lagen.
EU-domstolen

Förslag till avgörande av generaladvokat Melchior Wathelet föredraget den 20 maj 2014

CELEX
62013CC0333
Typ
EU-domstolen

Källa

1 Originalspråk: franska.

2 EUT L 166, s. 1, och rättelse i EUT L 200, 2004, s. 1.

3 JO L 284, p. 43.

4 EUT L 158, s. 77, och rättelse i EUT L 299, 2004, s. 35 och rättelse EUT L 229, s. 35, och EUT 2005, L 197, s. 34.

5 Den hänskjutande domstolen har även angett att Elisabeta Dano har dömts till villkorligt maximalt fängelsestraff på två år för förmögenhets- och egendomsbrott. Jag anser dock att dessa klargöranden om sakförhållandena inte påverkar svaren på de tolkningsfrågor som har ställts.

6 C‑22/08 och C‑23/08, EU:C:2009:344.

7 EGT L 136, s. 1; svensk specialutgåva, område 5, volym 5, s. 124.

8 Se, för ett liknande resonemang, tredje skälet i förordning nr 1247/92.

9 Se, bland många exempel, dom Skalka (C‑160/02, EU:C:2004:269, punkt 25 och där angiven rättspraxis), och dom kommissionen/parlamentet och rådet (C‑299/05, EU:C:2007:608, punkt 55 och där angiven rättspraxis).

10 Se, för ett liknande resonemang, dom Skalka (EU:C:2004:269, punkt 28) och, för ett exempel på tillämpning, dom Jauch (C‑215/99, EU:C:2001:139, punkt 33).

11 Dom Jauch (EU:C:2001:139, punkt 21), och dom Skalka (EU:C:2004:269, punkt 19).

12 Se, för ett liknande resonemang, dom Brey (C‑140/12, EU:C:2013:565, punkt 36).

13 C‑140/12, EU:C:2013:337, fotnot 8. Min kursivering.

14 Enligt den tyska regeringens skriftliga yttrande beviljas dessa förmåner oberoende av huruvida en verksamhet tidigare har utövats eller huruvida avgifter har erlagts.

15 Se ovan punkterna 44–45.

16 Den tyska regeringen har något paradoxalt dragit slutsatsen att även om förmånerna enligt grundgarantin kan beviljas personer som saknar arbete och således i princip ha drag av den lagstiftning om social trygghet som avses i artikel 3.1 förordning nr 883/2004, rör det sig i själva verket om särskilda icke-avgiftsfinansierade kontantförmåner i den mening som avses i artikel 3.3 i förordningen.

17 Dom Brey (EU:C:2013:565).

18 Förslag till avgörande av generaladvokaten Wahl i mål Brey (EU:C:2013:337, punkt 56).

19 Dom Brey (EU:C:2013:565, punkt 58).

20 Ibidem (punkt 60 och där angiven rättspraxis).

21 Ibidem (punkt 61 och där angiven rättspraxis).

22 EU:C:2009:344, punkt 45.

23 Förslag till avgörande Vatsouras och Koupatantze (C‑22/08 och C‑23/08, EU:C:2009:150, punkt 57).

24 EU:C:2009:344.

25 EU:C:2013:565, punkt 60.

26 Se, för ett liknande resonemang, dom Brey (EU:C:2013:565, punkt 61).

27 Min kursivering.

28 Se, för ett liknande resonemang, beträffande artikel 21 FEUF och artikel 7.1 b i direktiv 2004/38, dom Brey (EU:C:2013:565, punkterna 46 och 47).

29 Artikel 24.2 i direktiv 2004/38 hänvisar till artikel 14.4 b i direktivet, i vilken det föreskrivs att en utvisningsåtgärd inte får vidtas mot unionsmedborgare eller deras familjemedlemmar (med förbehåll för de begränsningar i uppehållsrätten av hänsyn till allmän ordning, säkerhet eller hälsa som det redogörs för i kapitel VI i direktivet), om de har kommit till den mottagande medlemsstatens territorium för att söka arbete, så länge de kan styrka att de fortfarande söker arbete och att de verkligen har möjlighet att få anställning.

30 EU:C:2013:337. Min kursivering.

31 Dom Brey (EU:C:2013:565).

32 EU:C:2013:337, punkt 81.

33 EU:C:2013:565.

34 C‑184/99, EU:C:2001:458, punkt 46.

35 C‑456/02, EU:C:2004:488, punkt 46. Även om domen avkunnades efter antagandet av direktiv 2004/38, var de faktiska omständigheterna i det målet och begäran om förhandsavgörande med god marginal hänförliga till tiden före antagandet av direktivet.

36 Även i doktrinen har detta ämne diskuterats. Beträffande domstolens praxis avseende artiklarna 18 FEUF och 21 FEUF och direktiv 2004/38, har O. Golynker bland annat skrivit följande: The peculiar consequence of this line of reasoning is that once the construct of lawful residence becomes disjointed from the requirement to meet the conditions to which the right of residence is subject, the conditional nature of the right to residence under Art. [21 TFEU] becomes neutralised by the right to equal treatment under Art. [18 TFEU]. As a result, the coherence of the concept of the right to free movement and residence in Community law is called into question. The Court’s generous interpretation of the right to equal treatment for Union citizens lawfully resident in the territory of another Member State seems to be in conflict with the conditional nature of the right to free movement and residence under Art. [21 TFEU] [Golynker, O., Jobseekers rights in the European Union: challenges of changing the paradigm of social solidarity, European Law Review, 2005, 30 (1), s. 111–122].

37 Artikel 7.1 b i direktiv 2004/38.

38 I artikel 14.1 i direktiv 2004/38 hänvisas det nämligen till artikel 6 i direktivet, vilken reglerar uppehållsrätt i högst tre månader.

39 EU:C:2013:337, punkt 81, generaladvokaten Wahls kursivering.

40 Vilken huvudsakligen hänför sig till tiden före antagandet av direktiv 2004/38.

41 Beträffande förhållandet mellan artikel 24.2 i direktiv 2004/38 och domstolens praxis (i synnerhet domen Collins, C‑138/02, EU:C:2004:172), har O. Golynker noterat följande: The above provision is not in tune with the ruling in Collins and shows that the generous interpretation by the Court of Justice of the consequences of Union citizenship for social solidarity in general and the rights of jobseekers in particular does not accord with what the Member States assumed when they signed the Maastricht Treaty (O. Golynker, a.a., s. 119; min kursivering).

42 Dom Brey (EU:C:2013:565, punkt 61). Min kursivering.

43 Artikel 7.1 i direktiv 2004/38.

44 EU:C:2001:458, punkt 46.

45 Se, för ett liknande resonemang, dom Bidar (C‑209/03, EU:C:2005:169, punkterna 56 och 57), och dom Förster (C‑158/07, EU:C:2008:630, punkterna 48 och 49).

46 Se, för ett liknande resonemang, dom Collins, EU:C:2004:172, punkt 67 samt Vatsouras och Koupatantze (EU:C:2009:344, punkt 38).

47 In essence, this requirement of genuine integration is used by Union institutions to manage tension between the right of migrant citizens to transnational solidarity and the power of Member States to shape their social security system and prevent abuses of host law in the form of benefit tourism (A. Sayde, One Law, two Competitions: An Enquiry into the Contradictions of Free Movement Law, i Cambridge Yearbook of European Legal Studies, 2010–2011, volym 13, s. 365 och följande sidor, särskilt s. 395).

48 Dom Dansk Jurist- og Økonomforbund (C‑546/11, EU:C:2013:603, punkt 70). I det målet var det fråga om ett system med beredskapslön som de tjänstemän som uppnått åldern för att vara berättigade till ålderspension var uteslutna från enbart på grund av denna omständighet.

49 Se, för ett liknande resonemang, dom Kohll (C‑158/96, EU:C:1998:171, punkt 41).

50 Se, för ett liknande resonemang, dom Bidar (EU:C:2005:169, punkt 59) och dom Förster (EU:C:2008:630, punkt 48).

51 Se, för ett liknande resonemang och bland ett mycket stort antal exempel, beslut Vino (C‑161/11, EU:C:2011:420, punkterna 25 och 37).

52 Se, för ett liknande resonemang, dom Åkerberg Fransson (C‑617/10, EU:C:2013:105, punkterna 17 och 23).

53 Dom Brey (EU:C:2013:565, punkt 41).

54 Ibidem (punkt 39).

55 Se, för ett liknande resonemang, beträffande inverkan på svaret på en begäran om förhandsavgörande av att den fria rörligheten för arbetstagare fastslås i artikel 15.2 i stadgan och artikel 45 FEUF, dom Gardella (C‑233/12, EU:C:2013:449, punkterna 39 och 41).