Förslag till avgörande av generaladvokat Paolo Mengozzi föredraget den 8 oktober 2014

1 Originalspråk: franska.

2 27 § punkt 2.2 i 1977 års österrikiska lag om arbetslöshetsförsäkring (Arbeitslosenversicherungsgesetz 1977) i dess lydelse enligt ändringslagen av den 30 december 2003 (BGBl I, 128/2003), där det anges att den minskning av arbetstiden som sker i samband med delpension får ligga mellan 40 och 60 procent av normalarbetstiden.

3 2 § punkterna 1 och 2 lagen om delpension i dess lydelse enligt lagen av den 23 april 2004 (BGBl. 2004 I, s. 602).

4 C‑373/02, EU:C:2004:232.

5 EUT L 392, 2006, s. 1 (nedan kallad förordning nr 1480/71).

6 Se Lissabonstrategin för tillväxt och sysselsättning, som lanserades år 2000, strategin Europa 2020, som kommissionen tog initiativ till år 2010, och de riktlinjer för medlemsstaternas sysselsättningspolitik som årligen antas av Europeiska unionens råd (se rådets beslut 2010/707/EU av den 21 oktober 2010 (EUT L 308, s. 46) och – senast – rådets beslut 2014/322/EU av den 6 maj 2014 (EUT L 165, s. 49)).

7 Se, inom ramen för strategin Europa 2020, bland annat skäl 11 i Europaparlamentets och rådets beslut 940/2011/EU av den 14 september 2011 om Europaåret för aktivt åldrande och solidaritet mellan generationerna (2012) (EUT L 246, s. 5), som ska främja skapandet av en kultur för aktivt åldrande mot bakgrund av att [f]riska äldre personer kan vara aktiva längre på arbetsmarknaden och i samhällslivet, vilket både förbättrar deras egen livskvalitet och minskar trycket på systemen för hälso- och sjukvård, social omsorg samt pensioner.

8 För närvarande finns sådana system i åtta medlemsstater (Kungariket Danmark, Republiken Finland, Republiken Italien, Storhertigdömet Luxemburg, Kungariket Portugal, Förbundsrepubliken Tyskland, Ungern och Republiken Österrike). Även i Republiken Frankrike och Kungariket Sverige har det funnits delpensionssystem, som emellertid har avskaffats.

9 I Förbundsrepubliken Tyskland framhålls detta kännetecken i 1 § punkt 1 lagen om delpension.

10 När det gäller Förbundsrepubliken Tyskland ska det noteras att det lönetillägg som betalas till arbetstagare inom ramen för delpensionssystemet låg till grund för det nationella mål som låg bakom EU-domstolens mål Erny (C‑172/11, EU:C:2012:399).

11 När det gäller Förbundsrepubliken Tyskland hade strävan att uppnå denna målsättning central betydelse i dom Kutz-Bauer (C‑187/00, EU:C:2003:168) och Steinicke (C‑77/02, EU:C:2003:458) på tal om kvinnliga arbetstagares möjlighet att omfattas av systemet för delpension.

12 Se generaladvokaten Ruiz-Jarabo Colomers förslag till avgörande i dom Öztürk (C‑373/02, EU:C:2004:95, punkt 53).

13 Dom Öztürk (EU:C:2004:232, punkt 68 och domslutet).

14 Dom Paraschi (C‑349/87, EU:C:1991:372, punkt 27). Se även dom Duchon (C‑290/00, EU:C:2002:234, punkterna 39 och 46).

15 Dom Vougioukas (C‑443/93, EU:C:1995:394, punkt 44).

16 Se dom Elsen (C‑135/99, EU:C:2000:647, punkt 36), dom Kauer (C‑28/00, EU:C:2002:82, punkt 52) och dom Reichel-Albert (C‑522/10, EU:C:2012:475, punkt 45).

17 Se, bland annat, dom von Chamier-Glisczinski (C‑208/07, EU:C:2009:455, punkt 63) och da Silva Martins (C‑388/09, EU:C:2011:439, punkt 71).

18 Se, bland annat, dom von Chamier-Glisczinski (EU:C:2009:455, punkt 63 och där angiven rättspraxis).

19 Se dom Bosman (C‑415/93, EU:C:1995:463, punkt 96), kommissionen/Danmark (C‑464/02, EU:C:2005:546, punkt 35) och kommissionen/Tyskland (C‑269/07, EU:C:2009:527, punkt 107).

20 Se, för ett liknande resonemang, bland annat dom Leyman (C‑3/08, EU:C:2009:595, punkt 45 och där angiven rättspraxis) och von Chamier-Glisczinski (EU:C:2009:455, punkt 85).

21 Dom von Chamier-Glisczinski (EU:C:2009:455, punkt 86).

22 Dom Graf (C‑190/98, EU:C:2000:49, punkt 23) och kommissionen/Danmark (EU:C:2005:546, punkt 36).

23 Dom kommissionen/Danmark (EU:C:2005:546, punkt 37).

24 Ibidem (punkt 53 och där angiven rättspraxis).

25 Se dom ITC (C‑208/05, EU:C:2007:16, punkt 39) och Caves Krier Frères (C‑379/11, EU:C:2012:798, punkt 51). Se även, bland annat med avseende på likabehandling av manliga och kvinnliga arbetstagare, dom Kutz-Bauer (EU:C:2003:168, punkt 56 och där angiven rättspraxis).

26 Här ska det noteras att den tyska lagstiftningen inte innebär något krav på att den unga arbetstagare eller den lärling som anställs under den frigjorda arbetstiden ska vara tysk medborgare eller ens vara anställd i Tyskland.

27 Den tyska regeringen har för övrigt inte heller anfört något argument baserat på att statsbudgetens balans eller det nationella systemet för social trygghet skulle äventyras.

28 I Kungariket Portugal, Förbundsrepubliken Tyskland och Republiken Österrike får arbetsgivaren stå för kostnaden medan man i Kungariket Danmark, Republiken Finland och Republiken Italien finansierar delpension med en direktutbetalning från allmänna organ. I Storhertigdömet Luxemburg och Ungern finns det ett hybridsystem där arbetsgivaren gör utbetalningar till den delpensionerade och sedan erhåller fullständig kostnadsersättning från det allmänna.

29 Se punkt 34 i begäran om förhandsavgörande

30 Idem.