Förslag till avgörande av generaladvokat Michal Bobek föredraget den 11 oktober 2016

1 Originalspråk: franska.

2 Se, exempelvis, Europadomstolen, 27 mars 2012, Nikolay Gerdjikov mot Bulgarien, CE:ECHR:2012:0327JUD002706104, § 26 och där angiven rättspraxis.

3 EUT L 65, 2016, s. 1.

4 Dom av den 5 april 2011, Société fiduciaire nationale d’expertise comptable ( C‑119/09, EU:C:2011:208, punkt 21 och där angiven rättspraxis).

5 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 23 april 2009, VTB-VAB och Galatea ( C‑261/07 och C‑299/07, EU:C:2009:244, punkterna 35–41), och dom av den 21 juli 2011, Azienda Agro-Zootecnica Franchini och Eolica di Altamura ( C‑2/10, EU:C:2011:502, punkt 69).

6 Se, exempelvis, dom av den 18 december 1997, Inter-Environnement Wallonie ( C‑129/96, EU:C:1997:628, punkt 43), dom av den 4 juli 2006, Adeneler m.fl. ( C‑212/04, EU:C:2006:443, punkt 114), och dom av den 15 oktober 2009, Hochtief och Linde-Kca-Dresden ( C‑138/08, EU:C:2009:627, punkt 25).

7 Se, bland annat, dom av den 4 juli 2006, Adeneler m.fl. ( C‑212/04, EU:C:2006:443, punkt 119).

8 Se, exempelvis, dom av den, 18 december 1997, Inter-Environnement Wallonie ( C‑129/96, EU:C:1997:628, punkt 45), dom av den 4 juli 2006, Adeneler m.fl. ( C‑212/04, EU:C:2006:443, punkt 121), och dom av den 13 mars 2014, Jetair och BTWE Travel4you ( C‑599/12, EU:C:2014:144, punkt 35).

9 Se, exempelvis, dom av den 4 maj 2016, kommissionen/Österrike ( C‑346/14, EU:C:2016:322, punkt 50 och där angiven rättspraxis).

10 Se, exempelvis, dom av den 4 juli 2006, Adeneler m.fl. ( C‑212/04, EU:C:2006:443, punkt 122).

11 Dom av den 4 juli 2006, Adeneler m.fl. ( C‑212/04, EU:C:2006:443, punkt 115).

12 Dom av den 4 juli 2006, Adeneler m.fl. ( C‑212/04, EU:C:2006:443, punkt 123).

13 Se, för ett liknande resonemang, förslag till avgörande av generaladvokaten Kokott i målet Nomarchiaki Aftodioikisi Aitoloakarnanias m.fl. ( C‑43/10, EU:C:2011:651, punkt 108).

14 Se skälen 9 och 10 i direktivet.

15 Se nedan punkt 59 och följande punkter.

16 Det skulle särskilt kunna förhålla sig så med ett beslut om åtgärder för att införliva ett direktiv, som antogs under införlivandeperioden. Se, för ett liknande resonemang, förslag till avgörande av generaladvokaten Mazák i målet Kadzoev ( C‑357/09 PPU, EU:C:2009:691, punkt 35).

17 Det framgår av handlingarna i målet att yttrandet angavs efter ett säreget förfarande. Spetsializiran nakazatelen sad, som begärde Högsta domstolens yttrande, medgav nämligen i sitt beslut av den 9 mars 2016 att frågan avseende tolkningen saknade rättslig grund. I beslutet om hänskjutande påstods det dock att det aktuella yttrandet var tvingande. I detta sammanhang konstaterar jag endast att det ankommer på den nationella domstolen att beskriva omständigheterna i målet och tillämplig lagstiftning under sitt ansvar. Det ankommer inte på domstolen att pröva dess riktighet.

18 Dom av den 22 november 2005, Mangold ( C‑144/04, EU:C:2005:709).

19 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 26 februari 2013, Åkerberg Fransson ( C‑617/10, EU:C:2013:105, punkt 21).

20 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 7 september 2006, Cordero Alonso ( C‑81/05, EU:C:2006:529, punkt 29), och dom av den 21 juli 2011, Azienda Agro-Zootecnica Franchini och Eolica di Altamura ( C‑2/10, EU:C:2011:502, punkt 70).

21 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 23 september 2008, Bartsch ( C‑427/06, EU:C:2008:517, punkt 15 och följande punkter).

22 Det är möjligt att dra en parallell med den inriktning inom rättspraxis som inleddes genom domen i målet av den 18 oktober 1990, Dzodzi ( C‑297/88 och C‑197/89, EU:C:1990:360). Domstolen ansåg sig nämligen vara behörig att pröva tolkningsfrågor avseende unionsrätten i situationer där de faktiska omständigheterna i det nationella målet inte omfattades av unionsrättens tillämpningsområde, men då dessa bestämmelser hade blivit tillämpliga genom nationell rätt genom en hänvisning: Även om domstolen under sådana omständigheter kan företa den begärda tolkningen, ankommer det dock inte på den att ta ett sådant initiativ om det inte framgår av begäran om förhandsavgörande att den hänskjutande domstolen verkligen har en sådan skyldighet. Se beslut av den 12 maj 2016, Sahyouni ( C‑281/15, EU:C:2016:343, punkt 28), och beslut av den 30 januari 2014, C., C‑122/13, EU:C:2014:59, punkt 15).

23 Se, exempelvis, Europadomstolen, 20 december 2005, Jasiński mot Polen, CE:ECHR:2005:1220JUD003086596, § 55, 22 april 2010, Chesne mot Frankrike, CE:ECHR:2010:0422JUD002980806, § 36, och 13 juni 2013, Romenskiy mot Ryssland, CE:ECHR:2013:0613JUD002287502, § 27.

24 Se, exempelvis, Europadomstolen, 31 mars 2016, Petrov och Ivanova mot Bulgarien, CE:ECHR:2016:0331JUD004577310, § 44 och där angiven rättspraxis.

25 Europadomstolen har med ett liknande resonemang, avseende en bulgarisk lagstiftning enligt vilken domstolarna inte fick pröva om den berörda personen var skäligen misstänkt för att ha begått ett brott, förklarat att strävan att säkerställa brottmålsdomstolens opartiskhet kan inte rättfärdiga en sådan begränsning av domstolarnas vidsträckta kontroll av en häktnings lagenlighet. Se, exempelvis, Europadomstolen, 26 juli 2001, Ilikov mot Bulgarien, CE:ECHR:2001:0726JUD003397796, § 97, och 27 mars 2012, Gerdjikov mot Bulgarien, CE:ECHR:2012:0327JUD002706104, § 28.

26 Avseende artikel 6.1 (domstolars opartiskhet), se Europadomstolen, 24 maj 1989, Hauschildt mot Danmark, CE:ECHR:1989:0524JUD001048683, § 52. I vissa mål har Europadomstolen först prövat invändningarna med stöd av artikel 6.1 i Europakonventionen. Därefter har Europadomstolen funnit att det inte var nödvändigt att företa en sådan prövning mot bakgrund av artikel 6.2. Se Europadomstolen, och 13 juni 2013, Romenskiy mot Ryssland, CE:ECHR:2013:0613JUD002287502, § 31.

27 Se, för ett liknande resonemang, avseende artikel 6.2 i Europakonventionen, Europadomstolen, 27 februari 2007, NEŠŤÁK mot Slovakien, CE:ECHR:2007:0227JUD006555901, §§ 88–91, 20 november 2011, Fedorenko mot Ryssland, CE:ECHR:2011:0920JUD003960205, §§ 88–93, och 10 november 2015, Slavov med flera mot Bulgarien, CE:ECHR:2015:1110JUD005850010, § 130.

28 Se, exempelvis, de domar som den hänskjutande domstolen hänvisade till, Europadomstolen, 25 mars 1999, Nikolova mot Bulgarien [GC] CE:ECHR:1999:0325JUD003119596, §§ 61–66, 26 juli 2001, Ilikov c mot Bulgarien, CE:ECHR:2001:0726JUD003397796, §§ 95–97, 21 juli 2003, Hristov mot Bulgarien, CE:ECHR:2003:0731JUD003543697, §§ 116–120, 9 juni 2005, I.I. mot Bulgarien, CE:ECHR:2005:0609JUD004408298, §§ 103–106, 21 december 2006, Vassilev mot Bulgarien, CE:ECHR:2006:1221JUD006254400, §§ 33–39, 13 november 2008, Bochev mot Bulgarien, CE:ECHR:2008:1113JUD007348101, §§ 64–66 och 71, 21 april 2009, Rangelov mot Bulgarien, CE:ECHR:2009:0423JUD001438703, §§ 44–47, 22 oktober 2009, Dimitrov mot Bulgarien, CE:ECHR:2009:1022JUD003627502, §§ 86–90, 26 november 2009, Koriyski mot Bulgarien, ECHR:2009:1126JUD001925703, §§ 44–46, och 27 mars 2012, Gerdjikov mot Bulgarien, CE:ECHR:2012:0327JUD002706104.

29 Se, för ett liknande resonemang, Stefan Trechsel, Human Rights in Criminal Proceedings, OUP, 2005, s. 180. I exempelvis målet Erdem mot Tyskland, hävdade klaganden att häktningens varaktighet stred mot artiklarna 5.3 och 6.2 i Europakonventionen. Europadomstolen, som hade funnit att en sådan häktning stred mot 5.3 i Europakonventionen, ansåg inte att det var nödvändigt att separat pröva klagandens invändning rörande artikel 6.2 i Europakonventionen (Europadomstolen, 5 juli 2001, Erdem mot Tyskland, CE:ECHR:2001:0705JUD003832197, § 49).

30 Europadomstolen, 10 november 1969, Stögmüller mot Österrike, CE:ECHR:1969:1110JUD000160262, § 4.

31 I samband med att Europadomstolen prövade artikel 5.3 i Europakonventionen (avseende häktningens varaktighet under villkoren i artikel 5.1 c i Europakonventionen), förklarade Europadomstolen att fortsätta hålla en person fängslad kan endast vara berättigat i ett visst fall om det finns konkreta uppgifter som visar att det finns ett verkligt allmänintresse som, trots oskuldsprincipen, väger tyngre än bestämmelsen om iakttagande av den individuella friheten i artikel 5 i konventionen. Se, exempelvis, Europadomstolen, 26 oktober 2000, Kudla mot Polen, CE:ECHR:2000:1026JUD003021096, § 110.