Förslag till avgörande av generaladvokat Yves Bot föredraget den 9 december 2014

1 Originalspråk: franska.

2 EUT L 324, s. 79.

3 [Motsvarande fotnot i originalversionen saknar relevans för den svenska versionen.]

4 Punkt 9.1.1 i bilagan.

5 FEK A’ 36/23.2.2012 (nedan kallad lag nr 4050/2012).

6 Talan om återställande av besittningen som väcks av den som har fråntagits besittningen genom egenmäktigt handlande.

7 Talan om återställande grundad på äganderätten.

8 Nedan kallad BGB.

9 Skadestånd, på grund av underlåtenhet att uppfylla en skyldighet, i stället för den uteblivna prestationen.

10 Ersättning för skada som orsakats av en otillåten handling.

11 Se, bland annat, dom Woningstichting Sint Servatius (C‑567/07, EU:C:2009:593, punkt 50 och där angiven rättspraxis).

12 Ibidem, punkt 53.

13 Se, bland annat, beslut 3D I (C‑107/14, EU:C:2014:2117, punkt 9).

14 Information som finns tillgänglig på kommissionens webbplats, i Europeisk civilrättsatlas, på följande adress: http://ec.europa.eu/justice_home/judicialatlascivil/html/ds_centralbody_de_sv.htm.

15 C‑111/94, EU:C:1995:340.

16 Se dom Torresi (C‑58/13 och C‑59/13, EU:C:2014:2088, punkt 19 och där angiven rättspraxis).

17 Se dom Cartesio (C‑210/06, EU:C:2008:723, punkt 57).

18 Se dom Salzmann (C‑178/99, EU:C:2001:331, punkterna 15–17).

19 Se dom Standesamt Stadt Niebüll (C‑96/04, EU:C:2006:254, punkterna 14–17).

20 C‑14/08, EU:C:2009:395.

21 Rådets förordning (EG) nr 1348/2000 av den 29 maj 2000 om delgivning i medlemsstaterna av handlingar i mål och ärenden av civil eller kommersiell natur (EGT L 160, s. 37).

22 Dom Roda Golf & Beach Resort (EU:C:2009:395, punkt 37).

23 C‑283/09, EU:C:2011:85.

24 EGT L 174, s. 1.

25 Punkterna 41 och 42 i nämnda dom.

26 C‑18/93, EU:C:1994:195.

27 Punkt 12 och där angiven rättspraxis. Se även, för ett liknande resonemang, dom Roda Golf & Beach Resort (EU:C:2009:395, punkt 33).

28 Rådets förordning (EG) nr 44/2001 av den 22 december 2000 om domstols behörighet och om erkännande och verkställighet av domar på privaträttens område (EGT L 12, 2001, s. 1).

29 EGT L 299, 1972, s. 32 (nedan kallad Brysselkonventionen).

30 EUT L 351, s. 1. Med undantag av artiklarna 75 och 76 i förordning nr 1215/2012, vilka är tillämpliga sedan den 10 januari 2014.

31 Se, bland annat, artikel 2.1 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 805/2004 av den 21 april 2004 om införande av en europeisk exekutionstitel för obestridda fordringar (EUT L 143, s. 15), artikel 2.1 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 861/2007 av den 11 juli 2007 om inrättande av ett europeiskt småmålsförfarande (EUT L 199, s. 1), artikel 1.2 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/52/EG av den 21 maj 2008 om vissa aspekter på medling på privaträttens område (EUT L 136, s. 3) och artikel 2.1 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 655/2014 av den 15 maj 2014 om inrättande av ett europeiskt förfarande för kvarstad på bankmedel i mål och ärenden av privaträttslig natur (EUT L 189, s. 59).

32 Dessa uttryck infördes genom konventionen av den 9 oktober 1978 om Konungariket Danmarks, Irlands och Förenade konungariket Storbritannien och Nordirlands tillträde till konventionen om domstols behörighet och om verkställighet av domar på privaträttens område, samt till protokollet om domstolens tolkning av denna konvention (se artikel 3 i nämnda konvention), och upprepas även i artikel 1.1 i förordning nr 44/2001.

33 Denna precisering finns inte med i Brysselkonventionen eller i förordning nr 44/2001. Däremot har den införts i förordning nr 1215/2012 (se artikel 1.1 andra meningen i nämnda förordning).

34 C‑292/05, EU:C:2007:102.

35 Punkt 45.

36 Se punkt 50 i förevarande förslag till avgörande.

37 Det var för övrigt detta sätt att resonera som domstolen följde i domen C (C‑435/06, EU:C:2007:714). Efter att domstolen i den domen hade erinrat om hur begreppet privaträttens område i den mening som avses i Brysselkonventionen, skulle tolkas, tolkade domstolen begreppet civilrättsliga frågor i den mening som avses i artikel 1.1 i rådets förordning (EG) nr 2201/2003 av den 27 november 2003 om domstols behörighet och om erkännande och verkställighet av domar i äktenskapsmål och mål om föräldraansvar samt om upphävande av förordning (EG) nr 1347/2000 (EUT L 338, s. 1), i dess lydelse enligt rådets förordning (EG) nr 2116/2004 av den 2 december 2004 (EUT L 367, s. 1), genom att beakta de särskilda mål som eftersträvas med förordning nr 2201/2003.

38 Se, bland annat, dom Lechouritou m.fl. (EU:C:2007:102, punkt 29) och dom flyLAL-Lithuanian Airlines (C‑302/13, EU:C:2014:2319, punkt 24 och där angiven rättspraxis).

39 Ibidem, punkterna 30 och 26 samt angiven rättspraxis. Min kursivering.

40 29/76, EU:C:1976:137.

41 814/79, EU:C:1980:291.

42 Se punkt 4 respektive punkt 8 i dessa domar. Min kursivering.

43 Se, bland annat, dom Préservatrice foncière TIARD (C‑266/01, EU:C:2003:282, punkt 30).

44 Se dom Baten (C‑271/00, EU:C:2002:656, punkt 31). Min kursivering.

45 EU:C:2002:656.

46 Punkt 37.

47 Punkt 33.

48 EU:C:2003:282.

49 Punkt 36.

50 C‑645/11, EU:C:2013:228.

51 Punkterna 35–37.

52 C‑49/12, EU:C:2013:545.

53 Punkterna 36–40.

54 EU:C:2002:656.

55 EU:C:2003:282.

56 C‑265/02, EU:C:2004:77.

57 EU:C:2013:228.

58 EU:C:2013:545.

59 EU:C:1980:291.

60 Punkterna 13 och 15.

61 EU:C:2007:102.

62 Punkt 37. Min kursivering.

63 Punkt 41.

64 EU:C:2004:77. Målet avsåg en tvist mellan två privata rättssubjekt.

65 Det ska särskilt påpekas att det inte alls har visats att bestämmelserna i internationell privaträtt utpekar tysk rätt som tillämplig lagstiftning i målen vid de nationella domstolarna.

66 Se, för ett liknande resonemang, O’Keefe, R., Tams, C.J., och Tzanakopoulos, A., The United Nations Convention on Jurisdictional Immunities of States and Their Property – A Commentary, Oxford University Press, 2013, s. 64, och rapporten från arbetsgruppen för frågor om immunitet för stater och deras egendom, vilken bifogats folkrättskommissionens årsbok, 1999, volym II, andra delen (A/CN.4/SER.A/1999/Add.1 (Part 2)), s. 157, särskilt s. 170, punkt 54.

67 Se s. 6 och 7 i dokumentet med titeln Europeiska rådet under 2011, vilket finns tillgängligt på adressen http://www.european-council.europa.eu/media/555288/qcao11001frc.pdf.

68 Omstruktureringen av Greklands skulder har betecknats som frivilligt obligatorisk. Se De Vauplane, H, Le rôle du juge pendant la crise: entre ombre et lumière, Revue des Affaires Européennes – Law & European Affairs, 2012/4, s. 773, särskilt s. 775. Den skulle även kunna betecknas som obligatoriskt frivillig.

69 Se dokumentet med titeln Europeiska rådet under 2011 (ovan fotnot 67), punkt 12, s. 65, i Uttalande från EU:s stats- och regeringschefer – den 26 oktober 2011.

70 Fördrag om inrättande av en europeisk stabilitetsmekanism, som ingicks i Bryssel den 2 februari 2012 mellan Konungariket Belgien, Förbundsrepubliken Tyskland, Republiken Estland, Irland, Republiken Grekland, Konungariket Spanien, Republiken Frankrike, Republiken Italien, Republiken Cypern, Storhertigdömet Luxemburg, Malta, Konungariket Nederländerna, Republiken Österrike, Republiken Portugal, Republiken Slovenien, Republiken Slovakien och Republiken Finland.

71 Se artikel 12.3 i nämnda fördrag, vilken definierar de principer som gäller för stabilitetsstödet. Att systematiskt införa klausuler om kollektiva åtgärder i villkoren för statsobligationer i euro fanns med bland de åtgärder som beslutades av stats- och regeringscheferna i medlemsstaterna i euroområdet den 9 december 2011 för att hantera statsskuldskrisen (se det ovan i fotnot 67 nämnda dokumentet med titeln Europeiska rådet under 2011, punkt 15, s. 71 i Uttalande från euroområdets stats- och regeringschefer – den 9 december 2011).

72 Se punkt 37 i förevarande förslag till avgörande.

73 I det avseendet ska det påpekas att förordning nr 1393/2007 endast begränsar det utrymme för skönsmässig bedömning som innehas av det mottagande organet, vilket får återsända framställningen om delgivning till det sändande organet endast om denna framställning uppenbart ligger utanför … förordning[en]s tillämpningsområde. Förordning nr 1393/2007 innehåller däremot inte någon inskränkning av tolkningsutrymmet för det sändande organet eller än mindre den domstol vid vilken tvisten anhängiggörs, när nämnda domstol – såsom är fallet enligt tysk rätt – i ett tidigare skede kan komma att behöva pröva tillämpningsområdet för denna förordning.