Förslag till avgörande av generaladvokat Yves Bot föredraget den 14 juni 2016

1 Originalspråk: franska.

2 Moniteur belge av den 12 januari 1983.

3 Artikel 3.1 i kungligt dekret nr 143 har följande lydelse: Laboratoriet ska drivas … 3 antingen av en eller flera personer med behörighet att utföra tjänster avseende klinisk biologi som faktiskt utför analyser i detta laboratorium och som inte är förskrivande läkare, 4° eller av ett civilrättsligt bolag som har formen av ett aktiebolag, ett handelsbolag eller en kooperativ förening och vars ägare, ledare eller förvaltare uteslutande är sådana personer som anges i 3° i denna punkt, …

4 Punkt 9.

5 Punkt 11.

6 Nedan kallad Europakonventionen.

7 CE:ECHR:2011:0920JUD000398907.

8 Se i detta hänseende punkt 24 i beslutet om hänskjutande.

9 Dom av den 28 mars 1979, Saunders ( 175/78, EU:C:1979:88, punkt 11).

10 Dom av den 28 mars 1979, Saunders ( 175/78, EU:C:1979:88, punkt 12).

11 Picod, F., Libre circulation et situation interne, Revue des affaires européennes, 2003–2004/1, s. 47, särskilt s. 48.

12 Dom av den 8 maj 2013, Libert m.fl. ( C‑197/11 och C‑203/11, EU:C:2013:288, punkt 33 och där angiven rättspraxis).

13 Enligt Fernand Ullens de Schooten har hans situation flera anknytningar till unionsrätten. Han utnyttjar nämligen sin fria rörlighet i de övriga medlemsstaterna, laboratoriet BIORIM drivs med kapital som är placerat i dessa övriga medlemsstater bland annat i Luxemburg där flera bankkonton har öppnats i detta laboratoriums namn. Belgiska staten har även hållit flera luxemburgska bolag ansvariga för Fernand Ullens de Schootens skatteskulder. Vidare kan medborgare etablerade i andra medlemsstater ha utnyttjat laboratoriet BIORIM:s tjänster.

14 Se dom av den 22 december 2010, Omalet ( C‑245/09, EU:C:2010:808).

15 Punkt B.4.3. i den domen.

16 Se, bland annat, dom av den 11 mars 2010, Attanasio Group ( C‑384/08, EU:C:2010:133, punkt 23 och där angiven rättspraxis, samt punkt 24), dom av den 1 juni 2010, Blanco Pérez och Chao Gómez ( C‑570/07 och C‑571/07, EU:C:2010:300, punkt 40), dom av den 19 juli 2012, Garkalns ( C‑470/11, EU:C:2012:505, punkt 21), dom av den 8 maj 2013, Libert m.fl. ( C‑197/11 och C‑203/11, EU:C:2013:288, punkt 34), dom av den 5 december 2013, Venturini m.fl. ( C‑159/12–C‑161/12, EU:C:2013:791, punkt 25), och dom av den 15 oktober 2015, Grupo Itevelesa m.fl. ( C‑168/14, EU:C:2015:685, punkt 35 och där angiven rättspraxis, samt punkt 36). Se även, för en sammanfattning av denna rättspraxis, punkterna 33‑38 i generaladvokat Wahls förslag till avgörande i de förenade målen Venturini m.fl. ( C‑159/12‑C‑161/12, EU:C:2013:529). Som Cheynel, B. har påpekat i, Les situations purement internes à la lumière de l’arrêt Libert e.a., Revue des affaires européennes, 2013/2, s. 405, angående domen av den 8 maj 2013, Libert m.fl. ( C‑197/11 och C‑203/11, EU:C:2013:288), förefaller domstolen i sin praxis ha erkänt att själva möjligheten till inskränkande verkningar av nationella bestämmelser sedermera räcker för att nämnda bestämmelser ska omfattas av artiklarna 21 FEUF (fri rörlighet för medborgare), 45 (fri rörlighet för arbetstagare), 49 (etableringsfrihet), 56 (frihet att tillhandahålla tjänster) och 63 (fri rörlighet för kapital), oavsett vilken situation som föreligger för den unionsmedborgare som gör gällande att de nationella bestämmelserna strider mot dessa artiklar i fördraget (s. 407).

17 Se, bland annat, beslut av den 14 mars 2013, Loreti m.fl. ( C‑555/12, ej publicerat, EU:C:2013:174, punkt 20 och där angiven rättspraxis).

18 Se, bland annat, dom av den 21 april 2005, kommissionen/Grekland ( C‑140/03, EU:C:2005:242, punkt 27 och där angiven rättspraxis).

19 Se, bland annat, dom av den 6 oktober 2015, Schrems ( C‑362/14, EU:C:2015:650, punkt 67).

20 Se, bland annat, dom av den 18 december 2014, Abdida ( C‑562/13, EU:C:2014:2453, punkt 37 och där angiven rättspraxis), och dom av den 15 oktober 2015, Biovet ( C‑306/14, EU:C:2015:689, punkt 17 och där angiven rättspraxis).

21 Det rör sig om en rättspraxis för en harmonisk förening mellan den inre marknadens krav, i detta fall etableringsfriheten, och skydd för folkhälsan. (se Michel, V., Laboratoires d’analyses médicales, Revue Europe nr 2, februari 2011, kommentar 59).

22 Se dom av den 19 maj 2009, kommissionen/Italien ( C‑531/06, EU:C:2009:315), och dom Apothekerkammer des Saarlandes m.fl. ( C‑171/07 och C‑172/07, EU:C:2009:316).

23 Se dom av den 16 december 2010, kommissionen/Frankrike ( C‑89/09, EU:C:2010:772, punkt 23).

24 Se dom av den 16 december 2010, kommissionen/Frankrike ( C‑89/09, EU:C:2010:772, punkt 24).

25 Se dom av den 16 december 2010, kommissionen/Frankrike ( C‑89/09, EU:C:2010:772, punkt 25).

26 Se dom av den 16 december 2010, kommissionen/Frankrike ( C‑89/09, EU:C:2010:772, punkt 31).

27 Se dom av den 16 december 2010, kommissionen/Frankrike ( C‑89/09, EU:C:2010:772, punkt 40).

28 Se dom av den 16 december 2010, kommissionen/Frankrike ( C‑89/09, EU:C:2010:772, punkt 41 och där angiven rättspraxis).

29 Se dom av den 16 december 2010, kommissionen/Frankrike ( C‑89/09, EU:C:2010:772, punkt 42 och där angiven rättspraxis).

30 Se, bland annat, dom av den 19 maj 2009, Apothekerkammer des Saarlandes m.fl. ( C‑171/07 och C‑172/07, EU:C:2009:316, punkt 22 och där angiven rättspraxis).

31 Se, bland annat, dom av den 19 maj 2009, Apothekerkammer des Saarlandes m.fl. ( C‑171/07 och C‑172/07, EU:C:2009:316, punkt 23 och där angiven rättspraxis).

32 Se dom av den 16 december 2010, kommissionen/Frankrike ( C‑89/09, EU:C:2010:772, punkt 50 och där angiven rättspraxis).

33 Se dom av den 16 december 2010, kommissionen/Frankrike ( C‑89/09, EU:C:2010:772, punkt 52 och där angiven rättspraxis).

34 Se dom av den 16 december 2010, kommissionen/Frankrike ( C‑89/09, EU:C:2010:772, punkt 53 och där angiven rättspraxis).

35 Punkt 56.

36 Se punkterna 83 och 84 i generaladvokat Mengozzis förslag till avgörande i målet kommissionen/Frankrike ( C‑89/09, EU:C:2010:305).

37 Se dom av den 16 december 2010, kommissionen/Frankrike ( C‑89/09, EU:C:2010:772, punkt 57).

38 Se dom av den 16 december 2010, kommissionen/Frankrike ( C‑89/09, EU:C:2010:772, punkt 57).

39 Se dom av den 16 december 2010, kommissionen/Frankrike ( C‑89/09, EU:C:2010:772, punkt 58).

40 Se dom av den 16 december 2010, kommissionen/Frankrike ( C‑89/09, EU:C:2010:772, punkt 65).

41 Se dom av den 16 december 2010, kommissionen/Frankrike ( C‑89/09, EU:C:2010:772, punkt 66 och där angiven rättspraxis).

42 Se dom av den 16 december 2010, kommissionen/Frankrike ( C‑89/09, EU:C:2010:772, punkt 67 och där angiven rättspraxis).

43 Se dom av den 16 december 2010, kommissionen/Frankrike ( C‑89/09, EU:C:2010:772, punkt 82 och där angiven rättspraxis).

44 Se dom av den 16 december 2010, kommissionen/Frankrike ( C‑89/09, EU:C:2010:772, punkt 82 och där angiven rättspraxis).

45 Se dom av den 10 mars 2009, Hartlauer ( C‑169/07, EU:C:2009:141, punkt 47 och där angiven rättspraxis).

46 Se dom av den 19 maj 2009, kommissionen/Italien ( C‑531/06, EU:C:2009:315, punkt 57 och där angiven rättspraxis), och dom Apothekerkammer des Saarlandes m.fl. ( C‑171/07 och C‑172/07, EU:C:2009:316, punkt 33).

47 Se dom av den 19 maj 2009, kommissionen/Italien ( C‑531/06, EU:C:2009:315, punkt 57), och dom Apothekerkammer des Saarlandes m.fl. ( C‑171/07 och C‑172/07, EU:C:2009:316, punkt 33).

48 Se dom av den 19 maj 2009, kommissionen/Italien ( C‑531/06, EU:C:2009:315, punkt 58 och där angiven rättspraxis), och dom Apothekerkammer des Saarlandes m.fl. ( C‑171/07 och C‑172/07, EU:C:2009:316, punkt 34).

49 Se, bland annat, dom av den 10 juli 2014, Ogieriakhi ( C‑244/13, EU:C:2014:2068, punkt 50 och där angiven rättspraxis).