Förslag till avgörande av generaladvokat Yves Bot föredraget den 20 september 2012

1 Originalspråk: franska.

2 EUT L 324, s. 79.

3 Nedan kallade makarna Alder.

4 EGT L 160, s. 37.

5 Artikel 4.1 i förordningen.

6 Artikel 2.1 och 2.2 i förordningen.

7 Avsnitt 2 i förordning nr 1393/2007.

8 Se dom av den 9 februari 2006 i mål C-473/04, Plumex (REG 2006, s. I-1417), punkterna 19–22.

9 Artikel 12 i förordningen.

10 Artikel 13 i förordningen.

11 Artikel 14 i förordning nr 1393/2007.

12 Artikel 15 i förordningen.

13 Den polska och den italienska regeringen har hänvisat till rådets förordning (EG) nr 44/2001 av den 22 december 2000 om domstols behörighet och om erkännande och verkställighet av domar på privaträttens område (EGT L 12, 2001, s. 1). Den polska regeringen har även nämnt rådets förordning (EG) nr 2201/2003 av den 27 november 2003 om domstols behörighet och om erkännande och verkställighet av domar i äktenskapsmål och mål om föräldraansvar samt om upphävande av förordning (EG) nr 1347/2000 (EUT L 338, s. 1).

14 Petition 0277/2010, framlagd av den polske medborgaren A.K., angående det faktum att det i Polen inte är möjligt att delge rättegångshandlingar och andra handlingar per post eller elektroniskt.

15 EGT C 261, 1997, s. 2, nedan kallad 1997 års konvention.

16 Se punkt 3 i inledningen till Förklarande rapport till konventionen som utarbetats på grundval av artikel K 3 i Fördraget om Europeiska unionen om delgivning i Europeiska unionens medlemsstater av handlingar i mål och ärenden av civil eller kommersiell natur (EGT C 261, 1997, s. 26).

17 Nedan kallad 1965 års Haagkonvention.

18 EGT L 299, 1972, s. 32; svensk utgåva EGT C 27, 1998, s. 1.

19 EGT C 15, 1997, s. 1.

20 Vägledning till Haagkonventionen om delgivning, Ständiga byrån för Haagkonferensen för internationell privaträtt, Wilson & Lafleur, 3:e upplagan, Montreal, 2006.

21 Punkt 41, s. 23.

22 C-443/03 (REG 2005, s. I-9611).

23 C-14/08 (REG 2009, s. I-5439).

24 Domarna i de ovannämnda målen Leffler, punkt 45, och Roda Golf & Beach, punkt 48.

25 Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 805/2004 av den 21 april 2004 om införande av en europeisk exekutionstitel för obestridda fordringar (EUT L 143, s. 15).

26 Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1896/2006 av den 12 december 2006 om införande av ett europeiskt betalningsföreläggande (EUT L 399, s. 1).

27 Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 861/2007 av den 11 juli 2007 om inrättande av ett europeiskt småmålsförfarande (EUT L 199, s. 1).

28 I skäl 13 i förordning nr 805/2004 anges följande: I synnerhet kan delgivningssätt som bygger på en juridisk fiktion med avseende på uppfyllandet av dessa miniminormer inte betraktas som tillräckliga för intygande av att en dom är en europeisk exekutionstitel, och i skäl 19 i förordning nr 1896/2006: När det gäller uppfyllandet av dessa miniminormer bör i synnerhet inte delgivningssätt som bygger på en juridisk fiktion betraktas som tillräckliga för delgivning av ett europeiskt betalningsföreläggande.

29 Artikel 13.1 c i förordning nr 805/2004, artikel 14.1 e i förordning nr 1896/2006 och artikel 13.1 i förordning (EG) nr 861/2007.

30 Artikel 10 a i konventionen.

31 Artikel 14 i förordning nr 1393/2007 föreskriver användning av rekommenderade försändelser med mottagningsbevis eller motsvarande.

32 Stockholmsprogrammet – ett öppet och säkert Europa i medborgarnas tjänst och för deras skydd (EUT C 115, 2010, s. 1).

33 Se punkt 3 i Stockholmsprogrammet.

34 Se, för ett liknande resonemang, Nouvelles techniques de la coopération judiciaire transfrontière en Europé, Revue critique de droit international privé, 2003, s. 215. Författaren tar upp den begreppsmässiga förändringen av det europeiska rättsliga samarbetet vilket inte längre definieras med utgångspunkt i ett mellanstatligt samarbete, utan med utgångspunkt i medborgarnas intressen och behov (s. 221 och 222).

35 Se Europadomstolens dom av den 13 oktober 2009 i målet Övüs mot Turkiet, §§ 46 och 47 och där angiven rättspraxis.

36 Se Europadomstolens dom av den 10 maj 2007 i målet Gospodinov mot Bulgarien, § 40.

37 C-14/07 (REG 2008, s. I-3367).

38 Punkt 47.

39 Artikel 8.1 i förordningen.

40 Artikel 14 i förordningen.

41 Förslag till rådets direktiv om delgivning i medlemsstaterna av handlingar i mål och ärenden av civil eller kommersiell natur (KOM(1999) 219 slutlig).

42 Se rådets ändrade förslag till direktiv om delgivning i medlemsstaterna av handlingar i mål och ärenden av civil eller kommersiell natur, framlagt av kommissionen (KOM(2000) 75 slutlig).

43 Se motiveringen till ändring 1 i rapporten angående rådets förslag till direktiv om delgivning i medlemsstaterna av rättegångshandlingar och andra handlingar (A5-0060/1999 slutlig).

44 Domarna i de ovannämnda målen Leffler, punkt 46, och Roda Golf & Beach Resort, punkt 49.

45 Se, för ett liknande synsätt, Schack, H., Transnational Service of Process: A Call for Uniform and Mandatory Rules, Revue de droit uniforme, april 2001, s. 827. Författaren anser att[i]nsofar as national rules on service of process deny the defendant’s right to be heard, they infringe the fair proceeding requirement of Article 6 I ECHR (s. 836).

46 Mål C-292/10.

47 I domen i det ovannämnda målet G tillämpades artikel 26.2 i förordning nr°44/2001, enligt vilken domstolen ska låta handläggningen av målet vila till dess att det har klarlagts att svaranden har haft möjlighet att få del av stämningsansökan eller motsvarande handling i så god tid att han kunnat förbereda sitt svaromål eller att alla nödvändiga åtgärder för detta syfte har vidtagits. En motsvarande bestämmelse finns emellertid i artikel 19.1 i förordning nr 1393/2007 vilket är lätt att förklara, eftersom bestämmelsen i artikel 26.2 i förordning nr°44/2001 är en direkt överföring av artikel 15 i 1965 års Haagkonvention som förordning nr 1393/2007 har inspirerats av (se, för ett motsvarande synsätt, Pataut, E., Notifications internationales et règlement Bruxelles I, Vers de nouveaux équilibres entre ordres juridiques, Mélanges en l’honneur d’Hélène Gaudemet-Tallon, Dalloz, Paris, 2008, s. 377, särskilt s. 381).

48 Domen i det ovannämnda målet G, punkt 45.

49 Ibidem, punkt 55 och där angiven rättspraxis.

50 Dom av den 10 juli 1986 i mål 198/85, Carron (REG 1986, s. 2437), punkt 14.

51 I denna bestämmelse preciseras dessutom att i stället för en sådan adress för delgivning kan i ansökan anges att advokaten eller ombudet samtycker till att delgivning sker per telefax eller annat tekniskt kommunikationsmedel.

52 Se, i detta ämne, ovannämnda verk av Hess, B.

53 Det uttryck som Herbert Roth använder för att beteckna den fiktiva delgivning som utgjordes av remise au parquet (överlämnande till stämningsman) och som förr i tiden tillämpades i flera medlemsstaters lagstiftning (se Roth, H., Remise au parquet und Auslandszustellung nach dem Haager Zustellungsübereinkommen von 1965, Praxis des Internationalen Privat- und Verfahrensrechts, 2000, s. 497).

54 Dom av den 26 september 1996 i mål C-43/95, Data Delecta och Forsberg (REG 1996, s. I-4661), punkt 12, av den 20 mars 1997 i mål C-323/95, Hayes (REG 1997, s. I-1711), punkt 13, och av den 2 oktober 1997 i mål C-122/96, Saldanha och MTS (REG 1997, s. I-5325), punkt 19.

55 Mål C-398/92 (REG 1994, s. I-467; svensk specialutgåva, volym 15, s. 37).