Förslag till avgörande av generaladvokat Eleanor Sharpston föredraget den 26 januari 2012

1 Originalspråk: engelska.

2 Rådets förordning (EG, Euroatom) nr 2988/95 av den 18 december 1995 om skydd av Europeiska gemenskapernas finansiella intressen (EGT L 312, s. 1).

3 Jag använder uttrycket Europeiska gemenskapen (eller gemenskaperna) när jag hänvisar till bestämmelser där de uttrycken används. I annat fall hänvisar jag till unionen eller Europeiska unionen.

4 Artikel 1.1.

5 Artikel 2.1, 2.3 och 2.4.

6 Rådets förordning (EEG, Euratom) nr 1182/71 av den 3 juni 1971 om regler för bestämning av perioder, datum och frister (EGT L 124, s. 1; svensk specialutgåva, område 1, volym 1, s. 71).

7 Rådets förordning (EEG) nr 729/70 av den 21 april 1970 om finansiering av den gemensamma jordbrukspolitiken (EGT L 94, s. 13; svensk specialutgåva, område 3, volym 3, s. 23), i dess lydelse enligt rådets förordning (EG) nr 1287/95 av den 22 maj 1995 (EGT L 125, s. 1). Rådets förordning (EG) nr 1258/99 av den 17 maj 1999 om finansiering av den gemensamma jordbrukspolitiken (EGT L 160, s. 103) ersatte förordning nr 729/70 med avseende på utgifter som verkställts från och med den 1 januari 2000.

8 Rådets förordning (EEG) nr 595/91 av den 4 mars 1991 om oriktigheter och återvinning av belopp som felaktigt har utbetalats i samband med finansieringen av den gemensamma jordbrukspolitiken och om organisationen av ett informationssystem på detta område och om upphävande av förordning (EEG) nr 283/72 (EGT L 67, s. 11; svensk specialutgåva, s. 10), upphävd och ersatt genom kommissionens förordning (EG) nr 1848/2006 av den 14 december 2006 (EUT L 355, s. 56).

9 Rådets förordning (EG) nr 1290/2005 av den 21 juni 2005 om finansieringen av den gemensamma jordbrukspolitiken (EUT L 209, s. 1). För att uppnå målen för den gemensamma jordbrukspolitiken inrättades genom artikel 2 Europeiska garantifonden för jordbruken (nedan kallad EGFJ), vilken skulle ingå i Europeiska gemenskapernas allmänna budget.

10 Artikel 49 tredje stycket andra strecksatsen i förordning nr 1290/2005.

11 Artikel 7.1 i förordning nr 595/91 utgick genom artikel 56 i förordning nr 1290/2005. Enligt artikel 32.2 i den senare förordningen fick medlemsstaterna behålla 20 procent av de indrivna beloppen som ersättning för kostnader för återkrav, utom i de fall där det rörde sig om oegentligheter eller försummelser som kunde tillskrivas medlemsstatens förvaltning eller andra organ.

12 The common organisation of the market in sugar, Europeiska kommissionens jordbruksdirektorat (AGRI/63362/2004). Se även www.fao.org, Food outlook global market analysis sugar November 2008.

13 Enligt då gällande regler sträckte sig ett sockerregleringsår från och med den 1 juli till och med den 30 juni följande år.

14 Rådets förordning (EEG) nr 1785/81 av den 30 juni 1981 om den gemensamma organisationen av marknaden för socker (EGT L 177, s. 4; svensk specialutgåva, område 3, volym 13, s. 110), som upphävdes och ersattes av rådets förordning (EG) nr 2038/1999 av den 13 september 1999 om den gemensamma organisationen av marknaden för socker (EGT L 252, s. 1). Numera gäller rådets förordning (EG) nr 1234/2007 om upprättande av en gemensam organisation av jordbruksmarknaderna och om särskilda bestämmelser för vissa jordbruksprodukter (enda förordningen om de gemensamma organisationerna av marknaden) (EUT L 299, 2007, s. 1).

15 Artikel 8.2 i förordning nr 1785/81.

16 Rådets förordning (EEG) nr 1358/77 av den 20 juni 1977 om allmänna bestämmelser om kompensation för lagringskostnader för socker samt om upphävande av förordning (EEG) nr 750/68 (EGT L 156, s. 4; svensk specialutgåva, område 3, volym 9, s. 11), som upphävdes och ersattes av rådets förordning (EG) nr 1260/2001 om den gemensamma organisationen av marknaden för socker (EGT L 178, s. 1).

17 Kommissionens förordning (EEG) nr 1998/78 av den 18 augusti 1978 om tillämpningsföreskrifter för kompensation för lagringskostnader för socker (EGT L 231, s. 5; svensk specialutgåva, område 3, volym 10, s. 99).

18 [Fotnoten saknar betydelse för den svenska översättningen, övers. anm.].

19 I de nationella domstolarna har krav framställts avseende regleringsåren 1988–1997. Föreliggande ansökan om förhandsavgörande avser dock endast regleringsåren 1994/95, 1995/96 och 1996/97.

20 Punkt 111 nedan.

21 Punkt 21 ovan.

22 Dom av den 5 maj 2011 i de förenade målen C-201/10 och C-202/10, Ze Fu Fleischhandel och Vion Trading (REU 2011, s. I-3545), punkt 24.

23 Dom av den 29 januari 2009 i de förenade målen C-278/07-C-280/07, Josef Vosding Schlacht-, Kühl- und Zerlegebetrieb m.fl. (REG 2009, s. I-457), punkt 20.

24 Domen i målet Josef Vosding Schlacht-, Kühl- und Zerlegebetrieb m.fl. (ovan fotnot 23), punkt 27.

25 Dom av den 22 december 2010 i mål C-131/10, Corman (REU 2010, s. I-14199), punkt 41.

26 Ett uppenbart undantag är dom av den 8 mars 2001 i de förenade målen C-397/98 och C-410/98, Metallgesellschaft m.fl. (REG 2001, s. I-1727), som avsåg ett yrkande om skadestånd och/eller ersättning motsvarande värdet av att inte ha kunnat förfoga över medel som hade erlagts till skattemyndigheten i förskott i form av bolagsskatt enligt ett skattesystem som domstolen sedermera fann var diskriminerande och därför stred mot unionsrätten. Under dessa mycket särskilda förhållanden utgjordes den aktuella nackdelen inte av att skatten hade betalats, utan av att den hade betalats i förskott, och yrkandet om betalning av ränta för att täcka kostnaden för att de belopp som erlagts i skatt hade bundits upp utgjorde själva föremålet för sökandenas anspråk (punkt 87).

27 Domen i målet Corman (ovan fotnot 25), punkt 36.

28 Domen i målet Josef Vosding Schlacht-, Kühl- und Zerlegebetrieb m.fl. (ovan fotnot 23), punkt 29.

29 Punkterna 16 och 17 ovan.

30 Se punkterna 11–13 ovan som innehåller en ingående beskrivning av lagstiftningsbakgrunden.

31 Domen i målet Metallgesellschaft (ovan fotnot 26), punkt 86.

32 Artikel 4.2. Det kan tänkas att unionslagstiftningen avseende en särskild sektor kan ha formulerats på ett sätt som ger särskilt stöd för att påföra ränta på felaktigt utbetalade kapitalbelopp. Det är dock inte fallet här.

33 Dom av den 11 juli 2002 i mål C-62/00, Marks and Spencer (REG 2002, s. I-6325), punkt 39 och där angiven rättspraxis. Se även punkt 80 nedan.

34 Dom av den 24 mars 2009 i mål C-445/06, Danske Slagterier (REG 2009, s. I-2119), punkt 31 och där angiven rättspraxis.

35 Särskild rapport nr 8/2011, tillgänglig på www.eca.europa.eu.

36 Se punkt 33 i särskild rapport nr 8/2011.

37 Dom av den 15 juli 1970 i mål 41/69, ACF Chemiefarma mot kommissionen (REG 1970, s. 661; svensk specialutgåva, volym 1, s. 457), punkterna 19 och 20.

38 Punkt 73 ovan.

39 Punkt 22 ovan.

40 Punkt 7 ovan.

41 Punkt 29 ovan.

42 Punkt 22 ovan.

43 Domen i målet Josef Vosding Schlacht-, Kühl- und Zerlegebetrieb m.fl. (ovan fotnot 22), punkterna 27 och 28, samt domen i målet Ze Fu Fleischhandel m.fl. (ovan fotnot 22), punkt 24.

44 Domen i målet Corman (ovan fotnot 25), punkt 54.

45 Domen i målet Ze Fu Fleischhandel m.fl.(ovan fotnot 22), punkterna 30 och 32 och där angiven rättspraxis.

46 Dom av den 11 januari 2007 i mål C-279/05, Vonk Dairy Products (REG 2007, s. I-239), punkt 41.

47 Punkt 43 i domen.

48 En oegentlighet definieras i artikel 1.2 i förordning nr 2988/95 som varje överträdelse av en bestämmelse i gemenskapsrätten av en ekonomisk aktör. Sådana överträdelser ger dock inte alltid upphov till en kvantifierbar fordran i det ögonblick den begås. Se, exempelvis, mål C-465/10, Ministre de l’Intérieur, de l’Outre-mer et des Collectivités territoriales mot Chambre de commerce et d’industrie de l’Indre (REU 2011, s. I-14081) (oegentligheter i samband med offentlig upphandling).

49 Punkt 34 ovan.

50 Punkt 7 ovan.

51 Punkt 30 ovan.

52 Dom av den 28 oktober 2010 i mål C-367/09, SGS Belgium (REU 2010, s. I-10761), punkt 67.

53 Se punkt 99 ovan.

54 Se punkt 51 ovan.

55 Domen i målet SGS Belgium (ovan fotnot 52), punkt 68.

56 Punkterna 80–82 ovan.