Förslag till avgörande av generaladvokat Eleanor Sharpston föredraget den 13 juli 2016

1 Originalspråk: engelska.

2 Rådets direktiv 2000/78/EG av den 27 november 2000 om inrättande av en allmän ram för likabehandling i arbetslivet (EGT L 303, 2000, s. 16).

3 Hof van Cassatie (Belgien) har ingett en begäran om förhandsavgörande grundad på liknande (men inte identiska) faktiska omständigheter till domstolen i målet C‑157/15, Achbita (fortfarande anhängigt vid domstolen). Den fråga som den domstolen har hänskjutit skiljer sig från den nu aktuella frågan, genom att den i huvudsak rör skillnaden mellan direkt och indirekt diskriminering i den mening som avses i artikel 2.2 a och 2.2 b i direktiv 2000/78. Min kollega, generaladvokaten Kokott, lämnade sitt förslag till avgörande i det målet den 31 maj 2016.

4 Undertecknad i Rom den 4 november 1950. Alla medlemsstater har undertecknat Europakonventionen, men Europeiska unionen har ännu inte som sådan tillträtt den, se yttrande 2/13 ( EU:C:2014:2454).

5 Protokollet öppnades för undertecknande den 4 november 2000. EU-medlemsstater som hittills har undertecknat det är Österrike, Belgien, Kroatien, Cypern, Tjeckien, Estland, Finland, Tyskland, Grekland, Ungern, Irland, Italien, Lettland, Luxemburg, Malta, Nederländerna, Portugal, Rumänien, Slovakien, Slovenien och Spanien. Endast Kroatien, Cypern, Finland, Luxemburg, Malta, Nederländerna, Rumänien, Slovenien och Spanien har hittills ratificerat det.

6 EUT C 83, 2010, s. 389.

7 Det är oklart varför detta datum skulle ha använts i uppsägningsbrevet, eftersom det förefaller vara ostridigt mellan parterna att Asma Bougnaouis anställning i Micropole påbörjades den 15 juli 2008. Jag fäster ingen vikt vid denna fråga, åtminstone vad gäller förevarande förslag till avgörande.

8 I uppsägningsbrevet används detta datum, medan det i beslutet om hänskjutande anges att en intervju ägde rum den 15 juni 2009. Det kan naturligtvis vara så, att det gjordes två intervjuer. Oavsett vilket så anser jag inte att detta ändrar någonting beträffande den tolkningsfråga som har ställts till domstolen.

9 Se, exempelvis, dom av Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna (nedan kallad Strasbourgdomstolen) av den 1 juli 2014, S.A.S. mot Frankrike, CE:ECHR:2014:0701JUD004383511, § 12.

10 För att illustrera detta: Det är välkänt att antalet kyrkobesökare är högst under julen (med högsta antal på midnattsmässan och/eller högmässan på juldagen), och många kristna gör en ansträngning vid fastan, precis före påskhögtiden. Ett liknande fenomen kan iakttas inom judendomen. Det kan således hända att synagogor utfärdar biljetter för att kunna hantera deltagandet vid gudstjänster kring Rosh ha-shana (det judiska nyåret) och Jom Kippur (försoningsdagen) – medan ett sådant förfarande under resten av året inte behövs, eftersom det finns gott om utrymme för alla som önskar delta.

11 Betecknad som kippa eller jarmulke eller, i mer vardagligt tal, kalott.

12 Se Oxtoby, W.G., A Concise Introduction to World Religions, Oxford University Press, Oxford, 2007.

13 Se Cole, W.O., och Sambhi, P.S., Sikhism and Christianity: A Comparative Study, Macmillan, 1993. Manliga sikhiska advokater i Förenade kungariket har förenat sina religiösa plikter med yrkets klädtvång (peruk och kappa i domstol) genom att ersätta den vanliga svarta dastarn med en särskild vit dastar.

14 För ytterligare information, se: Niqab, hijab, burqa: des voiles et beaucoup de confusions, Le Monde, 11 juni 2015, tillgänglig på internet på följande sida: http://www.lemonde.fr/les-decodeurs/article/2015/06/11/niqab-hijab-burqa-des-voiles-et-beaucoup-de-confusions_4651970_4355770.html#U3778UWCg7HuTisY.99.

15 Se, exempelvis, dom meddelad av Strasbourgdomstolen av den 1 juli 2014, S.A.S. mot Frankrike, CE:ECHR:2014:0701JUD004383511. I § 12 i denna dom anges att sökanden, en hängiven muslim, bar nikab på allmän plats och privat, men inte systematiskt. Hon önskade kunna bära den när hon valde att göra detta, särskilt beroende på hennes andliga känslor. Det fanns vissa tidpunkter (exempelvis under sådana religiösa händelser som Ramadan) när hon ansåg att hon borde bära den på allmän plats för att uttrycka sin religiösa, personliga och kulturella tro. Hennes mål var inte att irritera andra utan att känna en inre frid.

16 Dom av den 15 januari 2013 i målet Eweida m.fl. mot Förenade kungariket, CE:ECHR:2013:0115JUD004842010, § 94.

17 Se punkt 30 ovan.

18 Dom av den 10 november 2005, Leyla Şahin mot Turkiet, CE:ECHR:2005:1110JUD004477498, § 109.

19 Se Europeiska kommissionen, särskilt Eurobarometer-undersökning nr 393, Report on Discrimination in the EU in 2012, november 2012. Denna rapport omfattar inte Kroatien. Det ska tilläggas att de siffror som anges ska tolkas med försiktighet. De grundar sig inte på officiell statistik utan på svar på ställda frågor. De gör ingen åtskillnad mellan praktiserande och icke-praktiserande anhängare av en viss religion och gör inte heller nödvändigtvis någon åtskillnad mellan religiös tillhörighet och etnisk tillhörighet. Jag inkluderar dem i syfte att visa att det inte finns någon norm inom medlemsstaterna i detta sammanhang.

20 Jag skulle vilja påstå att den prövning som följer inte på något sätt är att betrakta som uttömmande. Genom att hänvisa till några av medlemsstaternas lagar och beslut vill jag endast understryka vissa aspekter av bestämmelserna på detta område som enligt min uppfattning är särskilt relevanta. Ett sådant arbete är nödvändigtvis ofullständigt.

21 Loi no 2010–1192 du 11 octobre 2010 interdisant la dissimulation du visage dans l’espace public (Lag nr 2010–1192 av den 11 oktober 2010 om förbud mot att dölja ansiktet på allmän plats).

22 Loi du 1er juin 2011 visant à interdire le port de tout vêtement cachant totalement ou de manière principale le visage (Lag av den 1 juni 2011 om förbud att bära klädsel som döljer ansiktet helt eller till stor del). Förbudet är tillämpligt på alla platser som är tillgängliga för allmänheten.

23 Dessa kan fritt översättas till svenska som (statlig) sekularism och (statlig) neutralitet.

24 Se, beträffande offentliga skolor, loi no 2004–228 du 15 mars 2004 encadrant, en application du principe de laïcité, le port de signes ou de tenues manifestant une appartenance religieuse dans les écoles, collèges et lycées publics (Lag nr 2004–228 av den 15 mars 2004 avseende, som en tillämpning av principen om statlig sekularism, bärande av symboler eller klädsel som visar religiös tillhörighet i offentliga grundskolor och gymnasieskolor) och se, mer allmänt, Conseil d’État, avis, 3 maj 2000, Mlle Marteaux, nr 217017.

25 Se Arrêté royal du 14 Juin 2007, modifiant l’arrêté royal du 2 octobre 1937 portant statut des agents de l’État (lagdekret av den 14 juni 2007 om ändring av kungliga dekretet av den 2 oktober 1937 avseende bestämmelser tillämpliga på offentligt anställda), artikel 8.

26 Se beslut av den 27 januari 2015, 1 BvR 471/10 och 1 BvR 1181/10.

27 Detta innebär inte att det inte kan finnas restriktioner på, exempelvis, hälso- och säkerhetsrelaterade grunder.

28 Cour de cassation, assemblée plénière, 25 juni 2014, arrêt no 13–28.845 ('Baby Loup’).

29 Se överläggningar vid Haute autorité de la lutte contre les discriminations et pour l’égalité (Kommissionen för jämlikhet och icke-diskriminering) (HALDE), nr 2009–117 av den 6 april 2009, punkterna 40 och 41.

30 Se, exempelvis, Cour de cassation, chambre sociale, 12 juli 2010, nr 08–45.509 och Cour de cassation, chambre sociale, 24 mars 1998, nr 95–44.738.

31 Se överläggning vid HALDE, nr 2007–301 av den 13 november 2007.

32 Exempelvis har det slagits fast att uppsägningen av en kvinnlig säljare som bar en heltäckande (som täckte hela kroppen) religiös klädsel på sin arbetsplats var giltig, då hon inte hade burit denna klädsel när hon anställdes (se Cour d’appel de Saint-Denis-de-la-Réunion, 9 september 1997, nr 97/703.306). Men enbart den omständigheten att en anställd är i kontakt med kunder kan inte motivera en begränsning av denna anställdas frihet att ge uttryck för sin religion. Följaktligen har det slagits fast att en uppsägning av en anställd som vägrade att ta av sig sin huvudduk, som hon hade burit sedan början av sin anställning och som inte hade orsakat några problem med dem av verksamhetens kunder som hon var i kontakt med var rättsstridig (se Cour d’appel de Paris, 19 juni 2003, nr 03–30.212).

33 Bundesarbeitsgericht (Federala arbetsdomstolen) har således slagit fast att en uppsägning av en medlem av försäljningspersonalen på ett varuhus på grund av hennes vägran att ta av sig sin huvudduk inte kunde motiveras på de grunder som föreskrivs i Kündigungsschutzgesetz (lagen om skydd mot rättsstridig uppsägning) av det skälet att hon inte var förhindrad att utföra sitt arbete som säljare och att hennes beteende inte var skadligt för hennes arbetsgivare. Se dom av den 10 oktober 2002, 2 AZR 472/01.

34 Beslut av institutet för mänskliga rättigheter av den 18 december 2015. Institutets beslut har visserligen inte någon bindande verkan, men deras övertygande kraft är stark och de följs i de flesta fall av de nationella domstolarna.

35 Bland dessa ingår Belgien, Danmark, Nederländerna och Förenade kungariket.

36 i) I Belgien slog således Cour du travail de Bruxelles (Arbetsöverdomstolen i Bruxelles) i dom av den 15 januari 2008 (Journal des tribunaux du travail, nr 9/2008, s. 140), fast att en arbetsgivare fick åberopa objektiva överväganden avseende den kommersiella bilden av dennes affärsverksamhet i syfte att säga upp ett butiksbiträde som bar huvudduk. ii) I Danmark har Højesteret (Högsta domstolen) slagit fast att en arbetsgivare får föreskriva klädselregler som är utformade för att återspegla företagets kommersiella image och som inte tillåter bärande av huvudduk under förutsättning att reglerna tillämpas på alla anställda (Ufr. 2005, 1265H). iii) De nederländska domstolarna har bifallit arbetsgivares yrkanden grundade på prioritet för affärsverksamhetens yrkes- och representationsanseende vid införandet av klädselregler (se utlåtandet från Commissie Gelijke Behandeling (Likabehandlingsnämnden) avseende regler om polisuniformer och livsstils-neutralitet (CGB-Advies/2007/08)). iv) Det framgår att i Förenade kungariket får en arbetsgivare föreskriva klädselregler för sina anställda under förutsättning att arbetsgivaren, för det fall reglerna är till nackdel för en viss anställd på grund av dennes religion, motiverar dem (se Vickers, L., Migration, Labour Law and Religious Discrimination, i Migrants at Work: Immigration and Vulnerability in Labour Law, Oxford University Press, Oxford, 2014, kapitel 17).

37 Se, exempelvis, beslut av den 15 februari 2001, Dahlab mot Schweiz, CE:ECHR:2001:0215DEC004239398 och av den 24 januari 2006, Kurtulmuş mot Turkiet, CE:ECHR:2006:0124DEC006550001.

38 Dom av den 10 november 2005, Leyla Şahin mot Turkiet, CE:ECHR:2005:1110JUD004477498, § 105.

39 Se, exempelvis, beslut av den 15 februari 2001, Dahlab mot Schweiz, CE:ECHR:2001:0215DEC004239398.

40 För ett exempel på tillämpningen av detta kriterium, se, exempelvis, beslut av den 15 februari 2001, Dahlab mot Schweiz, CE:ECHR:2001:0215DEC004239398.

41 Beslut av den 15 februari 2001, Dahlab mot Schweiz, CE:ECHR:2001:0215DEC004239398.

42 Beslut av den 24 januari 2006, Kurtulmuş mot Turkiet, CE:ECHR:2006:0124DEC006550001.

43 Beslut av den 3 april 2007, Karaduman mot Turkiet, CE:ECHR:2007:0403DEC004129604.

44 Dom av den 26 november 2015, Ebrahimian mot Frankrike, CE:ECHR:2015:1126JUD006484611.

45 §§ 63 och 67. Det är emellertid värt att påpeka att den domen har ifrågasatts inom Strasbourgdomstolen själv. Domaren O’Leary påpekade i sitt delvis instämmande och delvis avvikande yttrande att domstolens tidigare praxis huvudsakligen rörde frågor som är nära knutna till de värderingar som utbildningsinstitutioner förväntas lära ut och att det i denna dom endast förekom en kort diskussion angående den omfattande utvidgningen av denna rättspraxis till att omfatta det bredare området. Beträffande det utrymme för skönsmässig bedömning som de konventionsslutande staterna har getts beträffande bärande av religiös huvudbonad, angav hon att hon ansåg att ett sådant utrymme för skönsmässig bedömning går hand i hand med europeisk övervakning i fall där Europakonventionen är tillämplig och inte får kringgås genom åberopande detta utrymme för skönsmässig bedömning, hur stort det än är. Domaren De Gaetano angav i sitt avvikande yttrande, till stöd för sin uppfattning att det förelåg en överträdelse av artikel 9 i Europakonventionen, att domen vilade på vad han kallade den falska (och mycket farliga) premissen … att användarna av offentliga tjänster inte kan garanteras att tjänsten är opartisk om den offentligt anställda person som utför tjänsten på minsta sätt ger uttryck för sin religiösa tillhörighet … En grundlagsprincip eller en konstitutionell 'tradition’ kan lätt bli föremål för förgudning, och därmed undergräva de värderingar som ligger till grund för [Europakonventionen]….

46 Dom av den 15 januari 2013, Eweida m.fl. mot Förenade kungariket, CE:ECHR:2013:0115JUD004842010, §§ 99 and 100.

47 Dom av den 1 juli 2014, S.A.S. mot Frankrike, CE:ECHR:2014:0701JUD004383511, § 139. Eftersom den franska regeringen inte hade lyckats uppfylla detta kriterium underkändes denna grund. Åtgärden godtogs emellertid med hänvisning till det separata målet avseende att leva tillsammans som denna regering gjorde gällande.

48 Dom av den 15 januari 2013, CE:ECHR:2013:0115JUD004842010.

49 § 91.

50 § 84.

51 § 94.

52 Jag tillstår naturligtvis att de faktiska omständigheterna är olika, då tidigare rättspraxis gällde utbildningssektorn och senare rättspraxis avsåg det offentliga rummet.

53 Beslut av den 15 februari 2001, CE:ECHR:2001:0215DEC004239398.

54 Se även dom av den 10 november 2005, Leyla Şahin mot Turkiet, CE:ECHR:2005:1110JUD004477498, § 111.

55 Dom av den 1 juli 2014, CE:ECHR:2014:0701JUD004383511

56 Se beslut av den 3 december 1996, Konttinen mot Finland, CE:ECHR:1996:1203DEC002494994, bekräftad i beslut av den 9 april 1997, Stedman mot Förenade kungariket, CE:ECHR:1997:0409DEC002910795, där kommissionen påpekade att det stod sökanden fritt att säga upp sig.

57 Dom av den 15 januari 2013, Eweida m.fl. mot Förenade kungariket, CE:ECHR:2013:0115JUD004842010, § 83.

58 Dom av den 15 januari 2013, Eweida m.fl. mot Förenade kungariket, CE:ECHR:2013:0115JUD004842010, § 85. Av detta skäl har artikel 14 i Europakonventionen av vissa författare beskrivits som parasitisk. Se Haverkort-Spekenbrink, s., European Non-discrimination Law, School of Human Rights Research Series, volym 59, s. 127.

59 Dom av den 15 januari 2013, CE:ECHR:2013:0115JUD004842010.

60 § 95.

61 § 101.

62 Se fotnot 5 ovan.

63 Se, exempelvis, dom av den 22 december 2009, Sejdić och Finci mot Bosnien och Herzegovina, CE:ECHR:2009:1222JUD002799606 och dom av den 15 juli 2014, Zornić mot Bosnien och Herzegovina, CE:ECHR:2014:0715JUD000368106. Målen rörde sökandenas rätt att kandidera i valen till representanthuset och presidentrådet i Bosnien och Herzrgovina.

64 Se, vidare, punkt 68 och följande punkter nedan.

65 Se dom av den 13 september 2011, Prigge m.fl., C‑447/09, EU:C:2011:573, punkt 38.

66 Se vidare, angående direktiv 2000/78, punkt 70 nedan.

67 Rådets direktiv 75/117/EEG av den 10 februari 1975 om tillnärmning av medlemsstaternas lagar om tillämpningen av principen om lika lön för kvinnor och män (EGT L 45, 1975, s. 19).

68 Rådets direktiv 76/207/EEG av den 9 februari 1976 om genomförandet av principen om likabehandling av kvinnor och män i fråga om tillgång till anställning, yrkesutbildning och befordran samt arbetsvillkor (EGT L 39, 1976, s. 40).

69 Dom av den 8 april 1976, Defrenne ( 43/75, EU:C:1976:56). För en mer omfattande analys, se Barnard, C., EU Employment Law, Oxford University Press, Oxford, 2012, kapitel 1.

70 Rådets direktiv 2000/43/EG av 29 juni 2000 om genomförandet av principen om likabehandling av personer oavsett deras ras eller etniska ursprung (EGT L 180, 2000, s. 22).

71 Det ska påpekas att omfattningen av det skydd som föreskrivs i de båda direktiven varierar. Till exempel föreskrivs i artikel 3 i direktiv 2000/43 att dess tillämpningsområde omfattar e) socialt skydd, inklusive socialskydd och hälsovård, f) sociala förmåner, g) utbildning, [och] h) tillgång till och tillhandahållande av varor och tjänster som är tillgängliga för allmänheten, inbegripet hushållsarbete. Dessa grunder finns inte listade i direktiv 2000/78. Det kommer också att vara uppenbart att en åtgärd som utgör diskriminering på grund av religion eller övertygelse också, mot bakgrund av omständigheterna, kan representera diskriminering på grund av kön eller ras. Kommissionen har visserligen antagit ett förslag till rådets direktiv om genomförande av principen om likabehandling av personer oavsett religion eller övertygelse, funktionshinder, ålder eller sexuell läggning (KOM(2008) 426 slutlig), vilket skulle utvidga tillämpningsområdet för skydd avseende de frågor som omfattas av direktiv 2000/78. Det återstår dock ännu att gå vidare med detta förslag.

72 Samma synsätt har antagits i den nuvarande lagstiftningen avseende diskriminering på grund av kön, nämligen Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/54/EG av den 5 juli 2006 om genomförandet av principen om lika möjligheter och likabehandling av kvinnor och män i arbetslivet (EUT L 204, 2006, s. 23).

73 C‑303/06, EU:C:2008:61.

74 Punkterna 8–10.

75 En åtgärd som förbjuder omvändningspropaganda kan således, även om den kan innehålla direkt diskriminering, enligt min uppfattning eventuellt omfattas av undantaget i artikel 2.5 i direktivet såsom nödvändig för att skydda andra personers fri- och rättigheter. Den skulle emellertid behöva grundas på åtgärder som föreskrivs i nationell lagstiftning. Se den uttryckliga lydelsen av detta undantag.

76 Det särskilda sammanhanget i förevarande mål är alltså en utbildad kvinna som söker delta på arbetsmarknaden i en medlemsstat. Mot denna bakgrund skulle det vara nedlåtande att anta att den omständigheten att hon bär hijab endast tjänar till att upprätthålla existerande ojämlikheter och uppfattningar om könsroller. Läsaren kan enkelt föreställa sig andra möjliga sammanhang i vilka frågan om kvinnor som bär islamisk klädsel kan uppkomma och där det kan vara legitimare att dra en sådan slutsats.

77 Man skulle kunna tro att ordet slöja alltid betecknar ett föremål eller ett plagg som täcker ansiktet. Det stämmer dock inte. Se exempelvis definitionen av det engelska ordet veil (slöja) i Shorter Oxford English Dictionary, där det talas om ett tyg som bärs över huvudet eller ansiktet (min kursivering).

78 Se särskilt, i detta hänseende, punkt 38 ovan.

79 Se punkten 109 nedan.

80 Se även i detta hänseende och i ett annat sammanhang, förslag till avgörande av generaladvokaten Bot i målet Y och Z ( C‑71/11 och C‑99/11, EU:C:2012:224), i vilket han påpekade att genom att kräva av en person att han eller hon ska dölja, ändra eller avstå från att utöva sin tro offentligt skulle man frånta den berörda personen en grundläggande rättighet som vederbörande garanteras genom artikel 10 i stadgan (punkterna 100 och 101).

81 Jag undersökte den åtskillnad som ska göras mellan direkt och indirekt diskriminering i mitt förslag till avgörande Bressol m.fl. ( C‑73/08, EU:C:2009:396, punkterna 55 och 56). I detta fall är det just förbudet mot att bära klädsel som visar en anställds religiösa tillhörighet som leder till den ogynnsamma behandlingen, nämligen hennes uppsägning.

82 Se dom av den 13 september 2011, Prigge m.fl. ( C‑447/09, EU:C:2011:573, punkt 46), i vilken det framgår att Lufthansas kollektivavtal i vilket föreskrevs ett automatiskt upphörande av anställningsavtal vid en specifik ålder hade sitt ursprung och sin legitimitet i artikel 14.1 i Gesetz über Teilzeitarbeit und befristete Arbeitsverträge (lag om deltidsanställning och tidsbestämda anställningsavtal). Det var således en åtgärd som omfattades av nationell rätt (se punkt 59 i domen).

83 Dom av den 12 januari 2010, Wolf ( C‑229/08, EU:C:2010:3, punkt 35).

84 Se i detta hänseende punkt 75 ovan.

85 Se dom av den 13 september 2011, Prigge m.fl. ( C‑447/09, EU:C:2011:573, punkt 72), och dom av den 13 november 2014, Vital Pérez ( C‑416/13, EU:C:2014:2371, punkt 47). Artikel 4.1 är kanske oftare tillämplig på direkt än på indirekt diskriminering (ett uppenbart exempel, avseende diskriminering på grund av kön, skulle vara en endast kvinnor-regel för medlemskap i ett helt kvinnligt proffsidrottslag). Det är emellertid inte omöjligt att en sådan diskriminering kan vara indirekt. Till exempel skulle en regel om att alla sökande till ett arbete som säkerhetsvakt måste vara över 1,75 m långa, även om den till synes är neutral, tendera att utesluta fler kvinnor än män och skulle även kunna påverka en större andel av vissa etniska grupper än av andra.

86 Det är intressant att notera att nyckelformuleringen i artikel 4.1 i direktiv 2000/78 skiljer sig åt i de olika språkversionerna. I den engelska språkversionen används uttrycket by reason of the particular occupational activities concerned, vilket i huvudsak återspeglas i den tyska (aufgrund der Art einer bestimmten beruflichen Tätigkeit), den nederländska (vanwege de aard van de betrokken specifieke beroepsactiviteiten) och den spanska (debido a la naturaleza de la actividad profesional concreta de que se trate) språkversionen. I den franska (en raison de la nature d’une activité professionnelle), den italienska (per la natura di un’attività lavorativa) och den portugisiska (em virtude da natureza da actividade profissional em causa) språkversionen läggs mindre betoning vid den berörda verksamhetens särskilda natur. Det förefaller dock stå klart att tyngdpunkten måste lägga på den särskilda verksamhet som den anställde har att utföra.

87 Se dom av den 12 januari 2010, Wolf ( C‑229/08, EU:C:2010:3, punkt 40).

88 Se dom av den 13 september 2011, Prigge m.fl. ( C‑447/09, EU:C:2011:573, punkt 67).

89 Se dom av den 13 november 2014, Vital Pérez ( C‑416/13, EU:C:2014:2371, punkt 41).

90 Rådets direktiv 76/207/EEG av den 9 februari 1976 om genomförandet av principen om likabehandling av kvinnor och män i fråga om tillgång till anställning, yrkesutbildning och befordran samt arbetsvillkor (EGT L 39, 1976, s. 40; svensk specialutgåva: område 5, volym 1, s. 191).

91 I artikel 2.2 i direktiv 76/207 anges följande: Detta direktiv skall inte hindra medlemsstaterna att utesluta från dess tillämpningsområde den yrkesverksamhet och i förekommande fall den utbildning som leder till denna, för vilken arbetstagarnas kön är avgörande på grund av verksamhetens natur eller det sammanhang där den utförs.

92 Dom av den 26 oktober 1999, Sirdar ( C‑273/97, EU:C:1999:523). Angela Maria Sirdar önskade få tillåtelse att godta ett anbud (som hade skickats till henne av misstag) att arbeta som kock i Royal Marines, elitstyrkorna inom den brittiska armén. Skälet bakom uteslutande av kvinnor från tjänsten inom denna enhet framgår av punkterna 6–9 i domen. Det noggranna resonemang som domstolen förde för att slå fast att undantaget var tillämpligt framgår av punkterna 28–32 i domen.

93 Dom av den 11 januari 2000, Kreil ( C‑285/98, EU:C:2000:2, punkt 29). Tanja Kreil önskade arbeta inom ett underhållsförband (vapenelektronik) i Bundeswehr. Enligt nationella bestämmelse tillåts kvinnor endast att tjänstgöra som sjukvårdare eller militärmusiker. Domstolen citerade i stor utsträckning domen Sirdar, men slog emellertid fast att [e]n sådan uteslutning, vilken tillämpas på nästan samtliga militära anställningar i Bundeswehr, kan med beaktande av dess räckvidd inte anses utgöra en sådan undantagsregel som är berättigad på grund av de ifrågavarande anställningarnas särskilda natur eller det särskilda sammanhang där de utförs (punkt 27) och att direktivet utgör hinder för tillämpningen av sådana nationella bestämmelser som de tyska bestämmelserna i fråga, vilka generellt utestänger kvinnor från militära anställningar som innebär användning av vapen och som endast tillåter kvinnor att tjänstgöra som sjukvårdare eller militärmusiker (punkt 32).

94 Se dom av den 3 februari 2000, Mahlburg ( C‑207/98, EU:C:2000:64, punkt 29).

95 Dom av den 9 september 2004, Spanien och Finland mot Europaparlamentet och rådet ( C‑184/02 och C‑223/02, EU:C:2004:497, punkt 51).

96 Dom av den 10 oktober 2014, Giordano mot kommissionen ( C‑611/12 P, EU:C:2014:2282, punkt 49).

97 Dom av den 22 januari 2013, Sky Österreich ( C‑283/11, EU:C:2013:28, punkt 66).

98 Se punkt 95 ovan.

99 Det framgår att artikel 2.5 infördes i direktivet under de sista förhandlingstimmarna (tydligen efter insisterande av Förenade kungarikets regering). Se Ellis, E., och Watson, P., EU Anti-Discrimination Law, Oxford University Press, 2012, s. 403. Se även den fjärde rapporten från brittiska överhusets EU-utskott, Session 2000–01, The EU Framework Directive on Discrimination, punkt 37, i vilken följande anges: … [Artikel 2.5] lades till i direktivet först den 17 oktober, tydligen efter insisterande av Förenade kungariket. Ministern skrev den 25 oktober att den var utformad för att klargöra att direktivet inte kommer att hindra medlemsstaters handlande till skydd för de riskutsatta mot till exempel skadliga religiösa kulter eller pedofiler.

100 Se dom av de 13 september 2011, Prigge ( C‑447/09, EU:C:2011:573, punkterna 55 och 56).

101 Min kursivering. Som jag har angett tidigare (i fotnot 76), kan artikel 2.5, till exempel, omfatta en bestämmelse om förbud mot omvändelsepropaganda på en arbetsplats.

102 Se punkt 109 och följande punkter nedan.

103 Förklaring nr 11 är fogad till Amsterdamfördraget. Det föreskrivs i denna att Europeiska unionen respekterar och inte ingriper i kyrkors och religiösa sammanslutningars och samfunds ställning i medlemsstaterna. Europeiska unionen respekterar även filosofiska och konfessionslösa organisationers ställning.

104 Se punkt 82 ovan.

105 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 16 oktober 2007, Palacios de la Villa ( C‑411/05, ECR, EU:C:2007:604, punkt 64).

106 Se, beträffande Strasbourgdomstolens praxis, beslut av den 15 februari 2001, Dahlab mot Schweiz, CE:ECHR:2001:0215DEC004239398, till vilket jag har hänvisat i punkt 48 ovan. I detta beslut beskrev Strasbourgdomstolen de barn som sökanden undervisade som mycket små. Enligt min uppfattning kan barn i grundskoleåldern (primary school) med rätta beskrivas som lättpåverkade. När de väl har börjat i gymnasieskolan (secondary school) kan de anses vara mognare och således ha en större förmåga att bilda sig egna uppfattningar och/eller beakta kulturella skillnader.

107 Att det i artikel 2.2 b i hänvisas till ett berättigat mål medan det i artikel 4.1 hänvisas till att målet är legitimt tillmäter jag ingen betydelse.

108 Se vidare punkt 100 ovan.

109 Se, i detta hänseende, Strasbourgdomstolens dom av den 15 januari 2013, Eweida m.fl. mot Förenade kungariket, CE:ECHR:2013:0115JUD004842010, § 94. Den uppenbara metoden för att förena arbetsgivarens legitima affärsintressen och den anställdes frihet att ge uttryck för sin religion är i detta fall att föreskriva ett införlivande av den påbjudna religiösa klädseln i uniformen. Se punkt 123 nedan.

110 Ett (tillåtet) krav på att arbeta på obekväm eller flexibel arbetstid är emellertid inte detsamma som ett krav på att den anställde till varje pris måste arbeta en dag som är av särskild betydelse inom hans eller hennes religion (till exempel ett krav på att en hängiven kristen ska arbeta på juldagen, långfredagen eller påskdagen, eller att en praktiserande jude ska arbeta på Rosh hashana, Jom Kippur eller Pesah). Den senare typen av krav skulle enligt min uppfattning vara otillåten.

111 Se punkt 100 ovan.

112 Se, analogt, dom av den 5 september 2012, Y och Z ( C‑71/11 och C‑99/11, EU:C:2012:518, punkterna 62 och 63).

113 C‑499/08, EU:C:2010:248, punkt 68.

114 Liksom Strasbourgdomstolen slog fast i sin dom av den 15 januari 2013, Eweida m.fl. mot Förenade kungariket, CE:ECHR:2013:0115JUD004842010.

115 Se, i detta hänseende, http://www.bbc.com/news/uk-scotland-36468441, avseende ett förslag som nyligen kommit från Police Scotland (Skottlands nationella polisstyrka) att införa en hijab som en valfri del av dess uniform i syfte att uppmuntra muslimska kvinnor att ansluta sig till styrkan.

116 Se dom av den 15 januari 2013, Eweida m.fl. mot Förenade kungariket, CE:ECHR:2013:0115JUD004842010, § 94.

117 Se, i detta hänseende, punkt 99 ovan.

118 Således framgick det, exempelvis, tydligt i målet Eweida att British Airways hade nått en sådan överenskommelse med sina muslimska anställda.

119 Se, beträffande utvecklingen av Strasbourgdomstolens synsätt i detta hänseende, punkt 55 ovan.

120 Ponera till exempel att den anställde anser sig ha en skyldighet att be tre gånger om dagen. I samband med en vanlig kontorsarbetsdag är detta relativt enkelt att arrangera. Bön före och efter arbetet och bön under lunchpausen. Endast den senare äger rum under själva arbetsdagen och det är under den officiellt lediga tiden (lunchpausen). Ponera nu att skyldigheten är bön fem gånger om dagen. Den anställde hävdar att han behöver beviljas två böner till under arbetsdagen. Den första frågan är huruvida detta verkligen är fallet. Kan en eller båda de ytterligare bönetillfällena även läggas före eller efter arbetstiden? Men kanske är bönetiden knuten till specifika tider under dagen. Om detta är fallet kanske det finns kaffe- eller rökpauser under arbetsdagen som den anställde kan använda för bön, men sannolikt kommer han att behöva gå med på att arbeta senare eller komma tidigare i syfte att kompensera arbetsgivaren för hans tillfälliga frånvaro från arbetet i syfte att uppfylla hans religiösa skyldighet. Om det är nödvändigt kommer den anställde att vara tvungen att godta det ytterligare villkoret (en längre arbetsdag). Arbetsgivaren kommer att behöva bevilja honom att göra detta i stället för att hålla fast vid att ingen överenskommelse är möjlig och säga upp den anställde.

121 För en mer detaljerad analys av den icke-verbala kommunikationens betydelse i affärssammanhang, se Woollcott, L.A. Mastering Business Communication, Macmillan, 1983.