Förslag till avgörande av generaladvokat Paolo Mengozzi föredraget den 12 juni 2013

1 Originalspråk: franska.

2 Vid förhandlingen i domstolen uppgav parterna i det nationella målet att fastigheten rymmer Frigga Ingeborg Welte-Schenkels föräldrahem, som hon själv hade ärvt några månader före sin död.

3 I den lydelse som offentliggjordes den 27 februari 1997 (BGBl. 1997 I, s. 378), ändrad genom artikel 1 i lagen om reform av arvsskattesystemet och värderingsreglerna (Gesetzes zur Reform des Erbschaftsteuer- und Bewertungsrechts) av den 24 december 2008 (BGBl. 2008 I, s. 3018, 1997 I, s. 3018).

4 I lydelsen enligt den årliga skattelagen (Jahressteuergesetz) av den 20 december 2006 (BGBl. 2006 I, s. 2049), ändrad genom 2 § i lagen om reform av arvsskattesystemet och värderingsreglerna av den 24 december 2008.

5 Arvsskatt på bankfordringar tycks också omfattas av behörigheten för arvlåtarens hemviststat, enligt artikel 8 i avtalet mellan Förbundsrepubliken Tyskland och Schweiziska edsförbundet av den 30 november 1978 för att undvika dubbelbeskattning beträffande skatt på arv (BGBl. 1980 II, s. 594).

6 Dom av den 22 april 2010 i mål C‑510/08, Mattner (REU 2010, s. I‑3553), punkt 56.

7 Dom av den 18 december 2007 i mål C-101/05, A (REG 2007, s. I-11531), punkterna 27 och 31.

8 EGT L 114, 2002, s. 6.

9 Se, för ett liknande resonemang, bland annat dom av den 23 februari 2006 i mål C-513/03, van Hilten-van der Heijden (REG 2006, s. I-1957), punkterna 25 och 26 och där angiven rättspraxis, och av den 15 juli 2010 i mål C‑70/09, Hengartner och Gasser (REU 2010, s. I‑7233), punkterna 27 och 28.

10 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 11 februari 2010 i mål C‑541/08, Fokus Invest (REU 2010, s. I‑1025), punkterna 35 och 36.

11 Se rubrik XI i bilaga I till rådets direktiv 88/361/EEG av den 24 juni 1988 för genomförandet av artikel 67 i fördraget (denna artikel upphävdes genom Amsterdamfördraget), EGT L 178, s. 5, som avser framför allt transaktioner genom vilka hela eller en del av en persons kvarlåtenskap överförs, antingen under personens levnad eller efter dennes frånfälle. På denna grundval har domstolen slagit fast att arv utgör kapitalrörelser i den mening som avses i artikel 56.1 EG, utom i de fall då samtliga aspekter av arvet rör en och samma medlemsstat. Se, bland annat, domen i målet van Hilten-van der Heijden (ovan fotnot 9), punkt 42, dom av den 11 september 2008 i mål C-11/07, Eckelkamp m.fl. (REG 2008, s. I-6845), punkt 39, och i mål C-43/07, Arens-Sikken (REG 2008, s. I-6887), punkt 30, av den 12 februari 2009 i mål C-67/08, Block (REG 2009, s. I-883), punkt 20, och av den 15 oktober 2009 i mål C-35/08, Busley och Cibrian Fernandez (REG 2009, s. I-9807), punkt 18.

12 Se särskilt domarna i målen Eckelkamp m.fl. (ovan fotnot 11), punkt 38, Arens-Sikken (ovan fotnot 11), punkt 29, och Block (ovan fotnot 11), punkt 19.

13 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 14 december 1995 i de förenade målen C-163/94, C-165/94 och C-250/94, Sanz de Lera m.fl. (REG 1995, s. I-4821), punkterna 35–37.

14 Dom av den 19 juli 2012 i mål C‑31/11, Scheunemann, punkterna 21–23. I det målet utgjordes den kvarlåtenskap som överfördes till en tysk medborgare av en andel på 100 % i ett kapitalbolag med säte i Kanada, för vilken tysk lagstiftning uteslöt vissa skattelättnader. Domstolen slog fast (se punkterna 31–34 i domen) att denna situation innebar en möjlighet att utöva ett bestämmande inflytande över bolagets beslut och verksamhet och följaktligen borde prövas mot bakgrund av bestämmelserna om etableringsfrihet, vilka inte är tillämpliga på förbindelser mellan medlemsstaterna och tredjeländer. Det bör påpekas att domstolen tidigare hade tillämpat bestämmelserna om etableringsfrihet i samband med skattelagstiftning rörande arvsskatt tillämplig på ett familjeägt bolag där upp till 50 procent av bolagskapitalet innehafts av den avlidne. Se dom av den 25 oktober 2007 i mål C-464/05, Geurts och Vogten (REG 2007, s. I-9325), punkterna 13 och 14.

15 Se, för ett liknande resonemang, bland annat domarna i målen van Hilten-van der Heijden (ovan fotnot 9), punkt 44, och Block (ovan fotnot 11), punkt 24, samt dom av den 10 februari 2011 i mål C‑25/10, Missionswerk Werner Heukelbach (REU 2011, s. I‑497), punkt 22. Målet van Hilten-van der Heijden (ovan fotnot 9) avsåg kvarlåtenskapen efter en nederländsk medborgare som hade sitt skattemässiga hemvist i Schweiz vid tidpunkten för sin bortgång.

16 Se även, för ett liknande resonemang, domen i målet Arens-Sikken (ovan fotnot 11), punkterna 38 och 40, avseende nationell lagstiftning enligt vilken olika beräkningsmetoder tillämpas för att fastställa den arvsskatt som faktiskt ska erläggas vid överföringen av tillgångarna, beroende på om arvlåtaren vid sitt frånfälle hade sitt hemvist i den medlemsstat där den fastighet som är föremål för arvet är belägen eller inte.

17 Se, bland annat, domarna i målen Mattner (ovan fotnot 6), punkt 30, och Missionswerk Werner Heukelbach (ovan fotnot 15), punkt 29.

18 Bland annat när det gäller släktskapsbanden och tillgångarnas värde, vilka bestämmer beskattningsunderlaget, samt skatteskalan och skattesatsen.

19 Se domarna i målen Eckelkamp m.fl. (ovan fotnot 11), punkterna 62–63, Arens-Sikken (ovan fotnot 11), punkterna 56–57, respektive Mattner (ovan fotnot 6), punkterna 36–38.

20 Se domen i målet Arens-Sikken (ovan fotnot 11), punkt 17.

21 Ibidem, punkterna 7 och 8.

22 Dom av den 14 februari 1995 i mål C-279/93, Schumacker (REG 1995, s. I-225), punkterna 31, 32 och 34. Se även dom av den 14 september 1999 i mål C-391/97, Gschwind (REG 1999, s. I-5451), punkterna 22 och 23.

23 Dom av den 5 juli 2005 i mål C-376/03, D (REG 2005, s. I-5821), punkt 38.

24 Det är emellertid tveksamt om någon analogi alls föreligger, eftersom arvsskatten, i motsats till inkomstskatt och förmögenhetsskatt, inte är beroende av den skattskyldiges skatteförmåga, utan av släktskapsbanden med arvlåtaren och kvarlåtenskapens värde.

25 Se, analogt, när det gäller inkomstskatt, domarna i målen Schumacker (ovan fotnot 22), punkterna 36 och 37, och Gschwind (ovan fotnot 22), punkt 27.

26 Se, bland annat, dom av den 1 juli 2004 i mål C-169/03, Wallentin (REG 2004, s. I-6443), punkterna 17 och 18, av den 25 januari 2007 i mål C-329/05, Meindl (REG 2007, s. I-1107), punkt 26, och av den 10 maj 2012 i mål C‑39/10, kommissionen mot Estland, punkt 53.

27 Se, analogt, bland annat domarna i målen Wallentin (ovan fotnot 26), punkt 17, och kommissionen mot Estland (ovan fotnot 26), punkt 53.

28 Artikel 57.1 EG är inte tillämplig på de tre övriga staterna i Europeiska frihandelssammanslutningen (Efta), det vill säga Island, Norge och Liechtenstein, som är avtalsslutande parter i avtalet om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES), eftersom rörligheten för kapital, i deras förbindelser med varandra och med unionens medlemsstater, regleras av artikel 40 i det avtalet, vilken i huvudsak är identisk med artikel 56.1 EG. Se dom av den 23 september 2003 i mål C-452/01, Ospelt och Schlössle Weissenberg (REG 2003, s. I-9743), punkterna 30–32, och beslut av den 24 juni 2011 i mål C‑476/10, projektart m.fl. (REU 2011, s. I‑5615), punkterna 36–38, i vilket situationen i Schweiziska edsförbundet ställs mot situationen i de tre övriga Efta-staterna, som är parter i EES-avtalet.

29 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 24 maj 2007 i mål C-157/05, Holböck (REG 2007, s. I-4051), punkt 41, och domarna i målen A (ovan fotnot 7), punkt 49, och Fokus Invest (ovan fotnot 19), punkt 42. Se även dom av den 5 maj 2011 i mål C‑384/09, Prunus och Polonium (REU 2011, s. I‑3319), punkt 36.

30 Se, bland annat, domen i målet Holböck (ovan fotnot 29), punkt 34 och där angiven rättspraxis.

31 Se även, för ett liknande resonemang, punkt 64 i generaladvokaten Cruz Villalóns förslag till avgörande i målet Prunus och Polonium (ovan fotnot 29).

32 Det bör påpekas att i motsats till fallet med en överföring av arv som utgörs av andelar i ett bolag, vilken – enligt den rättspraxis som följer av domarna i målen Geurts och Vogten (ovan fotnot 14) samt Scheunemann (ovan fotnot 14) – kan omfattas av tillämpningsområdet för bestämmelserna om etableringsfrihet, har domstolen hittills alltid ansett att gränsöverskridande arv som omfattar både lös och fast egendom eller endast fast egendom omfattas av bestämmelserna om fri rörlighet för kapital. Se, bland annat, domen i målet Busley och Cibrian Fernandez (ovan fotnot 11), punkt 18 och där angiven rättspraxis.

33 Min kursivering.* [* Kursiveringarna är inte möjliga i den svenska översättningen. Övers. anm.]

34 EGT C 224, 1992, s. 104 (konsoliderad version).

35 EGT C 241, 1994, s. 21.

36 Se artiklarna 70, 87 respektive 114 i anslutningsakten för Österrike, Finland och Sverige.

37 Denna tolkning delas emellertid av flera franska förvaltningsdomstolar. Se, bland annat, dom av den 7 oktober 2011 av Cour administrative d’appel de Paris, Caisse autonome des travailleurs salariés de Monaco, Droit fiscal, 2011, nr 49, comm. 616, concl. Ph. Blanc, och dom av den 13 mars 2012 av Cour administrative d’appel de Marseille, Min. mot M. Graetz, Droit fiscal, 2012, nr 25, comm. 342 Ch. Laroche, concl. G. Guidal. Ingen fransk domstol har emellertid hittills ställt någon tolkningsfråga till domstolen rörande denna fråga. Även en stor del av den franska skattedoktrinen förefaller instämma i den tolkning som gjorts av ovannämnda domstolar. Se särskilt Maitrot de la Motte, A., La libre circulation des capitaux et l’imposition des plus-values de cessions immobilières par des résidents d’États tiers à l’UE, Droit fiscal, 2011, nr 18, comm. 338, Dinh, E., Les investissements immobiliers sont-ils des investissements directs au sens de l’article 64 TFUE (clause de gel)? À propos de TA Montreuil, 8 december 2011, Mme Beaufour, Droit fiscal, 2012, nr 25, 339, och Laroche, Ch., Article 164 C du CGI et liberté de circulation des capitaux: ça chauffe pour la clause de gel!, Droit fiscal, 2012, nr 25, comm. 342.

38 Domen i målet Fokus Invest (ovan fotnot 10), punkt 18.

39 Se punkt 44 i generaladvokaten Cruz Villalòns förslag till avgörande i målet Prunus och Polonium (ovan fotnot 29).

40 Domen i målet Prunus och Polonium (ovan fotnot 29), punkt 37.

41 Se, bland annat, dom av den 17 september 2009 i mål C-182/08, Glaxo Wellcome (REG 2009, s. I-8591), punkt 77, och av den 1 december 2011 i mål C‑250/08, kommissionen mot Belgien (REU 2011, s. I‑12341), punkt 70.

42 Domarna i målen Glaxo Wellcome (ovan fotnot 41), punkt 78, och kommissionen mot Belgien (ovan fotnot 41), punkt 71.

43 Domstolen har godtagit att en sådan motivering kan rättfärdiga en begränsning av utövandet av de grundläggande friheter som garanteras genom unionsrätten. Se, bland annat, dom av den 11 juni 2009 i de förenade målen C-155/08 och C-157/08, X och Passenheim-van Schoot (REG 2009, s. I-5093), punkt 45 och där angiven rättspraxis.

44 Rådets direktiv 77/799/EEG av den 19 december 1977 om ömsesidigt bistånd av medlemsstaternas behöriga myndigheter på direktbeskattningens område (EGT L 336, s. 15; svensk specialutgåva, område 9, volym 1, s. 64). Detta direktiv har ändrats flera gånger, senast den 20 november 2006 (EUT L 363, s. 129). Det samarbete som inrättats genom direktivet avser även skatter på försäkringspremier, såsom framgår av direktivets rubrik efter ändringen den 16 november 2004.

45 Se punkt 54 i mitt förslag till avgörande av den 12 juli 2012 inför domen av den 28 februari 2013 i mål C‑168/11, Beker och Beker.