Förslag till avgörande av generaladvokat Nils Wahl föredraget den 18 januari 2018

1 Originalspråk: engelska.

2 Rådets förordning av den 20 januari 2004 om kontroll av företagskoncentrationer (EG:s koncentrationsförordning) (EUT L 24, 2004, s. 1).

3 Lovbekendtgørelse nr. 869 af 8. juli 2015 (kodifieringslag nr 869 av den 8 juli 2015), Lovtidende 2015 A.

4 Dom av den 18 oktober 1990, Dzodzi, C‑297/88 och C‑197/89, EU:C:1990:360, punkterna 36–43. Se även, bland annat, dom av den 17 juli 1997, Leur-Bloem, C‑28/95, EU:C:1997:369, punkt 34, dom av den 11 januari 2001, Kofisa Italia, C‑1/99, EU:C:2001:10, punkt 32, dom av den 14 december 2006, Confederación Española de Empresarios de Estaciones de Servicio, C‑217/05, EU:C:2006:784, punkt 19, och dom av den 15 januari 2002, Andersen og Jensen, C‑43/00, EU:C:2002:15, punkt 18.

5 Se dom av den 14 mars 2013, Allianz Hungária Biztosító m.fl., C‑32/11, EU:C:2013:160, punkt 20 och där angiven rättspraxis.

6 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 14 mars 2013, Allianz Hungária Biztosító m.fl., C‑32/11, EU:C:2013:160, punkterna 20 och 21.

7 Se artikel 17 i Legge 10 ottobre 1990, n. 287 – Norme per la tutela della concorrenza e del mercato (lag nr 287 av den 10 oktober 1990 om skydd för konkurrensen och marknaden, GURI nr 240, av den 13 oktober 1990, s. 3).

8 Se artiklarna 15–17 i Konkurences likums (konkurrenslagen) av den 4 oktober 2001 (Latvijas Vēstnesis, 2001, No 151).

9 Se section 96(1) i the Enterprise Act 2002 and Mergers: Guidance on the CMA’s jurisdiction and procedure, Competition and Markets Authority, United Kingdom, January 2014 (2002 års lag om företag och företagssammanslagning: riktlinjer för konkurrens- och marknadsmyndighetens behörighet och förfarande (tillgänglig på följande webbplats: https://www.gov.uk/government/uploads/system/uploads/attachment_data/file/384055/CMA2__Mergers__Guidance.pdf (senast besökt den 1 december 2017)), punkterna 6.1 och 6.2, och fotnot 298.

10 Se artikel 7.1 och 7.2 i rådets förordning (EEG) nr 4064/89 av den 21 december 1989 om kontroll av företagskoncentrationer (EGT L 395, 1989, s. 1, rättelse i EGT L 257, 1990, s. 13).

11 Dom av den 6 juli 2010, T-411/07, EU:T:2010:281, punkterna 62 och 65. Det har även hänvisats till dom av den 12 december 2012, Electrabel/kommissionen, T-332/09, EU:T:2012:672, punkt 42.

12 Dom av den 12 december 2012, T-332/09, EU:T:2012:672, punkterna 245–247. Överklagandet ogillades genom dom av den 3 juli 2014, Electrabel/kommissionen, C‑84/13 P, ej publicerad, EU:C:2014:2040.

13 Skäl 34 i förordning nr 138/204 har följande lydelse: För att säkerställa en effektiv kontroll bör företag åläggas att förhandsanmäla koncentrationer med en [union]sdimension efter ingåendet av ett avtal, tillkännagivandet av ett offentligt bud eller förvärvet av en kontrollerande andel. … Genomförandet av koncentrationer bör uppskjutas till dess att kommissionen har fattat ett slutligt beslut. Det bör dock vara möjligt att på de berörda företagens begäran meddela dispens från regeln om uppskjutande av koncentrationer om det är lämpligt. Vid bedömningen av om en sådan dispens skall meddelas eller inte, bör kommissionen beakta alla relevanta omständigheter, såsom arten och omfattningen av den skada som vållas de berörda företagen eller tredje man och det konkurrenshot som koncentrationen utgör. Av hänsyn till rättssäkerheten måste dock transaktionernas giltighet skyddas i den omfattning som behövs.

14 I det mål som avgjordes genom dom av den 12 december 2012, Electrabel/kommissionen, T‑332/09, EU:T:2012:672, hade kommissionen ålagt böter om 20000000 euro för åsidosättande av genomförandeförbudet. I överklagandet prövade domstolen inte om det förelåg något åsidosättande; se dom av den 3 juli 2014, Electrabel/kommissionen, C‑84/13 P, ej publicerad, EU:C:2014:2040. I det mål som avgjordes genom dom av den 26 oktober 2017, Marine Harvest/kommissionen, T‑704/14, EU:T:2017:753 (denna dom har överklagats till domstolen och målet handläggs under målnummer C-10/18 P), hade kommissionen ålagt det sökande företaget ett bötesbelopp om 10000000 euro för åsidosättande av det förbudet (förutom ett bötesbelopp om 10000000 euro för åsidosättande av artikel 4.1 i förordning nr 139/2004).

15 Såsom kommissionen påpekat finns det en koppling mellan anknytningen till koncentrationen och huruvida, såsom anförts i den sista delen av den första tolkningsfrågan, genomförandeåtgärden utgör en del av den faktiska förändringen av kontrollen eller sammanblandningen av de deltagande företagens verksamhet. Båda hänför sig till begreppet koncentration som jag kommer att återkomma till nedan.

16 Se artikel 1.1 i förordning nr 139/2004.

17 I det avseendet bör, såsom framgår av skäl 34 i förordning nr 139/2004, [v]id bedömningen av om en sådan dispens skall meddelas eller inte, … kommissionen beakta alla relevanta omständigheter, såsom arten och omfattningen av den skada som vållas de berörda företagen eller tredje man och det konkurrenshot som koncentrationen utgör. Av hänsyn till rättssäkerheten måste dock transaktionernas giltighet skyddas i den omfattning som behövs (min kursivering).

18 Se även, för ett liknande resonemang, dom av den 26 oktober 2017, Marine Harvest/kommissionen, T‑704/14, EU:T:2017:753, punkt 58 och där angiven rättspraxis.

19 De parter som deltog i den muntliga förhandlingen synes samtliga anse att sådana interna förberedande åtgärder inte omfattas av genomförandeförbudet.

20 Se, avseende artikel 3.1 i förordning nr 4064/89, dom av den 23 februari 2006, Cementbouw Handel & Industrie/kommissionen, T-282/02, EU:T:2006:64, punkt 109. Domstolen ogillade överklagandet mot den domen genom dom av den 18 december 2007, Cementbouw Handel & Industrie/kommissionen, C‑202/06 P, EU:C:2007:814, och tog således inte ställning till det konstaterandet (se punkt 44).

21 Vidare hänvisas till skäl 20 i förordning nr 139/2004 där det anges att sådana transaktioner som har nära anknytning till varandra genom att de är förenade genom villkor eller genomförs under tämligen kort tid i form av en rad transaktioner med värdepapper [bör] betraktas som en enda koncentration.

22 Se dom av den 26 oktober 2017, Marine Harvest/kommissionen, T-704/14, EU:T:2017:753, punkt 126.

23 Dom av den 6 juli 2010, Aer Lingus Group/kommissionen, T-411/07, EU:T:2010:281, punkt 83.

24 Det ska även hänvisas till beslut av den 18 mars 2008, Aer Lingus Group/kommissionen, T‑411/07 R, EU:T:2008:80, avseende begäran om interimistiska åtgärder som framställdes i samma mål; i punkt 94 i beslutet fastställdes det att [f]ör det fall artikel 7 i [förordning nr 139/2004] skulle tolkas som ett förbud enbart mot att det sker en förändring av kontroll under kommissionens undersökning, och inte mot att de steg som leder fram till en förändring av kontroll genomförs … skulle det … alltjämt vara berättigat för kommissionen att anmoda parterna att inte vidta några åtgärder som skulle kunna leda till en förändring av kontroll.

25 Till skilland från till exempel artiklarna 6.2, 8.1, 8.2, 9.1, 10.2, 10.3 och 11.5 i förordning nr 139/2004.

26 Se i detta avseende Modrall, J.R., och Ciullo, S., ’Gun-Jumping and EU Merger Control’, European Competition Law Review, upplaga 9, Sweet & Maxwell, 2003, s. 424, på s. 429 (jag tar inte ställning till de fall som anges där).

27 Dom av den 12 december 2012, Electrabel/kommissionen, T‑332/09, EU:T:2012:672, punkterna 246, 247 och 280.

28 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 5 juni 2014, I, C‑255/13, EU:C:2014:1291, punkt 55 och där angiven rättspraxis.

29 Ernst & Youngs ombud hävdade faktiskt vid förhandlingen att KPMG DK inte hade något annat val än att säga upp samarbetsavtalet när den gjorde det, eftersom KPMG International i annat fall kunde ha hävt samarbetsavtalet med omedelbar verkan på grund av illojalt beteende.

30 Den aktuella frågan skiljer sig därför avsevärt från den som det rörde sig om i dom av den 26 oktober 2017, Marine Harvest/kommissionen, T-704/14, EU:T:2017:753, där kommissionen och tribunalen fann att det inledande förvärvet av 48,5 procent av andelarna i målföretaget i sig faktiskt medför en förändring av kontrollen, i stället för ett senare offentligt bud, varigenom sökanden erhöll 87,1 procent av andelarna i målföretaget.

31 Dom av den 10 juli 2008, Bertelsmann och Sony Corporation of America/Impala, C‑413/06 P, EU:C:2008:392, punkterna 46–49.

32 Se till exempel artikel 2 i rådets förordning (EG) nr 1/2003 av den 16 december 2002 om tillämpning av konkurrensreglerna i artiklarna [101] och [102 FEUF] (EGT L 1, 2003, s. 1), i dess ändrade lydelse.

33 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 15 februari 2005, kommissionen/Tetra Laval, C‑12/03 P, EU:C:2005:87, punkt 43.

34 Se, för ett liknande resonemang, beslut av den 12 juli 2016, Pérez Gutiérrez/kommissionen, C‑604/15 P, ej publicerat, EU:C:2016:545, punkt 38 och där angiven rättspraxis.

35 Se, analogt, dom av den 6 oktober 2015, Post Danmark, C‑23/14, EU:C:2015:651, punkt 57.