Förslag till avgörande av generaladvokat Melchior Wathelet föredraget den 26 oktober 2016

1 Originalspråk: franska.

2 EGT L 225, 1990, s. 1; svensk specialutgåva, område 9, volym 2, s. 20.

3 Detta är den beskrivning som ges i begäran om förhandsavgörande.

4 Direktiv 90/434 har av klarhets- och överskådlighetsskäl upphävts genom rådets direktiv 2009/133/EG av den 19 oktober 2009 om ett gemensamt beskattningssystem för fusion, fission, partiell fission, överföring av tillgångar och utbyte av aktier eller andelar som berör bolag i olika medlemsstater samt om flyttning av ett europabolags eller en europeisk kooperativ förenings säte från en medlemsstat till en annan (EUT L 310, 2009, s. 34), som innebar en kodifiering av direktiv 90/434. Noteras kan att artikel 15.1 a i direktiv 2009/133 i allt väsentligt motsvarar artikel 11.1 a i direktiv 90/434.

5 I första skälet i direktiv 90/434 anges följande: Fusioner, fissioner, överföring av tillgångar och utbyte av aktier och andelar som berör bolag i olika medlemsstater kan vara nödvändiga för att inom gemenskapen skapa betingelser liknande dem som råder på en inre marknad och sålunda säkerställa att den gemensamma marknaden upprättas och fungerar väl. Sådan verksamhet bör inte hindras av restriktioner, olägenheter eller snedvridning, t.ex. sådan som härrör från skattebestämmelserna i medlemsstaterna. För detta ändamål är det nödvändigt att för sådana förfaranden införa skatteregler som är neutrala från konkurrenssynpunkt, för att tillåta företagen att anpassa sig till den gemensamma marknadens behov, öka sin produktivitet och förbättra sin internationella konkurrensförmåga. (min kursivering).

6 Se dom av den 20 maj 2010, Modehuis A. Zwijnenburg ( C‑352/08, EU:C:2010:282, punkt 38).

7 Se dom av den 20 maj 2010, Modehuis A. Zwijnenburg ( C‑352/08, EU:C:2010:282, punkt 39).

8 Se dom av den 20 maj 2010, Modehuis A. Zwijnenburg ( C‑352/08, EU:C:2010:282, punkt 40).

9 Se dom av den 17 juli 1997, Leur-Bloem ( C‑28/95, EU:C:1997:369, punkt 35).

10 Min kursivering. Se dom av den 17 juli 1997, Leur-Bloem ( C‑28/95, EU:C:1997:369, punkt 38). Artikel 11.1 a i direktiv 90/434 återspeglar den allmänna unionsrättsliga principen att rättsmissbruk är otillåtet. Se dom av den 10 november 2011, Foggia – Sociedade Gestora de Participações Sociais ( C‑126/10, EU:C:2011:718, punkt 50).

11 Se även dom av den 20 maj 2010, Modehuis A. Zwijnenburg ( C‑352/08, EU:C:2010:282, punkt 43). Påpekas ska att domstolen i punkterna 45 och 46 i den domen underströk att det endast är undantagsvis och i särskilda fall som medlemsstaterna med stöd av artikel 11.1 a i direktiv 90/434 får avstå helt eller delvis från att tillämpa bestämmelserna i det direktivet eller återkalla förmånen av dessa bestämmelser. Artikel 11.1 a i direktiv 90/434 ska följaktligen, i egenskap av undantagsbestämmelse, tolkas restriktivt och med hänsyn tagen till dess lydelse, ändamål och sammanhang.

12 Dom av den 10 november 2011, Foggia – Sociedade Gestora de Participações Sociais ( C‑126/10, EU:C:2011:718, punkt 37).

13 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 10 november 2011, Foggia – Sociedade Gestora de Participações Sociais ( C‑126/10, EU:C:2011:718, punkt 37 och där angiven rättspraxis).

14 Förekomsten av ett suspensivt villkor innebär i själva verket att transaktionen kanske inte kommer att genomföras.

15 Mina kursiveringar.

16 Vad som är i fråga är ju en ansökan om förhandsgodkännande, inte en förhandsansökan om godkännande!

17 Se artikel 11.1 a i direktiv 90/434 och punkt 25 i detta förslag till avgörande.

18 Dessutom anser jag att den nationella förvaltningen inte får utgå från den i artikel 11.1 a andra meningen i direktiv 90/434 angivna presumtionen för att en transaktion har skatteflykt eller skatteundandragande som sitt huvudsakliga syfte, såvida inte förvaltningen har visat att transaktionen saknar kommersiella skäl. Se punkterna 26–28 i detta förslag till avgörande.

19 Det vill säga att villkoren för transaktionen [ska vara] sådana att kapitalvinst vars beskattning har uppskjutits kommer att kunna beskattas i framtiden.

20 Detta tredje villkor föreskrivs för övrigt inte heller inom ramen för den behörighet som medlemsstaterna förbehålls genom artikel 11.1 b i direktiv 90/434, som rör de anställdas representation.

21 Detta är den enda grund som anges i artikel 11.1 a i direktiv 90/434.

22 Se, bland annat, dom av den 5 juli 2012, SIAT ( C‑318/10, EU:C:2012:415, punkt 45).

23 Fjärde skälet i direktiv 90/434 har följande lydelse: Det gemensamma skattesystemet bör undvika beskattning av fusioner, fissioner, överföring av tillgångar eller utbyte av aktier eller andelar samtidigt som det bör värna om den stats ekonomiska intressen där överlåtande eller övertaget bolag är hemmahörande. Se även, analogt, sjätte skälet i direktiv 90/434, som har följande lydelse: Systemet med att skjuta upp beskattningen av kapitalvinster på överförda tillgångar till dess att de faktiskt har avyttrats medger, tillämpat på den del av dessa tillgångar som överförs till ett sådant fast driftställe, befrielse från beskattning av däremot svarande kapitalvinst samtidigt som det säkerställer att tillgångarna till slut blir beskattade i den stat där det överlåtande bolaget är hemmahörande vid den tidpunkt då de avyttras.

24 Vid den muntliga förhandlingen den 7 september 2016 kunde den franska regeringen, på en fråga från domstolen, inte bekräfta vad som var syftet med detta tredje villkor. Euro Park gjorde emellertid vid den muntliga förhandlingen gällande att det tredje villkoret syftar till att garantera att det fortsätter att finnas ett fast driftställe inom franskt territorium.

25 EUT L 84, 2010, s. 1.

26 Enligt kommissionen förefaller det ankomma uteslutande på den skattskyldige att styrka att det inte föreligger missbruk på skatteområdet eller skatteundandragande, utan att den franska förvaltningen är skyldig att lägga fram ens ett indicium, om så endast för att ge den skattskyldige möjlighet att därefter redovisa uppgifter som visar att det inte föreligger skatteflykt eller skatteundandragande.

27 Se, analogt, dom av den 9 november 2006, kommissionen/Belgien ( C‑433/04, EU:C:2006:702, punkt 35 och där angiven rättspraxis), där domstolen slog fast att [e]n allmän presumtion för skatteundandragande eller skattebedrägeri … inte [är] tillräcklig för att motivera en åtgärd som skadar de syften som eftersträvas genom fördraget. Se även dom av den 4 mars 2004, kommissionen/Frankrike ( C‑334/02, EU:C:2004:129, punkt 27), dom av den 12 september 2006, Cadbury Schweppes och Cadbury Schweppes Overseas ( C‑196/04, EU:C:2006:544, punkterna 50 och 51), och dom av den 13 mars 2007, Test Claimants in the Thin Cap Group Litigation ( C‑524/04, EU:C:2007:161, punkt 82).

28 Se dom av den 3 oktober 2013, Itelcar ( C‑282/12, EU:C:2013:629, punkt 37 och där angiven rättspraxis).

29 Se, analogt, dom av den 5 juli 2012, SIAT ( C‑318/10, EU:C:2012:415, punkt 55), där domstolen påpekade att specialregeln [innebär] att den skattskyldige åläggs en skyldighet att systematiskt visa att alla sålunda tillhandahållna tjänster är [verkliga och] legitima och att all ersättning för dem ligger på en normal nivå, trots att skattemyndigheten inte är skyldig att lägga fram ens ett indicium som pekar på skattebedrägeri eller skatteundandragande.

30 Se, analogt, dom av den 5 juli 2012, SIAT ( C‑318/10, EU:C:2012:415, punkt 42). Kommissionen anser att den aktuella nationella lagstiftningen förvisso är ägnad att förhindra beteenden som består i att iscensätta rent fiktiva upplägg utan ekonomisk förankring i syfte att undvika skatt som normalt ska betalas på den vinst som har genererats i verksamhet som bedrivs inom det nationella territoriet, men att nämnda lagstiftning däremot strider mot proportionalitetsprincipen.

31 Enligt kommissionen medför den allmänna presumtion för skatteflykt eller skatteundandragande som införs genom den franska lagstiftningen att syftet med direktiv 90/434 helt omintetgörs.

32 Euro Park har gjort gällande att även om kravet på godkännande inte i sig strider mot direktiv 90/434, är det inte tillåtet att tillämpa andra villkor för godkännande än de villkor som anges i det direktivet.

33 Se punkterna 30 och 32 i detta förslag till avgörande.

34 Se dom av den 29 november 2011, National Grid Indus ( C‑371/10, EU:C:2011:785, punkt 35 och där angiven rättspraxis).

35 Se dom av den 29 november 2011, National Grid Indus ( C‑371/10, EU:C:2011:785, punkt 36).

36 Se punkterna 42–44 i detta förslag till avgörande.

37 Se dom av den 7 september 2006, N ( C‑470/04, EU:C:2006:525, punkt 40 och där angiven rättspraxis).

38 Se dom av den 12 september 2006, Cadbury Schweppes och Cadbury Schweppes Overseas ( C‑196/04, EU:C:2006:544, punkterna 51 och 55), och dom av den 9 november 2006, kommissionen/Belgien ( C‑433/04, EU:C:2006:702, punkt 35 och där angiven rättspraxis).