Förslag till avgörande av generaladvokat Maciej Szpunar föredraget den 26 november 2015

1 Originalspråk: polska.

2 EUT L 177, s. 1. Detta direktiv gällde vid tidpunkten för meddelandet av det beslut som utgör föremål för det nationella förfarandet. Direktivet har ersatts genom Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/36/EU av den 26 juni 2013 om behörighet att utöva verksamhet i kreditinstitut och om tillsyn av kreditinstitut och värdepappersföretag, om ändring av direktiv 2002/87/EG och om upphävande av direktiv 2006/48/EG och 2006/49/EG (EUT L 176, s. 338).

3 Se, särskilt, senast dom Verder LabTec ( C-657/13, EU:C:2015:331, punkt 32).

4 Se, särskilt, dom Daily Mail and General Trust ( 81/87, EU:C:1988:456, punkt 16) och dom Verder LabTec ( C‑657/13, EU:C:2015:331, punkt 33).

5 Se, särskilt, dom Kraus ( C-19/92, EU:C:1993:125, punkt 32), dom Attanasio Group ( C-384/08, EU:C:2010:133, punkt 43) och dom Verder LabTec ( C‑657/13, EU:C:2015:331, punkt 34).

6 Se, exempelvis, även Barnard, C., The Substantive Law of the EU. The Four Freedoms, fjärde upplagan, Oxford University Press 2013, s. 309 och följande sidor, och Szwarc-Kuczer, M., Komentarz do art. 49 TFUE, i Wróbel, A. (utgivare), Traktat o funkcjonowaniu Unii Europejskiej. Komentarz Lex, Warszawa 2012, band 1, s. 866, 867.

7 Se, analogt, med avseende på friheten att tillhandahålla tjänster, dom Alpine Investments ( C‑384/93, EU:C:1995:126, punkterna 32–38).

8 Se, för ett liknande resonemang, särskilt dom kommissionen/Frankrike ( 270/83, EU:C:1986:37, punkt 22) och dom Philips Electronics UK ( C‑18/11, EU:C:2012:532, punkt 13).

9 Se artiklarna 25 och 26 i direktiv 2006/48.

10 Se skäl 7 och artikel 16 i direktiv 2006/48.

11 Se artiklarna 6–12 i direktiv 2006/48.

12 I direktiv 2006/48 regleras etablerandet av en filial i avdelning III (Bestämmelser om etableringsfrihet och frihet att tillhandahålla tjänster) avsnitt 3 (Utövande av etableringsrätten) (artiklarna 25–27).

13 Min kursivering.

14 Se, för ett liknande resonemang, dom kommissionen/Italien ( C-565/08, EU:C:2011:188, punkt 51) och dom SC Volksbank România ( C-602/10, EU:C:2012:443, punkt 80).

15 Bundesfinanzhof har inte uppgett vilka konkreta sanktioner ett åsidosättande av skyldigheten enligt 33 § ErbStG kan medföra. Det är emellertid klarlagt att en ekonomisk aktör, framför allt när denne är verksam i en så starkt reglerad sektor som banksektorn, inte kan tillåta sig att ignorera rättsliga skyldigheter som åligger honom gentemot förvaltningsmyndigheterna.

16 Se punkt 23 i förevarande förslag till avgörande.

17 Se punkt 21 i förevarande förslag till avgörande.

18 Se punkt 24 i förevarande förslag till avgörande och där angiven rättspraxis.

19 Se, särskilt, dom Columbus Container Services ( C-298/05, EU:C:2007:754), dom Krankenheim Ruhesitz am Wannsee–Seniorenheimstatt ( C-157/07, EU:C:2008:588) och dom National Grid Indus ( C-371/10, EU:C:2011:785).

20 Se dom Krankenheim Ruhesitz am Wannsee–Seniorenheimstatt ( C-157/07, EU:C:2008:588, punkt 49).

21 Se särskilt dom National Grid Indus ( C-371/10, EU:C:2011:785, punkt 62).

22 Se ovan fotnot 19.

23 Se, särskilt, dom Marks & Spencer ( C-446/03, EU:C:2005:763, punkt 39).

24 Se, särskilt, dom National Grid Indus ( C-371/10, EU:C:2011:785, punkt 45).

25 I denna fråga, se det mycket intressanta resonemanget i Barnard, C., a.a.s. 347–349.

26 Se generaladvokaten Leendert Geelhoeds förslag till avgörande i Test Claimants in Class IV of the ACT Group Litigation ( C-374/04, EU:C:2006:139, punkterna 37–40).

27 Se ovan fotnot 19.

28 Domen i de förenade målen C‑393/99 och C-394/99 ( EU:C:2002:182).

29 Ibid. (punkt 51).

30 Generaladvokaten Leendert Geelhoed har även hänvisat till denna analogi i sitt förslag till avgörande Test Claimants in Class IV of the ACT Group Litigation ( C-374/04, EU:C:2006:139, fotnot 42 till punkt 46).

31 Se, särskilt, dom Gebhard ( C-55/94, EU:C:1995:411, punkt 37) och senast dom kommissionen/Tyskland ( C-591/13, EU:C:2015:230, punkt 63).

32 Se, särskilt, dom Ruckdeschel m.fl. ( 117/76 och 16/77, EU:C:1977:160, punkt 7).

33 Se, särskilt, dom Sermide ( 106/83, EU:C:1984:394, punkt 28).

34 Se, särskilt, dom Futura Participations och Singer ( C-250/95, EU:C:1997:239, punkt 31) och dom Emerging Markets Series of DFA Investment Trust Company ( C‑190/12, EU:C:2014:249, punkt 71).

35 Se punkt 55 i förevarande förslag till avgörande och där angiven rättspraxis.

36 Se mitt förslag till avgörande i de förenade målen Trijber och Harmsen ( C-340/14 och C-341/14, EU:C:2015:505, punkt 80 och där angiven rättspraxis).

37 Enligt 33 § stycke 1 ErbStG gäller anmälningsskyldigheten inte enbart utländska filialer utan alla personer som omfattas av de tyska lagbestämmelserna som i kommersiellt syfte handhar eller förvaltar andra personers förmögenhet. Begränsningen av etableringsfriheten följer emellertid inte av denna bestämmelse som sådan, utan enbart av dess tillämpning på filialer till tyska kreditinstitut i andra medlemsstater. Detta mål avser inte tillämpningen av denna bestämmelse på tyska banker som är verksamma i Tyskland.

38 Såsom framgår av begäran om förhandsavgörande inträder skattskyldigheten på grundval av ErbStG för hela förmögenheten när arvlåtaren vid sitt frånfälle eller förvärvaren vid tidpunkten för den beskattningsutlösande händelsen (det är här förmodligen frågan om tidpunkten för arvet) har sin hemvist i Tyskland. Med bosatta i landet avses fysiska personer som har hemvist eller vistas stadigvarande i landet, och tyska medborgare som inte har varit varaktigt bosatta utomlands längre än fem år (§ 2 stycke 1 punkt 1 ErbStG).

39 Se, för ett liknande resonemang, dom Hervein m.fl. ( C-393/99 och C-394/99, EU:C:2002:182, punkt 63).