Förslag till avgörande av generaladvokat Eleanor Sharpston föredraget den 18 juli 2013

1 Originalspråk: engelska.

2 Rådets rambeslut 2005/214/RIF av den 24 februari 2005 om tillämpning av principen om ömsesidigt erkännande på bötesstraff (EUT L 76, s. 16), i dess lydelse enligt rådets rambeslut 2009/299/RIF av den 26 februari 2009 om ändring av rambesluten 2002/584/RIF, 2005/214/RIF, 2006/783/RIF, 2008/909/RIF och 2008/947/RIF och om stärkande av medborgarnas processuella rättigheter och främjande av tillämpningen av principen om ömsesidigt erkännande på ett avgörande när den berörda personen inte var personligen närvarande vid förhandlingen (EUT L 81, s. 24).

3 Standardutformningen på certifikatet som anges i artikel 4 har intagits i bilagan till rambeslutet.

4 Se artikel 52.3 i stadgan och förklaringarna avseende stadgan om de grundläggande rättigheterna (EUT C 303, s. 17).

5 Eftersom Marián Baláž inte företräddes inför denna domstol var det inte möjligt att klarlägga dessa (relativt viktiga) frågor ytterligare.

6 Rådets rambeslut 2002/584/RIF av den 13 juni 2002 om en europeisk arresteringsorder och överlämnande mellan medlemsstaterna (EGT L 190, s. 1).

7 Se, exempelvis, uttalandet i artikel 1 b att [b]ötesstraff inte ska inbegripa ... beslut av civilrättslig art ..., omständigheten att det, i fråga om de gärningar som avses i de uppräknade överträdelserna, inte är nödvändigt att kontrollera om det föreligger dubbel straffbarhet (artikel 5.1), omständigheten att [e]tt bötesstraff som ådömts en juridisk person ska verkställas, även om den verkställande staten inte erkänner principen om juridiska personers straffrättsliga ansvar (artikel 9.3), möjligheten att tillämpa alternativa straff, inbegripet frihetsstraff, om det inte är möjligt att verkställa ett beslut (artikel 10) och behörighetsuppdelningen mellan den utfärdande staten och den verkställande staten i fråga om amnesti, nåd och omprövning av dom (artikel 11).

8 EUT C 115, s. 1, i punkt 2.4.

9 Ovan fotnot 8, på s. 4 i punkt 1.1, Politiska prioriteringar.

10 Se artikel 4.1. Detta är första gången som domstolen ska göra en tolkning av rambeslut 2005/214/RIF. En tidigare begäran om förhandsavgörande (mål C‑27/11, Vinkov) avvisades.

11 Detta har uttryckligen angetts i begäran om förhandsavgörande. I korthet har Marián Baláž anfört att de österrikiska poliserna begärde att han skulle köra vidare till fordonsvågen där lastbilen han körde skulle kontrolleras.

12 Se nedan punkt 84.

13 Se dom av den 17 juli 2008 i mål C-66/08, Kozłowski (REG 2008, s. I-6041), punkt 42, av den 16 november 2010 i mål C‑261/09, Mantello (REU 2010, s. I‑11477), punkt 38, och av den 18 oktober 2007 i mål C-195/06, Österreichischer Rundfunk (REG 2007, s. I-8817), punkt 24 och där angiven rättspraxis.

14 Se ovan punkt 31.

15 Se, exempelvis, artikel 2.1 (fastställande av behöriga myndigheter), artikel 5 (definition av vart och ett av de uppräknade överträdelserna) och vissa delar av artikel 7 (skäl för att inte erkänna och verkställa ett beslut).

16 Ovan fotnot 6.

17 Ovan fotnot 13.

18 Ovan fotnot 13.

19 Domen i målet Kozłowski rörde tolkningen av begreppen uppehåller sig och bosatt i den mening som avsågs i artikel 4.6 i det beslutet (se punkt 43). Domen i målet Mantello rörde begreppet samma gärning (se punkt 38).

20 Se ovan punkt 33.

21 Se ovan punkt 14. Den del av artikel 47 som handlar om rätten till ett effektivt rättsmedel återspeglar artikel 13 i Europakonventionen. Såvitt jag har förstått från begäran om hänskjutande saknar dock artikel 13 direkt relevans i detta mål och jag ska därför inte behandla den ytterligare här.

22 Artikel 7 i rambeslutet innehåller begränsade skäl för att inte erkänna och verkställa ett beslut.

23 Kroatien anslöt sig till unionen den 1 juli 2013.

24 Vilket naturligtvis inte inkluderar de många andra språk som, även om de inte är officiella EU-språk, är av stor betydelse för unionsmedborgarna och deras kontakter med förvaltningsmyndigheter och verkställande tjänstemän i hela unionen – till exempel baskiska, katalanska, walesiska och luxemburgiska.

25 Dom av den 24 november 1998 i mål C-274/96, Bickel och Franz (REG 1998, s. I-7637).

26 Se slutsats nr 37.

27 Rådets resolution av den 30 november 2009 om en färdplan för att stärka misstänkta eller åtalade personers processuella rättigheter vid straffrättsliga förfaranden (EUT C 295, s. 1).

28 Europaparlamentets och rådets direktiv 2010/64/EU av den 20 oktober 2010 om rätt till tolkning och översättning vid straffrättsliga förfaranden (EGT L 280, s. 1).

29 Europaparlamentets och rådets direktiv 2012/13/EU av den 22 maj 2012 om rätten till information vid straffrättsliga förfaranden (EUT L 142, 2012, s. 1).

30 KOM(2011) 326 slutlig.

31 Se artikel 1.3 i direktiv 2010/64/EU och artikel 2.2 i direktiv 2012/13/EU.

32 Se, analogt, den behöriga rättsliga myndighetens bedömning i en verkställande stat av frågan huruvida en europeisk arresteringsorder rörde samma gärning som ett tidigare mål. Se domen i målet Montello (ovan fotnot 13), punkt 50.

33 Se gemensam åtgärd 98/428/RIF av den 29 juni 1998 om inrättande av ett europeiskt rättsligt nätverk (EGT L 191, s. 4).

34 Se Europadomstolens dom av den 31 augusti 1999 i målet Hubner mot Österrike, ansökan nr 34311/96, och av den 20 december 2001 i målet Baischer mot Österrike, ansökan nr 32381/96. Den österrikiska regeringen har också åberopat följande domar: Europadomstolens dom av den 27 maj 2004 i målet Yavus mot Österrike, ansökan nr 46549/99, av den 5 december 2005 i målet Liedermann mot Österrike, ansökan nr 54272/00, av den 3 februari 2005 i målet Blum mot Österrike, ansökan nr 31655/02, av den 8 juni 2006 i målet Kaya mot Österrike, ansökan nr 54698/00, av den 5 oktober 2006 i målet Müller mot Österrike, ansökan nr 12555/03, av den 7 december 2006 i målet Hauser-Sporn mot Österrike, ansökan nr 37301/03, och av den 26 juli 2007 i målet Stempfer mot Österrike, ansökan nr 18294/03.

35 Europadomstolens dom av den 18 mars 2010 i målet Krumpholz mot Österrike, ansökan nr 13201/05. I det målet fann Europadomstolen dock att Unabhängiger Verwaltungssenat hade åsidosatt artikel 6.1 och 6.2 i Europakonventionen, då den hade gjort åtaganden i en situation som uppenbarligen inte krävde en förklaring från sökanden och utan att tillämpa adekvata processuella garantier, vilket stred mot sökandens rätt till tystnad samt presumtionen om oskuld (punkt 42).

36 Europadomstolens dom av den 12 maj 2010 i målet Kammerer mot Österrike, ansökan nr 32435/06, där Europadomstolen fann att artikel 6.1 och 6.3 i Europakonventionen inte hade överträtts i målet.

37 Se artikel 3 i rambeslutet samt dom av den 13 juli 1989 i mål 5/88, Wachauf (REG 1989, s. 2609), punkt 19, och av den 4 juni 2009 i mål C-241/07, JK Otsa Talu (REG 2009, s. I-4323), punkt 46, och där angiven rättspraxis. Se också generaladvokaten Bots förslag till avgörande i målet Mantello (ovan fotnot 13), i punkt 88.

38 Se även generaladvokaten Bots förslag till avgörande i målet Mantello (ovan fotnot 13), vid punkterna 77 och 78, där han gjorde gällande att den utfärdande myndigheten, inom ramen för en europeisk arresteringsorder, ska säkerställa att den eftersökta personens rättigheter har iakttagits (i det fallet genom tillämpning av principen ne bis in idem), men att den verkställande myndigheten också måste garantera skyddet för den rättigheten.

39 Se dom av den 22 december 2010 i mål C‑279/09, DEB (REU 2010, s. I‑13849), punkt 28, och där angiven rättspraxis, av den 28 juli 2011 i mål C‑69/10, Samba Diouf (REU 2011, s. I‑7151), punkt 57, samt av den 19 september 2006 i mål C-506/04, Wilson (REG 2006, s. I-8613), punkterna 60–62.

40 Inom ramen för artikel 6 i Europakonventionen, se Europadomstolens dom av den 13 maj 1980 i målet Artico mot Italien, ansökan nr 6649/74.

41 I många fall i fråga om gränsöverskridande erkännande och verkställighet av ett beslut om böter är det inte möjligt att invända mot beslutets verkställighet – åtminstone inte på ett trovärdigt sätt. Om en trovärdig invändning med åberopande av grundläggande rättigheter trots allt görs, är det viktigt att domstolen i den verkställande staten tar denna invändning på allvar, gör nödvändiga efterforskningar och, mot bakgrund av den information som erhållits, sedan avgör om beslutet kan verkställas.

42 För att belysa resonemanget måste domstolen i detta mål kontrollera att det gjordes klart för Marián Baláž, när han den 2 juli 2010 underrättades om beslutet om böter mot honom av den 25 mars 2010, att han hade två veckor på sig från underrättelsen (och inte två veckor från beslutet) att överklaga beslutet till Unabhängiger Verwaltungssenat. Det är möjligt att det inte räcker med en mycket kort tidsfrist i ett gränsöverskridande överklagande. Bara när tidsfristen är tillräckligt lång för att det ska vara praktiskt möjligt för vederbörande att upprätta och väcka ett effektivt överklagande – och den är skälig och proportionerlig i förhållande till berörda rättigheter och intressen – uppfyller den principen om ett effektivt domstolsskydd, se domen i målet Samba Diouf (ovan fotnot 41), punkterna 66–68.

43 Se, med avseende på möjligheten att erhålla rättshjälp, Europadomstolens dom av den 10 juni 1996 i målet Benham mot Förenade kungariket, ansökan nr 19380/92, och i målet Artico mot Italien (ovan fotnot 40). Jag känner inte till om det finns något aktuellt förslag på att harmonisera tillgången till rättshjälp i mål inför domstolar med behörighet i brottmål (det anges dock som Åtgärd C i färdplanen (ovan fotnot 27)).

44 Se domen i målet Bickel och Franz (ovan fotnot 25) och, avseende artikel 6.1 i Europakonventionen, den utförliga diskussionen om översättnings- och tolkningsfrågor i Europadomstolens dom av den 19 december 1989 i målet Kamasinski mot Österrike, ansökan nr 9783/82. Se även (de ovan i punkt 69 och fotnoterna 28 och 29 nämnda) direktiven 2010/64/EU och 2012/13/EU samt kommissionens förslag till Europaparlamentets och rådets direktiv om rätt till advokat i straffrättsliga förfaranden och rätt till kontakt med tredje part vid frihetsberövande (ovan fotnot 30).