Förslag till avgörande av generaladvokat Melchior Wathelet föredraget den 10 december 2013

1 Originalspråk: franska.

2 EGT L 281, s. 31 (nedan kallat direktivet).

3 Dom i mål C‑518/07, kommissionen mot Tyskland (REU 2010, s. I‑1885).

4 Dom i mål C‑614/10, kommissionen mot Österrike.

5 I vissa språkversioner används uttrycket kontrollör av uppgiftsskyddet.

6 Se, bland annat, dom av den 31 mars 1992 i mål C-362/90, kommissionen mot Italien (REG 1992, s. I-2353), punkt 10, av den 4 juli 2002 i mål C-173/01, kommissionen mot Grekland (REG 2002, s. I-6129), punkt 7, och av den 10 april 2003 i mål C-114/02, kommissionen mot Frankrike (REG 2003, s. I-3783), punkt 9.

7 Se punkterna 6 och 7 i detta förslag till avgörande.

8 Se punkterna 18 och 19 i detta förslag till avgörande.

9 Se, bland annat, dom av den 14 april 2005 i mål C-104/02, kommissionen mot Tyskland (REG 2005, s. I-2689), punkt 49.

10 Se, bland annat, dom av den 14 december 1982 i de förenade målen 314/81-316/81 och 83/82, Waterkeyn m.fl. (REG 1982, s. 4337, svensk specialutgåva, s. 575), punkt 16, och av den 19 januari 1993 i mål C-101/91, kommissionen mot Italien (REG 1993, s. I-191), punkt 24.

11 Dom av den 13 juli 1972 i mål 48/71, kommissionen mot Italien (REG 1976, s. 529; svensk specialutgåva, volym 3, s. 41), punkt 7, av den 22 juni 1989 i mål 103/88, Costanzo (REG 1989, s. 1839; svensk specialutgåva, volym 10, s. 83), punkt 33, och av den 19 januari 1993 i det ovannämnda målet kommissionen mot Italien, punkt 24.

12 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 19 januari 1993 i det ovannämnda målet kommissionen mot Italien, punkt 23.

13 Detta överskrider ramarna för detta fördragsbrottsförfarande.

14 Se, analogt, dom av den 6 november 2012 i de förenade målen C‑553/10 P och C‑554/10 P, kommissionen och Lagardère mot Éditions Odile Jacob), punkt 51. Domstolen har slagit fast att [f]rågan huruvida [fullmaktshavaren inom ramen för företagskoncentrationer] har uppträtt oberoende uppkommer endast om det först har konstaterats att denne verkligen var oberoende i förhållande till parterna.

15 Inom ramen för det förfarande som inrättats genom artikel 258 FEUF har domstolen endast befogenhet att fastställa att ett fördragsbrott har begåtts.

16 Dom av den 9 mars 2010 i det ovannämnda målet kommissionen mot Tyskland.

17 Domen i det ovannämnda målet kommissionen mot Österrike.

18 Se punkterna 84–89 i detta förslag till avgörande.

19 Se domarna i de ovannämnda målen kommissionen mot Tyskland och kommissionen mot Österrike.

20 EGT L 8, 2001, s. 1.

21 Dom av den 9 mars 2010 i det ovannämnda målet kommissionen mot Tyskland och i det ovannämnda målet kommissionen mot Österrike.

22 Dom av den 9 mars 2010 i det ovannämnda målet kommissionen mot Tyskland, punkt 23, och i det ovannämna målet kommissionen mot Österrike, punkt 37.

23 Domen i det ovannämnda målet kommissionen mot Österrike, punkt 36.

24 Dom av den 9 mars 2010 i det ovannämnda målet kommissionen mot Tyskland, punkt 23.

25 Domen i det ovannämnda målet kommissionen mot Österrike, punkt 40.

26 Dom av den 9 mars 2010 i det ovannämnda målet kommissionen mot Tyskland, punkt 51.

27 Ibidem, punkterna 18–25.

28 Dom av den 9 mars 2010 i det ovannämnda målet kommissionen mot Tyskland, punkt 25.

29 Ibidem, punkterna 19, 25, 30 och 50, domen i det ovannämnda målet kommissionen mot Österrike, punkterna 41 och 43.

30 Dom av den 9 mars 2010 i det ovannämnda målet kommissionen mot Tyskland, punkt 36.

31 Domen i det ovannämnda målet kommissionen mot Österrike, punkt 51. I domen av den 9 mars 2010 i det ovannämnda målet kommissionen mot Tyskland, fann domstolen att risken att kontrollmyndigheterna kan påverka tillsynsmyndigheternas beslut i politiskt hänseende i sig är tillräcklig för att hindra tillsynsmyndigheterna från att utöva sina uppgifter oberoende. För det första kan dessa myndigheter, såsom kommissionen har påpekat, visa en föregripande hörsamhet med hänsyn till kontrollmyndighetens beslutspraxis. För det andra förutsätter den roll som väktare av rätten till privatliv som nämnda myndigheter har att deras beslut, och följaktligen de själva, är höjda över varje misstanke om partiskhet (se punkt 36).

32 Se punkt 66 i kommissionens ansökan.

33 Se, analogt, domstolens beslut av den 4 februari 2000 i mål C-17/98, Emesa Sugar (REG 2000, s. I-665), punkt 11.

34 Se, analogt, dom av den du 31 maj 2005 i mål C-53/03, Syfait m.fl. (REG 2005, s. I-4609), punkt 31.

35 Se, för ett liknande resonemang, domen i det ovannämnda målet kommissionen mot Österrike, punkt 58. Domstolen slog här fast att [m]edlemsstaterna … inte [är] skyldiga att införa bestämmelser motsvarande dem i kapitel V i förordning nr 45/2001 i sin nationella lagstiftning för att säkerställa fullständigt oberoende för sin(a) tillsynsmyndighet(er) och kan således föreskriva, budgeträttsligt sett, att tillsynsmyndigheten sorterar under ett visst ministerium. Det förhållandet att en sådan myndighet förses med nödvändig personal och utrustning får dock inte hindra den från att utöva sina uppgifter fullständigt oberoende i den mening som avses i artikel 28.1 andra stycket i direktiv 95/46.

36 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 19 september 2006 i mål C-506/04, Wilson (REG 2006, s. I-8613), punkterna 51 och 53, och av den 22 december 2010 i mål C‑517/09, RTL Belgium (REU 2010, s. I‑14093), punkt 39, som angår det krav på oberoende som krävs för att en myndighet ska kunna erkännas som en domstol i den mening som avses i artikel 267 FEUF. Domstolen har förvisso insisterat på en autonom tolkning av uttrycket fullständigt oberoende i artikel 28.1 andra stycket i direktivet och i synnerhet i förhållande till artikel 267 TFUE (kommissionen mot Österrike, punkt 40). Men om en enhet inte uppfyller det kriterium på oberoende som rättspraxis kräver för att erkännas som en domstol i den mening som avses i artikel 267 FEUF, anser jag att den med säkerhet inte heller uppfyller kravet på fullständigt oberoende i artikel 28.1 andra stycket i direktivet.

37 Denna bestämmelse föreskrev att datatillsynsmannen mandattid skulle upphöra under sex konkreta förutsättningar nämligen: mandattidens utgång, datatillsynsmannens bortgång, hans skriftliga avsked ställt till det ungerska parlamentets ordförande, ett beslut av det ungerska parlamentet i vilket en intressekonflikt konstaterats, hans avgång med pension ex officio om han är oförmögen att utöva sitt ämbete i enlighet med mandatet under en längre period än 90 dagar av skäl som inte kan tillskrivas honom, hans avsked ex officio om han är oförmögen att utöva sitt ämbete i enlighet med mandatet under en än längre period än 90 dagar av skäl som kan tillskrivas honom, om han avsiktligt undandragit sig skyldigheten att deklarera sin förmögenhet, om han uppsåtligen lämnat oriktiga uppgifter i sin förmögenhetsdeklaration eller om han har begått en lagöverträdelse som fastställts genom lagakraftvunnen dom.

38 Enligt artikel VI.3 i grundlagen ska en oberoende myndighet som inrättas genom en lag av högre dignitet tillse att lagarna om skydd för personuppgifter och tillgång till uppgifter av allmänt intresse efterlevs.

39 Se punkt 69 i detta förslag till avgörande.

40 Med tillämpning av artikel 15 i lag nr LIX av år 1993 skulle datatillsynsmannens avgång ha förelagts parlamentets ordförande skriftligen. Det framgår av handlingarna i målet vid domstolen att András Jóri inte avgått från sitt ämbete som datatillsynsman i enlighet med denna bestämmelse.

41 Se punkterna 15–18 i detta förslag till avgörande.

42 Se punkt 77 i kommissionens ansökan.

43 Se punkt 28 i detta förslag till avgörande

44 Se, bland annat, dom av den 23 maj 2000 i mål C-104/98, Buchner m.fl. (REG 2000, s. I-3625), punkt 39.

45 Ibidem, punkt 41.

46 Dom av den 11 augusti 1995 i de förenade målen C-367/93-C-377/93, Roders m.fl. (REG 1995, s. I-2229), punkt 43. Se även, dom av den 12 september 2000 i mål C-359/97, kommissionen mot Förenade kungariket (REG 2000, s. I-6355), punkt 91, och av den 15 december 2009 i mål C-284/05, kommissionen mot Finland (REG 2009, s. I-11705), punkt 57.

47 Dom av den 12 februari 2009 i mål C‑475/07, kommissionen mot Polen, punkt 61. Se även, dom av den 7 juni 2007 i C-178/05, kommissionen mot Grekland (REG 2007, s. I-4185), punkt 67, av den 26 mars 2009 i mål C‑559/07, kommissionen mot Grekland, punkt 78, och av den 15 december 2009 i mål C‑284/05, kommissionen mot Finland, punkt 58.

48 Dom av den 9 mars 2010 i det ovannämnda målet kommissionen mot Tyskland och i det ovannämnda målet kommissionen mot Österrike.

49 Se, analogt, dom av den 13 februari 1996 i de förenade målen C-197/94 och C-252/94, Bautiaa och Société française maritime (REG 1996, s. I-505), punkt 50.