Förslag till avgörande av generaladvokat Paolo Mengozzi föredraget den 30 juni 2016

1 Originalspråk: franska.

2 Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/18/EG av den 31 mars 2004 om samordning av förfarandena vid offentlig upphandling av byggentreprenader, varor och tjänster (EUT L 134, 2004, s. 114, och rättelse i L 351, 2004, s. 44).

3 Dom av den 18 november 1999, C‑107/98 ( EU:C:1999:562).

4 Dom av den 19 december 2012, C‑159/11 ( EU:C:2012:817).

5 Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/24/EU av den 26 februari 2014 om offentlig upphandling och om upphävande av direktiv 2004/18/EG (EUT L 94, 2014, s. 65).

6 Se 17 § punkt 1 och 20 § punkt 1 i Kreislaufwirtschaftsgesetz (KrWG – lagen om cirkulär ekonomi i fråga om avfall), samt 13 § och 15 § i Kreislaufwirtschafts- und Abfallgesetz (KrW-/AbfG – lagen om cirkulär ekonomi och om avfall), som var i kraft när Kommunalförbundet bildades.

7 Se 6 § i Niedersächsische Abfallgesetz, i dess lydelse av den 14 juli 2003, och 6 § punkt 1, i dess lydelse av den 14 oktober 1994 som var i kraft när Kommunalförbundet bildades.

8 Niedersächsischen Zweckverbandsgesetz av den 7 jun 1939. Se, särskilt, 1 §, 2 § led 1, 4 § och 29 § led 1 i lagen.

9 Niedersächsisches Gesetz über die kommunale Zusammenarbeit av den 21 december 2011. Se, särskilt, 1 §, 2 §, 7 §, 8 §, 9 § och 16 §.

10 ABl. für den Regierungsbezirk Hannover 2002, s. 766.

11 Närmare bestämt framgår det av 4 § punkt 2 i Kommunalförbundets förbundsordning att uppdragen av typ C, som Kommunalförbundet utför åt Hannover stad inom dess territorium, avser vägrenhållning, vinterunderhåll och förvaltning av fordonspark och att uppdragen av typ A, vilka är gemensamma för de båda medlemmarna, avser både avfallshantering och vägrenhållning.

12 Det framgår av beslutet om hänskjutande att Kommunalförbundets beslutande församling även har behörighet, bland annat, att välja sin egen ordförande, i de frågor som förbundsstyrelsen eller den administrativa kommittén fattar beslut om med tillämpning av Niedersachsens kommunala föreskrifter samt i de frågor som inte omfattas av den administrativa chefens behörighet enligt samma förbundsordning.

13 Dom av den 18 november 1999 ( C‑107/98, EU:C:1999:562). Enligt punkt 50 i den domen är unionens lagstiftning om offentlig upphandling inte tillämplig för det fall ett offentligt organ samtidigt utövar en kontroll över det organ som tillhandahåller det varor eller tjänster motsvarande den kontroll som det utövar över sin egen förvaltning, och det andra organet bedriver huvuddelen av sin verksamhet tillsammans med det eller de offentliga organ som innehar det.

14 Nämnden för tillsyn av offentliga upphandlingar slog fast att den omsättning som härrörde från transaktioner med i förhållande till Kommunalförbundet utomstående parter inte översteg tröskelvärdet för att Kommunalförbundet inte längre ska anses bedriva huvuddelen av sin verksamhet för den upphandlande myndighetens räkning, enligt dom av den 18 november 1999, Teckal ( C‑107/98, EU:C:1999:562).

15 Dom av den 18 november 1999 ( C‑107/98, EU:C:1999:562).

16 Dom av den 19 december 2012 ( C‑159/11, EU:C:2012:817).

17 Dom av den 20 oktober 2005 ( C‑264/03, EU:C:2005:620). Se särskilt punkt 54.

18 Dom av den 13 juni 2013 ( C‑386/11, EU:C:2013:385).

19 Dom av den 29 oktober 2009, kommissionen/Tyskland ( C‑536/07, EU:C:2009:664, punkt 54 och där angiven rättspraxis).

20 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 10 november 2005, kommissionen/Österrike ( C‑29/04, EU:C:2005:670, punkt 41 och följande punkter).

21 Se dom av den 25 mars 2010, Helmut Müller ( C‑451/08, EU:C:2010:168, punkt 62), och punkt 77 i mitt förslag till avgörande i samma mål (EU:C:2009:710). Se även generaladvokaten Jääskinens förslag till avgörande i målet kommissionen/Spanien ( C‑306/08, EU:C:2010:528, punkterna 84 och 87) och generaladvokaten Trstenjaks förslag till avgörande i målet kommissionen/Tyskland ( C‑536/07, EU:C:2009:340, punkt 47).

22 Se, i det avseendet, uttryckligen skäl 4 i direktiv 2014/24. Beträffande dess relevans i förevarande mål, se punkterna 45 och 46 i förevarande förslag till avgörande.

23 Se dom av den 19 december 2012, Ordine degli Ingegneri della Provincia di Lecce m.fl. ( C‑159/11, EU:C:2012:817, punkt 29), dom av den 13 juni 2013, Piepenbrock ( C‑386/11, EU:C:2013:385, punkt 31), och dom av den 11 december 2014, Azienda sanitaria locale n. 5 Spezzino m.fl. ( C‑113/13, EU:C:2014:2440, punkt 37).

24 Se dom av den 3 april 2014, Cascina Tre Pini ( C‑301/12, EU:C:2014:214, punkt 42), dom av den 4 oktober 2012, kommissionen/Belgien ( C‑391/11, EU:C:2012:611, punkt 31), och dom av den 16 juli 2009, Horvath ( C‑428/07, EU:C:2009:458, punkt 50).

25 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 16 juli 2009, Horvath ( C‑428/07, EU:C:2009:458 punkt 49), och, vad särskilt avser Förbundsrepubliken Tyskland, dom av den 12 juni 2014, Digibet och Albers ( C‑156/13, EU:C:2014:1756, punkt 33).

26 Dom av den 12 juni 2014, Digibet och Albers ( C‑156/13, EU:C:2014:1756, punkt 34).

27 Kommissionen har redan avslutat överträdelseförfaranden som inletts mot Förbundsrepubliken Tyskland, med beaktande av att den fullständiga överföringen av en offentlig tjänst från ett offentligt organ till ett annat, för att denna tjänst ska utföras av mottagaren helt självständigt och på eget ansvar, hör till den berörda medlemsstatens interna organisation av den offentliga förvaltningen och omfattas således inte av unionsrätten. Se pressmeddelande av den 21 mars 2007 (IP/07/357).

28 Dom av den 8 maj 2014, Datenlotsen Informationssysteme ( C‑15/13, EU:C:2014:303, punkt 22 och där angiven rättspraxis). Se, i det avseendet, även dom av den 9 juni 2009, kommissionen/Tyskland ( C‑480/06, EU:C:2009:357, punkt 47).

29 Se, bland annat, dom av den 9 juni 2009, kommissionen/Tyskland ( C‑480/06, EU:C:2009:357, punkt 48), och dom av den 10 september 2009, Sea ( C‑573/07, EU:C:2009:532, punkt 71).

30 Så var fallet i målet Piepenbrock (dom av den 13 juni 2013, C‑386/11, EU:C:2013:385). Se punkt 64 och fotnot 44 i förevarande förslag till avgörande.

31 Enligt exempelvis Niedersachsens lag om kommunalförbund, som har nämnts i punkt 10 i förevarande förslag till avgörande, kan bildandet av kommunalförbund vara frivilligt eller obligatoriskt.

32 Dom av den 20 oktober 2005 ( C‑264/03, EU:C:2005:620).

33 Dom av den 20 oktober 2005, kommissionen/Frankrike ( C‑264/03, EU:C:2005:620). Se särskilt punkt 54 i den domen och punkt 41 i generaladvokaten Poiares Maduros förslag till avgörande i det målet (C‑264/03, EU:C:2004:747).

34 I arbetsdokumentet av den 4 oktober 2011 (SEC(2011)1169 final) om tillämpning av EU:s upphandlingslagstiftning på relationer mellan upphandlande myndigheter (offentligt-offentligt samarbete) gör kommissionen en tolkning av denna dom (se punkt 4.1, s.19).

35 Se även s. 20 i kommissionens arbetsdokument som omnämnts i föregående fotnot.

36 I det dokument som har nämnts ovan i fotnot 34, anser kommissionen på samma sätt att denna möjlighet till inflytande exempelvis kan bestå i att det överförande organets personal deltar i styrelsen eller förvaltningen i den myndighet till vilken befogenheten har överförts eller i att den överförande myndigheten har rätt att få viss information (se s. 20).

37 Se, i det avseendet, ordalydelsen i artikel 1.6 i direktiv 2014/24 och punkterna 44–46 i förevarande förslag till avgörande.

38 Dom av den 1 oktober 2015, Trijber och Harmsen ( C‑340/14 och C‑341/14, EU:C:2015:641, punkterna 54 och 55).

39 Se 29 § i Niedersachsens lag om kommunalförbund, som har omnämnts i punkt 10 i förevarande förslag till avgörande, och 16 § i Niedersachsens lag om kommunalt samarbete, som har omnämnts i punkt 11 i förevarande förslag till avgörande. Det framgår dessutom av de yttranden som har ingetts vid domstolen att enligt Niedersachsens lag om insolvens för offentligrättsliga juridiska personer (Niedersächsisches Gesetz über die Insolvenzunfähigkeit juristischer Personen des öffentlichen Rechts) får det inte inledas något insolvensförfarande beträffande tillgångar tillhörande offentligrättsliga juridiska personer som delstaten utövar kontroll över.

40 Regionen Hannover har i det avseendet uppgett i sina yttranden att några sådana avgifter i själva verket aldrig har erlagts.

41 Dom av den 18 december 2007, kommissionen/Irland ( C‑532/03, EU:C:2007:801, punkt 37).

42 Denna omständighet utgör en faktor som skiljer förevarande fall från det mål som avgjordes genom dom av den 13 november 2008, Coditel Brabant ( C‑324/07, EU:C:2008:621, se särskilt punkt 34), som den hänskjutande domstolen har hänvisat till. Det ska i det avseendet även påpekas att i målet Coditel Brabant hade den berörda regionala myndigheten inte alls planerat någon överföring av befogenheter. Det målet avsåg ingåendet av ett klassiskt avtal om koncession för tjänster och den faktiska bakgrunden var således en helt annan än den i förevarande mål.

43 Dom av den 13 juni 2013 ( C‑386/11, EU:C:2013:385).

44 Enligt min mening hör målet Piepenbrock, underförstått, snarare till den rättspraxis som har omnämnts i punkt 47 i förevarande förslag till avgörande, vilken förbjuder myndigheterna att göra konstlade upplägg (i detta fall en kvalificering) i syfte att kringgå bestämmelserna om offentlig upphandling, för att undgå de skyldigheter som följer av dessa bestämmelser. Se i det avseendet den osäkerhet som den hänskjutande domstolen själv redogjorde för i punkt 24 i den aktuella domen.

45 Dom av den 19 december 2012 ( C‑159/11, EU:C:2012:817).