Förslag till avgörande av generaladvokat Michal Bobek föredraget den 25 juli 2018

1 Originalspråk: engelska.

2 Dom av den 8 september 2015, Taricco m.fl. ( C‑105/14, EU:C:2015:555).

3 Dom av den 5 december 2017, M.A.S. och M.B. ( C‑42/17, EU:C:2017:936).

4 Dom av den 2 maj 2018, Scialdone ( C‑574/15, EU:C:2018:295).

5 Dom av den 5 juni 2018, Kolev m.fl. ( C‑612/15, EU:C:2018:392).

6 Konvention som utarbetats på grundval av artikel K.3 i fördraget om Europeiska unionen (EGT C 316, 1995, s. 49).

7 Rådets beslut Euratom av den 7 juni 2007 om systemet för Europeiska gemenskapernas egna medel (EUT L 163, 2007, s. 17).

8 Rådets direktiv av den 28 november 2006 om ett gemensamt system för mervärdesskatt (EUT L 347, 2006, s. 1)

9 Tolkningsbeslutet är en rättsakt från Varhoven kasatsionen sad (Högsta domstolen) som ger bindande anvisningar om innebörden av en lagbestämmelse.

10 Dom av den 5 juli 2016, Ognyanov ( C‑614/14, EU:C:2016:514).

11 Dom av den 5 december 2017, M.A:S. och M.B. ( C‑42/17, EU:C:2017:936).

12 Se dom av den 15 november 2011, kommissionen/Tyskland ( C‑539/09, EU:C:2011:733, punkt 72); dom av den 26 februari 2013, Åkerberg Fransson ( C‑617/10, EU:C:2013:105, punkt 26): dom av den 8 september 2015, Taricco m.fl. ( C‑105/14, EU:C:2015:555, punkt 38); dom av den 7 april 2016, Degano Trasporti ( C‑546/14, EU:C:2016:206, punkt 22), och dom av den 16 mars 2017, Identi ( C‑493/15, EU:C:2017:219, punkt 19).

13 Dom av den 8 september 2015, Taricco m.fl. ( C‑105/14, EU:C:2015:555, punkt 41), vilken bekräftats av domstolen i dom av den 2 maj 2018, Scialdone ( C‑574/15, EU:C:2018:295, punkt 36).

14 Se, för andra mål avseende brottmålsförfaranden mot personer som påstås ha gjort sig skyldiga till mervärdesskattebedrägerier där mervärdesskattedirektivet också har ansetts vara tillämpligt, dom av den 26 februari 2013, Åkerberg Fransson ( C‑617/10, EU:C:2013:105); dom av den 20 mars 2018, Menci ( C‑524/15, EU:C:2018:197), och dom av den 2 maj 2018, Scialdone ( C‑574/15, EU:C:2018:295).

15 Se, exempelvis, dom av den 21 september 1989, kommissionen/Grekland ( 68/88, EU:C:1989:339, punkt 24), och dom av den 3 maj 2005, Berlusconi m.fl. ( C‑387/02, C‑391/02 och C‑403/02, EU:C:2005:270, punkt 65 och där angiven rättspraxis).

16 SFI-konventionen kräver i synnerhet helt klart straffansvar för vissa typer av handlingar som påverkar EU:s ekonomiska intressen över en viss nivå, medan både artikel 325.1 FEUF och mervärdesdirektivet ger medlemsstaterna större utrymme för skönsmässig bedömning i detta avseende, dom av den 2 maj 2018, Scialdone ( C‑574/15, EU:C:2018:295, punkterna 34–36).

17 Se, för senare exempel på en effektiv uppbörd av mervärdesskatt, men inte i samband med brottmålsförfaranden, bland annat dom av den 7 april 2016, Degano Trasporti ( C‑546/14, EU:C:2016:206), och dom av den 16 mars 2017, Identi ( C‑493/15, EU:C:2017:219).

18 Dom av den 26 februari 2013, Åkerberg Fransson ( C‑617/10, EU:C:2013:105).

19 Dom av den 26 februari 2013, Åkerberg Fransson ( C‑617/10, EU:C:2013:105, punkterna 25 och 26). Se även, för ett liknande resonemang, dom av den 17 juli 2008, kommissionen/Italien ( C‑132/06, EU:C:2008:412 punkterna 37 och 46), och dom av den 28 oktober 2010, SGS Belgium m.fl. ( C‑367/09, EU:C:2010:648, punkterna 40–42).

20 Dom av den 26 februari 2013, Åkerberg Fransson ( C‑617/10, EU:C:2013:105, punkt 27).

21 Dom av den 26 februari 2013, Åkerberg Fransson ( C‑617/10, EU:C:2013:105, punkt 29). Se även, i samband med den europeiska arresteringsordern, dom av den 26 februari 2013, Melloni ( C‑399/11, EU:C:2013:107, punkt 60).

22 Dom av den 8 september 2015, Taricco m.fl., ( C‑105/14, EU:C:2015:555).

23 Dom av den 5 december 2017, M.A:S. och M.B. ( C‑42/17, EU:C:2017:936).

24 Dom av den 8 september 2015, Taricco m.fl. ( C‑105/14, EU:C:2015:555, punkterna 36 och 37).

25 Dom av den 8 september 2015, Taricco m.fl. ( C‑105/14, EU:C:2015:555, punkt 47).

26 Dom av den 8 september 2015, Taricco m.fl. ( C‑105/14, EU:C:2015:555, punkterna 51 och 52).

27 Dom av den 8 september 2015, Taricco m.fl. ( C‑105/14, EU:C:2015:555, punkt 53).

28 Dom av den 8 september 2015, Taricco m.fl. ( C‑105/14, EU:C:2015:555, punkterna 55–57).

29 Dom av den 5 december 2017, M.A.S. och M.B. ( C‑42/17, EU:C:2017:936, punkterna 30–36 samt 38 och 39).

30 Dom av den 5 december 2017, M.A.S. och M.B. ( C‑42/17, EU:C:2017:936, punkt 41).

31 Dom av den 5 december 2017, M.A.S. och M.B. ( C‑42/17, EU:C:2017:936, punkt 44).

32 Dom av den 5 december 2017, M.A.S. och M.B. ( C‑42/17, EU:C:2017:936, punkterna 46 och 47).

33 Dom av den 5 december 2017, M.A.S. och M.B. ( C‑42/17, EU:C:2017:936, punkterna 51 och 52).

34 Dom av den 5 december 2017, M.A.S. och M.B. ( C‑42/17, EU:C:2017:936, punkterna 58–61).

35 Dom av den 2 maj 2018, Scialdone ( C‑574/15, EU:C:2018:295, punkterna 25 och 29).

36 Dom av den 20 mars 2018, Menci ( C‑524/15, EU:C:2018:197, punkterna 40–62).

37 Dom av den 5 juni 2018, Kolev m.fl.( C‑612/15, EU:C:2018:392).

38 Dom av den 5 juni 2018, Kolev m.fl. ( C‑612/15, EU:C:2018:392, punkterna 53 och 55).

39 Dom av den 5 juni 2018, Kolev m.fl. ( C‑612/15, EU:C:2018:392, punkt 66).

40 Dom av den 5 juni 2018, Kolev m.fl. ( C‑612/15, EU:C:2018:392, punkt 75).

41 Dom av den 17 december 2015, WebMindLicenses ( C‑419/14, EU:C:2015:832).

42 Dom av den 17 december 2015, WebMindLicenses ( C‑419/14, EU:C:2015:832, punkt 68).

43 Se, för ett liknande resonemang, bland annat dom av den 5 juni 2018, Kolev m.fl. ( C‑612/15, EU:C:2018:392, punkt 55).

44 Se även, beträffande principen ne bis in idem, dom av den 20 mars 2018, Menci ( C‑524/15, EU:C:2018:197, punkt 21).

45 Ovan, punkterna 31–37.

46 Och därmed agerar inom unionsrättens tillämpningsområde – se, för en detaljerad diskussion i samband med uppbörd av mervärdesskatt, mitt förslag till avgörande i målet Ispas ( C‑298/16, EU:C:2017:650, punkterna 26–65).

47 Dom av den 5 december 2017, M.A.S. och M.B. ( C‑42/17, EU:C:2017:936, punkt 44). Se även den senare domen av den 2 maj 2018, Scialdone ( C‑574/15, EU:C:2018:295, punkterna 25 och 33).

48 Dom av den 26 februari 2013, Melloni ( C‑399/11, EU:C:2013:107).

49 Rådets rambeslut av den 13 juni 2002 om en europeisk arresteringsorder och överlämnande mellan medlemsstaterna – Uttalanden från vissa medlemsstater vid antagandet av rambeslutet (EGT L 190, 2002, s. 1).

50 Se, till exempel, återigen i samband med den europeiska arresteringsordern, dom av den 30 maj 2013, F. ( C‑168/13 PPU, EU:C:2013:358, punkterna 37, 38 och 56).

51 Se mitt förslag till avgörande i Ispas ( C‑298/16, EU:C:2017:650, punkterna 61–65).

52 Dom av den 5 december 2017, M.A.S. och M.B. ( C‑42/17, EU:C:2017:936, punkterna 44 och 45).

53 Också inbegripet situationer som helt och hållet styrs av unionsrätten genom harmoniseringsåtgärder där en medlemsstat emellertid stöder sig på artikel 4.2 FEU för att garantera viktiga bestämmelser eller principer som hänför sig till medlemsstatens rättsordning, såsom nationella värderingar eller en grundläggande rättighet, inbegripet en specifik tolkning av en rättighet som skyddas enligt unionsrätten. Genom denna primärrättsliga bestämmelse kräver unionsrätten faktiskt som sådan att sådana bestämmelser och principer iakttas.

54 Ovan, punkt 75.

55 Dom av den 26 februari 2013, Melloni ( C‑399/11, EU:C:2013:107, punkt 63).

56 Ovan, fotnot 53.

57 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 2 maj 2018, Scialdone ( C‑574/15, EU:C:2018:295, punkt 29).

58 Dom av den 5 december 2017, M.A.S. och M.B. ( C‑42/17, EU:C:2017:936, punkt 47).

59 Se, särskilt, dom av den 26 februari 2013, Åkerberg Fransson ( C‑617/10, EU:C:2013:105, punkt 29); dom av den 26 februari 2013, Melloni ( C‑399/11, EU:C:2013:107, punkt 60); dom av den 5 december 2017, M.A.S. och M.B. ( C‑42/17, EU:C:2017:936, punkt 47), och dom av den 5 juni 2018, Kolev m.fl.( C‑612/15, EU:C:2018:392, punkt 75).

60 På skalan som har beskrivits ovan i punkterna 79 och 80 skulle detta omfatta både mitten (som i målen Åkerberg Fransson eller Scialdone) och naturligtvis de yttre punkterna i spektrumet (som i målen Ispas och Kolev).

61 Jag har undersökt detta ytterligare i mitt förslag till avgörande i Scialdone ( C‑574/15, EU:C:2017:553, punkterna 146–163).

62 Die Form ist die geschworene Feindin der Willkür, die Zwillingsschwester der Freiheit, med tillägget Denn die Form hält dem Versucher, der die Freiheit zur Zügellosigkeit zu verleiten sucht, das Gegengewicht, sie lenkt die Freiheitssubstanz in feste Bahnen … und kräftigt sie dadurch nach innen und schützt sie nach außen. - Rudolf von Jhering, Geist des römischen Rechts auf den verschiedenen Stufen seiner Entwicklung. Teil 2, Bd. 2. Leipzig, Breitkopf und Härtel, 1858, s. 497.

63 Också av den anledningen att varje inskränkning av de grundläggande rättigheterna måste föreskrivas i lag enligt artikel 52.1 i stadgan. Enligt domstolens eget uttalande nyligen kan endast en generellt gällande bestämmelse uppfylla dessa krav på klarhet, förutsebarhet, tillgänglighet och, i synnerhet, skydd mot godtycklighet (se dom av den 15 mars 2017, Al Chodor ( C‑528/15, EU:C:2017:213, punkt 43). Jag undrar verkligen hur den strikt rättsliga och ganska dynamiska tolkningen av kraven i artikel 325.1 FEUF skulle kunna uppfylla dessa krav.

64 Se mitt förslag till avgörande i Scialdone ( C‑574/15, EU:C:2017:553, punkterna 151 och 152).

65 Dom av den 5 december 2017, M.A.S. och M.B. ( C‑42/17, EU:C:2017:936, punkt 41).

66 Dom av den 5 juni 2018, Kolev m.fl. ( C‑612/15, EU:C:2018:392, punkt 65).

67 Se dom av den 8 september 2015, Taricco m.fl. ( C‑105/14, EU:C:2015:555, punkterna 49 och 58), och dom av den 5 december 2017, M.A.S. och M.B. ( C‑42/17, EU:C:2017:936, punkterna 38 och 39).

68 Dom av den 5 juni 2018, Kolev m.fl. ( C‑612/15, EU:C:2018:392, punkterna 68 och 69).

69 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 17 december 1970, Internationale Handelsgesellschaft ( 11/70, EU:C:1970:114, punkt 4); dom av den 3 september 2008, Kadi och Al Barakaat International Foundation/rådet och kommissionen ( C‑402/05 P och C‑415/05 P, EU:C:2008:461, punkterna 281–285), och Yttrande 2/13 (Europeiska unionens anslutning till Europakonventionen) av den 18 december 2014 ( EU:C:2014:2454, punkt 170).

70 Dom av den 5 december 2017, M.A.S. och M.B. ( C‑42/17, EU:C:2017:936, punkt 57). Se även, beträffande tillämpligheten av direktiven, dom av den 8 oktober 1987; dom 1987, Kolpinghuis Nijmegen ( 80/86, EU:C:1987:431, punkt 13), och dom av den 22 november 2005, Grøngaard och Bang ( C‑384/02, EU:C:2005:708, punkt 30).

71 Dom av den 8 september 2015, Taricco m.fl. ( C‑105/14, EU:C:2015:555, punkterna 24 och 47).

72 Dom av den 5 juni 2018, Kolev m.fl. ( C‑612/15, EU:C:2018:392, punkterna 57 och 65).

73 Man kan förvisso invända att sådana konsekvenser alltid har kännetecknat EU‑rättsordningens funktion. Om en nationell domstol fastställer oförenlighet kan detta bestridas av andra aktörer i medlemsstaten. Det gör förvisso lagen mindre förutsebar (för en viss tid), vilket får till följd att en enskild person under denna övergångsperiod till exempel kan få en viss fördel, medan andra inte får den. Jag är rädd att en sådan (generellt sett välgrundad) anmärkning har tydliga begränsningar när det gäller att på ett effektivt sätt (i) utdöma straffansvar (ii) med stöd av artikel 325.1 FEUF, vars lydelse är mycket sparsam. Den viktiga skillnaden är återigen att de tillämpliga bestämmelserna rimligtvis är förutsebara och tydliga. Se mitt förslag till avgörande i Scialdone ( C‑574/15, EU:C:2017:553, punkterna 165 och 166 samt 173–178).

74 Dom av den 21 december 2011, N.S. m.fl. ( C‑411/10 och C‑493/10, EU:C:2011:865, punkt 86).

75 Dom av den 5 april 2016, Aranyosi och Căldăraru ( C‑404/15 och C‑659/15 PPU, EU:C:2016:198, punkterna 82–88).

76 I form av en unionsbestämmelse eller en uppsättning bestämmelser som skulle omfatta denna speciella fråga, vilket jag har behandlat ovan i punkterna 70–80.

77 På den skala som har beskrivits och diskuterats ovan i punkt 79 befinner de sig således närmare situationerna i målen Ispas eller Kolev.

78 Se, till exempel, beträffande beaktande på grund av stadgan inom unionsrättens tillämpningsområde, dom av den 26 februari 2013, Åkerberg Fransson ( C‑617/10, EU:C:2013:105, punkt 27), och dom av den 5 april 2017, Orsi och Baldetti ( C‑217/15 och C‑350/15, EU:C:2017:264, punkt 16).

79 Se, till exempel, dom av den 2 maj 2018, Scialdone ( C‑574/15, EU:C:2018:295, punkt 53).

80 Dom av den 2 maj 2018, Scialdone ( C‑574/15, EU:C:2018:295, punkt 33).

81 Även om man, på ett mycket cyniskt plan, skulle kunna ifrågasätta riktigheten i detta påstående, skulle man genom att sätta personer i fängelse för att de har underlåtit att betala skatt tjäna det (mer avlägsna) syftet att avskräcka, men knappast (det kanske mer omedelbara) syftet att tvinga dem att fullgöra sina skyldigheter gentemot statskassan. Det är också en av anledningarna till att gäldenärsfängelse, även om det kanske också kan motiveras när det gäller dess avskräckande verkan, tidigare bara har varit framgångsrikt i begränsad omfattning när det gäller att få personer att betala; se, tillsammans med lämpliga hänvisningar till doktrinen, mitt förslag till avgörande i Nemec ( C‑256/15, EU:C:2016:619, punkterna 63–65).

82 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 17 december 2015, WebMindLicenses ( C‑419/14, EU:C:2015:832, punkterna 65 och 66). Domstolen underströk i synnerhet att den telefonavlyssning genom vilken bevisningen i fråga inhämtades skulle vara föreskriven i lag och vara nödvändig i både straffrättsliga och administrativa sammanhang. Det måste också undersökas huruvida den beskattningsbara personen har beretts tillfälle att, i enlighet med den allmänna principen om iakttagande av rätten till försvar, ta del av bevisningen och yttra sig om den inom ramen för det administrativa förfarandet.

83 Se, vad beträffar rätten till respekt för privatlivet i samband med avlyssning, till exempel Europadomstolens dom av den 24 april 1990, Kruslin mot Frankrike (CE:ECHR:1990:0424JUD001180185), dom av den 18 maj 2010, Kennedy mot Förenade kungariket (CE:ECHR:2010:0518JUD002683905), och dom av den 4 december 2015, Roman Zakharov mot Ryssland (CE:ECHR:2015:1204JUD004714306). I det sistnämnda målet slog Europadomstolen fast brister i den ryska lagstiftningen avseende avlyssning av kommunikation vad gäller förfarandena för att godkänna avlyssning. Se även, mer allmänt beträffande en lämplig avvägning mellan bekämpningen av brottslighet och skyddet av privatlivet och personuppgifter, dom av den 21 december 2016, Tele2 Sverige och Watson m.fl. ( C‑203/15 och C‑698/15, EU:C:2016:970).

84 Ovan, punkterna 96–101 och 102–112.

85 Är, till exempel, bestämmelsen som föreskriver att kostnaderna inte får vara oöverkomligt höga i miljöutredningar en processuell eller en materiell bestämmelse? Se dessutom mitt förslag till avgörande i Klohn ( C‑167/17, EU:C:2018:387, punkterna 82–91), i detta avseende.

86 I båda domarna diskuterades denna bevisning inte bara efter yttranden från ett antal parter och intervenerande medlemsstater, utan den stöddes också av auktoritativa uttalanden från Europadomstolen i frågan (se dom av den 21 december 2011, N.S. m.fl. ( C‑411/10 och C‑493/10, EU:C:2011:865, punkterna 88–90), och dom av den 5 april 2016, Aranyosi och Căldăraru ( C‑404/15 och C‑659/15 PPU, EU:C:2016:198, punkterna 43 och 60)). Jag menar absolut inte att påståenden om systematiska brister alltid kräver sådana bevis eller en sådan mängd bevis i varje fall. Min jämförelse avser snarare att visa den i begreppsmässigt hänseende stora skillnaden på nivån på den bevisning som har framlagts.

87 Såsom nämnts kortfattat ovan i punkterna 24 och 44 tycks det råda oenighet bland de nationella domstolarna om den rätta tolkningen av den nya lagstiftningen. Man skulle diplomatiskt uttryckt kunna tillägga att den oenighet som avspeglar sig i beslutet om förhandsavgörande mellan å ena sidan den hänskjutande domstolen och å andra sidan Varhoven kasatsionen sad (Högsta domstolen) och Sofiyski gradski sad (Stadsdomstolen i Sofia), tycks vara ännu större.