Förslag till avgörande av generaladvokat Niilo Jääskinen föredraget den 23 oktober 2012

1 Originalspråk: engelska.

2 EGT L 160, s. 80. Alla bestämmelser i förordning nr 1257/1999 som är av betydelse i förevarande mål upphävdes med verkan från den 1 januari 2007 genom artikel 93 i rådets förordning (EG) nr 1698/2005 av den 20 september 2005 om stöd för landsbygdsutveckling från Europeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling (EJFLU) (EUT L 277, 2005, s. 1). Eftersom Blanka Soukupová nekades stöd till förtidspension den 20 december 2006 är förordning nr 1257/1999 tillämplig.

3 EGT L 6, 1979, s. 24 (svensk specialutgåva, område 17, volym 2, s. 3).

4 EGT L 161, 1999, s. 1. Rådets förordning nr 1260/1999 upphävdes med verkan från den 1 januari 2007 genom artikel 107 i rådets förordning (EG) nr 1083/2006 av den 11 juli 2006 om allmänna bestämmelser för Europeiska regionala utvecklingsfonden, Europeiska socialfonden och Sammanhållningsfonden samt om upphävande av förordning (EG) nr 1260/1999 (EGT L 210, s. 25). Mot bakgrund av att Blanka Soukupová vägrades stöd till förtidspensionering den 20 december 2006 regleras saken genom förordning nr 1260/1999. Jag ska vidare anmärka att artikel 16 i förordning nr 1083/2006 på ett än klarare sätt skyddar likabehandlingen av män och kvinnor.

5 Se, bland annat, domstolens dom av den 1 mars 2011 i mål C-236/09, Association Belge des Consommateurs Test-Achats m.fl. (REU 2011, s. I-773).

6 Dom av den 16 september 2010 i mål C-149/10, Chatzi (REU 2010, s. I-8489), punkt 43.

7 Se, för en motsvarande situation avseende ett begrepp i ett direktiv, dom av den 21 oktober 2010 i mål C-467/08, Padawan (REU 2010, s. I-10055), punkt 37.

8 Se, bland annat, dom av den 21 juli 2011 i mål C-21/10, Nagy (REU 2011, I-6769), punkt 47.

9 Se generaladvokaten Kokotts avgörande inför domen av den 27 juni 2006 i mål C-540/03, Parlamentet mot rådet (REG 2006, s. I-5769), punkt 107, där det bland annat hänvisas till dom av den 23 mars 1994 i mål T-8/93, Huet mot revisionsrätten (REG 1994, s. II-365), punkt 45, av den 2 mars 2004 i mål T-14/03, Di Marzio mot kommissionen (REUP 2004, s. I-A-43 och II-167), punkt 83. För ett exempel på tillämpningen av proportionalitetsprincipen med avseende på en medlemsstats tillämpning av förordning nr 1257/1999, se dom av den 4 juni 2009 i mål C-241/07, JK Otsa Talu (REG 2009, s. I-4323).

10 Dom av den 29 november 2001 i mål C-366/99, Griesmar (REG 2001, s. I-9383).

11 De regelsystem som anges i artikel 3.1 a och 3.1 b i direktiv 79/7 ger skydd mot sjukdom, invaliditet, ålder, olyckor och yrkesskador samt arbetslöshet. Direktivet gäller även för socialt bistånd, i så måtto att det är avsett att komplettera eller ersätta ovannämnda regler.

12 Dom av den 30 april 1998 i de förenade målen C-377/96-C-384/96, August De Vriendt m.fl. (REG 1998, s. I-2105), punkt 25.

13 Dom av den 19 oktober 1995 i mål C-137/94, Richardson (REG 1995, s. I-3407), punkt 19.

14 Således kan den tjeckiska regeringen inte stödja sig på Europadomstolens dom av den 20 juni 2011 i mål nr 6268/08, Andrle mot Republiken Tjeckien, som rörde den särskilda frågan huruvida lagar om ålderspension i vilka kvinnor särbehandlades utifrån antalet fostrade barn var förenliga med artikel 14 i Europakonventionen och artikel 1 i tilläggsprotokoll 1 till denna konvention. Avgörandet i målet Andrle gäller inte samma sak som förevarande mål eftersom Europadomstolen primärt prövade om det förhållandet att kvinnor fick en fördel var ett legitimt syfte som kunde rättfärdiga olika behandling enligt artikel 14 i Europakonventionen.

15 Se dom av den 15 juni 1978 i mål 149/77, Defrenne mot Sabena (REG 1978, s. 1365), punkterna 26 och 27, svensk specialutgåva, volym 4, s. 127. Se vidare artiklarna 2 och 3.3 FEU, artiklarna 8 och 10 FEUF och artiklarna 21 och 23 i Europeiska stadgan om grundläggande rättigheter. Se även, med särskilt avseende på glesbygdsutveckling, skäl 40 i förordning nr 1257/1999, och artikel 2 elfte strecksatsen i samma förordning, samt artiklarna 2.5 och 12 i förordning nr 1260/1990.

16 Domeni mål C-540/03, Parlamentet mot rådet, punkt 23.

17 Se generaladvokaten Kokotts förslag till avgörande inför domen av den 1 mars 2011 i mål C-236/09, Association Belge des Consommateurs Test-Achats m.fl., punkt 30.

18 Den enda lagstiftningsåtgärd som säkerställer likabehandling i den särskilda situation som kvinnliga jordbrukande egenföretagare befinner sig i och som gällde under den relevanta tidsperioden är rådets direktiv 86/613/EEG av den 11 december 1986 om tillämpningen av principen om likabehandling av kvinnor och män med egen rörelse, bland annat jordbruk, samt om skydd för kvinnor med egen rörelse under havandeskap och moderskap (EGT L 359, s. 56; svensk specialutgåva, volym 6, s. 133). Ingen av dess bestämmelser kan emellertid tolkas så, att de omfattar diskriminering inom ramen för stöd till förtidspensionering. Direktiv 86/613 upphävdes med verkan från den 5 augusti 2012 enligt artikel 17 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2010/41/EU av den 7 juli 2010 om tillämpning av principen om likabehandling av kvinnor och män som är egenföretagare och om upphävande av rådets direktiv 86/613/EEG (EUT L 180, s. 1).

19 Dom av den 13 november 2008 i mål C-46/07, kommissionen mot Italien (REG 2008, s. I-151), punkt 35.

20 Förevarande mål rör således den omvända situationen jämfört med den som förelåg i dom av den 18 december 1997 i mål C-309/96, Annibaldi (REG 1997, s. I-7493), där den ifrågavarande nationella lagstiftningen, som ifrågasattes bland annat med hänvisning till likabehandlingsprincipen, inte ansågs omfattas av gemenskapsrätten, se punkt 24, av flera skäl. Ett av dessa var att det inte fanns något i det förevarande fallet som kan leda till slutsatsen att den regionala lagen hade till syfte att genomföra en gemenskapsrättslig bestämmelse, vare sig inom jordbruksområdet eller inom området för miljö eller kultur, se punkt 21.

21 Jag anmärker att, utifrån vad domstolen fastslagit i dom av den 18 november 2010 i mål C-356/09, Kleist (REU 2010, s. I-11939), punkterna 30 och 31, den diskriminering som Blanka Soukupová utsatts för förefaller vara direkt. Detta innebär att, om situationen omfattades av fördragen eller likabehandlingsdirektiven och det inte rörde sig om positiv särbehandling, de skäl som kan motivera denna skulle vara begränsade till dem som anges i fördragen och i relevant sekundärrätt. Den diskriminering det här gäller har emellertid länge utövats inom ramen för medlemsstaternas tillämpning och införlivande av allmän EU-rättslig lagstiftning. Förbudet mot diskriminering av män och kvinnor utgör i detta sammanhang ett specifikt utflöde av den allmänna likabehandlingsprincipen, som alltid villkoras av den omfattande kategorin objektiv motivering. Se, bland annat, domen i mål C-236/09, Association Belge des Consommateurs Test-Achats m.fl., punkt 28.

22 Dom av den 20 oktober 2011 i mål C-123/10, Brachner (REU 2011, s. I-10003), punkterna 70 och 71 samt där angiven rättspraxis. Jag ska även anmärka att domstolen där i punkt 69 framhöll att den hade att pröva om denna nackdel kan motiveras av att kvinnorna går i pension tidigare. Domstolen fastslog i punkterna 76–79 att så inte var fallet.

23 Se, bland annat, dom av den 22 juni 2011 i mål C-399/09, Landtová (REU 2011, s. I-5573), punkt 51 och där angiven rättspraxis. Se även dom av den 21 juni 2007 i de förenade målen C-231/06-C-233/06, Jonkman m.fl. (REG 2007, s. I-5149), punkterna 36–40, angående medlemsstaternas, inklusive deras domstolars, skyldighet när diskriminering i strid med EU-rätten konstateras.