Förslag till avgörande av generaladvokat Ján Mazák föredraget den 16 december 2010

1 Originalspråk: engelska.

2 EUT L 1, s. 1.

3 Som innehas av ett organ i en medlemsstat, i detta fall av en nationell konkurrensmyndighet som utsetts i enlighet med artikel 35 i förordning nr 1/2003.

4 Enligt artikel 6.1 FEU [ska] [u]nionen [...] erkänna de rättigheter, friheter och principer som fastställs i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna av den 7 december 2000, anpassad den 12 december 2007 i Strasbourg, som ska ha samma rättsliga värde som fördragen.

5 Undertecknad i Rom den 4 november 1950. Enligt artikel 6.3 FEU [ska] de grundläggande rättigheterna, såsom de garanteras i [E]uropeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna, och såsom de följer av medlemsstaternas gemensamma konstitutionella traditioner, [...] ingå i unionsrätten som allmänna principer. Se även artikel 52.3 i stadgan där det anges att [i] den mån som denna stadga omfattar rättigheter som motverkar sådana som garanteras av Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna skall de ha samma innebörd och räckvidd som i konventionen. Denna bestämmelse hindrar inte unionsrätten från att tillförsäkra ett mer långtgående skydd.

6 I punkt 22 i Bundeskartellamts meddelande nr 9/2006 om eftergift och nedsättning av böter i kartellärenden – programmet för förmånlig behandling – av den 7 mars 2006 anges att Bundeskartellamt, inom ramen för sitt utrymme för skönsmässig bedömning, i princip avslår ansökningar från privata tredje män om aktinsyn eller upplysningar som rör ansökningar om befrielse från eller nedsättning av böter eller bevisning som överlämnats i samband med sådana ansökningar. Meddelandet finns tillgängligt[*] på webbplatsen http://www.bundeskartellamt.de/wEnglisch/download/pdf/06_Bonusregelung_e.pdf. [*På engelska. Övers. anm.]

7 I § 406e StPO, som har rubriken Insyn i akter, föreskrivs följande:1) En advokat kan för målsägandens räkning få studera de akter som domstolen innehar, eller som, vid allmänt åtal, ska överlämnas till den, och kan få studera den bevisning som säkrats, om han kan visa att det finns ett berättigat intresse … 2) Insyn i akterna ska nekas om ett överordnat skyddsintresse, avseende antingen den åtalade eller andra personer, utgör ett hinder för detta. Aktinsynen kan nekas om syftet med utredningen hotas eller om förfarandet därmed avsevärt skulle försenas …

8 Antaget den 29 september 2006. Tillgängligt[*] på webbplatsen http://ec.europa.eu/competition/ecn/model_leniency_en.pdf. [*På engelska. Övers. anm.]

9 Se, analogt, punkt 31 i kommissionens tillkännagivande om immunitet mot böter och nedsättning av böter i kartellärenden (nedan kallat tillkännagivandet om förmånlig behandling) från 2006 (EUT C 298, s. 17).

10 Se även kommissionens tillkännagivande om samarbete mellan kommissionen och EU-medlemsstaternas domstolar vid tillämpning av artiklarna 81 och 82 i EG-fördraget av den 24 april 2004 (EUT C 101, s. 54). I punkt 26 i nämnda tillkännagivande anges att kommissionen [kan] vägra att överlämna upplysningar till nationella domstolar i fall av överordnat intresse kopplat till nödvändigheten att skydda gemenskapens intressen eller för att inte störa dess funktion och oberoende, särskilt genom att riskera fullgörandet av de uppgifter som anförtrotts gemenskapen [...] Därför kommer kommissionen inte att överlämna upplysningar till nationella domstolar som en person som har ansökt om förmånlig behandling frivilligt har lämnat, utan föregående samtycke från den personen.

11 Se exempelvis punkt 32 i tillkännagivandet om förmånlig behandling (ovan fotnot 9). Se även punkt 28 i Europeiska konkurrensnätverkets modellprogram för förmånlig behandling (ovan fotnot 8).

12 EGT L 145, s. 43. Nämnas ska att Firma Felix Schoeller Holding GmbH & Co. KG och Firma Technocell Dekor GmbH & Co. KG, Tysklands regering, Spaniens regering och kommissionen i sina yttranden till domstolen har ställt sig tvivlande till att denna förordning skulle vara analogt tillämplig i förevarande fall.

13 Se ovan punkt 8.

14 För att väcka skadeståndstalan.

15 Se artikel 3.1 i förordning nr 1/2003, i vilken medlemsstaternas konkurrensmyndigheter och nationella domstolar åläggs att tillämpa artiklarna 101 FEUF och 102 FEUF.

16 Se särskilt artiklarna 4 och 5 i förordning nr 1/2003.

17 Enligt artikel 6 i förordning nr 1/2003 ska nationella domstolar vara behöriga att tillämpa artiklarna 101 FEUF och 102 FEUF.

18 Se emellertid artikel 5 i förordning nr 1/2003, i vilken det specificeras vilka typer av beslut medlemsstaterna får fatta när de tillämpar artiklarna 101 FEUF och 102 FEUF.

19 Enligt likvärdighetsprincipen ska den nationella bestämmelsen tillämpas utan åtskillnad, oberoende av om den påstådda överträdelsen rör EU:s konkurrensrätt eller nationell konkurrensrätt (se, analogt, dom av den 1 december 1998 i mål C-326/96, Levez, REG 1998, s. I-7835, punkt 41, av den 16 maj 2000 i mål C-78/98, Preston m.fl., REG 2000, s. I-3201, punkt 55, och av den 29 oktober 2009 i mål C-63/08, Pontin, REG 2009, s. I-10467, punkt 45). Jag konstaterar att det, vad gäller beviljandet av tredje mans tillgång till upplysningar som ett företag som har ansökt om förmånlig behandling har lämnat till Bundeskartellamt, inte finns något i målet vid den nationella domstolen som tyder på att det skulle göra någon skillnad om nationell konkurrensrätt eller artikel 101 FEUF tillämpas.

20 Se, bland annat, dom av den 14 december 1995 i mål C-312/93, Peterbroeck, REG 1995, s. I-4599, punkt 12, av den 4 juli 2006 i mål C-212/04, Adeneler m.fl., REG 2006, s. I-6057, punkt 95, av den 28 juni 2007 i mål C-1/06, Bonn Fleisch, REG 2007, s. I-5609, punkt 41, och av den 7 september 2006 i mål C-53/04, Marrosu och Sardino, REG 2006, s. I-7213, punkt 52. Enligt fast rättspraxis får en processuell reglering som anges i en medlemsstats interna rättsordning inte göra det i praktiken omöjligt eller orimligt svårt att utöva rättigheter som följer av unionsrätten (effektivitetsprincipen) (se, bland annat, dom av den 15 april 2010 i mål C-542/08, Barth, REU 2010, s. I-3189, punkt 17 och där angiven rättspraxis).

21 Se särskilt artiklarna 5 och 6.

22 Genom antagandet och ikraftträdandet av förordning nr 1/2003 ska de nationella konkurrensmyndigheterna aktivt sträva efter att effektivt tillämpa artiklarna 101 FEUF och 102 FEUF på företag för att se till att de fullgör sina skyldigheter enligt dessa bestämmelser. I domen i målet CIF konstaterade domstolen vidare att även om artiklarna [101 FEUF och 102 FEUF] endast omfattar förfaranden av företag och inte avser lagar och andra föreskrifter som antagits av medlemsstaterna, medför dessa bestämmelser, jämförda med artikel [4.3 FEUF] som föreskriver en skyldighet att samarbeta, att medlemsstaterna inte får vidta eller bibehålla åtgärder – inte heller i form av lag eller andra bestämmelser – som kan leda till att de konkurrensregler som är tillämpliga på företag förlorar sin ändamålsenliga verkan (dom av den 9 september 2003 i mål C-198/01, CIF, REG 2003, s. I-8055, punkt 45 och där angiven rättspraxis).

23 Europeiska konkurrensnätverket (ECN).

24 Se skäl 15 i ingressen till förordning nr 1/2003.

25 Se, exempelvis, kommissionens tillkännagivande om samarbete inom nätverket av konkurrensmyndigheter av den 27 april 2004 (EUT C 101, s. 43) (nedan kallat tillkännagivandet om samarbete) och rådets och kommissionens gemensamma uttalande om hur konkurrensmyndigheternas samarbetsnätverk skall arbeta (nedan kallat det gemensamma uttalandet), som finns tillgängligt på webbplatsen http://ec.europa.eu/competition/ecn/joint_statement_sv.pdf. I tillkännagivandet om samarbete beskrivs framför allt vilka metoder som i praktiken ska användas för tillämpningen av artiklarna 11 och 12 i förordning nr 1/2003. Enligt punkt 72 och bilagan till tillkännagivandet om samarbete är nationella konkurrensmyndigheter skyldiga att erkänna och följa de principer som anges i tillkännagivandet, däribland de principer som avser skydd för företag som ansöker om förmånlig behandling.

26 Punkterna 26–28 i tillkännagivandet om samarbete (ovan fotnot 25) handlar om utbyte av upplysningar och kommissionens och nationella konkurrensmyndigheters användning av konfidentiella uppgifter enligt artikel 12 i förordning nr 1/2003, medan punkterna 37–42 i tillkännagivandet om samarbete framför allt rör utbyte mellan ECN-medlemmar (kommissionen och nationella konkurrensmyndigheter) av upplysningar som härrör från en ansökan om förmånlig behandling, och dessa medlemmars användning av dessa upplysningar. Se även punkterna 3–5 i de förklarande anmärkningarna till Europeiska konkurrensnätverkets modellprogram för förmånlig behandling (ovan fotnot 8).

27 I punkt 28 i Europeiska konkurrensnätverkets modellprogram för förmånlig behandling anges att det är möjligt att muntligen ansöka om förmånlig behandling, medan det i punkt 29 anges att ingen insyn i sökandens muntliga redogörelser ska beviljas innan konkurrensmyndigheten har avgett sitt yttrande till parterna. Se även punkterna 48 and 49 i de förklarande anmärkningarna till Europeiska konkurrensnätverkets modellprogram för förmånlig behandling (ovan fotnot 8).

28 Se även särskilt punkterna 16–19 i tillkännagivandet om samarbete (ovan fotnot 25). I punkt 16 föreskrivs följande: I syfte att upptäcka om flera förfaranden pågår och att se till att ärenden handläggs av den konkurrensmyndighet som är bäst lämpad måste medlemmarna i nätverket på ett tidigt stadium informeras om de olika konkurrensmyndigheternas pågående ärenden. I punkt 17 i tillkännagivandet om samarbete anges att genom förordning nr 1/2003 införs ett system så att konkurrensmyndigheterna kan hålla varandra informerade om ärenden och snabbt och effektivt omfördela ärenden sinsemellan. Enligt artikel 11.3 i förordningen skall de nationella konkurrensmyndigheterna, när de vidtar åtgärder enligt artiklarna [101 FEUF eller 102 FEUF], skriftligen meddela kommissionen före eller utan dröjsmål efter påbörjandet av den första formella utredningsåtgärden. I artikeln anges också att denna information får göras tillgänglig för de andra konkurrensmyndigheterna [...] Skälet bakom artikel 11.3 i förordningen är att nätverket skall ha möjlighet att upptäcka om flera förfaranden pågår om samma sak och kunna ta ställning till en eventuell överföring av ett ärende så fort en myndighet påbörjar utredningen.

29 Se punkt 38 i tillkännagivandet om samarbete (ovan fotnot 25).

30 I artikel 12 i förordning nr 1/2003 anges att kommissionen och medlemsstaternas konkurrensmyndigheter ska vara behöriga att utbyta och använda information vid tillämpningen av artiklarna [101 FEUF och 102 FEUF].

31 Pfleiderer anser att artiklarna 11 och 12 i förordning nr 1/2003 inte är relevanta i förevarande mål. Eftas övervakningsmyndighet konstaterade i sina yttranden att målet vid Amtsgericht var av rent inhemsk karaktär när den hänvisade till tillkännagivandet om samarbete.

32 Det förfarande som föreskrivs i artikel 267 FEUF utgör ett medel för samarbete mellan domstolen och de nationella domstolarna, genom vilket domstolen tillhandahåller de nationella domstolarna de uppgifter om tolkningen av gemenskapsrätten som de behöver för att kunna avgöra anhängiga tvister. En samarbetsanda som måste råda vid behandlingen av en begäran om förhandsavgörande innebär nämligen att den nationella domstolen ska ta hänsyn till den uppgift som domstolen har anförtrotts, vilken är att bidra till rättskipningen i medlemsstaterna och inte att avge rådgivande yttranden i allmänna eller hypotetiska frågor. Se dom av den 5 februari 2004 i mål C-380/01, Schneider (REG 2004, s. I-1389), punkterna 20–23 och där angiven rättspraxis.

33 Och som när de upptäcks och styrks inte enbart kan leda till dryga böter utan även till fängelsedomar för enskilda personer i vissa medlemsstater.

34 Se, analogt, dom av den 7 januari 2004 i de förenade målen C-204/00 P, C-205/00 P, C-211/00 P, C-213/00 P, C-217/00 P och C-219/00 P, Aalborg Portland m.fl. mot kommissionen (REG 2004, s. I-123), punkterna 55–57, i vilken domstolen konstaterade att eftersom förbudet mot att delta i konkurrensbegränsande förfaranden och avtal, samt de sanktioner som kan påföras dem som bryter mot förbudet, är väl kända, är det vanligt att den verksamhet som dessa förfaranden och avtal medför bedrivs i hemlighet, att mötena äger rum i hemlighet, oftast i tredjeland och att därtill hörande dokumentation begränsas till ett minimum. Men om kommissionen upptäcker handlingar som uttryckligen bekräftar att aktörer har haft otillåten kontakt med varandra, exempelvis i form av protokoll från ett möte, är dessa vanligtvis fragmentariska och spridda, varför det ofta visar sig vara nödvändigt att rekonstruera vissa detaljer med hjälp av slutledning. I de flesta fall måste förekomsten av ett konkurrensbegränsande förfarande eller avtal härledas ur ett antal sammanträffanden och indicier som, när de beaktas tillsammans, kan utgöra bevis för att en överträdelse av konkurrensreglerna har skett, och när annan hållbar förklaring saknas.

35 Det är inte min avsikt att genom användningen av detta uttryck antyda att kommissionen har begått något som helst fel. Det ska snarare ses som att kommissionen har valt den väg som den i slutändan anser är mest gynnsam för konkurrensen.

36 Jag konstaterar att det varken i förordning nr 1/2003 eller i kommissionens förordning (EG) nr 773/2004 av den 7 april 2004 om kommissionens förfaranden enligt artiklarna 81 och 82 i EG-fördraget (EUT L 123, s. 18) föreskrivs att kommissionen ska ha ett program för förmånlig behandling.

37 Se ovan fotnot 9.

38 Se punkterna 3 och 4 i tillkännagivandet om förmånlig behandling (ovan fotnot 9).

39 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 16 november 2000 i mål C-297/98 P, SCA Holding mot kommissionen (REG 2000, s. I-10101), punkt 36, och av den 28 juni 2005 i de förenade målen C-189/02 P, C-202/02 P, C-205/02 P-C-208/02 P och C-213/02 P, Dansk Rørindustri m.fl. mot kommissionen (REG 2005, s. I-5425), punkt 399.

40 Se domen i målet Dansk Rørindustri m.fl. mot kommissionen (ovan fotnot 39), punkt 188. Se även punkt 38 i tillkännagivandet om förmånlig behandling, där det anges att [k]ommissionen är medveten om att detta tillkännagivande kommer att skapa berättigade förväntningar som företag kan förlita sig på när de avslöjar förekomsten av en kartell för kommissionen.

41 Se punkterna 6, 7 och 33 i tillkännagivandet om förmånlig behandling (ovan fotnot 9). Se även punkt 29 i Europeiska konkurrensnätverkets modellprogram för förmånlig behandling (ovan fotnot 8). Enligt punkt 6 i tillkännagivandet om förmånlig behandling har dessa frivilliga redogörelser, som kallas företagsredogörelser, visat sig vara till nytta för att effektivt undersöka kartellöverträdelser och få dem att upphöra, och företagen bör inte avskräckas av editionsförelägganden som utfärdas i tvistemål (discovery orders). Företag som kan tänkas ansöka om förmånlig behandling avstår kanske från att samarbeta med kommissionen enligt detta tillkännagivande om det kan ha en negativ inverkan på deras ställning i civilrättsliga förfaranden, jämfört med företag som inte samarbetar. En sådan oönskad effekt skulle vara till allvarlig skada för det allmänintresse som ligger i att det säkerställs att artikel [101 FEUF] ges en effektiv tillämpning i kartellärenden och möjliggör efterföljande eller parallella civilrättsliga talan. Se även punkt 47 i de förklarande anmärkningarna till Europeiska konkurrensnätverkets modellprogram för förmånlig behandling, i vilka det anges att ECN-medlemmarna starkt förespråkar effektiva civilrättsliga skadeståndstalan mot kartelldeltagare. De anser emellertid att det är fel att företag som samarbetar med dem i deras arbete för att avslöja karteller ska hamna i ett sämre läge vad gäller civilrättsliga skadeståndsanspråk än kartellmedlemmar som inte samarbetar. Att till handlingarna i målet vid en civilrättslig skadeståndstalan föra redogörelser som specifikt har lämnats till en konkurrensmyndighet inom ramen för denna myndighets program för förmånlig behandling riskerar att leda till just detta och kan, genom att det inte uppmuntrar till samarbete inom ramen för konkurrensmyndighetens program för förmånlig behandling, undergräva konkurrensmyndighetens effektivitet i dess bekämpning av karteller. Ett sådant resultat kan även få negativa återverkningar på bekämpningen av karteller i andra jurisdiktioner. Risken för att en sökande blir föremål för ett editionsföreläggande beror till viss del på vilka territorier som påverkas och karaktären på den kartell som sökanden har deltagit i.

42 Enligt punkt 9 a i tillkännagivandet om förmånlig behandling (ovan fotnot 9) ska en företagsredogörelse innehålla följande uppgifter, om sökanden har tillgång till dem vid tidpunkten för ingivandet: – En detaljerad beskrivning av den misstänkta kartellen, bland annat dess mål, aktiviteter och arbetsmetoder. Den berörda produkten eller tjänsten, geografisk omfattning, varaktighet och en uppskattning av de marknadsvolymer som påverkats av den misstänkta kartellen. Specifika datum, platser, innehåll och deltagare vad gäller misstänkta kartellkontakter samt alla relevanta förklaringar i samband med den bevisning som lämnats till stöd för ansökan. – Namn och adress till den juridiska person som lämnar in ansökan om immunitet mot böter samt namn och adress till övriga företag som deltar/deltog i kartellen. – Namn, befattning, kontor och vid behov hemadress för alla enskilda personer som enligt sökandens kännedom deltar eller har deltagit i den misstänkta kartellen, även de enskilda personer som har deltagit på sökandens vägnar. – Uppgifter om vilka andra konkurrensmyndigheter inom eller utanför EU som den sökande har kontaktat eller har för avsikt att kontakta när det gäller den misstänkta kartellen.

43 Se punkt 32 i tillkännagivandet om förmånlig behandling (ovan fotnot 9). Se även punkt 28 i Europeiska konkurrensnätverkets modellprogram för förmånlig behandling (ovan fotnot 8).

44 Uttrycket redan existerande handlingar definieras inte specifikt i tillkännagivandet om förmånlig behandling. Jag anser emellertid att dessa består av [ö]vriga bevis rörande den misstänkta kartellen som sökanden har i sin besittning eller har tillgång till när ansökan lämnas in, särskilt alla bevis som tillkommit samtidigt med överträdelsen. Se punkt 9 b i tillkännagivandet om förmånlig behandling (ovan fotnot 9).

45 I begäran om förhandsavgörande anges att Oberlandesgericht (Düsseldorf) i ett avgörande har funnit att Bundeskartellamt grundar programmet för förmånlig behandling på ett berättigat antagande, nämligen att intresset av att bekämpa grova karteller väger tyngre än intresset av att bötfälla enskilda deltagare i den ifrågavarande kartellen. Oberlandesgericht (Düsseldorf) har funnit att Bundeskartellamts program för förmånlig behandling (ovan fotnot 6) inte ger upphov till några rättsliga problem utan håller sig inom ramen för myndighetens utrymme för skönsmässig bedömning vad gäller åläggandet av böter enligt artikel 81.7 OWiG.

46 I begäran om förhandsavgörande anges inte om och i så fall vilken av dessa karteller som omfattades av tillämpningsområdet för artikel 101 FEUF.

47 Se punkt 39 i tillkännagivandet om förmånlig behandling (ovan fotnot 9).

48 I begäran om förhandsavgörande konstaterade Amtsgericht att en ansökan om förmånlig behandling [befriar] … enligt … tysk rätt [inte] någon från civilrättsligt ansvar gentemot tredje man som lidit skada av en kartell.

49 I artiklarna 101 FEUF och 102 FEUF föreskrivs även skyldigheter för enskilda som nationella domstolar måste genomdriva.

50 Se dom av den 30 januari 1974 i mål 127/73, BRT och SABAM (BRT I) (REG 1974, s. 51), punkt 16, av den 18 mars 1997 i mål C-282/95 P, Guérin automobiles mot kommissionen (REG 1997, s. I-1503), punkt 39, av den 20 september 2001 i mål C-453/99, Courage och Crehan (REG 2001, s. I-6297), punkt 23, och av den 13 juli 2006 i de förenade målen C-295/04-C-298/04, Manfredi m.fl. (REG 2006, s. I-6619), punkt 39.

51 Se domen i målet Courage och Crehan (ovan fotnot 50), punkt 26.

52 Se domen i målet Manfredi m.fl. (ovan fotnot 50), punkt 61. Domstolen har konstaterat att i avsaknad av unionsrättsliga föreskrifter på området ankommer det på varje medlemsstats interna rättsordning att ange vilka domstolar som är behöriga och att fastställa de processuella villkoren för förfaranden som är avsedda att tillvarata rättigheter för enskilda som följer av unionsrättens direkta effekt. Dessa förfaranden får emellertid varken vara mindre förmånliga än dem som avser liknande talan som grundas på nationell rätt (likvärdighetsprincipen) eller i praktiken göra det omöjligt eller orimligt svårt att utöva rättigheter som följer av unionsrätten (effektivitetsprincipen) (se dom av den 10 juli 1997 i mål C-261/95, Palmisani, REG 1997, s. I-4025, punkt 27, och domen i målet Courage och Crehan (ovan fotnot 50), punkt 29).

53 Se domen i målet Courage och Crehan (ovan fotnot 50), punkt 27. Se även punkt 1.2 i kommissionens vitbok om skadeståndstalan vid brott mot EG:s antitrustregler (KOM(2008) 165 slutlig (Vitbok)).

54 I punkt 2.2 i vitboken (ovan fotnot 53) konstaterade kommissionen att [e]n stor del av den nyckelbevisning som krävs för skadeståndsmål i antitrustärenden finns inte öppet tillgänglig. Eftersom informationen ofta finns hos svaranden eller hos tredjepart saknar käranden vanligtvis tillräcklig kännedom om den.

55 Se Courage och Crehan (ovan fotnot 50), punkterna 26 och 27.

56 Annars skulle nationella konkurrensmyndigheter kunna hindra en skadeståndstalan genom att försvåra tillgång till sådana handlingar som de förfogar över som skulle kunna användas som bevisning.

57 Var och en vars unionsrättsligt garanterade fri- och rättigheter har kränkts har rätt till ett effektivt rättsmedel inför en domstol, med beaktande av de villkor som föreskrivs i denna artikel. Var och en har rätt att inom skälig tid få sin sak prövad i en rättvis och offentlig rättegång och inför en oavhängig och opartisk domstol som har inrättats enligt lag. […]

58 För att beviljas förmånlig behandling. Det är naturligtvis inte fråga om tvång på något sätt, eftersom företag som ansöker om förmånlig behandling frivilligt väljer att överlämna företagsredogörelser och redan befintlig bevisning i utbyte mot förmånlig behandling, snarare än att de har en rättslig skyldighet att göra detta. Se, e contrario, rörande rätten att inte vittna mot sig själv och rätten till en rättvis rättegång, Europadomstolens dom av den 17 december 1996 i målet Saunders mot Förenade kungariket, Recueil des arrêts et décisions, 1996-VI, s. 2044, §§ 69, 71 och 76.

59 Det går inte att bortse från den avkylande effekt som en konkurrensmyndighets utlämnande av upplysningar som lämnats av ett företag som har ansökt om förmånlig behandling till parter som kan tänkas väcka en civilrättslig skadeståndstalan kan ha på sådana sökandes grad av samarbete, trots att ett företag enligt tillkännagivandet om förmånlig behandling bland annat ska ställa sig till förfogande för äkta, löpande och fullständigt samarbete från det att ansökan inges och under hela förloppet av kommissionens administrativa förfarande. Se punkt 12 a i tillkännagivandet om förmånlig behandling (ovan fotnot 9). I nationella program föreskrivs förmodligen liknande krav. Se punkt 13 i Europeiska konkurrensnätverkets modellprogram för förmånlig behandling (ovan fotnot 8).

60 Till en nationell konkurrensmyndighet.

61 I skäl 7 i ingressen till förordning nr 1/2003 anges följande: Nationella domstolar fyller en mycket viktig funktion vid tillämpningen av [EU:s] konkurrensregler. De skyddar medborgarnas rättigheter enligt [unions]rätten genom att avgöra tvister mellan enskilda, till exempel genom att utdöma skadestånd till dem som utsatts för överträdelser. De nationella domstolarna kompletterar i detta hänseende medlemsstaternas konkurrensmyndigheter. De bör därför kunna tillämpa artiklarna [101 FEUF och 102 FEUF] fullt ut. Enligt min uppfattning innebär användningen av uttrycket kompletterar ingen prioriteringsordning. I vilket fall som helst har ingressen till en unionsrättsakt inte bindande rättsverkan. Se mål C-134/08, Tyson Parketthandel (REG 2009, s. I-2875), punkt 16 och där angiven rättspraxis.

62 I sin vitbok från 2008 konstaterade kommissionen att [t]rots krav på att införa en fungerande rättslig ram som omsätter rätten till skadestånd i faktiska ersättningsmöjligheter, och fastän det på senare tid har funnits vissa tecken på förbättringar i vissa medlemsstater, har det hittills i praktiken varit så att offer för överträdelser av [EU]:s antitrustregler endast sällan får ersättning för den skada de lidit. Se punkt 1.1 (ovan fotnot 53).

63 Se punkt 6 i tillkännagivandet om förmånlig behandling (ovan fotnot 9), i vilken det anges att [f]öretag som kan tänkas ansöka om förmånlig behandling avstår kanske från att samarbeta med kommissionen enligt detta tillkännagivande om det kan ha en negativ inverkan på deras ställning i civilrättsliga förfaranden, jämfört med företag som inte samarbetar. En sådan oönskad effekt skulle vara till allvarlig skada för det allmänintresse som ligger i att det säkerställs att artikel [101 FEUF] ges en effektiv tillämpning i kartellärenden och möjliggör efterföljande eller parallella civilrättsliga talan (min understrykning) (ovan fotnot 41).

64 Se artikel 5 i förordning nr 1/2003.

65 Se punkt 2.3 i vitboken (ovan fotnot 53).

66 I artikel 16.1 i förordning nr 1/2003 föreskrivs följande: När nationella domstolar fäller avgöranden om sådana avtal, beslut eller förfaranden enligt [artikel 101 FEUF eller artikel 102 FEUF] som redan är föremål för ett beslut av kommissionen får de inte fatta beslut som strider mot det beslut som kommissionen har fattat […] I vitboken har kommissionen antytt att nationella domstolar som ska pröva mål om skadestånd på grundval av artikel 101 FEUF eller 102 FEUF, och som en nationell konkurrensmyndighet i det europeiska konkurrensnätverket redan har meddelat ett lagakraftvunnet beslut om efter att ha konstaterat en överträdelse av dessa artiklar, eller som en nationell överprövningsinstans har meddelat lagakraftvunnet avgörande om och därigenom fastställt myndighetens beslut eller själv konstaterat en överträdelse, inte kan meddela avgöranden som strider mot sådana beslut eller domar.

67 Den hänskjutande domstolen har konstaterat att enligt tysk rätt är slutsatser i lagakraftvunna sanktionsbeslut bindande i civilrättsliga mål, och det är således inte nödvändigt att bevisa själva överträdelsen.

68 Av målet vid den nationella domstolen framgår inte om de företag som har ansökt om förmånlig behandling lämnade muntliga företagsredogörelser. Eftersom sådana redogörelser enligt min uppfattning inte bör lämnas ut är det irrelevant huruvida det rör sig om muntliga eller skriftliga redogörelser.

69 Även kallade företagsredogörelser.

70 Vilket i praktiken innebär ett erkännande eller erkännande av skuld.

71 Med tanke på att redogörelserna i fråga särskilt avser det företag som har ansökt om förmånlig behandling och dess enskilda deltagande i den kartell som har gjort sig skyldig till överträdelsen, kan sökanden hamna i ett sämre läge i en civilrättlig skadeståndstalan än de kartelldeltagare som inte har samarbetat. I punkt 2.9 i vitboken, som har rubriken Samspelet mellan reglerna om eftergift och skadeståndstalan, har kommissionen konstaterat att det är viktigt för både den offentliga och den privata tillämpningen att se till att eftergiftsprogrammen för förmånlig behandling är attraktiva. För att undvika att sökanden försätts i en mindre förmånlig situation än de medskyldiga till överträdelsen konstaterade kommissionen därför att det är viktigt att i fall av skadeståndstalan som väcks av enskilda parter säkerställa ett tillräckligt skydd för företagsredogörelser som lämnats in av företag som ansöker om eftergift. Detta skydd gäller när domstolen har fattat beslut om att uppgifter ska lämnas ut, oavsett om det sker innan eller efter det att konkurrensmyndigheten har fattat sitt beslut (ovan fotnot 53).

72 I enlighet med framför allt punkt 22 i Bundeskartellamts program för förmånlig behandling (ovan fotnot 6).

73 Det kan vid särskilda omständigheter bli nödvändigt att göra undantag från en sådan regel, exempelvis när det företag som har ansökt om förmånlig behandling själv har lämnat ut innehållet i sin företagsredogörelse till tredje man. Se exempelvis punkt 33 i tillkännagivandet om förmånlig behandling (ovan fotnot 9).

74 Utöver företagshemligheter och andra konfidentiella uppgifter såsom interna handlingar.

75 I de jurisdiktioner, exempelvis Förbundsrepubliken Tyskland, där privatpersoner som väcker skadeståndstalan stödjer sig på den nationella konkurrensmyndighetens lagakraftvunna beslut eller en överprövningsinstans lagakraftvunna avgörande för att fastslå en överträdelse av artikel 101 FEUF anser jag att tillgång till bevisning eller handlingar som det företag som har ansökt om förmånlig behandling har lämnat ut under eftergiftsförfarandet inte bör beviljas inom ramen för detta förfarande eftersom dessa handlingar inte är nödvändiga för att ge verkan åt rätten till ett effektivt rättsmedel och en rättvis rättegång.

76 Min uppfattning är att den nationella konkurrensmyndigheten bör försöka få bindande försäkringar om att uppgifterna endast kommer att användas för ifrågavarande tvistemål.