irland, Republiken Italien, Storhertigdömet Luxemburg, Konungariket Nederländerna, Republiken Österrike, Republiken Portugal, Republiken Finland, Konungariket Sverige, Förenade konungariket Storbritannien och Nordirland (Europeiska unionens medlemsstater) och Republiken Tjeckien, Republiken Estland, Republiken Cypern, Republiken Lettland, Republiken Litauen, Republiken Ungern, Republiken Malta, Republiken Polen, Republiken Slovenien, Republiken Slovakien om Republiken Tjeckiens, Republiken Estlands, Republiken Cyperns, Republiken Lettlands, Republiken Litauens, Republiken Ungerns, Republiken Maltas, Republiken Polens, Republiken Sloveniens och Republiken Slovakiens anslutning till Europeiska unionen (EUT L 326, 2003, s. 17) (nedan kallat anslutningsfördraget).

4 Som undertecknades i Wien den 23 maj 1969 och trädde i kraft den 27 januari 1980 (United Nations Treaty Series, volym 1155, s. 331; SÖ 1975:1, s. 1) (nedan kallad Wienkonventionen).

5 Av de nuvarande medlemsstaterna har Wienkonventionen emellertid inte undertecknats av Frankrike, Malta och Rumänien. Även om de övriga nu har ratificerat, anslutit sig eller åtagit sig att följa denna, gjorde Luxemburg och Portugal så först mellan undertecknandet och ikraftträdandet av anslutningsfördraget, och Irland först efter det senare datumet (se United Nations Treaty Collection på webbplatsen http://treaties.un.org).

6 Se den nyligen meddelade domen av den 25 februari 2010 i mål C-386/08, Brita (REG 2010, s. I-1289), punkterna 40–42 och där angiven rättspraxis.

7 Alla auktoriteter är emellertid inte överens om i vilken omfattning artikel 18 helt enkelt utgör en kodifiering, snarare än en utveckling, av internationell sedvanerätt. Se till exempel Sinclair, I., The Vienna Convention on the Law of Treaties, Manchester University Press, 1973, s. 22. För en redovisning av vissa formuleringar av den sedvanerättsliga regeln, vilka skiljer sig från den i Wienkonventionen, se även Klabbers, J., How to defeat a treaty’s object and purpose pending entry into force: toward manifest intent, 34 Vanderbilt Journal of Transnational Law, s. 283, mars 2001.

8 Se fotnot 5 ovan.

9 Akt om villkoren för Republiken Tjeckiens, Republiken Estlands, Republiken Cyperns, Republiken Lettlands, Republiken Litauens, Republiken Ungerns, Republiken Maltas, Republiken Polens, Republiken Sloveniens och Republiken Slovakiens anslutning till de fördrag som ligger till grund för Europeiska unionen och om anpassning av fördragen (EUT L 236, 2003, s. 33) (nedan kallad anslutningsakten).

10 Conference on accession to the European Union – Malta – dok. 20766/01 CONF-M 80/01.

11 Det framgår av rättegångshandlingarna att ett avtal också ingicks med Sea Malta Co. Ltd, men att detta företag senare avvecklades.

12 Se, bland många andra exempel, dom av den 14 oktober 2004 i mål C-340/02, kommissionen mot Frankrike (REG 2004, s. I-9845), punkterna 25–27, av den 28 juni 2007 i mål C-235/04, kommissionen mot Spanien (REG 2007, s. I-5415), punkt 48, och av den 10 september 2009 i mål C-457/07, kommissionen mot Portugal (REG 2009, s. I-8091), punkterna 67 och 68, tillsammans med den rättspraxis som omnämns i dessa domar.

13 Se, till exempel, domen i målet kommissionen mot Spanien (ovan fotnot 12), punkt 52.

14 Se dom av den 3 maj 2001 i mål C-347/98, kommissionen mot Belgien (REG 2001, s. I-3327), punkterna 38 och 39.

15 Ett exempel på den senare typen (låt vara angående fråga om att godkänna och upprätthålla ett beslut med bredare räckvidd och inte om att tilldela ett visst kontrakt) kan ses i dom av den 27 oktober 2005 i mål C-525/03, kommissionen mot Italien (REG 2005, s. I-9405), punkt 16.

16 Ett exempel kan ses i dom av den 5 oktober 2000 i mål C-16/98, kommissionen mot Frankrike (REG 2000, s. I-8315), punkterna 1, 12–22 och 113. Man kan i motsats härtill ställa situationen i förfaranden om statligt stöd enligt artikel 88.2 EG (nu artikel 108.2 FEUF och tidigare artikel 92.3 i EG-fördraget). Den enda frågan där gäller en skyldighet till följd av kommissionens beslut att rätta till en olaglighet. Se till exempel dom av den 2 februari 1988 i mål C-213/85, kommissionen mot Nederländerna (REG 1988, s. 281), punkterna 7 och 8.

17 Det kan även anmärkas att det inte finns någon fördragsbestämmelse som, med avseende på avtal mellan fysiska eller juridiska personer, har samma verkan som artikel 307 EG (nu artikel 351 FEUF) när det gäller internationella avtal. I den mån internationella avtal, som ingåtts före medlemsstatens anslutning, inte är förenliga med fördragen, krävs det enligt artikeln att den berörda medlemsstaten ska undanröja det som är oförenligt med fördragen.

18 Se vidare punkt 58 och följande punkter nedan.

19 Se dom av den 17 november 1992 i mål C-279/89, kommissionen mot Förenade kungariket (REG 1992, s. I-5785), punkterna 14–17.

20 Som exempel kan domstolen således ex officio pröva frågan om underlåtelse att iaktta ett korrekt genomförande av det administrativa förfarandet (som utgör en grundläggande garanti som åsyftas genom fördraget – se dom av den 11 april 2008 i mål C-442/06, kommissionen mot Italien (REG 2008, s. I-2413), punkt 22 och där angiven rättspraxis), även om medlemsstaten inte uttryckligen har åberopat denna grund. För den skillnad som görs i samband med ett överklagande, se dom av den 2 april 1998 i mål C-367/95 P, kommissionen mot Sytraval och Brink’s France (REG 1998, s. I-1719), punkt 67.

21 Se, angående ett exempel på sådana exceptionella omständigheter, dom av den 9 januari 1990 i mål C-337/88, SAFA, REG 1990, s. I-1.

22 Se även punkt 45 ovan.

23 Se punkt 20 ovan. Domstolen har inte avgjort denna fråga, men det finns viss ledning i dess nyligen meddelade dom av den 22 april 2010 i mål C-122/09, Enosi Efopliston Aktoploïas m.fl. (REG 2010 s. I-3667), punkterna 15 och 17, samt i dess beslut av den 28 september 2006 i mål C-285-05, Enosi Efopliston Aktoploïas m.fl., punkt 19, citerad i punkt 10 i domen i mål C-122/09, av den innebörden att en medlemsstat kan vara skyldig att avhålla sig från att vidta åtgärder som kan allvarligt äventyra förordningens tillämpning efter den tillfälliga undantagsfristens utgång. Se vidare punkt 63 och följande punkter nedan, särskilt punkt 65 och fotnot 25.

24 Dom av den 18 december 1997 i mål C-129/96 (REG 1997, s. I-7411), s. 45 i domskälen och punkt 2 i domslutet. Se även generaladvokaten Jacobs förslag till avgörande, särskilt punkt 33 samt punkt 39 och följande punkter.

25 Jag godtar den – hittills obekräftade – möjligheten att en tillfällig inskränkning i eller ett tillfälligt undantag från tillämpningen av en förordning (och särskilt den här aktuella förordningen) kan medföra en skyldighet av det slag som anges i rättspraxis som bygger på domen i målet Inter-Environnement Wallonie (se punkt 60 och fotnot 23 ovan). Det förevarande målet gäller dock en situation i vilken någon sådan inskränkning eller något sådant undantag inte existerade när förordningen trädde i kraft i medlemsstaten.

26 Se även generaladvokaten Jacobs förslag till avgörande i målet Inter-Environnement Wallonie, ovan fotnot 24, punkt 42 och följande punkter.

27 Se, till exempel, dom av den 7 februari 1984 i mål 166/82, kommissionen mot Italien (REG 1984, s. 459), punkt 24, av den 15 juni 2000 i mål C-348/97, kommissionen mot Tyskland (REG 2000, s. I-4429), punkt 62, eller av den 14 april 2005 i mål C-157/03, kommissionen mot Spanien (REG 2005, s. I-2911), punkt 44.

28 Se, till exempel, dom av den 12 juli 2007 i mål C-507/04, kommissionen mot Österrike (REG 2007, s. I-5939).

29 Klabbers (omnämnd i fotnot 7 ovan ) citerar olika källor, enligt vilka denna skyldighet innebär att avstå från att vidta en åtgärd som skulle göra att det blev omöjligt eller svårare för en annan part, som var ålagd samma skyldigheter, att uppfylla dessa, att inte göra någonting mellan undertecknandet och ratificeringen som skulle äventyra fördragets syfte, att inte göra någonting som skulle försvåra en åtgärd som en annan part vidtagit, om och när fördraget träder i kraft, att före ratificeringen avstå från varje handling som syftar till att påtagligt försämra fördragets värde efter undertecknandet eller att inte utföra en handling illojalt i avsikt att beröva en annan part de fördelar som den på goda grunder och med rätta hade hoppats uppnå genom avtalet.

30 Malta har i huvudsak anfört i) att det var förpliktat att invänta att en omstrukturering av GCCL blev klar och att tre nya fartyg levererades, innan det kunde göra en korrekt bedömning av nivån på det stöd som krävdes för rutten och ii) att det vid fastställandet av avtalets giltighetstid följde kommissionens riktlinjer (COM(2003) 595 slutlig), enligt vilka en giltighetstid anses oproportionerlig endast om den överstiger sex år. Jag vill inte säga mer än att en sådan motivering inte bara skulle kunna viftas bort vid en eventuell prövning.