Förslag till avgörande av generaladvokat Nils Wahl föredraget den 30 november 2017

1 Originalspråk: franska.

2 Rådets direktiv 74/577/EEG av den 18 november 1974 om bedövning av djur före slakt (EGT L 316, 1974, s. 10; svensk specialutgåva, område 2, volym 6, s. 28). I skälen till detta direktiv angavs bland annat att [i] detta syfte bör användning av bedövning genom lämpliga och erkända metoder införas överallt. Det är dock nödvändigt att ta hänsyn till de särskilda krav som vissa religiösa ceremonier ställer.

3 Rådets förordning (EG) nr 1099/2009 av den 24 september 2009 om skydd av djur vid tidpunkten för avlivning (EUT L 303, 2009, s. 1). I skäl 18 i denna förordning anges följande: Eftersom de gemenskapsbestämmelser som gäller för religiös slakt har införlivats på olika sätt beroende på nationell bakgrund och med beaktande av nationella bestämmelser som tar hänsyn till dimensioner utöver syftet med denna förordning är det viktigt att undantag från kravet på bedövning av djur före slakt bibehålls, samtidigt som en viss grad av subsidiaritet lämnas för varje medlemsstat. Följaktligen respekterar denna förordning religionsfriheten och rätten att utöva sin religion eller övertygelse genom gudstjänst, undervisning, sedvänjor och ritualer, vilket är förankrat i artikel 10 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna.

4 Den hänskjutande domstolen har påpekat att det i de tidigare tillämpliga bestämmelserna inte föreskrevs några detaljerade kriterier för godkännandet av slakterier, varför medlemsstaterna förfogade över ett utrymme för skönsmässig bedömning för att fastställa de (eventuellt tillfälliga) anläggningar som kunde godkännas som anläggningar som kan likställas med slakterier (se bland annat artikel 5.2 i rådets direktiv 93/119/EG av den 22 december 1993 om skydd av djur vid tidpunkten för slakt eller avlivning (EGT L 340, 1993, s. 21; svensk specialutgåva, område 3, volym 55, s. 194), i ändrad lydelse).

5 Denna högtid, som även kallas den stora högtiden (Aïd-el-Kebir) firar kraften i Ibrahims (Abraham enligt den bibliska traditionen) tro som symboliseras av den händelse då han, på guds befallning, accepterar att offra sin enda son Ismaël (Isak). Efter att han accepterat den gudomliga befallningen, tillsänder Gud honom ärkeängeln Jibril (Gabriel) som, i sista stund, ersätter barnet med en bagge som får tjäna som offergåva. Det är till minne av Ibrahims hängivenhet åt sin Gud som varje muslimsk familj offrar ett djur enligt vissa regler.

6 I enlighet med artikel 26.2 c i förordning nr 1099/2009 tillåter vissa medlemsstater inte rituell slakt utan bedövning. Enligt min vetskap tillåter Danmark, Slovenien och Sverige endast slakt av djur efter bedövning. Mer nyligen har en politisk överenskommelse ingåtts i regionerna Flandern och Vallonien för att förbjuda slakt av djur utan bedövning från och med år 2019.

7 EUT L 139, 2004, s. 55, och rättelse i EUT L 226, 2004, s. 22.

8 Vid ett rörligt datum från och med den sjuttionde dagen efter den muslimska ramadan-månaden.

9 Enligt muslimsk tradition finns det en stor valmöjlighet beträffande vilka djur som kan slaktas under offerfesten: Muslimerna kan välja att slakta ett får (tacka eller bagge), ett nötkreatur (ko, tjur eller kalv), eller en get (get eller bock).

10 Enligt förarbetena till 1995 års ändringslag, var denna sistnämnda möjlighet motiverad av den otillräckliga kapaciteten för många slakterier under vissa perioder.

11 Det ankom i detta sammanhang på representanterna för de muslimska grupperna att uppskatta slaktkapaciteten inom ett visst geografiskt område och informera de berörda kommunala myndigheterna om denna.

12 Den berörda ministern hänvisade, i detta sammanhang, bland annat till en slutrapport, publicerad den 30 juli 2015, från en kontroll utförd av Europeiska kommissionens revisionsavdelning i Belgien från den 24 november till den 3 december 2014 i syfte att bedöma kontrollerna av djurs välbefinnande under slakt och därmed sammanhängande förfaranden (DG(SANTE) 2014–7059– RM) (nedan kallad kontrollrapporten av den 30 juli 2015). I denna rapport angavs, i synnerhet, att avlivning av djur utan bedövning för religiösa riter utanför ett slakteri strider mot förordningen.

13 Klagandena har grundat sin ståndpunkt på artikel 1.3 a iii i förordning nr 1099/2009 i vilken anges att förordningen inte ska tillämpas under kultur- eller sportevenemang. Enligt artikel 2 h i denna förordning rör det sig om evenemang som i grunden och huvudsakligen har anknytning till kulturella traditioner eller sportverksamhet med långa anor, där ingen produktion av kött eller andra animalieprodukter förekommer, eller där produktionen är marginell och ekonomiskt obetydlig jämfört med själva evenemanget.

14 Det följer av handlingarna i målet att det fanns 59 tillfälliga slaktanläggningar. Endast två av dessa omvandlades till slakterier år 2015 och tre av dem år 2016.

15 Se, bland annat, dom av den 21 december 2016, m.fl. ( C‑76/15, EU:C:2016:975, punkt 57 och där angiven rättspraxis), och dom av den 27 juni 2017 ( C‑74/16, EU:C:2017:496, punkt 25).

16 Med detta begrepp avses alla europeiska bestämmelser avseende livsmedelshygien, som trätt i kraft den 1 januari 2006, i syfte att förenkla och harmonisera de texter som är tillämpliga inom Europeiska unionen.

17 Se, bland annat, dom av den 8 september 2015, Taricco m.fl. ( C‑105/14, EU:C:2015:555, punkt 31).

18 Se, bland annat i detta hänseende, regionen Flanderns argument om att frågan avser en rent intern omständighet, nämligen den påstått otillräckliga slaktkapaciteten för godkända slakterier i en viss region under en viss period. Se yttrande från den nederländska regeringen, som har angett att möjligheten att säkerställa en sådan tillgång på halal-kött ankommer på medlemsstaterna och inte omfattas av tillämpningsområdet för förordningarna nr 1099/2009 och 853/2004.

19 Se dom av den 26 februari 2013 ( C‑617/10, EU:C:2013:105 punkt 44), dom av den 3 september 2015, Inuti Tapiriit Kanatami m.fl. ( C‑398/13 P, EU:C:2015:535, punkt 45), och dom av den 15 februari 2016 ( C‑601/15 PPU, EU:C:2016:84, punkt 45).

20 Se, bland annat, dom av den 15 februari 2016 ( C‑601/15 PPU, EU:C:2016:84, punkt 46 och där angiven rättspraxis).

21 Se, bland annat, dom av den 30 juni 2016, Toma och Biroul Executorului Judecătoresc Horațiu-Vasile Cruduleci ( C‑205/15, EU:C:2016:499, punkt 41 och där angiven rättspraxis).

22 GAIA har särskilt hänvisat till en studie från Bristols universitet, av vilken framgår att 95 procent av de lärda muslimerna instämmer i att en bedövning som inte medför att det djur som ska slaktas avlider är halal (se Fuseini, A., The perception and acceptability of pre-slaughter and post-slaughter stunning for Halal production: the views of UK scholars and Halal consumers, Meat Science 123 (2017), sidorna 143–153).

23 Vissa muslimska länder, som Jordanien och Malaysia, tolererar en bedövning vid rituell slakt, under förutsättning att den är reversibel, det vill säga att den inte medför att djuret avlider. Vidare nämns ofta fallet Nya Zeeland (den stat som producerar mest lamm- och fårkött i världen), som till muslimska länder exporterar kött som härrör från djurslakt med bedövning.

24 Som Europadomstolen har angett (se bland annat dom av den 17 december 2013, Vartic/Rumänien, CE:ECHR:2013:1217JUD001415008, § 34 och där angiven rättspraxis), hindrar neutralitetsprincipen myndigheterna från att bedöma giltighet och legitimitet av religiösa övertygelser och uttryckssätten för dessa.

25 Se, bland annat, Europadomstolen, dom av den 27 juni 2000, Cha’are Shalom Ve Tsedek/Frankrike (CE:ECHR:2000:0627JUD002741795, § 73). Se mer globalt, när det gäller livsmedelsbestämmelser utifrån religiösa påbud, Europadomstolens dom av den 7 december 2010, Jakóbski/Polen (CE:ECHR:2010:1207JUD001842906), och dom av den 17 december 2013, Vartic/Rumänien (CE:ECHR:2013:1217JUD001415008).

26 De tre dagar som följer firandet av offerfesten benämns tachriq-dagarna i muslimsk tradition. GAIA gav, i detta hänseende, vid förhandlingen en beskrivning av de olika strömningar som finns på området.

27 Se, i detta hänseende skälen till kommissionens förslag till hygien- förordningen (KOM(2000) 438 slutlig, s. 10), konkretiserat genom antagandet av förordning nr 853/2004, vilken understryker det framträdande intresset av att utöva godkänd slakt enligt strikta hygiennormer.

28 Se, för ett liknande resonemang, skäl 2 i förordning nr 853/2004.

29 Se skäl 4 i förordning nr 853/2004.

30 Se, för ett liknande resonemang, skäl 9 i förordning nr 853/2004.

31 Se skäl 18 i förordning nr 853/2004, enligt vilket [s]truktur- och hygienkraven i denna förordning bör gälla för alla anläggningar, även små företag och mobila slakterier.

32 Se, bland annat, skäl 19 i förordning nr 853/2004. I detta skäl föreskrivs att förfarandet som tillåter medlemsstaterna att vara flexibla bör vara helt öppet och omfatta möjligheten att, vid behov och för att lösa konflikter, diskutera i Ständiga kommittén för livsmedelskedjan och djurhälsa.

33 Den hänskjutande domstolen har i detta sammanhang bland annat hänvisat till revisionsrapporten av den 30 juli 2015. I denna rapport angavs nämligen att avlivning av djur utan bedövning för religiösa riter utanför ett slakteri inte uppfyller förordningen, och detta trots att den behöriga centrala myndigheten gjort stora ansträngningar för att samma villkor på området djurs välbefinnande ska iakttas under de religiösa högtiderna på de reglerade anläggningarna.

34 Kommissionen har i detta sammanhang nämnt Europadomstolens praxis (se, bland annat, Europadomstolens dom av den 3 december 2009, Skugar m.fl./Ryssland, CE:ECHR:2009:1203DEC004001004, avseende användning av ett skatteidentifieringsnummer).

35 Se, för ett liknande resonemang, Europadomstolens dom av den 30 juni 2011, Association des Témoins de Jéhovah/Frankrike (CE:ECHR:2011:0630JUD000891605, § 52 och där angiven rättspraxis), enligt vilken religionsfriheten inte på något sätt innebär att kyrkorna eller deras trogna besökare ska beviljas en annan skatteställning än övriga skattskyldiga.

36 Flera intervenienter, däribland regionen Flandern, har angett att denna brist på slaktplatser inte hade styrkts i det aktuella fallet.

37 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 28 juli 2016 ( C‑543/14, EU:C:2016:605, punkt 29).

38 Detta trots möjligheten för medlemsstaterna att, enligt artikel 26.2 i förordning nr 1099/2009, anta nationella bestämmelser som syftar till att säkerställa ett mer omfattande skydd av djur vid tidpunkten för avlivning än det som fastställs i denna förordning. Det ska erinras om att det i skäl 18 i nämnda förordning i samma riktning anges att det är viktigt att undantag från kravet på bedövning av djur före slakt bibehålls, samtidigt som en viss grad av subsidiaritet lämnas för varje medlemsstat.

39 Min kursivering.

40 Se Förenade kungarikets regerings ståndpunkt, i vilken den angett att det är vetenskapligt bevisat att bedövning av djur i syfte att göra dem medvetslösa vid tidpunkten för deras avlivning utgör en effektiv metod för att minska djurets lidande. I samma riktning har den estniska regeringen hänvisat till en studie med rubriken Report on good and adverse practices – Animal welfare concerns in relation to slaughter practices from the viewpoint of veterinary sciences, som gjorts inom ramen för det europeiska projektet DIALREL (Encouraging Dialogue on issues of Religious Slaughter) och som finns tillgänglig på följande adress: http://www.dialrel.eu/dialrel-results/veterinary-concerns.html.

41 Jag återger nästan ord för ord slutsatsen av en rapport från franska nationalförsamlingen daterad den 20 september 2016 om villkoren för slakt i de franska slakterierna (http://www2.assemblee-nationale.fr/14/autres-commissions/commissions-d-enquete/conditions-d-abattage-des-animaux-de-boucherie-dans-les-abattoirs-francais/).

42 Det förefaller i detta sammanhang intressant att påpeka att det är just med hänvisning till respekt för djuren och den betydelse som tillmäts deras välbefinnande som avlivning av djuren är ritualiserad enligt judisk och muslimsk tradition.

43 Djurskyddsföreningar påtalar regelbundet mycket tvivelaktiga omständigheter under vilka slakt utförs i slakterier som dock är godkända. I den i fotnot 41 nämnda rapporten konstaterar rapportören ett försök av vissa aktörer inom sektorn att använda de frågor som uppkommit genom rituell slakt för att offentliggöra de mycket allvarliga … svårigheter som traditionell slakt möter beträffande djurens välbefinnande.

44 Som anges i skäl 2 i förordning nr 1099/2009 kan [a]vlivning av djur … orsaka djuren smärta, plåga, rädsla eller andra former av lidande även under bästa möjliga tillgängliga tekniska förhållanden. Vissa ingrepp i samband med avlivningen kan vara stressande och alla bedövningstekniker har vissa nackdelar.

45 Vid mina efterforskningar kunde jag konstatera att även om den för närvarande allmänt tillämpliga regeln är att slakt ska ske i godkända slakterier, kämpar ett flertal uppfödare och djurskyddsföreningar för idén att slakt som sker nära platsen för djuruppfödningen med säkerhet är den lämpligaste lösningen beträffande djurs välbefinnande.

46 Se, bland annat, dom av den 17 januari 2008 ( C‑37/06 och C‑58/06, EU:C:2008:18, punkterna 22 och 23 samt där angiven rättspraxis), dom av den 19 juni 2008, Nationale Raad van Dierenkwekers en Liefhebbers och Andibel ( C‑219/07, EU:C:2008:353, punkt 27), och dom av den 23 april 2015, Zuchtvieh-Export ( C‑424/13, EU:C:2015:259, punkt 35).

47 EGT C 340, 1997, s. 110.

48 Se dom av den 23 april 2015, Zuchtvieh-Export ( C‑424/13, EU:C:2015:259, punkt 35).

49 Se, för ett liknande resonemang, Europadomstolens dom av den 27 juni 2000, Cha’are Shalom Ve Tsedek/Frankrike (CE:ECHR:2000:0627JUD002741795, § 77).

50 Se, bland annat, dom av den 8 april 2014, m.fl. ( C‑293/12 och C‑594/12, EU:C:2014:238, punkt 46 och där angiven rättspraxis), och dom av den 15 februari 2016, N. ( C‑601/15 PPU, EU:C:2016:84, punkt 54).

51 Se, bland annat, dom av den 17 oktober 2013 ( C‑101/12, EU:C:2013:661, punkt 29), och dom av den 9 juni 2016 ( C‑78/16 och C‑79/16, EU:C:2016:428, punkt 48).

52 Se, i detta hänseende, artikel 10.3–10.8 i förordning nr 853/2004.

53 Se skälen 40 och 47 i förordning nr 1099/2009.