Förslag till avgörande av generaladvokat Eleanor Sharpston föredraget den 9 mars 2017

1 Originalspråk: engelska.

2 Undertecknad i Rom den 4 november 1950.

3 Jag vill påpeka att lagen om hasardspel tycks avse ett generellt undantag från etableringsfriheten och friheten att tillhandahålla tjänster. Som sådan föreskriver den inte särskild behandling av utländska medborgare. Eftersom den nationella lagstiftning som är i fråga i detta mål emellertid är densamma som den som var i fråga i målet Pfleger m.fl. (dom av den 30 april 2014, C‑390/12, EU:C:2014:281) och eftersom detta mål avser processuella frågor som uppkommer med anledning av de nationella förvaltningsdomstolarnas tolkning av denna lagstiftning, anser jag inte att det är nödvändigt att behandla den punkten ytterligare.

4 Se fotnot 19 nedan.

5 Dom av den 30 april 2014, C‑390/12, EU:C:2014:281.

6 Se vidare punkt 33 nedan.

7 Se, för en analys av de inskränkningar i friheten att tillhandahålla tjänster som denna lag medför, punkt 49 och följande punkter i mitt förslag till avgörande i det målet (C‑390/12, EU:C:2013:747).

8 Se, bland annat, punkt 14 ovan och punkt 40 och punkt 58 och följande punkter nedan.

9 Dom av den 18 maj 2010, CE:ECHR:2010:0518JUD006496201.

10 Se även, beträffande frågan huruvida en begäran om förhandsavgörande kan tas upp till prövning i en situation där det råder olika meningar bland de nationella domstolarna beträffande tolkningen av EU-domstolens beslut, beslut av den 15 oktober 2015, Naderhirn, C‑581/14, ej publicerat, EU:C:2015:707.

11 Se, bland annat, dom av den 22 juni 2010, Melki och Abdeli, C‑188/10 och C‑189/10, EU:C:2010:363, punkt 27 och där angiven rättspraxis.

12 Se, exempelvis, dom av den 25 mars 2004, Azienda Agricola Ettore Ribaldi m.fl., C‑480/00, C‑482/00, C‑484/00, C‑489/00–C‑491/00 och C‑497/00–C‑499/00, EU:C:2004:179, punkt 74.

13 C‑390/12, EU:C:2013:747.

14 Se även dom av den 30 april 2014, Pfleger m.fl., C‑390/12, EU:C:2014:281, punkt 36.

15 Se, bland annat, dom av den 20 december 2001, Baischer mot Österrike, CE:ECHR:2001:1220JUD003238196, punkt 22.

16 Se Europadomstolens beslut av den 4 juli 2002, Weh och Weh mot Österrike, CE:ECHR:2002:0704DEC003854497.

17 Dom av den 30 april 2014, C 390/12, EU:C:2014:281.

18 Se punkt 56 och domens beslutsdel.

19 Det exakta förhållandet mellan omständigheterna i det nationella målet och etableringsfriheten har inte klargjorts helt i begäran om förhandsavgörande. Jag utgår emellertid från att den avser involveringen av det slovakiska bolag som har nämnts i punkt 18 ovan.

20 Dom av den 30 april 2014, C‑390/12, EU:C:2014:281.

21 Se, beträffande Unabhängiger Verwaltungssenat (Oberoende förvaltningsdomstolen) som föregångare till nuvarande Landesverwaltungsericht (Regionala förvaltningsdomstolen), Europadomstolens beslut av den 4 juli 2002, Weh och Weh mot Österrike, CE:ECHR:2002:0704DEC003854497. Österrikes regering bekräftade vid förhandlingen att Landesverwaltungsgericht (Regionala förvaltningsdomstolen) har en liknande ställning.

22 Se punkt 14 ovan.

23 Detta är åtminstone den ståndpunkt som framkommer i den österrikiska regeringens skriftliga yttrande. Se, beträffande Unabhängiger Verwaltungssenat (Oberoende förvaltningsdomstolen) som föregångare till nuvarande Landesverwaltungsericht (Regionala förvaltningsdomstolen), Europadomstolens beslut av den 4 juli 2002, Weh och Weh mot Österrike, CE:ECHR:2002:0704DEC003854497. I sina synpunkter beträffande det målet har den hänskjutande domstolen uppgett att 51d § i Verwaltungsstrafgesetz (förvaltningsstrafflagen) på vilken Europadomstolen stödde sin bedömning har upphävts utan att ersättas. Jag konstaterar emellertid att det i den hänskjutande domstolens rättegångsprotokoll i målet Online Games, vilket ingår i den nationella domstolens handlingar som har lämnats till denna domstol, finns en uppgift om polisen som motpart (belangte Behörde), med påpekande om att ingen företrädare för denna myndighet hade deltagit i förhandlingen och att inget skäl hade angetts till detta.

24 Dom av den 30 april 2014, C‑390/12, EU:C:2014:281.

25 Jag använder denna term för att ange en typ av förfarande i vilket parterna utvecklar och framlägger sina argument och samlar in och framlägger sin bevisning och därigenom har kontrollen över förfarandet i enlighet med vissa regler. Utredaren i form av en domare eller nämnd förhåller sig neutral eller passiv under hela förfarandet. Jag använder inte termen i den vidare bemärkelse som Europadomstolen ibland använder för att ange ett förfarande som säkerställer parternas likställdhet (se, exempelvis, dom av den 16 februari 2000, Rowe och Davis mot Förenade kungariket, CE:ECHR:2000:0216JUD002890195, punkt 60).

26 Se punkterna 14 och 36 ovan.

27 Även om det uttrycket används i beslutet om hänskjutande och också finns med i den österrikiska regeringens skriftliga yttrande betvivlade den österrikiska regeringens företrädare vid förhandlingen i viss mån att det skulle vara lämpligt i samband med det österrikiska system som är i fråga i det nationella målet. Jag bör därför understryka att jag använder det som ett beskrivande uttryck, och inte som en fackterm.

28 Se Armenta-Deu, T., Beyond Accusatorial or Inquisitorial Systems: a Matter of Deliberation and Balance, i Visions of Justice, Ackerman, B., Ambos, K. och Sikirić, H., red., Duncker & Humboldt, Berlin, 2016, sidorna 57–75.

29 Dessa består av dom av den 15 december 2005, Kyprianou mot Cypern, CE:ECHR:2005:1215JUD007379701, punkterna 118, 121 och 126–128, dom av den 18 maj 2010, Ozerov mot Ryssland, CE:ECHR:2010:0518JUD006496201, punkterna 51–54, och dom av den 20 september 2016, Karelin mot Ryssland, CE:ECHR:2016:0920JUD000092608. Den senaste av dessa meddelades efter det att begäran om förhandsavgörande hade framställts. Den hänskjutande domstolen ingav det separat.

30 Dessa består av generaladvokaten Ruiz-Jarabo Colomers förslag till avgörande Kaba, C‑466/00, EU:C:2002:447, punkt 90 och följande punkter, och generaladvokaten Cruz Villalóns förslag till avgörande X, C‑507/10, EU:C:2011:682, punkt 20 och följande punkter.

31 Se yttrande nr 12(2009) från rådgivande rådet med europeiska domare och yttrande nr 4(2009) från rådgivande rådet med europeiska åklagare (Bordeauxdeklarationen), punkterna 3 och 7. Dokumentet finns på http://www.coe.int/t/dghl/cooperation/ccje/textes/avis_EN.asp.

32 Se särskilt Europadomstolens dom av den 15 december 2005, Kyprianou mot Cypern, CE:ECHR:2005:1215JUD007379701, punkt 126.

33 Jag bör understryka att jag, till skillnad från vad Online Games försvarare anförde vid förhandlingen, inte i mitt förslag Pfleger m.fl., C‑390/12, EU:C:2013:747, antydde att det inkvisitoriska förfarandet strider mot antingen Europakonventionen eller mot unionsrätten.

34 Se punkt 63 och följande punkter nedan.

35 Dom av den 30 april 2014, C‑390/12, EU:C:2014:281.

36 Se punkt 52 i domen.

37 Se dom av den 8 september 2010, Stoß m.fl., C‑316/07, C‑358/07–C‑360/07, C‑409/07 och C‑410/07, EU:C:2010:504, punkt 71, dom av den 15 september 2011, Dickinger och Ömer, C‑347/09, EU:C:2011:582, punkt 54, och dom av den 11 juni 2015, Berlington Hungary m.fl., C‑98/14, EU:C:2015:386; punkt 65. Se även dom av den 13 mars 2008, kommissionen/Belgien, C‑227/06, ej publicerad, EU:C:2008:160, punkterna 62 och 63 och där angiven rättspraxis.

38 Dom av den 30 april 2014, C‑390/12, EU:C:2014:281.

39 Min kursivering.

40 Jag bör göra klart att, när jag i detta sammanhang nämner en medlemsstat, menar jag inte att det är den medlemsstatens regering som själv måste lämna den nödvändiga motiveringen. Denna motivering måste emellertid framföras av en part som företräder medlemsstaten eller har dess bemyndigande att göra detta.

41 Se punkt 68 nedan.

42 Se, bland annat, dom av den 22 januari 2015, Stanley International Betting och Stanleybet Malta, C‑463/13, EU:C:2015:25, punkt 37.

43 Enligt EU-domstolens praxis ankommer det, i avsaknad av unionsrättsliga föreskrifter på området, på varje medlemsstats interna rättsordning att fastställa exakt vilka processuella regler som gäller för en talan som syftar till att säkerställa skyddet för enskildas rättigheter enligt unionsrätten (se, bland annat, dom av den 18 mars 2010, Alassini m.fl., C‑317/08–C‑320/08, EU:C:2010:146, punkt 47).

44 Se punkt 40 ovan.

45 När Österrikes regering vid förhandlingen tillfrågades om denna punkt förnekade dess företrädare inte att det förhöll sig så och föredrog i stället att fokusera på den hänskjutande domstolens skyldighet att beakta alla relevanta omständigheter.

46 Se, bland annat, dom av den 15 december 2005, Kyprianou mot Cypern, CE:ECHR:2005:1215JUD007379701, punkterna 118 och 119. För att undvika missförstånd vill jag understryka att det i det aktuella fallet inte finns något som tyder på att denna subjektiva del ingår i undersökningarna.

47 På tyska: Erläuterungen.

48 Dom av den 30 april 2014, C‑390/12, EU:C:2014:281.

49 Se dom av den 30 april 2014, Pfleger m.fl., C‑390/12, EU:C:2014:281, punkt 56 och domslutet.

50 Se vidare fotnot 23 in fine.

51 Dom av den 15 december 2005, CE:ECHR:2005:1215JUD007379701.

52 Se punkterna 127 och 128 i domen.

53 Dom av den 18 maj 2010, CE:ECHR:2010:0518JUD006496201.

54 Se punkterna 52–55 i domen.

55 Dom av den 20 september 2016, CE:ECHR:2016:0920JUD000092608. Såsom påpekats i fotnot 29 ovan lämnade den hänskjutande domstolen in domen separat.

56 Se punkt 84 i domen.

57 Se punkt 53 och följande punkter i domen.

58 Se punkterna 81 och 83 i domen.

59 Se punkt 76 i domen.

60 Den österrikiska regeringen lägger stor vikt vid sina skriftliga yttranden beträffande den omständigheten att den administrativa myndighet som har utfärdat den förvaltningsrättsliga påföljden antar åklagarmyndighetens roll i sådana fall som det som är i fråga i det nationella målet (se punkt 36 ovan). Åklagarsidans och domstolens roller blandas därför inte samman. När jag bedömer styrkan i detta argument vill jag nämna att det finns ett oundvikligt samband med i vilken grad denna myndighet spelar en aktiv roll i ett förfarande till skillnad från en helt passiv sådan.

61 Dom av den 30 april 2014, C‑390/12, EU:C:2014:281. Se punkt 51 och följande punkter ovan.