Förslag till avgörande av generaladvokat Niilo Jääskinen föredraget den 7 juli 2015

1 Originalspråk: franska.

2 För en sammanfattning av målet vid den hänskjutande domstolen, se beslut Consorci Sanitari del Maresme ( C‑203/14, EU:C:2015:279, punkt 2).

3 Dessa frågor avser, bland annat, huruvida myndigheterna ska anses utgöra ekonomiska aktörer i den mening som avses i Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/18/EG av den 31 mars 2004 om samordning av förfarandena vid offentlig upphandling av byggentreprenader, varor och tjänster (EUT L 134, s. 114), samt huruvida de kan och ska föras upp i de officiella förteckningarna över godkända företag som omfattas av en certifiering genom offentligrättsliga eller privaträttsliga certifieringsorgan.

4 Se, bland annat, dom Vaassen-Göbbels ( 61/65, EU:C:1966:39), dom Dorsch Consult ( C‑54/96, EU:C:1997:413, punkt 23), dom Österreichischer Gewerkschaftsbund ( C‑195/98, EU:C:2000:655, punkt 24), dom Syfait m.fl. ( C‑53/03, EU:C:2005:333, punkt 29), dom Emanuel ( C‑259/04, EU:C:2006:215, punkt 19), Forposta och ABC Direct Contact ( C‑465/11, EU:C:2012:801, punkt 17), dom Belov ( C‑394/11, EU:C:2013:48, punkt 38 och där angiven rättspraxis) samt dom Ascendi Beiras Litoral e Alta, Auto Estradas das Beiras Litoral e Alta ( C‑377/13, EU:C:2014:1754, punkt 23).

5 Se, bland annat, dom Job Centre ( C‑111/94, EU:C:1995:340, punkt 9), dom Victoria Film ( C‑134/97, EU:C:1998:535, punkt 14), dom Österreichischer Gewerkschaftsbund ( C‑195/98, EU:C:2000:655, punkt 25), dom Syfait m.fl. ( C‑53/03, EU:C:2005:333, punkt 29) och dom Belov ( C‑394/11, EU:C:2013:48, punkt 39).

6 Se, bland annat, dom Vaassen-Göbbels ( 61/65, EU:C:1966:39), dom Broekmeulen ( 246/80, EU:C:1981:218, punkterna 11 och 17), dom Dorsch Consult ( C‑54/96, EU:C:1997:413, punkt 38), dom Jokela och Pitkäranta ( C‑9/97 och C‑118/97, EU:C:1998:497, punkt 24) och dom Abrahamsson och Anderson ( C‑407/98, EU:C:2000:367, punkt 38). Se även generaladvokaten Tesauros förslag till avgörande i målet Consult ( C‑54/96, EU:C:1997:245, punkt 20).

7 Se, i detta hänseende, generaladvokaten Ruiz-Jarabo Colomers förslag till avgörande i målet De Coster ( C‑17/00, EU:C:2001:366, punkterna 53–57 och där angiven rättspraxis).

8 Generaladvokaten Tesauros förslag i målet Dorsch Consult ( C‑54/96, EU:C:1997:245, punkt 23).

9 EGT L 395, s. 33; svensk specialutgåva: område 6, volym 3, s. 48, i dess lydelse enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2007/66/EG av den 11 december 2007 om ändring av rådets direktiv 89/665/EEG och 92/13/EEG vad gäller effektivare förfaranden för prövning av offentlig upphandling (EUT L 335, s. 31).

10 I nämnda artikel 2.9 första stycket föreskrivs följande: För de fall prövningsorganen ej utgörs av rättsliga instanser gäller, att skriftliga beslutsmotiveringar alltid ska ges. Dessutom gäller för dessa fall, att det måste finnas en möjlighet att pröva påstådda olagliga åtgärder vidtagna av sådana organ i en rättslig instans eller en domstol som avses i [artikel 267 FEUF], oberoende av såväl upphandlingsmyndigheten som prövningsorganet.

11 När det gäller begreppet medlemsstaternas processuella autonomi och de unionsrättsliga principer som begränsar denna, se bland annat dom Club Hotel Loutraki m.fl. ( C‑145/08 och C‑149/08, EU:C:2010:247 punkt 74 och där angiven rättspraxis) och dom eVigilo ( C‑538/13, EU:C:2015:166, punkt 39). Beträffande effektivitetsprincipen och likvärdighetsprincipen inom ramen för direktiv 89/665, se bland annat mitt förslag till avgörande i målet Orizzonte Salute ( C‑61/14, EU:C:2015:307, punkterna 20–26, 33 och 34).

12 Generaladvokaten Ruiz-Jarabo Colomer kritiserade hårt denna alltför flexib[la] rättspraxis som saknar nödvändig stringens i sitt förslag till avgörande i målen De Coster (( C‑17/00, EU:C:2001:366, punkterna 13, 14 och 58–64), dom Ing. Aigner ( C‑393/06, EU:C:2007:706, punkterna 22–29) och dom Österreichischer Rundfunk ( C‑195/06, EU:C:2007:303, punkterna 27–29).

13 Se, bland annat, dom Dorsch Consult ( C‑54/96, EU:C:1997:413, punkterna 23–38), dom Mannesmann Anlagenbau Austria m.fl. ( C‑44/96, EU:C:1998:4), dom HI ( C‑258/97, EU:C:1999:118, punkt 18), dom Unitron Scandinavia och 3-S ( C‑275/98, EU:C:1999:567, punkt 15), dom HI ( C‑92/00, EU:C:2002:379, punkterna 26–28), dom Felix Swoboda ( C‑411/00, EU:C:2002:660, punkterna 26–28), dom Ing. Aigner ( C‑393/06, EU:C:2008:213), dom Forposta och ABC Direct Contact ( C‑465/11, EU:C:2012:801, punkt 18) och dom Bundesdruckerei ( C‑549/13, EU:C:2014:2235, punkt 22). Se även generaladvokaten Légers förslag till avgörande i målet Mannesmann Anlagenbau Austria m.fl. ( C‑44/96, EU:C:1997:402, punkterna 34–44), generaladvokaten Saggios förslag till avgörande i målet HI ( C‑258/97, EU:C:1998:457, punkterna 11–15) och generaladvokaten Mischos förslag till avgörande i målet Felix Swoboda ( C‑411/00, EU:C:2002:238, punkterna 13–20), samt generaladvokaten Ruiz-Jarabo Colomers förslag till avgörande i målet Ing. Aigner ( C‑393/06, EU:C:2007:706, punkterna 22–29).

14 Se, för ett liknande resonemang, dom Broekmeulen ( 246/80, EU:C:1981:218, punkterna 15 och 17) och dom Handels- og Kontorfunktionærernes Forbund i Danmark ( 109/88, EU:C:1989:383, punkterna 7 och 9), samt generaladvokaten Ruiz-Jarabos förslag till avgörande i målet De Coster ( C‑17/00, EU:C:2001:366, punkt 82).

15 Det framgår av de förklaringar som det hänskjutande organet har lämnat att de spanska instanser som är specialiserade i frågor som omfattas av området offentlig upphandling skapades genom Kungligt lagdekret 3/2011, av den 14 november 2011, om antagande av den kodifierade texten av lagen om offentlig upphandling (Boletín Oficial del Estado, núm. 276 av den 16 november 2011, s. 117729) (nedan kallat det kungliga lagdekretet 3/2011). Genom detta kungliga lagdekret bildades Tribunal Administrativo Central de Recursos Contractuales (centralt organ) och gav de autonoma regionerna behörighet att bilda motsvarande prövningsinstanser i de autonoma regionerna.

16 Diari Oficial de la Generalitat de Catalunya Núm. 5931, av den 29 juli 2011. Enligt denna fjärde tilläggsbestämmelse punkt 1 är detta organ till sin natur ett specialiserat förvaltningsorgan som agerar oberoende i utövandet av sin behörighet.

17 Dekret 221/2013 om inrättandet, organisationen och funktionen hos Tribunal Català de Contractes del Sector Públic (Diari Oficial de la Generalitat de Catalunya Núm. 6454, av den 5 september 2013). Enligt den spanska regeringen reglerar dessa bestämmelser Tribunal Català de Contractes del Sector Públics organisation och funktion på ett identiskt sätt i förhållande till de bestämmelser som reglerar Tribunal Administrativo Central de Recursos Contractuales och som föreskrivs i kungligt lagdekret 3/2011.

18 När det gäller villkoret avseende stadigvarande karaktär, se bland annat dom Ascendi Beiras Litoral e Alta, Auto Estradas das Beiras Litoral e Alta ( C‑377/13, EU:C:2014:1754, punkterna 25 och 26) och generaladvokaten Légers förslag till avgörande i målet Mannesmann Anlagenbau Austria m.fl. ( C‑44/96, EU:C:1997:402, punkt 38).

19 Artikel 7 i dekret 221/2013.

20 Dom Dorsch Consult ( C‑54/96, EU:C:1997:413, punkt 31) och dom Gabalfrisa m.fl. ( C‑110/98‑C‑147/98, EU:C:2000:145, punkt 37).

21 Dom Corbiau ( C‑24/92, EU:C:1993:118, punkt 15), dom Wilson ( C‑506/04, EU:C:2006:587, punkt 49), dom RTL Belgium ( C‑517/09, EU:C:2010:821, punkt 38) och dom TDC ( C‑222/13, EU:C:2014:2265, punkt 29).

22 Dom Wilson ( C‑506/04, EU:C:2006:587, punkterna 51 och 52), dom RTL Belgium ( C‑517/09, EU:C:2010:821, punkterna 39 och 40) och dom TDC ( C‑222/13, EU:C:2014:2265, punkterna 30 och 31).

23 Dom Wilson ( C‑506/04, EU:C:2006:587, punkt 53 och där angiven rättspraxis) och dom TDC ( C‑222/13, EU:C:2014:2265, punkt 32).

24 Dom TDC ( C‑222/13, EU:C:2014:2265, punkt 32) och beslut Pilato ( C‑109/07, EU:C:2008:274, punkt 24). Det ska emellertid påpekas att domstolen i domen Köllensperger och Atzwanger ( C‑103/97, EU:C:1999:52, punkterna 20–25), övergav detta villkor och slog fast att det hänskjutande organet var en domstol i en medlemsstat trots att det inte fanns några specifika bestämmelser om jävsinvändningar mot och om självmant tillbakaträdande på grund av jäv av dess medlemmar.

25 Se ovan, punkt 23.

26 Det ska påpekas att domstolen i domen Dorsch Consult ( C‑54/96, EU:C:1997:413) slog fast att den federala tillsynskommissionen, vars medlemmar var tjänstemannamedlemmar och medlemmar i den nationella förvaltningsmyndighet som hade behörighet avseende konkurrensskydd och simultant utövade dessa båda funktioner, skulle anses vara en domstol i en medlemsstat (se generaladvokaten Teauros förslag till avgörande i målet Dorsch Consult [ C‑54/96, EU:C:1997:245, punkterna 33 och 34]).

27 Enligt min uppfattning var garantierna för oavsättlighet för tjänstemannamedlemmarna i målet Dorsch Consult ( C‑54/96, EU:C:1997:413) även svagare än de som i förevarande fall anges i artikel 8.4 i dekret 221/2013.

28 Se artiklarna 1 och 2 i dekret 221/2013.

29 _ Dom RTL Belgium ( C‑517/09, EU:C:2010:821, punkt 47), dom Epitropos tou Elegktikou Synedriou ( C‑363/11, EU:C:2012:825, punkt 21) och dom TDC ( C‑222/13, EU:C:2014:2265, punkt 37).

30 Se dom Corbiau ( C‑24/92, EU:C:1993:118, punkterna 16 och 17), dom Belov ( C‑394/11, EU:C:2013:48, punkt 49 och 51) och dom TDC ( C‑222/13, EU:C:2014:2265, punkt 37) och beslut MF 7 ( C‑49/13, EU:C:2013:767, punkt 19).

31 Se artikel 29 i dekret 221/2013. Se även, i detta hänseende, dom Westbahn Management ( C‑136/11, EU:C:2012:740, punkt 30), i vilken domstolen slog fast att Schienen-Control Kommission (österrikiska tillsynsmyndigheten för järnvägsnätet) som lyder under den allmänna förvaltningsprocessrätten, vars beslut inte kunde upphävas eller ändras genom överklagande i administrativ ordning, men att de kunde överklagas till Verwaltungsgerichtshof (förvaltningsdomstol) skulle anses vara en domstol i en medlemsstat i den mening som avses i artikel 267 FEUF. Domstolen har fört ett liknande resonemang, bland annat i domen Österreichischer Rundfunk ( C‑195/06, EU:C:2007:613, punkterna 20–22). Se, i detta hänseende, generaladvokaten Ruiz-Jarabo Colomers förslag till avgörande i målet Österreichischer Rundfunk ( C‑195/06, EU:C:2007:303, punkterna 32 och 34).

32 Enligt den spanska regeringen omintetgör ett lagförslag, som redan har gjorts offentligt, denna valmöjlighet. Om detta lagförslag godtas kommer det således att bli obligatoriskt att först lämna ett överklagande till en specialdomstol vid överklagandeinstanserna, såsom Tribunal Català de Contractes del Sector Públic.

33 Enligt den spanska regeringen är överklagandet således endast fakultativt för anbudsgivaren och aldrig för den upphandlande myndigheten som inte kan avvika från anbudsgivarens val. Denna omständighet är emellertid inte avgörande eftersom den omständigheten att motparten (den upphandlande myndigheten) har en skyldighet att acceptera klagandens (anbudsgivarens) val av domstol omfattas av domstolens behörighet (se, i detta hänseende, generaladvokaten Szpunars förslag till avgörande i mål Ascendi Beiras Litoral e Alta, Auto Estradas das Beiras Litoral e Alta ( C‑377/13, EU:C:2014:246, punkt 39 och där angiven rättspraxis)). Däremot följer det, enligt min uppfattning, av den omständigheten att anbudsgivaren kan välja mellan ett särskilt överklagande till det hänskjutande organet och ett förvaltningsrättsligt överklagande att detta val binder anbudsgivaren såväl som myndigheten, eftersom valet av överklagande blir obligatoriskt för parterna. Enligt min uppfattning karaktäriseras således detta överklagande av litispendens, även om detta inte uttryckligen anges i de uppgifter som har lämnats till domstolen. Principen om litispendens är en allmän processrättslig princip, enligt vilken ett överklagande ska avvisas när ett motsvarande överklagande redan har ingetts till en annan domstol (dom Frankrike/Europaparlamentet [ 358/85 och 51/86, EU:C:1988:431, punkt 12], dom Italien mot kommissionen [ C‑138/03, C‑324/03 och C‑431/03, EU:C:2005:714, punkt 64] och dom Diputación Foral de Vizcaya m.fl. /kommissionen ( C‑465/09 P‑C‑470/09 P, EU:C:2011:372, punkt 58], och generaladvokaten Kokotts förslag till avgörande i målet Belov ( C‑394/11, EU:C:2012:585, punkt 43)).

34 BOE, Núm. 276, av den 31 oktober 2007 s. 44436.

35 Dom Epitropos tou Elegktikou Synedriou ( C‑363/11, EU:C:2012:825, punkt 21) och dom Belov ( C‑394/11, EU:C:2013:48, punkt 40 och där angiven rättspraxis).

36 Dom Belov ( C‑394/11, EU:C:2013:48, punkt 41 och där angiven rättspraxis).

37 C‑54/96, EU:C:1997:413.

38 Se, för ett liknande resonemang, dom Almelo ( C‑393/92, EU:C:1994:171, punkt 21) och generaladvokaten Lenz förslag till avgörande i målet X ( 228/87, EU:C:1988:276, punkt 6, det begrepp som används är tvingande behörighet), generaladvokaten Lenz förslag till avgörande i målet Handels- og Kontorfunktionærernes Forbund i Danmark ( 109/88, EU:C:1989:228, punkt 17) och generaladvokaten Darmons förslag till avgörande i målet Almelo ( C‑393/92, EU:C:1994:42, punkterna 30 och 32). I domen Vaassen-Göbbels ( 61/65, EU:C:1966:39), var de berörda personerna skyldiga att vända sig till den hänskjutande domstolen i egenskap av rättslig instans. Generaladvokaten Gand har i sitt förslag i målet Vaassen-Göbbels ( 61/65, EU:C:1966:25) använt termen tvingande instans. Se, i detta hänseende, även generaladvokaten Légers förslag i målet Mannesmann Anlagenbau Austria m.fl. ( C‑44/96, EU:C:1997:402, punkterna 36, 37 och 40, samt fotnot 40 nedan).

39 C‑54/96, EU:C:1997:413.

40 Generaladvokaten Légers förslag till avgörande i målet Mannesmann Anlagenbau Austria m.fl. ( C‑44/96, EU:C:1997:402) innehåller en liknande tolkning av detta villkor före domen Dorsch Consult ( C‑54/96, EU:C:1997:413). Enligt det förslaget, förekommer dess anlitande är obligatoriskt i fall av tvist liksom det har behörighet att avgöra en tvist med ett beslut av tvingande karaktär bland de kriterier som ska beaktas. I domen Mannesmann Anlagenbau Austria m.fl. ( C‑44/96, EU:C:1998:4), behandlade domstolen inte frågan huruvida målet kunde tas upp till sakprövning, men behandlade underförstått det hänskjutande organet som en domstol i en medlemsstat i den mening som avses i artikel 267 FEUF.

41 Dom Dorsch Consult ( C‑54/96, EU:C:1997:413, punkterna 28 och 29). I dom Gabalfrisa m.fl. ( C‑110/98–C‑147/98, EU:C:2000:145, punkterna 35 och 36), beaktade domstolen även dessa båda aspekter av den tvingande karaktären, vilka båda var uppfyllda. På samma sätt fann domstolen, i domen Torresi ( C‑58/13 och C‑59/13, EU:C:2014:2088, punkt 20), att jurisdiktionen hos en instans vars behörighet inte var valfri och vars avgöranden var verkställbara var av tvingande art. I det fallet var de båda aspekterna också uppfyllda. Se, i detta hänseende, även dom Almelo ( C‑393/92, EU:C:1994:171, punkt 21) och generaladvokaten Darmons förslag till avgörande i målet Almelo ( C‑393/92, EU:C:1994:42, punkterna 30 och 32), generaladvokaten Kokotts förslag till avgörande i målet Belov ( C‑394/11, EU:C:2012:585, punkt 47) samt generaladvokaten Bots förslag till avgörande i målet TDC ( C‑222/13, EU:C:2014:1979, punkt 31).

42 Se generaladvokaten Ruiz-Jarabo Colomers förslag till avgörande i målet Emanuel ( C‑259/04, EU:C:2006:50, punkt 29), generaladvokaten Kokotts förslag till avgörande i målet Belov ( C‑394/11, EU:C:2012:585, punkterna 48 och 49) och generaladvokaten Szpunars förslag till avgörande i målet Ascendi Beiras Litoral e Alta, Auto Estradas das Beiras Litoral e Alta ( C‑377/13, EU:C:2014:246, punkt 40). Domstolen betraktade de organ som var aktuella i målen Emanuel ( C‑259/04, EU:C:2006:215) och Ascendi Beiras Litoral e Alta, Auto Estradas das Beiras Litoral e Alta ( C‑377/13, EU:C:2014:1754) som domstolar i en medlemsstat i den mening som avses i artikel 267 FEUF. I domen Belov ( C‑394/11, EU:C:2013:48, punkt 54) prövades inte frågan om huruvida det hänskjutande organets jurisdiktion var av tvingande art, eftersom det aktuella organets beslut inte var av rättslig karaktär.

43 Dom C‑259/04, EU:C:2006:215.

44 Vidare var besluten i princip slutgiltiga, under förutsättning att de inte, undantagsvis, var föremål för en legalitetsprövning (dom Emanuel, C‑259/04, EU:C:2006:215, punkterna 21–25).

45 C‑377/13, EU:C:2014:1754.

46 Dom Ascendi Beiras Litoral e Alta, Auto Estradas das Beiras Litoral e Alta ( C‑377/13, EU:C:2014:1754, punkt 29). Se även generaladvokaten Szpunars förslag till avgörande i målet Ascendi Beiras Litoral e Alta, Auto Estradas das Beiras Litoral e Alta ( C‑377/13, EU:C:2014:246, punkterna 38–40). I domen Broekmeulen ( 246/80, EU:C:1981:218) godkände domstolen även en tolkningsfråga som ställts av en oberoende yrkesorganisation medan klaganden hade en alternativ möjlighet att väcka talan vid de allmänna domstolarna. Det ska emellertid påpekas att detta alternativ aldrig hade använts i praktiken (se punkterna 15 och 17 i domen). Vidare hade, i målet som ledde fram till domen TDC ( C‑222/13, EU:C:2014:2265), den ekonomiska aktören en frihet att väcka talan antingen vid Teleklagenævnet, ett permanent offentligt organ för tvistlösning, eller vid de allmänna domstolarna. Enligt generaladvokaten Bot utgjorde detta inte hinder för att Teleklagenævnet kunde anses ha behörighet av tvingande art (generaladvokaten Bots förslag till avgörande i målet TDC ( C‑222/13, EU:C:2014:1979, punkterna 33 och 38)). Domstolen prövade emellertid inte huruvida denna jurisdiktion var tvingande, eftersom den inte uppfyllde kriteriet om oberoende (punkt 38 i domen).

47 I beslut Emmeci ( C‑427/13, EU:C:2014:2121, punkterna 28–31), beaktade domstolen visserligen talans fakultativa karaktär för att fastställa att det hänskjutande organet inte kunde anses vara en domstol i en medlemsstat i den mening som avses i artikel 267 FEUF. Det ska emellertid understrykas att den hänskjutande domstolens avgöranden, i det målet, inte var av tvingande karaktär. Följaktligen var det hänskjutande organets behörighet inte tvingande i den mening som avsågs i domstolens tolkning i domen Dorsch Consult ( C‑54/96, EU:C:1997:413). I detta hänseende var situationen densamma i målet som ledde fram till beslutet Cafom och Samsung ( C‑161/03, EU:C:2003:413, punkterna 14 och 15).

48 Se, i detta hänseende, fotnoterna 41 och 47 ovan. Kommissionen gjorde emellertid vid förhandlingen gällande att en e contrario-tolkning av denna rättspraxis skulle kunna leda till slutsatsen att det krävs att det aktuella rättsmedlet är det enda rimliga rättsmedlet. Enligt kommissionen ska emellertid det särskilda normativa sammanhang i vilket det hänskjutande organet har framställt sin begäran om förhandsavgörande beaktas (dom Belov ( C‑394/11, EU:C:2013:48, punkt 41) för att undvika denna tolkning. Jag anser under alla omständigheter inte att en e contrario-tolkning är möjlig, eftersom domstolen aldrig har slagit fast att den förteckning över kriterier som har angetts i rättspraxis är uttömmande. Däremot har den fastställt att kravet på ett kontradiktoriskt förfarande inte är något absolut kriterium (se punkt 24 ovan).

49 Domstolen bekräftade emellertid i domen Ascendi Beiras Litoral e Alta, Auto Estradas das Beiras Litoral e Alta ( C‑377/13, EU:C:2014:1754, punkt 27) att dess praxis beträffande vanliga skiljedomstolar är knuten till detta kriterium.

50 Dom Nordsee ( 102/81, EU:C:1982:107, punkterna 10–12), dom Denuit och Cordenier ( C‑125/04, EU:C:2005:69, punkterna 13 och 16 och där angiven rättspraxis) samt dom Ascendi Beiras Litoral e Alta, Auto Estradas das Beiras Litoral e Alta ( C‑377/13, EU:C:2014:1754, punkt 27) och beslut Merck Canada ( C‑555/13, EU:C:2014:92, punkt 17).

51 Dom Handels- og Kontorfunktionærernes Forbund i Danmark ( 109/88, EU:C:1989:383, punkterna 7–9) och dom Ascendi Beiras Litoral e Alta, Auto Estradas das Beiras Litoral e Alta ( C‑377/13, EU:C:2014:1754, punkterna 28 och 29). Se även beslut Merck Canada ( C‑555/13, EU:C:2014:92, punkterna 18 och 19).

52 Se, för ett liknande resonemang, dom Ascendi Beiras Litoral e Alta, Auto Estradas das Beiras Litoral e Alta ( C‑377/13, EU:C:2014:1754, punkt 29).

53 Se, för ett liknande resonemang, generaladvokaten Kokotts förslag till avgörande i målet Belov ( C‑394/11, EU:C:2012:585, punkt 48). Om däremot den administrativa talan väcks först efter avgörandet av ett särskilt organ, såsom Tribunal Català de Contractes del Sector Públic, uppkommer inte problemet då talan vid de ordinarie förvaltningsdomstolarna, i detta skede, är av tveklöst tvingande karaktär. Det ska emellertid påpekas att enligt den spanska regeringen är avgöranden av sådana överklagandeinstanser som Tribunal Català de Contractes del Sector Públic sällan föremål för administrativa överklaganden, varför avgöranden av dessa instanser ofta är slutgiltiga.

54 Det ska inte förglömmas att alternativa domstolar kan samexistera inom civilrätten. Se exempelvis artiklarna 7 och 8 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1215/2012 av den 12 december 2012 om domstols behörighet och om erkännande och verkställighet av domar på privaträttens område (EUT L 351, s. 1), i vilka flera alternativa domstolar på civilrättens område räknas upp.

55 Beträffande domstolars specialisering, se generaladvokaten Szpunars förslag i målet Ascendi Beiras Litoral e Alta, Auto Estradas das Beiras Litoral e Alta ( C‑377/13, EU:C:2014:246, punkt 50).

56 Enligt artikel 26 i dekret 221/2013 kan Tribunal Català de Contractes del Sector Públic fastställa att ett beslut av den upphandlande myndigheten är olagligt och, i förekommande fall, ogiltigförklara det samt förordna att den upphandlande myndigheten ska ersätta den berörda personen för den skada som denne åsamkats. Detta organ har även en materiell behörighet att uttala sig om vidtagandet av interimistiska åtgärder när en särskild talan väcks på området offentlig upphandling och för att avgöra frågor om ogiltighet grundade på särskilda hypoteser avseende upphandlingarnas ogiltighet.

57 Det ska erinras om att dessa avgöranden, enligt den spanska regeringen, sällan överklagas (se fotnot 53 i detta förslag till avgörande).