Förslag Till Avgörande av Generaladvokat Michal Bobek Föredraget den 28 februari 2018

1 Originalspråk: engelska.

2 Rådets förordning (EG) nr 44/2001 av den 22 december 2000 om domstols behörighet och om erkännande och verkställighet av domar på privaträttens område (EGT L 12, 2001, s. 1).

3 För enkelhetens skull kommer jag att i resten av mitt förslag till avgörande använda den artikelnumrering som gäller efter ikraftträdandet av Lissabonfördraget.

4 Dom av den 23 oktober 2014, flyLAL-Lithuanian Airlines ( C‑302/13, EU:C:2014:2319).

5 Redan i dom av den 30 november 1976, Bier ( 21/76, EU:C:1976:166, punkt 19), nyligen bekräftat i dom av den 17 oktober 2017, Bolagsupplysningen and Ilsjan ( C‑194/16, EU:C:2017:766, punkt 29).

6 Dom av den 30 november 1976, Bier ( 21/76, EU:C:1976:166, punkt 19).

7 Domstolen använder vanligen på engelska termen damage i detta sammanhang, fastän harm också förekommer emellanåt. Därför, fastän det enligt min mening kan skapa viss förvirring, kommer jag för det mesta att använda damage i detta förslag till avgörande. En grundläggande betydelseskillnad (harmful event/harm, å ena sidan, och damage, å den andra) finns faktiskt inte och återspeglas inte alltid i alla språkversioner. Det kan man se genom att jämföra artikel 5.3 i förordning nr 44/2001 och de olika språkversionerna av domstolens dom av den 30 november 1976, Bier ( 21/76, EU:C:1976:166, punkt 19) – till exempel på franska (dommage och fait dommageable); nederländska (schade och schadebrengende feit); eller italienska (danno och evento dannoso). Å andra sidan gör de tyska språkversionerna, fastän de använder samma grundord, skillnaden klarare (Schadenerfolg och schädigendes Ereignis).

8 Skada avser negativa effekter för offret. Skadestånd är det penningbelopp som betalas och som motsvarar den ekonomiska effekten av skadan (kompensation) men som också kan ha ett bestraffningssyfte eller utgöra en symbolisk ersättning.

9 Unionsrätten kräver att nationell rätt gör det möjligt att väcka skadeståndstalan om brott mot EU:s konkurrensrätt (se dom av den 20 september 2001, Courage och Crehan ( C‑453/99, EU:C:2001:465, punkt 26)). Rättspraxis och EU-lagstiftning anger de grundläggande villkoren för att fastställa ersättningsskyldighet och kräver att nationell rätt ska respektera likvärdighetsprincipen och effektivitetsprincipen. Se dom av den 13 juli 2006, Manfredi m.fl. ( C‑295/04–C‑298/04, EU:C:2006:461, punkt 92) and direktiv 2014/104 (Europaparlamentets och rådets direktiv av den 26 november 2014 om vissa regler som styr skadeståndstalan enligt nationell rätt för överträdelser av medlemsstaternas och Europeiska unionens konkurrensrättsliga bestämmelser (EUT L 349, 2014, s. 1).

10 Se, exempelvis, dom av den 22 januari 2015, Hejduk ( C‑441/13, EU:C:2015:28, punkt 29 och där anförd rättspraxis).

11 Dom av den 30 november 1976, Bier ( 21/76, EU:C:1976:166, punkterna 15 och 16). Kursiveringar tillfogade.

12 Förslag till avgörande av generaladvokaten Capotorti i målet Bier ( 21/76, EU:C:1976:147, punkt 10).

13 Dom av den 30 november 1976, Bier ( 21/76, EU:C:1976:166, punkterna 11, 17 och 18).

14 Detta är ännu en faktor som särskiljer skada som en aspekt av den skadevållande händelsen från skada som en del av den materiella prövningen. Det senare är ett mera vidsträckt begrepp som innefattar inte endast initial skada utan också eventuella senare negativa verkningar. Se till exempel artikel 12.1 i direktiv 2014/104. Enligt den bestämmelsen måste det vara möjligt att få ersättning för skada som åsamkats indirekta köpare som ett resultat av brott mot EU:s och nationell konkurrensrätt. … medlemsstaterna [ska] se till att ersättning för skada … kan krävas från överträdaren av alla som har lidit skada, oavsett om de är direkta eller indirekta köpare ….

15 Dom av den 19 september 1995, Marinari ( C‑364/93, EU:C:1995:289).

16 1968 års Brysselkonvention om domstols behörighet och om verkställighet av domar på privaträttens område (EGT L. 304, 1978, s. 36)

17 Dom av den 19 september 1995, Marinari ( C‑364/93, EU:C:1995:289, punkt 14).

18 Dom av den 19 september 1995, Marinari ( C‑364/93, EU:C:1995:289, punkt 21 och domslutet).

19 Dom av den 11 januari 1990, Dumez France och Tracoba ( C‑220/88, EU:C:1990:8, punkt 20).

20 Se i samma riktning till exempel Idot, L., La dimension internationale des actions en réparation. Choisir sa loi et son juge: Quelles possibilités?, concurrence nr 3–2014, punkt 30, där företräde ges åt platsen för specifik skada; Vilá Costa, B., How to apply Articles 5(1) and 5(3) Brussels I Regulation to Private Enforcement of Competition Law: a Coherent Approach, in International Antitrust Litigation: Conflict of Laws and Coordination, Basedow, J. m.fl. utgivare, Hart Publishing, Oxford och Portland, Oregon, 2012, som föreslår både platsen för allmän skada (som författaren kallar generisk skada) och specifik skada.

21 I den utsträckning det innefattar underprissättning och överenskommelser för att utestänga med användning av predation.

22 Det noteras att denna marknad kan omfatta flera medlemsstater.

23 Se ovan punkt 33 i detta förslag till avgörande.

24 Dom av den 21 december 2016, Concurrence ( C‑618/15, EU:C:2016:976, punkt 30). Min kursivering.

25 Behovet av samstämmighet mellan bestämmelserna om tillämplig lag enligt förordning nr 864/2007 och behörighet enligt förordning nr 44/2001 nämns uttryckligen i skäl 7 i den försnämnda förordningen (se Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 864/2007 av den 11 juli 2007 om tillämplig lag för utomobligatoriska förpliktelser (Rom II)) (EUT L 199, 2007, s. 40).

26 Det nu aktuella målet gäller enbart behörighetsfrågan och den besläktade frågan var talan kan väckas med avseende på olika påstådda överträdelser av konkurrensbestämmelser. Jag medger gärna att en därmed sammanhängande och omedelbart uppkommande fråga är vilket skadestånd som kan yrkas i varje jurisdiktion, särskilt med hänsyn till domstolens nyligen bekräftade mosaikresonemang i dom av den 17 oktober 2017, Bolagsupplysningen och Ilsjan ( C‑194/16, EU:C:2017:766, punkt 47). Denna fråga faller emellertid utanför förevarande mål och detta förslag till avgörande.

27 Dom av den 5 juni 2014, Coty Germany ( C‑360/12, EU:C:2014:1318, punkterna 43–45), och dom av den 16 juni 2016, Universal Music International Holding ( C‑12/15, EU:C:2016:449, punkt 25).

28 Dom av den 21 maj 2015, CDC Hydrogen Peroxide ( C‑352/13, EU:C:2015:335, punkt 39). Min kursivering.

29 Punkterna 34 och 35 i detta förslag till avgörande.

30 Dom av den 21 december 2016, Concurrence ( C‑618/15, EU:C:2016:976).

31 Dom av den 21 december 2016, Concurrence ( C‑618/15, EU:C:2016:976, punkt 35 och domslutet). Min kursivering.

32 Dom av den 21 maj 2015, CDC Hydrogen Peroxide ( C‑352/13, EU:C:2015:335, punkt 52).

33 Punkterna 37–41 i detta förslag till avgörande.

34 Dom av den 19 september 1995, Marinari ( C‑364/93, EU:C:1995:289, punkt 21).

35 Dom av den 21 december 2016, Concurrence ( C‑618/15, EU:C:2016:976, punkterna 33 och 35 och domslutet).

36 Dom av den 16 juni 2016, Universal Music International Holding ( C‑12/15, EU:C:2016:449). Generaladvokat Szpunar ansåg emellertid i det fallet inte att den ekonomiska skadan var direkt (förslag till avgörande i målet Universal Music International Holding ( C‑12/15, EU:C:2016:161, punkterna 30–33)).

37 Dom av den 16 juni 2016, Universal Music International Holding ( C‑12/15, EU:C:2016:449, punkt 40).

38 Dom av den 16 juni 2016, Universal Music International Holding ( C‑12/15, EU:C:2016:449, punkt 39). Min kursivering.

39 Dom av den 21 december 2016, Concurrence ( C‑618/15, EU:C:2016:976).

40 En inkomstförlust skulle i princip bli följden. Om det leder till en förlust av vinst blir naturligtvis beroende på kostnaderna.

41 En relativisering av detta uttalande är motiverat. När en konkurrensrättslig skadeståndstalan inte är en uppföljning, det vill säga när det inte finns något tidigare beslut som fastställer en överträdelse, kan bevissvårigheterna för att styrka en överträdelse vara synnerligen betydande i jämförelse med att bevisa och kvantifiera en skada.

42 Dom av den 21 maj 2015, CDC Hydrogen Peroxide ( C‑352/13, EU:C:2015:335).

43 Dom av den 21 maj 2015, CDC Hydrogen Peroxide ( C‑352/13, EU:C:2015:335, punkterna 52 and 56).

44 Såvida detta inte redan har hänt. CDC-domen förefaller också svår att förena med den (senare) Universal Music‑domen. I CDC-domen bestod skadan sannolikt uteslutande … i en förmögenhetsskada som förverkligats direkt på kärandens bankkonto och som är följden av ett otillåtet handlande i en annan medlemsstat. Däremot identifierade domstolen inte någon speciell ytterligare anknytningsfaktor, vilket åberopades och krävdes i domstolens senare uttalande i målet Universal Music - se dom av den 16 juni 2016, Universal Music International Holding ( C‑12/15, EU:C:2016:449, punkt 40). Enligt min uppfattning kunde anknytningsfaktorn i sådana fall vara platsen för inköp av kartellvaror (eller kartelltjänster).

45 Den hänskjutande domstolen hänvisar inte till andra möjliga verkställighetshandlingar, till exempel beviljande av rabatter till Air Baltic.

46 På nytt, såsom jag angett i punkterna 19–21, utgår jag från denna slutsats som ett redan fastställt förhållande, eftersom detta förslag till avgörande endast behandlar domstols behörighet och inte sakfrågor.

47 Se ovan fotnot 9. Så var fallet vid den relevanta tiden och det har sedan bekräftats i direktiv 2014/104. Detta direktiv anger uttryckligen att [a]lla nationella regler om utövande av rätten till ersättning för skada till följd av en överträdelse av artikel 101 eller 102 i EUF-fördraget, inklusive regler som rör förhållanden som inte tas upp i detta direktiv, till exempel begreppet kausalsamband mellan överträdelsen och skadan, måste följa principen om ändamålsenlighet och likvärdighetsprincipen. (skäl 11, min kursivering, se även artikel 4).

48 Dom av den 16 maj 2013, Melzer ( C‑228/11, EU:C:2013:305, punkt 35).

49 Se mitt förslag till avgörande i målet i Bolagsupplysningen och Ilsjan ( C‑194/16, EU:C:2017:554, punkt 68).

50 Dom av den 16 juni 2016, Universal Music ( C‑12/15, EU:C:2016:449, punkt 44).

51 Förslag till avgörande av generaladvokaten Jacobs i målet DFDS Torline ( C‑18/02, EU:C:2003:482, punkt 52).

52 Se exempel som nämns i European Commentaries on Private International Law: Brussels Ibis Regulation, 2 uppl., vol. 1, Mankowski, P., och Magnus, U., Sellier – European Law Publishers, Köln, 2016, s. 293 ff.

53 Dom av den 7 mars 1995, Shevill m.fl. ( C‑68/93, EU:C:1995:61, punkt 24).

54 Dom av den 30 november 1976, Bier ( 21/76, EU:C:1976:166, punkt 20).

55 Se, exempelvis, Danov, M., Jurisdiction and Judgments in Relation to EU Competition Law Claims, Hart Publishing, Oxford, 2011, s. 92.

56 Dom av den 21 maj 2015, CDC Hydrogen Peroxide ( C‑352/13, EU:C:2015:335, punkt 50).

57 Dom av den 7 mars 1995, Shevill m.fl. ( C‑68/93, EU:C:1995:61, punkt 24).

58 Dom av den 19 april 2012, Wintersteiger ( C‑523/10, EU:C:2012:220, punkt 34).

59 Dom av den 5 februari 2004, DFDS Torline ( C‑18/02, EU:C:2004:74, punkt 41).

60 Se ovan punkterna 98 och 99.

61 Här anges de huvudsakliga skälen. Även andra skäl kan göras gällande, till exempel att syftesöverträdelser utgör en överträdelse av artikel 101.1 FEUF utan att det visats någon effekt (även om en klagande uppenbarligen inte skulle ha framgång med ett skadeståndskrav utan att kunna visa en effekt).

62 Dom av den 13 februari 1979, Hoffmann-La Roche/kommissionen ( 85/76, EU:C:1979:36, punkt 91).

63 Punkterna 19–21 i detta förslag till avgörande.

64 När det gäller terminologin kan erinras om att det inte finns anledning att för detta ändamål göra någon skillnad mellan termerna filial, agentur eller etablering - se i detta avseende dom av den 6 oktober 1976, De Bloos ( 14/76, EU:C:1976:134, punkt 21).

65 Behörighet enligt artikel 5.5 kan på så vis betecknas som en kvasi-svarandes hemvist för jurisdiktionsändamål. Se European Commentaries on Private International Law: Brussels Ibis Regulation, 2 uppl., vol.1, Mankowski, P., och Magnus, U., Sellier – European Law Publishers, Köln, 2016, s. 350.

66 Dom av den 22 november 1978, Somafer ( 33/78, EU:C:1978:205, punkt 12), dom av den 18 mars 1981, Blanckaert & Willems ( 139/80, EU:C:1981:70, punkterna 9–13), och dom av den 6 april 1995, Lloyd’s Register of Shipping ( C‑439/93, EU:C:1995:104, punkt 19).

67 Ovan i punkterna 110 och 111.

68 Se, analogt, dom av den 5 februari 2004, DFDS Torline ( C‑18/02, EU:C:2004:74, punkt 34). Begreppet nödvändig förutsättning i denna mening är klart mera omfattande än begreppet händelse som orsakade skadan.