Förslag till avgörande av generaladvokat Nils Wahl föredraget den 4 maj 2017

1 Originalspråk: engleska.

2 Dom av den 14 januari 2016, Tilly-Sabco/kommissionen ( T-397/13, EU:T:2016:8) (nedan kallad den överklagade domen).

3 Kommissionens genomförandeförordning av den 18 juli 2013 om fastställande av exportbidrag för fjäderfäkött (EUT L 196, 2013, s. 13) (nedan kallad den omtvistade förordningen).

4 Europaparlamentets och rådets förordning av den 16 februari 2011 om fastställande av allmänna regler och principer för medlemsstaternas kontroll av kommissionens utövande av sina genomförandebefogenheter (EUT L 55, 2011, s. 13).

5 Rådets förordning av den 22 oktober 2007 om upprättande av en gemensam organisation av jordbruksmarknaderna och om särskilda bestämmelser för vissa jordbruksprodukter (förordningen om en samlad marknadsordning) (EUT L 299, 2007, s. 1), i ändrad lydelse.

6 Rådets beslut av den 28 juni 1999 om de förfaranden som skall tillämpas vid utövandet av kommissionens genomförandebefogenheter (EGT L 184, 1999, s. 23).

7 Kommissionens genomförandeförordning av den 17 juni 2010 om fastställande av exportbidrag för fjäderfäkött (EUT L 152, 2010, s. 5).

8 Kommissionens genomförandeförordning av den 18 oktober 2012 om fastställande av exportbidrag för fjäderfäkött (EUT L 288, 2012, s. 6).

9 Kommissionens genomförandeförordning av den 17 januari 2013 om fastställande av exportbidrag för fjäderfäkött (EUT L 14, 2013, s. 15).

10 Kommissionens genomförandeförordning av den 18 april 2013 om fastställande av exportbidrag för fjäderfäkött (EUT L 109, 2013, s. 27).

11 Kommissionens genomförandeförordning av den 20 oktober 2011 om fastställande av exportbidrag för fjäderfäkött (EUT L 276, 2011, s. 31).

12 Beslut av den 26 september 2013, Tilly-Sabco/kommissionen ( T-397/13 R, ej publicerat, EU:T:2013:502).

13 Dom av den 14 januari 2016, Doux/kommissionen ( T-434/13, ej publicerad, EU:T:2016:7).

14 Dom av den 14 januari 2016, Frankrike/kommissionen ( T-549/13, EU:T:2016:6).

15 Se punkterna 39–68 i den överklagade domen.

16 Se punkt 27 i den överklagade domen. Kommissionen ifrågasatte närmare bestämt varken argumentet att den omtvistade förordningen var en regleringsakt eller att klaganden direkt berördes av den, se punkterna 33 och 38 i den överklagade domen.

17 I artikel 150 i domstolens rättegångsregler, som till följd av artikel 190.1 i samma regler är tillämplig i överklaganden, anges att [d]omstolen får när som helst på eget initiativ … genom ett särskilt uppsatt beslut som är motiverat pröva om talan ska avvisas till följd av att det föreligger ett rättegångshinder som inte kan avhjälpas (min kursivering). Se även dom av den 27 februari 2014, Stichting Woonlinie m.fl./kommissionen ( C‑133/12 P, EU:C:2014:105, punkt 32). Frågan huruvida en ifrågasatt rättsakt medför genomförandeåtgärder i den mening som avses i artikel 263.4 FEUF är just nu föremål för prövning i ett antal mål som pågår vid domstolen (stora avdelningen), se målen C‑244/16, Industrias Químicas del Vallés/kommissionen och C‑384/16 P, European Union Copper Task Force/kommissionen.

18 Mall för arbetsordning – rådets beslut 1999/468/EG – Arbetsordning för kommittén … (EGT C 38, 2001, s. 3, fotnot 6).

19 Kommissionen bilade i målet i första instans förvaltningskommitténs förfaranderegler till sitt svaromål.

20 Artikel 127.1 i domstolens rättegångsregler, som är tillämplig i överklaganden enligt artikel 190.1 i samma regler. I alla händelser saknar arbetsordningen relevans om den berörda kommittén har antagit sina egna förfaranderegler, vilket är fallet i förevarande mål. Se domen av den 25 oktober 2005, Tyskland och Danmark/kommissionen ( C‑465/02 och C‑466/02, EU:C:2005:636, punkt 31).

21 Artikel 8.5 i förordning nr 182/2011 (med rubriken Genomförandeakter med omedelbar verkan) har följande lydelse: När kommissionen antar provisoriska antidumpnings- eller utjämningsåtgärder ska det i denna artikel föreskrivna förfarandet tillämpas. Kommissionen ska efter samråd med eller, i ytterst brådskande fall, efter att ha informerat medlemsstaterna, anta sådana provisoriska åtgärder. I det sistnämnda fallet ska samråd äga rum senast tio dagar efter det att kommissionen har meddelat medlemsstaterna vilka åtgärder som har antagits (min kursivering). Se även skäl 16 i förordningen.

22 Se artiklarna 5 och 11 i förordning nr 182/2011.

23 Se, exempelvis, dom av den 14 januari 1987, Tyskland/kommissionen ( 278/84, EU:C:1987:2, punkterna 12–16), dom av den 10 februari 1998, Tyskland/kommissionen ( C‑263/95, EU:C:1998:47, punkterna 26–32).

24 Dom av den 23 februari 1988, Förenade kungariket/rådet ( 68/86, EU:C:1988:85, punkt 48).

25 Dom av den 7 maj 1991, Nkajima/rådet ( C‑69/89, EU:C:1991:186, punkterna 49 och 50), och dom av den 13 september 2007, Common Market Fetilizers/kommissionen ( C‑443/05 P, EU:C:2007:511, punkt 145).

26 Dom av den 15 juni 1994, Kommissionen/BASF m.fl. ( C‑137/92 P, EU:C:1994:247, punkterna 76 och 77), och dom av den 13 september 2007, Common Market Fetilizers/kommissionen ( C‑443/05 P, EU:C:2007:511, punkt 147 och 148).

27 Jämför i detta avseende dom av den 15 juni 1994, kommissionen/BASF m.fl. ( C‑137/92 P, EU:C:1994:247, punkt 72).

28 För ett kritiskt inlägg om bristen på rättigheter för enskilda i kommittéförfarandet, se av förslag till avgörande generaladvokaten Geelhoed i de förenade målen Alliance and Natural Health m.fl. ( C‑155/04 och C‑155/04, EU:C:2005:199, punkterna 80–85). Domstolen ogiltigförklarade inte åtgärden i fråga i det målet, se dom av den 12 juli 2005, Alliance for Natural Health m.fl. ( C‑154/04 och C‑155/04, EU:C:2005:449, punkterna 81 och 82).

29 Se, analogt, dom av den 11 januari 2001, Monte Arcosu ( C‑403/98, EU:C:2001:6, punkterna 26 och 28).

30 Se dom av den 14 januari 1987, Tyskland/kommissionen ( 278/84, EU:C:1987:2, punkt 13). Se även angående kraven på domstolsprövningen avseende risk för störningar i handelsutbytet med jordbruksprodukter dom av den 25 januari 1979, Racke ( 98/78, EU:C:1979:14, punkterna 4 och 5).

31 Se dom av den 14 januari 2016, Frankrike/kommissionen ( T-549/13, EU:T:2016:6, punkt 18).

32 Se, analogt, dom av den 15 mars 2006, Italien/kommissionen ( T-226/04, EU:T:2006:85, punkt 38–41).

33 Se dom av den 25 oktober 2005, Tyskland och Danmark/kommissionen ( C‑465/02 och C‑466/02, EU:C:2005:636, punkterna 36, 38 och 40), där domstolen fann att omständigheten att en kallelse till ett kommittémöte delgavs senare än 14 dagar före mötet och att det inte förelåg någon tysk version av de två handlingar som skulle diskuteras vid mötet inte på något sätt påverkade den åtgärd som slutligen vidtogs.

34 Upphävande av en institutionsakt är en ovanlig åtgärd med retroaktiv verkan och kan därför endast göras uttryckligen, se dom av den 8 november 2001, Silos ( C‑228/99, EU:C:2001:599, punkt 19).

35 Dom av den 22 september 2016, parlamentet/rådet ( C‑14/15 och C‑116/15, EU:C:2016:715, punkt 48 och där angiven rättspraxis).

36 Sammanfattning upprättad den 22 oktober 2013 av det 435:e mötet i förvaltningskommittén för den gemensamma organisationen av jordbruksmarknaderna den 17 oktober 2013, dokument nr ARES REG agri.ddg2.c.4(2013) 3316233, punkt 9.1.1 (tillgängligt på https://ec.europa.eu/agriculture/sites/agriculture/files/committees/cmo-management/2013/435.pdf).

37 Faktum är att förutom att hänvisa till bestämmelsen i inledningen i överklagandet har någon hänvisning till artikel 162.1 i förordning nr 1234/2007 inte gjorts i någon av de punkter som innehåller dess rättsliga argument. Även om klaganden i sin replik visserligen hänvisar till den bestämmelsen, så är det endast för att besvara en preliminär anmärkning som kommissionen gjort angående syftet med exportbidragsystemet.

38 Dom av den 10 december 2013, kommissionen/Irland m.fl. ( C‑272/12 P, EU:C:2013:812, punkt 28 och där angiven rättspraxis).

39 Dom av den 14 mars 1973, Westzucker ( 57/72, EU:C:1973:30, punkt 8). Exportbidrag och denaturering av socker har i vissa avseenden en identisk funktion inom den gemensamma organisationen av marknaden, se förslag till avgörande av generaladvokaten Mayra i Westzucker ( 57/72, EU:C:1973:20, punkt 2).

40 Dom av den 2 april 1998, kommissionen/Sytraval och Brink’s France ( C‑367/95 P, EU:C:1998:154, punkt 63), och dom av den 10 mars 2016 (HeidelbergCement/kommissionen, C‑247/14 P, EU:C:2016:149, punkt 16).

41 Dom av den 9 september 2004, Spanien/kommissionen ( C‑304/01, EU:C:2004:495, punkt 51), och dom av den 9 juni 2016, Pesce m.fl. ( C‑78/16 och C‑79/16, EU:C:2016:428, punkt 89).

42 Dom av den 28 oktober 1982, Lion m.fl. ( 292/81 och 293/81, EU:C:1982:375, punkt 19), dom av den 22 januari 1986, Eridania zuccherifici nazionali m.fl. ( 250/84, EU:C:1986:22, punkt 38), och dom av den 6 juli 2000, Eridania ( C‑289/97, EU:C:2000:363, punkt 40).

43 Dom av den 1 december 1965, Schwarze ( 16/65, EU:C:1965:117, s. 888), och dom av den 4 februari 1990, Delacre m.fl./kommissionen ( C‑350/88, EU:C:1990:71, punkt 16).

44 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 26 november 1975, Groupement des fabricants de papiers peints de Belgique m.fl./kommissionen ( 73/74, EU:C:1975:160, punkt 31), dom av den 4 februari 1990, Delacre m.fl./kommissionen ( C‑350/88, EU:C:1990:71, punkt 15), och dom av den 8 november 2001, Silos ( C‑228/99, EU:C:2001:599, punkt 28).

45 Denna uppgift påverkas inte av att klaganden, i överklagandet, med avseende på den del av den andra delen av den tredje grunden som rörde oriktig begränsning av kraven för domstolsprövningen, har gjort gällande att klaganden hade anfört att varken klaganden eller tribunalen hade möjlighet att pröva eller ifrågasätta särskilda moment i kommissionens normala praxis.

46 Dom av den 8 november 2001, Silos ( C‑228/99, EU:C:2001:599, punkt 29).

47 Dom av den 14 februari 1990, Delacre m.fl./kommissionen ( C‑350/88, EU:C:1990:71, punkt 17–19).

48 Dom av den 1 mars 2016, National Iranian Oil Company/rådet ( C‑440/14 P, EU:C:2016:128, punkt 60 och följande punkter).

49 Se, exempelvis, dom av den 30 november 2016, kommissionen/Frankrike och Orange ( C‑486/15 P, EU:C:2016:912, punkt 99 och där angiven rättspraxis).

50 Dom av den 30 juni 2016, Lidl ( C‑134/15, EU:C:2016:498, punkt 47), och, för ett liknande resonemang, dom av den 9 mars 2017, Doux ( C‑141/15, EU:C:2017:188, punkt 26).

51 Vilket även var situationen i det mål som ledde till förslag till avgörande av generaladvokaten Sharpston i målet KME Germany m.fl./kommissionen ( C‑272/09 P, EU:C:2011:63, se punkterna 71–73).

52 Även om det i skäl 65 i förordning nr 1234/2007 visserligen anges att [e]n inre marknad i [unionen] innefattar ett handelssystem vid [unionens] yttre gränser. Handelssystemet bör innefatta importtullar och exportbidrag och i princip fungera på ett sätt som stabiliserar [unions]marknaden. Handelssystemet bör bygga på de åtaganden som godtagits inom Uruguayrundan för multilaterala handelsförhandlingar, anges i skäl 77 att [m]öjlighet att vid export till tredjeländer bevilja bidrag motsvarande skillnaden mellan priserna inom [unionen] och på världsmarknaden, inom de gränser som fastställs genom gemenskapens åtaganden i WTO, skulle utgöra ett skydd för unionens deltagande i den internationella handeln med vissa av de produkter som omfattas av denna förordning. Exporten med bidrag bör begränsas både när det gäller värde och kvantitet.

53 Se förslag till avgörande av generaladvokaten Geelhoed i målet Silos ( C‑228/99, EU:C:2001:196, punkt 32), som hänvisar till dom av den 8 april 1992, Wagner ( C‑94/91, EU:C:1992:181, punkt 18). Se även, för ett liknande resonemang, dom av den 14 mars 1973, Westzucker ( 57/72, EU:C:1973:30, punkterna 6 och 8), dom av den 26 januari 1978, Union Malt m.fl./kommissionen ( 44/77–51/77, EU:C:1978:14, punkterna 23 och 28) (angående den särskilda situationen med exportlicenser som fastställde exportbidraget i förväg), dom av den 28 oktober 1982, Lion m.fl. ( 292/81 och 293/81, EU:C:1982:375, punkt 14), och dom av den 9 mars 2017, Doux ( C‑141/15, EU:C:2017:188, punkt 36).

54 Även om kommissionen i förhandlingen angav att den hade beaktat båda de aspekter som nämndes i artikel 164.3 a respektive b i förordning nr 1234/2007, invände den inte mot bedömningen i punkt 291 i den överklagade domen.

55 Hänvisningen i överklagandet till punkt 400 i den överklagade domen verkar vara felaktig, eftersom den punkten återger klagandens ståndpunkt.

56 I punkt 300 i den överklagade domen angav tribunalen att de handlingar som överlämnades till förvaltningskommittén är inte avsedda att förklara den teoretiska beräkningen av exportbidragen, utan framför allt att beskriva den internationella marknadssituationen.

57 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 31 januari 2017, Universal Protein Supplements/EUIPO ( C‑485/16 P, ej publicerad, EU:C:2017:72, punkt 15 och där angiven rättspraxis).

58 I punkt 292 i den överklagade domen anges att en ökning av priset på unionsmarknaden, förekomsten av en marginal för producenter i unionen som är större än det historiska genomsnittet samt en ökning av exporterna utgör aspekter som, i princip, innebär att kommissionen kan fastställa, utan att göra sig skyldig till ett uppenbart bedömningsfel, att situationen på unionsmarknaden är stabil och att det inte är nödvändigt att fastställa exportbidrag till positiva belopp för att säkerställa stabiliteten på marknaden.

59 På liknande sätt, såsom kommissionen har gjort gällande, har klaganden inte invänt mot tribunalens bedömning i punkt 306 i den överklagade domen att en handling som hade överlämnats till förvaltningskommittén visade på en tydlig uppåtgående trend i priserna på unionsmarknaden på lång och kort sikt.

60 Överklagandet är osammanhängande på denna punkt då det anger att tribunalen tog endast hänsyn till priserna på den inre marknaden, de höga foderpriserna och devalveringen av den brasilianska valutan och därmed endast utgick från världsmarknaden.

61 Detta bekräftas genom de andra språkversionerna av bestämmelsen. Det faktum att pluralformen (marchés) har använts i den franska versionen av artikel 164.3 b i förordning nr 1234/2007 är inte avsett att vara en hänvisning tillbaka till unionsmarknaden och världsmarknaden som nämns i artikel 164.3 a och i, utan är snarare en hänvisning till den gemensamma organisationen av marknaden, som står i plural på franska (organisation commune des marchés).