Förslag till avgörande av generaladvokat Eleanor Sharpston föredraget den 5 februari 2015

1 Originalspråk: engelska.

2 Kommissionens förordning (EG) nr 2362/98 av den 28 oktober 1998 om tillämpningsföreskrifter till rådets förordning (EEG) nr 404/93 rörande ordningen för import av bananer till gemenskapen (EGT L 293, 1998 ,s. 32), i dess lydelse enligt kommissionens förordning (EG) nr 756/1999 av den 12 april 1999 (EGT L 98, 1999, s. 10) och kommissionens förordning (EG) nr 1632/2000 av den 25 juli 2000 (EGT L 187, 2000, s. 27). Ett annat regelverk tillämpas nu, men då omständigheterna i fråga ägde rum under tiden 1999–2000 tillämpas förordning nr 2362/98, i dess lydelse efter ändringarna.

3 Rådets förordning (EG, Euratom) nr 2988/95 av den 18 december 1995 om skydd av Europeiska gemenskapernas finansiella intressen (EGT L 312, s. 1).

4 Se punkt 18 nedan.

5 Se punkt 17 nedan.

6 Artikel 1.1 i rådets förordning (EEG) nr 404/93 av den 13 februari 1993 om den gemensamma organisationen av marknaden för bananer (EGT L 47, 1993, s. 1). Vid tidpunkten för omständigheterna i det nationella målet var den tillämpliga versionen i huvudsak den som följde av ändringarna genom rådets förordning (EG) nr 1637/98 av den 20 juli 1998 (EGT L 210, 1998, s. 28). Ändringen som gjordes genom rådets förordning (EG) nr 1257/1999 av den 17 maj 1999 (EGT L 160, 1999, s. 80), vilken trädde i kraft före slutet av den relevanta perioden, påverkade inte bestämmelserna som det är fråga om i detta mål.

7 Se rådets förordning (EEG) nr 2658/87 av den 23 juli 1987 om tulltaxe- och statistiknomenklaturen och om Gemensamma tulltaxan (EGT L 256, 1987, s. 1), i dess ändrade lydelse.

8 Se punkt 6 nedan.

9 Se kommissionens förordning (EG) nr 2261/98 av den 26 oktober 1998 om ändring av bilaga I till rådets förordning (EEG) nr 2658/87 (EGT L 292, 1998, s. 1).

10 Artikel 1, första stycket, i förordning nr 2362/98.

11 I artikel 5 fastställdes registreringsprocessen och angavs ansökningsdokumenten.

12 Av skäl 4 framgår att [D]en faktiska importen bör fastställas på grundval av de handlingar som används för övergången till fri omsättning, importlicenser och lämpliga tullhandlingar.

13 Dessa kapitel omfattar grönsaker samt vissa ätbara rötter och stam- eller rotknölar (kapitel 7), ätbar frukt samt ätbara bär och nötter; skal av citrusfrukter eller meloner (kapitel 8) och kaffe, te, matte och kryddor (kapitel 9).

14 Se även skäl 10 i förordning nr 2362/98.

15 Se punkt 31 nedan.

16 Rådets förordning (EEG) nr 2913/92 av den 12 oktober 1992 om inrättandet av en tullkodex för gemenskapen (EGT L 302, s. 1; svensk specialutgåva, område 2, volym 16, s. 4), i dess nuvarande lydelse (gemenskapens tullkodex).

17 Kommissionens förordning (EEG) nr 3719/88 av den 16 november 1988 om gemensamma tillämpningsföreskrifter för systemet med import- och exportlicenser och förutfastställelselicenser för jordbruksprodukter (EGT L 331, 1988, s. 1). Denna förordning ändrades flera gånger och upphävdes till slut genom kommissionens förordning (EG) nr 1291/2000 av den 9 juni 2000 om gemensamma tillämpningsföreskrifter för systemet med import- och exportlicenser samt förutfastställelselicenser för jordbruksprodukter (EGT L 152, 2000, s. 1).

18 Se, särskilt, punkt 46 ovan.

19 Se, till exempel, domen i Accor, C‑310/09, EU:C:2011:581, punkt 37 och däri angiven rättspraxis, och ProRail, C‑332/11, EU:C:2013:87, punkt 30 och däri angiven rättspraxis.

20 Se, till exempel, domen i Kušionová, C‑34/13, EU:C:2014:2189, punkt 38 och däri angiven rättspraxis.

21 Jämför med definitionen av traditionella aktörer i artikel 3. Se även det trettonde skälet i förordning nr 404/93. I den mån som en sökande tidigare hade importerat bananer (dock utan att ha uppnått tröskelvärdena för status som traditionell aktör), tillämpades kraven i artikel 7 a fullt ut, såvida inte något annat föreskrevs avseende sådana importer, både före och vid tidpunkten för registreringen, eftersom bananer faller inom kapitel 8 i KN.

22 Se artikel 20 i förordning nr 2362/98.

23 Se skäl 14 i förordning nr 2362/98.

24 Se, till exempel, skälen 6 och 7 i förordning nr 2362/98.

25 Kommissionens förordning (EG) nr 896/2001 av den 7 maj 2001 om tillämpningsföreskrifter för rådets förordning (EEG) nr 404/93 när det gäller importsystemet för bananer i gemenskapen (EGT L 126, 2001, s. 6), i ändrad och rättad lydelse.

26 Se ovan fotnot 2.

27 Domen i Di Lenardo och Dilexport, C‑37/02 och C‑38/02, EU:C:2004:443, punkt 84.

28 Domen i Di Lenardo och Dilexport, EU:C:2004:443, punkt 87.

29 Artikel 3 i förordning nr 2362/98.

30 Artikel 10 i förordning nr 2362/98.

31 Se artikel 8.1 a i förordning nr 2362/98. Se även artikel 12.1 i förordning nr 2362/98, som tillämpas vid registrering av traditionella aktörer och nya aktörer, enligt vilken det krävdes att de bildats enligt bestämmelserna i deras gällande lagstiftning för att bedriva den aktuella ekonomiska verksamheten.

32 Resultatet är att varorna är i fri omsättning, vilket innebär att (i) importformaliteterna har uppfyllts och tillämpliga tullar och avgifter med motsvarande verkan har tagits ut i denna medlemsstat och (ii) hel eller partiell restitution av sådana tullar och avgifter inte har lämnats (se artikel 29 FEUF). Enligt det andra stycket i artikel 79 i gemenskapens tullkodex [skall ö]vergången medföra att handelspolitiska åtgärder tillämpas, att andra formaliteter för import av varor uppfylls och att lagenliga tullar debiteras.

33 Se skäl 15 i förordning nr 404/93 (min kursivering).

34 Se, till exempel, FAO, The Changing Role of Multinational Companies in the Global Banana Trade (www.fao.org/docrep/019/i3746e/i3746e.pdf) och uppgifter från UNCTAD (www.unctad.info/en/Infocomm/Agricultural_Products/Banana).

35 Se skäl 6 i förordning nr 2362/98.

36 Domen i Tyskland/rådet, C‑280/93, EU:C:1994:367, punkt 86.

37 Se punkt 89 nedan.

38 Kommissionens förordning (EG) nr 341/2007 av den 29 mars 2007 om öppnande och förvaltning av tullkvoter och om införande av ett system med importlicenser och ursprungsintyg för vitlök och vissa andra jordbruksprodukter som importeras från tredjeländer (EUT L 90, 2007, s. 12). I artikel 6.4 i förordning nr 341/2007 anges att … rättigheter som följer av A-licenser [kan] inte överlåtas. När det gäller A-licenser, se vidare fotnot 41 nedan.

39 Dom i SICES m.fl., EU:C:2014:145, punkt 34 och däri angiven rättspraxis. Se även mitt förslag till avgörande i Vonk Dairy Products, C‑279/05, EU:C:2006:373, punkterna 61 och 64.

40 Se, särskilt, artikel 4.2 och 3 i den förordningen.

41 A-licenser var importlicenser för vitlök som övergått till fri omsättning inom ramen för de olika kvoter som anges för traditionella aktörer och nya aktörer som importerar vitlök från Argentina, Kina och andra tredjeländer. Se artikel 5.2 i förordning nr 341/2007.

42 Se skäl 14 i förordning nr 341/2007.

43 Dom i SICES m.fl., EU:C:2014:145, punkterna 31–34.

44 Dom i SICES m.fl., EU:C:2014:145, punkt 28.

45 Dom i SICES m.fl., EU:C:2014:145, punkterna 35 och 36.

46 Dom i SICES m.fl., EU:C:2014:145, punkterna 37–39.

47 För mig framstår det som om det kan råda viss osäkerhet när det gäller frågan huruvida domstolens hänvisning (i den engelska versionen av domen) till abuse of rights i själva verket rör en situation som snarare bör benämnas abuse of law – förutsatt att detta är en giltig distinktion i EU-rätten. Se, till exempel, Saydé, A., Abuse of EU Law and Regulation of the Internal Market (Oxford: Hart, 2014), s. 16–43.

48 Jämför med domen i SICES m.fl., EU:C:2014:145, punkt 30 och däri angiven rättspraxis.

49 Avseende importlicenser, se punkt 30 ovan.

50 Se punkterna 66–68 och punkterna 77–79 ovan.

51 Se, till exempel, domen i Emsland-Stärke, C‑110/99, EU:C:2000:695, punkt 59.

52 Domen i SICES m.fl., EU:C:2014:145, punkt 33 och däri angiven rättspraxis.

53 Se punkterna 74–76 ovan.

54 Artikel 1.2 i förordning nr 2988/95.

55 Oegentligheter som inte har någon bestämd, enkelt kvantifierbar, ekonomisk inverkan kan dock allvarligt skada unionens finansiella intressen. Se, till exempel, domen i Chambre de commerce et d’industrie de l’Indre, C‑465/10, EU:C:2011:867, punkt 47 och däri angiven rättspraxis.

56 I själva verket, i det första förslaget till vad som sedan blev förordning nr 2988/95 gjordes en åtskillnad, vid fastställandet av dess tillämpningsområde, mellan bedrägeri, missbruk och annan uraktlåtenhet att fullgöra åtaganden som föreskrivs i bestämmelserna om gemenskapens intäkter eller om bistånd, subvention eller annan förmån. Tillsammans beskrevs dessa som oegentligheter. I artikel 3.1 i förslaget definierades missbruk som handlingar som görs i syfte att erhålla en oberättigad fördel genom att på ett fiktivt eller konstruerat sätt skapa en situation som formellt sett är lagenlig men som saknar verkliga ekonomiska syften och strider emot målsättningen inom den grundläggande gemenskapsrätten. Se förslag till rådets förordning (EG, Euratom) om skydd av gemenskapernas finansiella intressen, KOM(94) 214 slutlig.

57 Domen i Christodoulou m.fl., C‑116/12, EU:C:2013:825, punkt 67 och däri angiven rättspraxis. Domstolen gjorde inledningsvis detta ställningstagande i ett mål där förordning nr 2988/95 inte var tillämplig i tiden (ratione temporis): Emsland-Stärke, EU:C:2000:695, punkt 56.

58 Se domen i Christodoulou m.fl., EU:C:2013:825, punkt 68.

59 Se, till exempel, domen i Pometon, C‑158/08, EU:C:2009:349, punkt 29 (avseende dumpning och förfarandet för aktiv förädling).

60 Se domen av den 18 december 2014 i Somvao, C‑599/13, EU:C:2014:2462, punkt 37 och däri angiven rättspraxis.

61 Se domen i SGS Belgium m.fl., C‑367/09, EU:C:2010:648, punkt 40. Den slutsatsen grundades på hänsynstagandet till att, enligt artikel 325.2 FEUF, medlemsstaterna ska vidta samma åtgärder för att bekämpa bedrägerier som riktar sig mot unionens ekonomiska intressen, som de vidtar för att bekämpa bedrägerier som riktar sig mot deras egna ekonomiska intressen.

62 Se, till exempel, domen i Halifax m.fl., C‑255/02, EU:C:2006:121, punkt 98 (vilken inte grundar sig på förordning nr 2988/95), och domen i Pometon, EU:C:2009:349, punkterna 27–30 (vilken grundar sig på artikel 4.3 i förordning nr 2988/95 eller konsekvenserna av missbruket men inte nämner behovet av en separat rättslig grund för de administrativa åtgärderna i fråga).

63 En alternativ tolkning av denna rättspraxis skulle kunna vara att, när det finns en uttrycklig rättslig grund för återkrav i lagstiftning som är tillämplig på den särskilda frågan, måste den mer specifika rättsliga grunden användas, i stället för den allmänna bestämmelsen i artikel 4 i förordning nr 2988/95. Däremot måste det inte nödvändigtvis finnas en sådan separat bestämmelse. Enligt min mening är det inte heller självklart att (trots skäl 5) en sådan separat rättslig grund krävs för återkrav av en otillbörlig förmån i situationer som annars skulle falla inom tillämpningsområdet för förordning nr 2988/95.