Förslag till avgörande av generaladvokat Michal Bobek föredraget den 25 april 2017

1 Originalspråk: engelska.

2 Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1924/2006 av den 20 december 2006 om näringspåståenden och hälsopåståenden om livsmedel (EUT L 404, 2006, s. 9).

3 Beslut av den 16 september 2015, Bionorica/kommissionen ( T‑619/14, ej publicerat, EU:T:2015:723), samt beslut av den 16 september 2015, Diapharm/kommissionen ( T‑620/14, ej publicerat, EU:T:2015:714).

4 Se punkt 1 i de överklagade besluten.

5 Kommissionens förordning av den 16 maj 2012 om fastställande av en förteckning över andra godkända hälsopåståenden om livsmedel än sådana som avser minskad sjukdomsrisk och barns utveckling och hälsa (EUT L 136, 2012, s. 1).

6 Se punkterna 34–38 i de överklagade besluten.

7 Se punkterna 40–45 i det överklagade beslutet i mål T‑619/14 och punkterna 40–44 i det överklagade beslutet i mål T‑620/14.

8 Punkterna 46–48 i det överklagade beslutet i mål T‑619/14 och punkterna 45–47 i det överklagade beslutet i mål T‑620/14.

9 Punkterna 49–53 i det överklagade beslutet i mål T‑619/14 och punkterna 48–52 i det överklagade besluten i mål T‑620/14.

10 Punkt 54 i det överklagade beslutet i mål T‑619/14 och punkt 53 i det överklagade beslutet i mål T‑620/14.

11 Punkt 56 i det överklagade beslutet i mål T‑620/14.

12 Klagandena har inte numrerat grunderna på detta sätt. Jag har numrerat dem på detta sätt för att göra framställningen överskådligare.

13 Dom av den 22 maj 1985, parlamentet/rådet ( 13/83, EU:C:1985:220, punkt 25), dom av den 15 september 1998, Gestevisión Telecinco/kommissionen ( T‑95/96, EU:T:1998:206, punkt 88) och dom av den 27 mars 2002, Intervet International/kommissionen ( T‑212/99, EU:T:2002:63, punkt 61).

14 Matteus 5:37. Bible King James, version 2000.

15 Se ovan i detta förslag punkterna 18–20.

16 Även om det framställdes oberoende av avsnittet rörande intresse av att få saken prövad under rubriken felaktig bedömning av de faktiska omständigheterna.

17 Dom av den 15 juni 2000, Dorsch Consult/rådet och kommissionen ( C‑237/98 P, EU:C:2000:321, punkterna 35 och 36), dom av den 1 juni 1994, kommissionen/Brazzelli Lualdi m.fl. ( C‑136/92 P, EU:C:1994:211, punkt 49).

18 Det överklagade beslutet i mål T‑619/14, punkterna 1 och 48.

19 Dom av den 4 juni 2015, Andechser Molkerei Scheitz/kommissionen ( C‑682/13 P, ej publicerad, EU:C:2015:356, punkt 27), beslut av den 31 juli 1989, S./kommissionen ( 206/89 R, EU:C:1989:333, punkt 8). Denna rättspraxis rör i allmänhet mål om ogiltigförklaring. Med avseende på mål rörande passivitet, se dock dom av den 7 mars 2002, Intervet International/kommissionen ( T‑212/99, EU:T:2002:63, punkt 53) och dom av den 27 juni 1995, Guérin automobiles/kommissionen ( T‑186/94, EU:T:1995:114, punkt 25).

20 Van Rappenbusch, S., Intérêt à agir dans le contentieux communautaire, i Mélanges en hommage à Georges Vandersanden, Bruyant, 2008, s. 381.

21 Dom av den 7 juni 2007, Wunenburger/kommissionen ( C‑362/05 P, EU:C:2007:322, punkt 42), beslut av den 8 april 2008, Saint-Gobain Glass Deutschland/kommissionen ( C‑503/07 P, EU:C:2008:207, punkt 48), domar av den 17 april 2008, Flaherty m.fl./kommissionen ( C‑373/06 P, C‑379/06 P och C‑382/06 P, EU:C:2008:230, punkt 25) och dom av den 4 juni 2015, Andechser Molkerei Scheitz/kommissionen ( C‑682/13 P, ej publicerad, EU:C:2015:356, punkt 25).

22 Dom av den 10 juli 1986, DEFI/kommissionen ( 282/85, EU:C:1986:316, punkt 18), beslut av den 25 juni 2003, Pérez Escolar/kommissionen ( T-41/01, EU:T:2003:175, punkterna 35 och 36) – fastställt i överklagande genom beslut meddelat den 1 oktober 2004, Pérez Escolar/kommissionen ( C‑379/03 P, ej publicerat, EU:C:2004:580). Se, motsatsvis, dom av den 4 april 2001, Regione Autonoma Friuli-Venezia Giulia/kommissionen ( T‑288/97, EU:T:2001:115, punkt 49).

23 Dom av den 18 december 1997, ATM/kommissionen ( T‑178/94, EU:T:1997:210, punkterna 59–62), där det angavs att fastställandet eller upphävandet av beslutet inte på något sätt påverkade sökandens intressen och att det därför saknades intresse av att få saken prövad.

24 Se dom av den 24 juni 1986, AKZO Chemie and AKZO Chemie UK/kommissionen ( 53/85, EU:C:1986:256, punkt 16): Det måste prövas om den angripna rättsakten utgör en åtgärd som medför rättsverkningar som kan påverka sökandens intressen genom att på ett tydligt sätt förändra sökandens rättsliga ställning …. Se även, exempelvis, beslut av den 3 september 2014, Schutzgemeinschaft Milch und Milcherzeugnisse/kommissionen ( T‑112/11, EU:T:2014:752, punkt 22) och dom av den 19 september 2001, Procter & Gamble/OHIM (rektangulär tablett med inlägg) ( T‑129/00, EU:T:2001:231, punkt 12), dom av den 7 mars 2002, Intervet International/kommissionen ( T‑212/99, EU:T:2002:63, punkt 43) och dom av den 3 april 2008, Kongra-Gel m.fl./rådet ( T‑253/04, ej publicerad, EU:T:2008:88, punkterna 82–85).

25 Se, exempelvis, beslut av den 15 oktober 2013, Andechser Molkerei Scheitz/kommissionen ( T‑13/12, ej publicerat, EU:T:2013:567, punkt 31), som fastställdes efter överklagande, och dom av den 4 juni 2015, Andechser Molkerei Scheitz/kommissionen ( C‑682/13 P, ej publicerad, EU:C:2015:356, punkt 25).

26 Dessa domar förefaller ägnade att ”otydliggöra [kravet på intresse av att få saken prövad] genom kravet att det ska finnas en rättsakt mot vilken talan kan väckas, se Lenaerts, Koen, Maselis, Ignace och Gutman, Kathleen, EU Procedural Law, Oxford, 2014, s. 356, fotnot 528.

27 När det gäller en passivitetstalan är det den rättsakt som slutligen eftersträvas som ska kunna överklagas i det avseendet att den har bindande rättsverkningar. Det särskilda föremålet för talan kan dock vara en underlåtelse att anta en förberedande rättsakt som ett mellanliggande steg. Se, exempelvis, dom av den 26 september 2013, Pioneer Hi-Bred International/kommissionen ( T‑164/10, ej publicerad, EU:T:2013:503).

28 På motsvarande sätt finns det domar som placerar uttalanden rörande intresse av att få saken prövad och vara direkt berörd sida vid sida. Se, exempelvis, beslut av den 3 september 2014, Schutzgemeinschaft Milch und Milcherzeugnisse/kommissionen ( T‑112/11, EU:T:2014:752, punkterna 24–31). Detta utgör dock fortfarande två olika villkor.

29 Se, exempelvis, dom av den 4 juli 2006, easyJet/kommissionen ( T‑177/04, EU:T:2006:187, punkt 41).

30 Beslut av den 5 mars 2009, kommissionen/Provincia di Imperia ( C‑183/08 P, ej publicerat, EU:C:2009:136, punkt 26).

31 Dom av den 21 januari 1987, Stroghili/Europeiska gemenskapernas revisionsrätt ( 204/85, EU:C:1987:21, punkt 11).

32 Dom av den 17 september 2015, Mory m.fl./kommissionen ( C‑33/14 P, EU:C:2015:609, punkt 57), dom av den 7 juni 2007, Wunenburger/kommissionen ( C‑362/05 P, EU:C:2007:322, punkt 42).

33 Dom av den 17 september 1992, NBV och NVB/kommissionen ( T‑138/89, EU:T:1992:95, punkt 33).

34 Dom av den 9 juni 2011, Evropaïki Dynamiki/ECB ( C‑401/09 P, EU:C:2011:370, punkt 49).

35 Dom av den 17 april 2008, Flaherty m.fl./kommissionen ( C‑373/06 P, C‑379/06 P och C‑382/06 P, EU:C:2008:230).

36 Dom av den 22 december 2008, Gordon/kommissionen ( C‑198/07 P, EU:C:2008:761).

37 Dom av den 17 april 2008, Flaherty m.fl./kommissionen ( C‑373/06 P, C‑379/06 P och C‑382/06 P, EU:C:2008:230, punkt 32).

38 Dom av den 22 december 2008, Gordon/kommissionen ( C‑198/07 P, EU:C:2008:761, punkterna 41–53).

39 Se artikel 28.5 och 28.6 i förordningen.

40 Se artikel 17.5 i förordningen.

41 Jag återkommer nedan i punkterna 87–90 och 97 i detta förslag till avgörande till frågan huruvida denna fördel skulle vara personlig för respektive klagande.

42 Se ovan punkt 55.

43 I sina beslut har tribunalen påpekat att utövandet av detta skönsmässiga utrymme i praktiken har inneburit att det är mycket liten chans att påståenden ska godkännas. Jag anser inte att frågan huruvida möjligheten till framgång är 10, 50 eller 90 procent är relevant för att fastställa om det finns ett intresse av att få saken prövad. Det skulle helt enkelt vara fel att göra begreppet intresse av att få sin sak prövad beroende av allmänna statistiska uppgifter rörande historiska val som unionsinstitutionerna har gjort i olika mål.

44 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 26 september 2013, Pioneer Hi-Bred International/kommissionen ( T‑164/10, ej publicerad, EU:T:2013:503, punkt 35). Frågan rörande intresse av att få sin sak prövad bedömdes inte i närmare detalj. Det är dock i detta sammanhang värt att nämna att tribunalen fann att en talan kunde upptas till sakprövning som rörde underlåtelse av kommissionen att framställa ett förs1ag för godkännande av en GMO till rådet, även om det var helt klart att förslaget kunde avslås av rådet, men att det även kunde godkännas.

45 Se dom av den 27 juni 1995, Guérin automobiles/kommissionen ( T‑186/94, EU:T:1995:114, punkt 25), dom av den 7 mars 2002, Intervet International/kommissionen ( T‑212/99, EU:T:2002:63, punkt 61) och dom av den 26 september 2013, Pioneer Hi-Bred International/kommissionen ( T‑164/10, ej publicerad, EU:T:2013:503)..

46 I tribunalens domar i målen Intervet och Pioneer Hi-Bred (angivna ovan i fotnot 45) bedömdes i praktiken huruvida det fanns ett intresse av att få saken prövad med utgångspunkt i intresset för den slutliga utgången av lagstiftningsförfarandet. Frågan diskuterades dock inte särskilt i domarna.

47 Såsom nämndes ovan i punkt 66 är detta en sammanfattning. Jag ser en binär tolkning i form av godkännande bra/avslag dåligt som en överdriven (och eventuellt missvisande) förenkling. Såsom klagandena har framfört kan ett avslag sägas ha fördelar i fråga om rättssäkerhet. Emellertid utgör godkännande inte nödvändigtvis ett carte blanche. Det kan exempelvis vara förenat med villkor som uppfattas som mycket mer betungande av näringsidkarna än de som gäller enligt övergångsordningen.

48 Se ovan fotnot 44. Omständigheten att det förelåg ett intresse hade inte ens ifrågasatts i detta mål.

49 Tribunalens motivering på denna punkt är mycket riktigt i grunden en teoretisk diskussion som inte tar någon av klagandenas särskilda situation i beaktande.

50 Detta skiljer sig från situationen i målet Andechser (dom av den 4 juni 2015, Andechser Molkerei Scheitz/kommissionen ( C‑682/13 P, ej publicerad, EU:C:2015:356)). I det målet hade sökanden gjort gällande att den varit föremål för en konkurrensnackdel, eftersom dess produkter (ekologisk yoghurt) konkurrerade med icke ekologisk yoghurt. Den omtvistade förordningen tillät att sockerersättningen stéviol användes som ett tillskott i icke ekologisk yoghurt, men tillät inte uttryckligen att stéviol användes som en ingrediens i ekologisk yoghurt. Domstolen fann att klaganden i det målet inte hade styrkt ett intresse av att få saken prövad, eftersom konkurrensförhållandet mellan ekologiska och icke ekologiska produkter bara hade påståtts och inte bevisats.

51 Tvärtom, såsom diskuterades ovan i punkterna 42–46, har tribunalen till och med (felaktigt) sagt att detta redan har ägt rum.

52 Det ska understrykas att den fråga som diskuteras i detta avseende är en processuell fråga om intresse av att få saken prövad, inte en materiell fråga om skadestånd.

53 Det överklagade beslutet i mål T‑620/14, punkt 53.

54 Se, exempelvis, dom av den 4 juni 2015, Andechser Molkerei Scheitz/kommissionen ( C‑682/13 P, ej publicerad, EU:T:2015:356, punkt 27).

55 Dom av den 27 februari 2014, Stichting Woonpunt m.fl./kommissionen ( C‑132/12 P, EU:C:2014:100, punkterna 47 och 48).

56 Dom av den 26 november 1996, T. Port/kommissionen ( C‑68/95 P, EU:C:1996:452, punkt 59), dom av den 1 oktober 2004, Pérez Escolar/kommissionen ( C‑379/03 P, ej publicerad, EU:C:2004:580, punkt 15).

57 Dom av den 26 november 1996 ( C‑68/95, EU:C:1996:452, punkt 59).

58 Dom av den 3 oktober 2013, Inuit Tapiriit Kanatami m.fl./parlamentet och rådet ( C‑583/11 P, EU:C:2013:625, punkt 57), förslag till avgörande av generaladvokaten Cruz Villalón i målet T & L Sugars and Sidul Açúcares/kommissionen ( C‑456/13 P, EU:C:2014:2283, punkterna 19 och 20).

59 Dom av den 1 april 2004, kommissionen/Jégo-Quéré ( C‑263/02 P, EU:C:2004:210) som upphävde domen av den 3 maj 2002, Jégo-Quéré/kommissionen ( T‑177/01, EU:T:2002:112).

60 Dom av den 25 juli 2002, Unión de Pequeños Agric ( C‑50/00 P, EU:C:2002:462).

61 Dom av den 15 juli 1963, Plaumann/kommissionen, 25/62, EU:C:1963:17, punkt 107.

62 Jämför dom av den 30 april 2014, Hagenmeyer och Hahn/kommissionen ( T‑17/12, EU:T:2014:234, punkt 61).

63 Se artikel 13.3 och 24.2 i förordningen.

64 Dom av den 3 oktober 2013, Inuit Tapiriit Kanatami m.fl./parlamentet och rådet ( C‑583/11 P, EU:C:2013:625). I sin dom av den 12 juni 2015, Health Food Manufacturers’ Association m.fl./kommissionen ( T‑296/12, EU:T:2015:375, punkt 37) fastställde tribunalen att förordning nr 432/2012 var en regleringsakt.

65 Dom av den 12 juni 2015, Health Food Manufacturers’ Association m.fl./kommissionen ( T‑296/12, EU:T:2015:375, punkt 50).

66 Dom av den 5 maj 1998, Glencore Grain/kommissionen ( C‑404/96 P, EU:C:1998:196, punkt 41), dom av den 13 mars 2008, kommissionen/Infront WM ( C‑125/06 P, EU:T:2008:159, punkt 47) och dom av den 2 juli 2009, Bavaria och Bavaria Italia ( C‑343/07, EU:T:2009:415, punkt 43). Se även dom av den 5 maj 1998, Dreyfus/kommission ( C‑386/96 P, EU:C:1998:193, punkt 43) och dom av den 10 september 2009, kommissionen/Ente per le Ville Vesuviane och Ente per le Ville Vesuviane/kommissionen ( C‑445/07 P and C‑455/07 P, EU:C:2009:529, punkt 45). Jag noterar att Dreyfus-målet är första gången domstolen använder den rättspraxis som hänvisar till akter som direkt påverkar en sökandes rättsliga situation. Även om punkt 43 i det målet hänvisar till flera tidigare mål som stödjer den särskilda slutsatsen, avhandlar inget av dessa äldre mål en sådan omedelbar påverkan på sökandens rättsliga ställning som ett villkor om att sökanden ska vara direkt berörd (i Dreyfus-målet slog domstolen även fast att den angripna rättsakten direkt påverkade sökandens rättsliga ställning och upphävde tribunalens avgörande i detta hänseende).

67 Trots detta delar jag den tveksamhet som redan i andra sammanhang har uttryckts i fråga om huruvida denna princip faktiskt har förmåga att helt återspegla den stora mängd nyanser som inryms i begreppet direkt berörd såsom detta har tillämpats av domstolen (se förslag till avgörande av generaladvokaten Kokott i målet Inuit Tapiriit Kanatami m.fl./parlamentet och rådet ( C‑583/11 P, EU:C:2013:21, punkt 71)). I synnerhet när det gäller den första delen av kriteriet anses en sökande ofta vara direkt berörd när den relevanta rättsaktens inverkningar på sökanden inte är rättsliga utan enbart faktiska, exempelvis då sökanden påverkas direkt i sin egenskap av marknadsaktör som konkurrerar med andra marknadsaktörer. Rättspraxis rörande statliga bidrag och beslut om samgående är uppenbara exempel på denna företeelse. Med avseende på statliga bidrag, se dom av den 12 juli 1990, Cofaz m.fl./kommissionen ( C‑169/84, EU:C:1990:301, punkt 9), där det togs för givet att talan kunde upptas till sakprövning. Se även dom av den 22 november 2007, Spanien/Lenzing ( C‑525/04 P, EU:C:2007:698, punkterna 31 och 35–38). För ett färskare exempel se dom av den 15 september 2016, Ferracci/kommissionen ( T‑219/13, EU:T:2016:485, punkt 44). Med avseende på mål rörande företagskoncentrationer, se dom av den 3 april 2003, BaByliss/kommissionen ( T‑114/02, EU:T:2003:100, punkt 89) och dom av den 30 september 2003, ARD/kommissionen ( T‑158/00, EU:T:2003:246, punkt 60).

68 Dom av den 12 juni 2015, Health Food Manufacturers’ Association m.fl./kommissionen ( T‑296/12, EU:T:2015:375, punkt 50).

69 Se dock nedan punkterna 137–139.

70 Dom av den 12 juni 2015, Health Food Manufacturers’ Association m.fl./kommissionen ( T‑296/12, EU:T:2015:375, punkt 40 och 41).

71 Dom av den 30 april 2014, Hagenmeyer och Hahn/kommissionen ( T‑17/12, EU:T:2014:234). Sökanden i målet var en universitetsprofessor som hade ansökt om godkännande av ett hälsopåstående som lovprisade effekterna av vatten. Tribunalen fastställde att hans ansökan om ogiltigförklaring av kommissionens avslag i form av förordning (EU) nr 1170/2011 (kommissionens förordning av den 16 november 2011 om icke-godkännande av vissa hälsopåståenden om livsmedel som avser minskad sjukdomsrisk (EUT L 299, 2011, s. 1) kunde upptas till sakprövning.

72 I domen av den 25 oktober 2011, Microban International och Microban (Europe)/kommissionen ( T‑262/10, EU:T:2011:623)), hade sökanden invänt mot ett förbud mot användning av triclosan i förpackningsmaterial för livsmedel. Sökanden tillverkade, sålde och marknadsförde tillsatser och ansökte om att triclosan skulle tas upp i förteckningen över tillsatser som godkändes genom direktiv 90/128/EEG (kommissionens direktiv av den 23 februari 1990 om material och produkter av plast som är avsedda att komma i kontakt med livsmedel (EGT L 75, 1990, s. 19)). Sökanden skulle uppenbart komma att påverkas affärsmässigt av förbudet (se punkt 28 i domen i målet Microban). Sökanden var dock inte verksam på marknaden för livsmedelsförpackningar i det senare ledet.

73 Se diskussionen ovan angående intresse av att få saken prövad (avsnitt C).

74 Min kursivering.

75 Se artikel 2.1 a i förordningen och artikel 3.3 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 178/2002 av den 28 januari 2002 om allmänna principer och krav för livsmedelslagstiftning, om inrättande av Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet och om förfaranden i frågor som gäller livsmedelssäkerhet (EGT L 31, 2002, s. 1).

76 Fler frågor uppkommer vad gäller sporadisk eller tillfällig verksamhet i livsmedelsbranschen, såsom redan understrukits ovan i punkt 131.

77 Att göra en annan bedömning skulle nämligen innebära att klagandena i målet skulle kunna ha fabricerat den omständigheten att de berörs direkt genom att tillfälligt bedriva marginell och fullkomligt irrelevant verksamhet inom livsmedelsbranschen för att erhålla ställningen som livsmedelsföretagare. Det skulle varken vara trovärdigt eller logiskt att knyta sådana rättsliga konsekvenser till en perifer bricka i livsmedelsindustrins mosaik, samtidigt som man slår fast att den etablerade närvaron på nära förknippade marknader är irrelevant.

78 Dom av den 28 april 2015, T & L Sugars och Sidul Açúcares/kommissionen ( C‑456/13 P, EU:C:2015:284).

79 I domen av den 28 april 2015, T & L Sugars och Sidul Açúcares/kommissionen ( C‑456/13 P, EU:C:2015:284, punkt 34) angavs att ansökningar bara kunde ges in av … företag som producerar bet- eller rörsocker eller isoglukos, som är godkända enligt artikel 57 i förordning nr 1234/2007 och som har tilldelats en produktionskvot för detta regleringsår.

80 Dom av den 28 april 2015, T & L Sugars och Sidul Açúcares/kommissionen ( C‑456/13 P, EU:C:2015:284, punkt 37).

81 Se ovan fotnot 26.

82 Se ovan punkt 50 i detta förslag till avgörande.

83 Dom av den 5 maj 1998, Dreyfus/kommissionen ( C‑386/96 P, EU:C:1998:193, punkt 43). Se annan rättspraxis som åberopas ovan i fotnot 66. Se även ovan fotnot 71. Det är dock inte nödvändigt att på detta stadium diskutera frågan om att faktiskt direkt beröras.

84 Se fotnot 67 ovan.