Förslag till avgörande av generaladvokat Henrik Saugmandsgaard Øe föredraget den 11 maj 2017

1 Originalspråk: franska.

2 Tidigare kallad Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller). EUIPO har sin aktuella benämning sedan den 23 mars 2016, datumet för ikraftträdandet av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2015/2424 av den 16 december 2015 om ändring av rådets förordning (EG) nr 207/2009 om gemenskapsvarumärken och av kommissionens förordning (EG) nr 2868/95 om genomförande av rådets förordning (EG) nr 40/94 om gemenskapsvarumärke samt om upphävande av kommissionens förordning (EG) nr 2869/95 om de avgifter som skall betalas till Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller) (EUT L 341, 2015, s. 21). Namnbytet föreskrivs i artikel 1 led 7.

3 T-299/11, EU:T:2015:757.

4 Rådets förordning av den 25 juni 2002 med budgetförordning för Europeiska gemenskapernas allmänna budget (EGT L 248, 2002, s. 1), i dess lydelse enligt rådets förordning (EG, Euratom) nr 1995/2006 av den 13 december 2006 (EUT L 390, 2006, s. 1). Denna förordning upphävdes med verkan från den 1 januari 2013 genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) nr 966/2012 av den 25 oktober 2012 om finansiella regler för unionens allmänna budget och om upphävande av förordning nr 1605/2002 (EUT L 298, 2012, s. 1). De omständigheter som ligger till grund för detta förfarande regleras dock av förordning nr 1605/2002.

5 Kommissionens förordning av den 23 december 2002 om genomförandebestämmelser för förordning nr 1605/2002 (EGT L 357, 2002, s. 1), i dess lydelse enligt kommissionens förordning (EG, Euratom) nr 478/2007 av den 23 april 2007 (EUT L 111, 2007, s. 13).

6 Rådets förordning av den 26 februari 2009 om gemenskapsvarumärken (EUT L 78, 2009, s. 1), i dess lydelse enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 2015/2424 av den 16 december 2015 (EUT L 341, 2015, s. 21).

7 Se nedan punkterna 38–43 och 47–50.

8 Se nedan punkterna 64–71 och 75–79.

9 Se nedan punkterna 109–121.

10 Se nedan punkterna 97–101.

11 Se nedan punkterna 122–128.

12 Dom av den 24 november 2005 ( C‑331/04, EU:C:2005:718, punkt 32).

13 Dom av den 24 januari 2008, Lianakis m.fl. ( C‑532/06, EU:C:2008:40, punkt 43), och dom av den 21 juli 2011, Evropaïki Dynamiki/EMSA ( C‑252/10 P, ej publicerad, EU:C:2011:512, punkt 33).

14 Se, i detta avseende, dom av den 29 november 2007, Stadtwerke Schwäbisch Hall m.fl./kommissionen ( C‑176/06 P, ej publicerad, EU:C:2007:730, punkt 17).

15 Se, bland annat, dom av den 21 september 2010, Sverige m.fl./API och kommissionen ( C‑514/07 P, C‑528/07 P och C‑532/07 P, EU:C:2010:541, punkt 126 och där angiven rättspraxis).

16 Detta konstaterande bygger under alla omständigheter på en bedömning av de faktiska omständigheterna i punkterna 49–52 i den överklagade domen, som inte omfattas, med undantag för missuppfattning av bevisningen (vilket inte gjorts gällande), av domstolens behörighet vid överklaganden (se dom av den 30 november 2016, kommissionen/Frankrike och Orange ( C‑486/15 P, EU:C:2016:912, punkt 98 och där angiven rättspraxis).

17 Dom av den 24 januari 2008 ( C‑532/06, EU:C:2008:40). I punkt 38 i domen anges att [e]n upphandlande myndighet har således inte rätt att tillämpa bestämmelser om viktning och underkriterier med avseende på kriterier för tilldelning utan att i förväg underrätta anbudsgivarna om dessa.

18 Dom av den 24 november 2005 ( C‑331/04, EU:C:2005:718, punkt 32).

19 Dom av den 24 januari 2008 ( C‑532/06, EU:C:2008:40, punkt 43).

20 Dom av den 21 juli 2011 ( C‑252/10 P, ej publicerad, EU:C:2011:512, punkt 33).

21 Dom av den 14 juli 2016 ( C‑6/15, EU:C:2016:555, punkt 26).

22 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 2 mars 2010, Evropaïki Dynamiki/EMSA ( T‑70/05, EU:T:2010:55, punkt 155), fastställd genom dom av den 21 juli 2011, Evropaïki Dynamiki/EMSA ( C‑252/10 P, ej publicerad, EU:C:2011:512, punkt 34).

23 Dom av den 24 november 2005 ( C‑331/04, EU:C:2005:718, punkt 32).

24 Se ovan punkt 41.

25 Tribunalen upprepade dessutom detta konstaterande i punkterna 95 och 96 i den överklagade domen.

26 I synnerhet har inte EUIPO genom sin andra grund kritiserat tribunalens konstaterande i punkterna 91 och 102 i den överklagade domen, där det angavs att det omtvistade beslutet var behäftat med oriktiga bedömningar, utan EUIPO har kritiserat de konsekvenser som tribunalen drog därav (se nedan punkterna 57 och 58).

27 Dom av den 11 april 2013, Mindo/kommissionen ( C‑652/11 P, EU:C:2013:229, punkterna 30 och 31). Se, även, förslag till avgörande av generaladvokaten Mengozzi i målet kommissionen/Scott ( C‑290/07 P, EU:C:2010:78, punkterna 36–45).

28 Se nedan punkterna 75–79.

29 Se nedan punkterna 107–121.

30 Dom av den 24 november 2005 ( C‑331/04, EU:C:2005:718, punkt 32).

31 Se, bland annat, dom av den 2 april 2009, France Télécom/kommissionen ( C‑202/07 P, EU:C:2009:214, punkt 29 och där angiven rättspraxis), och beslut av den 29 november 2011, Evropaïki Dynamiki/kommissionen ( C‑235/11 P, ej publicerat, EU:C:2011:791, punkt 30).

32 Dom av den 10 april 2014, Evropaïki Dynamiki/kommissionen ( T-340/09, ej publicerad, EU:T:2014:208, punkterna 115 och 116).

33 Dom av den 26 september 2014, Evropaïki Dynamiki/kommissionen ( T-498/11, ej publicerad, EU:T:2014:831, punkterna 196 och 197).

34 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 2 februari 2017, European Dynamics Luxembourg och Evropaïki Dynamiki/kommissionen ( T-74/15, ej publicerad, EU:T:2017:55, punkterna 69 och 81). I domen av den 10 april 2014, Evropaïki Dynamiki/kommissionen ( T-340/09, ej publicerad, EU:T:2014:208, punkt 115), hänvisade dessutom tribunalen analogt till domstolens praxis om begreppet verkningslös grund i ett överklagande (dom av den 12 juli 2001, kommissionen och Frankrike/TF1 ( C‑302/99 P och C‑308/99 P, EU:C:2001:408, punkterna 26–29)).

35 Dom av den 10 april 2014, Evropaïki Dynamiki/kommissionen ( T-340/09, ej publicerad, EU:T:2014:208, punkt 116), dom av den 9 september 2010, Evropaïki Dynamiki/kommissionen ( T-387/08, ej publicerad, EU:T:2010:377, punkt 60), och dom av den 12 juli 2012, Evropaïki Dynamiki/Frontex ( T-476/07, ej publicerad, EU:T:2012:366, punkt 72).

36 EUIPO hänvisar till domen av den 4 oktober 2012, Evropaïki Dynamiki/kommissionen ( C‑629/11 P, ej publicerad, EU:C:2012:617, punkt 21).

37 Det är fråga om kommentaren att det inte var nödvändigt med en huvudprojektansvarig och en projektansvarig för varje projekt som angavs i det aktuella anbudet (punkt 81 i den överklagade domen), kommentaren att anbud[et] i sin helhet är mycket operationellt i stället för strategiskt och lägger tyngdpunkten på en annan typ av projektansvarig än vad [EUIPO] hade avsett (punkt 87 i domen), och EUIPO:s svar i skrivelsen av den 2 maj 2011 angående poängsättningen och den jämförande värderingen av anbudet i förhållande till de andra anbudsgivarnas anbud vad gällde det första tilldelningskriteriet (punkt 90 i domen).

38 Jag betonar att frågan om motiveringen i en dom från tribunalen är motsägelsefull utgör en rättsfråga som kan åberopas i ett överklagande (se, bland annat, beslut av den 29 november 2011, Evropaïki Dynamiki/kommissionen ( C‑235/11 P, ej publicerat, EU:C:2011:791, punkt 29 och där angiven rättspraxis).

39 Se, bland annat, beslut av den 26 januari 2007, Righini/kommissionen ( C‑57/06 P, EU:C:2007:65, punkt 56).

40 I den del det i den överklagade domen konstaterades att det omtvistade beslutet skulle ogiltigförklaras, grundades domen nämligen på en rad oegentligheter i bedömningen av det aktuella anbudet (se nedan punkterna 111 och 112). Den bristande motiveringen i punkt 134 påverkar inte denna slutsats. Ett sådant fel påverkar inte heller tribunalens slutsats om skadeståndstalan. Dels byggde konstaterandet att EUIPO:s beteende var rättsstridigt på dessa oegentligheter, dels konstaterades ett orsakssamband endast mellan den skada som hade lidits och rättsstridigheterna i sak (och inte de bristfälliga motiveringarna) i det omtvistade beslutet (se nedan punkt 116).

41 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 9 juni 2011, Comitato Venezia vuole vivere m.fl./kommissionen ( C‑71/09 P, C‑73/09 P och C‑76/09 P, EU:C:2011:368, punkterna 65 och 137).

42 Frågan om motiveringen i en dom från tribunalen är motsägelsefull utgör en rättsfråga som kan åberopas i ett överklagande (se ovan fotnot 38).

43 Det finns ingen anledning att överväga att ersätta motiveringen i denna punkt, eftersom den överklagade domen, på grund av de skäl jag anger nedan i punkterna 113–120, ska upphävas i den del Europeiska unionen förpliktas att ersätta den skada som European Dynamics Luxembourg hade lidit.

44 Se, i detta avseende, artikel 335 FEUF.

45 Artikel 47 FEU och artikel 115.1 i förordning nr 207/2009.

46 Se, för ett liknande resonemang, beslut av domstolens ordförande av den 12 februari 2003, Marcuccio/kommissionen ( C‑399/02 P(R), EU:C:2003:90, punkt 17, och beslut av den 8 september 2016, Real Express/EUIPO ( C‑309/15 P, ej publicerat, EU:C:2016:671, punkt 81).

47 Se ovan punkterna 38–43 och 47–50.

48 Se ovan punkt 101.

49 Se, bland annat, dom av den 26 april 2007, Alcon/harmoniseringskontoret ( C‑412/05 P, EU:C:2007:252, punkt 41 och där angiven rättspraxis).

50 Se ovan punkterna 97–101.

51 Se ovan punkt 91.

52 Se ovan punkt 54.

53 Se, bland annat, dom av den 10 juli 2014, Nikolaou/revisionsrätten ( C‑220/13 P, EU:C:2014:2057, punkt 52 och där angiven rättspraxis).

54 Det följer härav att domstolen inte behöver pröva den fjärde grundens andra och tredje del, vilka jag för fullständighetens skull ändå har prövat.