Förslag till avgörande av generaladvokat Sharpston föredraget den 13 februari 2014

1 Originalspråk: engelska.

2 Rådets direktiv 97/81/EG av den 15 december 1997 om ramavtalet om deltidsarbete undertecknat av UNICE, CEEP och EFS (EGT L 14, 1998, s. 9).

3 Se artikel 1 i direktiv 97/81.

4 Skäl 11 i direktiv 97/81. Se även punkterna 4, 5 och 7 i de Allmänna överväganden som utgör inledning till ramavtalet.

5 Oberster Gerichtshof tillämpade det villkor som domstolen ställt upp i dom av den 10 juni 2010 i de förenade målen C‑395/08 och C‑396/08, Bruno m.fl. (REU 2010, s. I-5119), punkterna 41 och 42, och dom av den 15 april 2008 i mål C-268/06, Impact, (REG 2008, I-2483), punkt 131.

6 De utryckliga orden på sidan 15, punkt 2.4, i begäran om förhandsavgörande är: Unbestritten ist, dass es sich bei der zu beurteilenden Kinderzulage um Entgelt handelt (Det är oomtvistat att det aktuella barntillägget utgör lön).

7 Se punkterna 32–42 nedan.

8 Dom av den 22 april 2010 i mål C‑486/08, Zentralbetriebsrat der Landeskrankenhäuser Tirols (REU 2010, s. I-3527), punkt 33.

9 Dom av den 8 november 2012 i de förenade målen C‑229/11 och C‑230/11, Heimann, punkterna 34–36.

10 Dom av den 16 juli 2009 i mål C-537/07, Gómez-Limón Sánchez-Camacho (REG 2009, s. I-6525), punkterna 62 och 63.

11 Dom av den 21 oktober 1999 i mål C-333/97, Lewen (REG 1999, s. I-7243), punkt 50.

12 Dom av den 23 oktober 2003 i de förenade målen C-4/02 och C-5/02, Schönheit och Becker (REG 2003, s. I-12575), punkterna 90 och 91.

13 Ovan fotnot 8.

14 Ovan fotnot 9.

15 Ovan fotnot 10.

16 Ovan fotnot 11.

17 Ovan fotnot 12.

18 Se dom av den 9 februari 1982 i mål 12/81, Garland (REG 1982, s. 359), punkt 5, dom av den 17 maj 1990 i mål C-262/88, Barber (REG 1990, s. I-1889; svensk specialutgåva, volym 10, s. 407), punkt 12, och dom av den 9 februari 1999 i mål C-167/97, Seymour-Smith och Perez (REG 1999, s. I-623), punkt 23.

19 Garland (ovan fotnot 18), punkt 5. Se även dom av den 9 september 1999 i mål C-281/97, Krüger (REG 1999, s. I-5127), punkt 15.

20 Ovan fotnot 18, punkt 18.

21 Se punkterna 30 och 31 ovan.

22 Det skulle sålunda också vara möjligt för fackförbundet (ÖGB) att, om det önskar försäkra en viss nivå av skydd för deltidsanställda, förhandla om att barntillägget ska ges i form av en schablonersättning till alla arbetstagare som har rätt därtill, oberoende av antalet arbetade timmar, som en del av dess övergripande förhandlingar med arbetsgivarnas representativa organ (VÖBB). Det skulle på samma sätt vara möjligt för arbetsmarknadens parter att bestämma (till exempel) huruvida barntillägget ska ha ett samband med lönen och, i så fall, exakt på vilket sätt. Det går otvivelaktigt att argumentera för att en tidsproportionerlig minskning av anställningsförmåner inte ska göras om det skulle stödja verklig jämställdhet mellan könen (se mitt förslag till avgörande i Gómez-Limón Sánchez-Camacho, ovan fotnot 10, punkterna 54‑56). Men domstolens praxis hittills ger inte vid handen att så skulle vara fallet.

23 Det kan också vara så att betalningen under sådana omständigheter faller utanför definitionen av lön i artikel 157 FEUF; se Impact (ovan fotnot 5), punkt 131.

24 Se i detta avseende det slående exemplet av att inte tillämpa principen om tidsproportionalitet i Matteus 20:1-16. De som först anställdes arbetade heltid (hela dagen) och erhöll den överenskomna lönen; de som enbart arbetade en del av dagen (de som anställdes vid middagstid för en halv dag, och de som anställdes sist endast för en timme) fick ändå samma lön eftersom husinnehavaren som anställde dem valde att vara generös (ordagrant: ότι έγώ άγαθόs είμι – eftersom jag är god (v. 15)). Huruvida det också berodde på att husägaren såg att de hade samma behov (av att tjäna pengar för att försörja sina familjer) framgår inte av texten.

25 Dom av den 28 februari 2013 i mål C‑427/11, Kenny m.fl., punkt 37 och där angiven rättspraxis, och dom av den 13 maj 1986 i mål 170/84, Bilka-Kaufhaus (REG 1986, s. 1607; svensk specialutgåva, volym 8, s. 583), punkt 36.

26 Dom av den 13 juli 1989 i mål 171/88, Rinner-Kühn (REG 1989, s. 2743), punkt 14.

27 Dom av den 17 juni 1998 i mål C-243/95, Hill och Stapleton (REG 1998, s. I-3739), punkt 40.