Förslag till avgörande av generaladvokat Pedro Cruz Villalón föredraget den 11 juni 2015

1 Originalspråk: spanska.

2 C‑278/07–C‑280/07, EU:C:2009:38.

3 C‑201/10 och C‑202/10, EU:C:2011:282.

4 Rådets förordning (EG, Euratom) nr 2988/95 av den 18 december 1995 om skydd av Europeiska gemenskapernas finansiella intressen (EGT L 312, s. 1).

5 Den slog även fast att de längre preskriptionstider som medlemsstaterna har möjlighet att tillämpa enligt artikel 3.3 i förordning nr 2988/95 kan följa av nationella bestämmelser, vilka förelåg före antagandet av denna förordning. Domen i målet Ze Fu Fleischhandel och Vion Trading ( C‑201/10 och C‑202/10, EU:C:2011:282) handlade just om sådana längre preskriptionstider som kan föreskrivas i nationell lagstiftning. Domstolen framhöll i synnerhet att dessa preskriptionstider ska uppfylla de krav på förutsebarhet och proportionalitet som följer av rättssäkerhetsprincipen.

6 I det aktuella fallet hade exportbidraget betalats ut i förskott, mot säkerhet, innan den överträdelse av unionsrätten hade begåtts som gjorde att den blev otillbörlig. Överträdelsen upptäcktes först efter det att den säkerhet som hade ställts för förskottet hade frisläppts till den ekonomiska aktören. I de domar som nämns i punkt 2 i detta förslag till avgörande undersökte domstolen inte specifikt den fråga som nu ställts, nämligen om det i ett fall där exportstöd har betalats ut i förskott, för att preskriptionstiden ska börja löpa inte bara krävs att det har begåtts en oegentlighet, utan att det dessutom uppkommit en negativ ekonomisk effekt för unionens budget (i detta förslag till avgörande använder jag benämningarna Europeiska gemenskaperna och gemenskapsrätten” när jag citerar bestämmelser där dessa benämningar används; i övrigt använder jag benämningarna Europeiska unionen och unionsrätten).

7 Rådets förordning (EEG) nr 565/80 av den 4 mars 1980 om förskottsbetalning av exportbidrag för jordbruksprodukter (EGT L 62, s. 5; svensk specialutgåva, område 3, volym 12, s. 3).

8 Kommissionens förordning (EEG) nr 3665/87 av den 27 november 1987 om gemensamma tillämpningsföreskrifter för systemet med exportbidrag för jordbruksprodukter (EGT L 351, s. 1; rättelse i EGT 1988, L 337, s. 29; svensk specialutgåva, område 3, volym 24, s. 216). Även om förordning nr 3665/87 den 1 juli 1999 ersattes av kommissionens förordning (EG) nr 800/1999 av den 15 april 1999 om gemensamma tillämpningsföreskrifter för systemet med exportbidrag för jordbruksprodukter (EGT L 102, s. 11; rättelse i EGT L 180, s. 53), är den fortfarande tillämplig på omständigheterna i det nationella målet.

9 Exportbidrag är stöd för export av vissa jordbruksprodukter som Europeiska unionen beviljar inom ramen för den gemensamma jordbrukspolitiken, för att göra det lättare att saluföra dessa produkter på världsmarknaden på konkurrensmässiga villkor. Exportbidraget täcker mellanskillnaden mellan priset på en produkt på unionens marknad och dess pris på världsmarknaden, vilket i allmänhet är lägre. Det allmänna förfarandet för utbetalning av exportbidrag innebär att exportören får bära den ekonomiska bördan av att exportbidraget inte betalas ut förrän det styrkts att tullformaliteterna i samband med exporten har ägt rum, att produkten har lämnat unionens tullområde och, i vissa fall, att den har nått bestämmelseorten. För att undvika denna börda och underlätta finansieringen av exporten, finns det möjlighet för exportören att erhålla bidraget redan när tullmyndigheterna godkänner exportdeklarationen och inte behöva vänta på att varorna fysiskt lämnar unionens tullområde. Förskottet betalas då ut så snart varorna har placerats i tullager eller i frizon för att exporteras inom den fastställda tiden. Exportörens åtagande att varorna ska lämna unionens tullområde inom den tiden ska garanteras genom att en säkerhet ställs som motsvarar exportbidragets storlek plus ett tilläggsbelopp. Se beträffande detta bland annat De Ureta Huertos, Á., Marco general de las restituciones a la exportación, Boletín económico de ICE, nr 2449, 1995, s. 65 och följande sidor, samt Gigante Guerrero, G., Restituciones a la exportación en el marco de la Unión Europea, Economistes, nr 225, 2002.

10 Ernst Kollmer har pekat på denna omständighet i sitt skriftliga yttrande och påpekat att säkerheten i hans fall, till skillnad från vad som var fallet med andra exportörer i samma situation, inte frisläpptes i sin helhet direkt efter det att Hauptzollamt hade godkänt den jordanska tulldeklarationen som bevis på att de exporterade produkterna hade övergått till fri konsumtion i Jordanien. Den hänskjutande domstolen har uppgett att det berodde på skäl som saknar betydelse för förevarande tvist. Ernst Kollmer har i sitt skriftliga yttrande (punkt 8) återgett de skäl som Hauptzollamt anförde: Eftersom oegentligheter hade konstaterats beträffande andra tullbehandlingsförfaranden än de aktuella tullagerförfarandena, vilket gjorde att säkerheten inte slutgiltigt kunde frisläppas omgående .... Det innebär, enligt Ernst Kollmer, att det sena frisläppandet av en del av säkerheten inte hade något materiellt eller tidsmässigt samband med den omtvistade exporten (punkt 11 i hans skriftliga yttrande), utan med annan export till Egypten som inte hade styrkts, även om Hauptzollamt slog fast att det för prövningen av preskriptionsfrågan var irrelevant vilka närmare omständigheter som gjorde att frisläppandet av säkerheten fördröjdes i den ovannämnda exportörens fall (punkt 12).

11 C‑201/10 och C‑202/10, EU:C:2011:282. Till följd av denna dom, som även Ernst Kollmer drog fördel av, drogs alla krav på återbetalning som riktats mot tyska exportörer av nötkött till Jordanien tillbaka, eftersom det mellan beslutet att bevilja exportbidrag (i form av förskottsbetalning år 1992 och 1993 med omedelbart frisläppande av säkerheten efter uppvisande av erforderligt intyg) och beslutet att kräva återbetalning i september 1999 hade gått mer än fyra år (se punkt 6 i Ernst Kollmers skriftliga yttrande).

12 Som framgår av hans skriftliga yttrande har han även gjort gällande att den jordanska tullmyndigheten under en längre tid upprepade gånger hade förfarit oaktsamt, vilket han också åberopade som force majeure då han invände mot Hauptzollamts krav på återbetalning av exportbidraget.

13 C‑465/10, EU:C:2011:867, punkt 47.

14 Enligt kommissionen fattas det slutgiltiga beslutet om exportbidragets storlek när tullmyndigheten har tagit emot och granskat exporthandlingarna, i synnerhet intyget om tullbehandling från det land till vilket varorna exporterats. Fattandet av detta beslut måste tidsmässigt sammanfalla med frisläppandet av säkerheten (punkt 27 i kommissionens skriftliga yttrande), vilket i förevarande fall inte är säkert att det skedde, enligt vad som framgår av Ernst Kollmers yttrande (se särskilt punkterna 3, 8 och 11).

15 C‑465/10, EU:C:2011:867.

16 I det andra stycket i denna bestämmelse finns en särskild regel för kontinuerliga eller upprepade oegentligheter: i sådana fall löper preskriptionstiden från den dag då oegentligheten upphörde. I det fjärde stycket finns en sista regel: preskriptionen inträder under alla förhållanden senast den dag då en tid som motsvarar den dubbla preskriptionstiden löper ut utan att den behöriga myndigheten beslutat om någon sanktion.

17 Dom Handlbauer, C‑278/02, EU:C:2004:388, punkt 33.

18 Dom Handlbauer, C‑278/02, EU:C:2004:388, punkt 35.

19 Dom Josef Vosding Schlacht-, Kühl- und Zerlegebetrieb m.fl., C‑278/07–C‑280/07, EU:C:2009:38, punkt 22. Varje oegentlighet medför som allmän regel att den förmån som erhållits på ett otillbörligt sätt dras in (vilket innebär att de utbetalda beloppen återkrävs). Om oegentligheten har begåtts uppsåtligen eller har orsakats av oaktsamhet får en administrativ sanktion vidtas (se generaladvokat Sharpstons förslag till avgörande i målet Josef Vosding Schlacht-, Kühl- und Zerlegebetrieb m.fl., C‑278/07–C‑280/07, EU:C:2008:521, punkt 47).

20 Dom Cruz & Companhia, C‑341/13, EU:C:2014:2230, punkterna 49 och 50. Preskriptionstiden i artikel 3.1 i förordning nr 2988/95 är direkt tillämplig i medlemsstaterna inom området för exportbidrag för jordbruksprodukter, då det inte finns en unionsrättslig bestämmelse som gäller för vissa sektorer enligt vilken det föreskrivs en kortare preskriptionstid, som dock inte understiger tre år, eller en nationell bestämmelse, enligt vilken det föreskrivs en längre preskriptionstid. (dom Handlbauer, C‑278/02, EU:C:2004:388, punkt 35) som inte är oproportionerlig (dom Ze Fu Fleischhandel och Vion Trading, C‑201/10 och C‑202/10, EU:C:2011:282, punkt 47, och dom Cruz & Companhia, C‑341/13, EU:C:2014:2230, punkt 65). Denna nationella bestämmelse kan ha funnits innan förordningen antogs (dom Josef Vosding Schlacht-, Kühl- und Zerlegebetrieb m.fl. C‑278/07–C‑280/07, EU:C:2009:38, punkt 42).

21 Dom Josef Vosding Schlacht-, Kühl- und Zerlegebetrieb m.fl., C‑278/07–C‑280/07, EU:C:2009:38, punkterna 25, 27 och 29, och dom Ze Fu Fleischhandel och Vion Trading, C‑201/10 och C‑202/10, EU:C:2011:282, punkt 24.

22 Dom Josef Vosding Schlacht-, Kühl- und Zerlegebetrieb m.fl., C‑278/07–C‑280/07, EU:C:2009:38, punkt 34.

23 Givetvis förutsatt att de skulder som hade uppkommit innan förordningen trädde i kraft inte hade preskriberats enligt nationella preskriptionsbestämmelser som var tillämpliga vid den tidpunkt då oegentligheterna i fråga begicks (dom Josef Vosding Schlacht-, Kühl- und Zerlegebetrieb m.fl., C‑278/07–C‑280/07, EU:C:2009:38, punkt 30).

24 Dom Ze Fu Fleischhandel och Vion Trading, C‑201/10 och C‑202/10, EU:C:2011:282, punkterna 43 och 44.

25 Ibid., punkt 46.

26 Ibid., punkterna 32 och 43.

27 En situation där ett exportbidrag har utbetalats på felaktig grund till en aktör på grund av fel från de nationella myndigheternas sida omfattas inte av begreppet oegentlighet i den mening som avses i förordning nr 2988/95 (dom Bayerische Hypotheken- und Vereinsbank, C‑281/07, EU:C:2009:6, punkterna 20 och 21, och dom Chambre de Commerce et d’Industrie de l’Indre, C‑465/10, EU:C:2011:867, punkt 44).

28 Min kursivering.

29 Min kursivering.

30 Tydligast anser jag att denna tanke om potentialitet framgår av den portugisiska (um acto ou omissão de um agente económico que tenha ou possa ter por efeito lesar o orçamento geral das Comunidades ou orçamentos geridos pelas Comunidades) och den italienska (un'azione o un'omissione di un operatore economico che abbia o possa avere come conseguenza un pregiudizio al bilancio generale delle Comunità o ai bilanci da queste gestite) versionen av artikel 1.2 i förordningen (min kursivering).

31 Detta påpekade generaladvokat Sharpston i sitt förslag till avgörande i målet Pfeifer & Langen, C‑564/10, EU:C:2012:38, punkt 101.

32 Dom Chambre de Commerce et d’Industrie de l’Indre, C‑465/10, EU:C:2011:867, punkt 47.

33 C‑278/02, EU:C:2004:388.

34 Ibid., punkt 27.

35 Ibid., punkt 32.

36 C‑278/07–C‑280/07, EU:C:2009:38, punkt 21. Se även dom Corman, C‑131/10, EU:C:2010:825, punkt 38.

37 Dom Josef Vosding Schlacht-, Kühl- und Zerlegebetrieb m.fl., C‑278/07–C‑280/07, EU:C:2009:38, punkt 31. Se även dom Ze Fu Fleischhandel och Vion Trading, C‑201/10 och C‑202/10, EU:C:2011:282, punkt 51: börjar löpa den dag då oegentligheten i fråga begicks.

38 Dom Josef Vosding Schlacht-, Kühl- und Zerlegebetrieb m.fl., C‑278/07–C‑280/07, EU:C:2009:38, punkt 33.

39 C‑279/05, EU:C:2007:18, punkt 41 (min kursivering).

40 C‑235/92 P, EU:C:1999:362, punkt 195 (min kursivering).

41 Min kursivering. Beträffande de problem som uppkommer på grund av förhållandet mellan preskriptionsbestämmelsen i artikel 52.4 första stycket b i förordning nr 800/1999 och de som föreskrivs i artikel 3 i förordning nr 2988/95, se Krüger, U., Verjährung erstattungsrechtlicher Rückzahlungsansprüche. Zeitschrift für Zölle und Verbrauchsteuern 2008, s. 244 och följande sidor.

42 Dom Ze Fu Fleischhandel och Vion Trading, C‑201/10 och C‑202/10, EU:C:2011:282, punkt 32. Se även dom Chemiefarma/kommissionen, 41/69, EU:C:1970:71, punkt 19.

43 Dom Ze Fu Fleischhandel och Vion Trading, C‑201/10 och C‑202/10, EU:C:2011:282, punkt 45. Se även dom Cruz & Companhia, C‑341/13, EU:C:2014:2230, punkt 62, och dom Handlbauer, C‑278/02, EU:C:2004:388, punkt 40.

44 Det ska här erinras om att medlemsstaterna får försöka öka denna effektivitet när det gäller skyddet för unionens finansiella intressen genom att fastställa längre preskriptionstider (artikel 3.3 i förordning nr 2988/95), förutsatt att kraven på förutsebarhet och proportionalitet uppfylls.

45 Ernst Kollmer tycks bekräfta denna bedömning i punkt 31 i sitt skriftliga yttrande.

46 I själva verket förefaller det uttryckligen ha uteslutits i domen målet José Martí Peix, C‑226/03 P, EU:C:2004:768, punkterna 25–28, i vilken domstolen slog fast att förstainstansrätten hade gjort sig skyldig till felaktig rättstillämpning när den ansåg att preskriptionstiden för åtgärderna i det målet började löpa den dag då kommissionen hade upptäckt oegentligheten i fråga.

47 Se dom Ze Fu Fleischhandel och Vion Trading, C‑201/10 och C‑202/10, EU:C:2011:282, punkt 45.