Förslag till avgörande av generaladvokat Henrik Saugmandsgaard Øe föredraget den 22 februari 2018

1 Originalspråk: franska.

2 EUT L 39,2008, s. 16. Denna förordning har blivit föremål för ett antal ändringar, men de bestämmelser som är relevanta i det aktuella målet har inte påverkats.

3 Med geografisk beteckning avses enligt artikel 15.1 i förordning nr 110/2008 en beteckning som anger att en spritdryck har sitt ursprung i ett land, eller i en region eller en plats i ett land, där spritdryckens kvalitet, rykte eller andra egenskaper i allt väsentligt kan tillskrivas dess geografiska ursprung.

4 Se dom av den 14 juli 2011, Bureau national interprofessionnel du Cognac ( C‑4/10 och C‑27/10, EU:C:2011:484, punkterna 2 och 16), och dom av den 21 januari 2016, Viiniverla ( C‑75/15, EU:C:2016:35, punkterna 10 och 11).

5 Enligt TSWA skulle användningen av den omtvistade beskrivningen samtidigt kunna omfattas av alla de tre begrepp som nämns i tolkningsfrågorna, vilka avses i led a, b respektive c i artikel 16. Härvidlag nöjer jag mig med att påpeka att den hänskjutande domstolen inte har angett någon prioriteringsordning för de olika fall som avses i nämnda bestämmelser och inte heller har ställt någon fråga till EU-domstolen om huruvida en sådan kumulation av kvalificeringar är möjlig.

6 I beslutet att begära förhandsavgörande används det tyska adjektivet optisch, vars ordagranna svenska motsvarighet är optisk, men jag anser att det i lexikaliskt hänseende är mer korrekt att använda ordet visuell, som jag därför kommer att använda i detta förslag till avgörande – i likhet med vad EU-domstolen har gjort i sin nyare rättspraxis på området.

7 Se, särskilt, fotnot 72 i detta förslag till avgörande.

8 Se, bland annat, dom av den 13 februari 2014, Maks Pen ( C‑18/13, EU:C:2014:69, punkt 30), dom av den 3 september 2015, Costea ( C‑110/14, EU:C:2015:538, punkt 13), och dom av den 10 mars 2016, Safe Interenvíos ( C‑235/14, EU:C:2016:154, punkt 119).

9 Se, bland annat, dom av den 21 januari 2016, Viiniverla ( C‑75/15, EU:C:2016:35, punkt 31), och dom av den 5 december 2017, M.A.S. och M.B. ( C‑42/17, EU:C:2017:936, punkt 23).

10 TSWA väckte talan i syfte att avhjälpa frågornas bristfälliga formulering, men talan avvisades av den hänskjutande domstolen.

11 Se, särskilt, fotnot 38 i detta förslag till avgörande.

12 Se, bland annat, dom av den 4 april 2000, Darbo ( C‑465/98, EU:C:2000:184, punkt 19).

13 Se, bland annat, dom av den 1 februari 2017, Município de Palmela ( C‑144/16, EU:C:2017:76, punkt 20).

14 Se, bland annat, punkterna 31, 62 och 95 samt följande punkter i detta förslag till avgörande.

15 Den hänskjutande domstolen har därvidlag hänvisat till ”Tilmann GRUR 1992, 829, 832 f.; Ströbele/Hacker, Markengesetz, 11. Aufl., § 135 Rn. 16 (med förtydligandet att författarna yttrade sig om en bestämmelse som är analog med nämnda artikel 16 i förordning nr 110/2008, nämligen artikel 13 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1151/2012 av den 21 november 2012 om kvalitetsordningar för jordbruksprodukter och livsmedel (EUT L 343, 2012, s. 1)) och till Ingerl/Rohnke, Markengesetz, 3. Aufl., § 135 Rn. 4.

16 Den hänskjutande domstolen har påtalat att EU-domstolen hittills endast har yttrat sig i allmänna ordalag genom att ange att [a]rtikel 16 a‐d i förordning nr 110/2008 rör ett antal situationer då en varas marknadsföring åtföljs av en uttrycklig eller underförstådd hänvisning till en geografisk beteckning under sådana förhållanden [som innebär] att omsättningskretsen kan missledas eller åtminstone i sina tankar göra associationer till varans ursprung, eller som gör att den berörda näringsidkaren på ett orättmätigt sätt kan snylta på ifrågavarande geografiska betecknings renommé (dom av den 14 juli 2011, Bureau national interprofessionnel du Cognac, C‑4/10 och C‑27/10, EU:C:2011:484, punkt 46).

17 Närmare bestämt måste den omtvistade benämningen enligt Michael Klotz uppfattning vara identisk med den skyddade geografiska beteckningen. Den franska regeringen anser att benämningen måste vara identisk eller [åtminstone] mycket lik i fonetiskt och/eller visuellt hänseende. Enligt den nederländska regeringen måste det hänvisas till den geografiska beteckningen, även när en association kan väckas hos omsättningskretsen. Kommissionen anser att det inte föreligger någon användning av den geografiska beteckningen när en annan beskrivning används.

18 Se, bland annat, dom av den 15 november 2017, Geissel och Butin ( C‑374/16 och C‑375/16, EU:C:2017:867, punkt 32 och där angiven rättspraxis).

19 Med avseende på det sistnämnda har TSWA gjort gällande att benämningen Glen ska förbjudas i det aktuella fallet därför att det är fråga om en produkt som är jämförbar med Scotch Whisky men inte är av skotskt ursprung. Enligt TSWA rör den hänskjutna frågan emellertid också det andra fall som avses i nämnda artikel 16 a, eftersom den omständigheten att produkterna är jämförbara inte utesluter att det även kan vara fråga om snyltning på den skyddade geografiska beteckningens renommé. Jag noterar att den hänskjutande domstolen inte har tagit ställning på denna punkt men att EU-domstolen redan har slagit fast att [när varor] som inte omfattas av en geografisk beteckning … är spritdrycker, är det enligt domstolens mening rimligt att anse att det handlar om varor som kan jämföras med den spritdryck som har registrerats för denna geografiska beteckning (dom av den 14 juli 2011, Bureau national interprofessionnel du Cognac, C‑4/10 och C‑27/10, EU:C:2011:484, punkt 54).

20 Min kursivering.

21 Se, analogt, dom av den 14 september 2017, EUIPO/Instituto dos Vinhos do Douro e do Porto ( C‑56/16 P, EU:C:2017:693, punkt 114 och följande punkter), där de kriterier som anges för sambandet mellan det omtvistade kännetecknet och den skyddade beteckningen rör huruvida omsättningskretsen uppfattar något som en logisk och begreppsmässig enhet eller som en geografisk hänvisning till portvin som omfattas av ursprungsbeteckningen i fråga.

22 I sitt förslag till avgörande i målet Comité Interprofessionnel du Vin de Champagne ( C‑393/16, EU:C:2017:581, punkt 42 och följande punkter) gjorde generaladvokaten Campos Sánchez-Bordona – på tal om en bestämmelse som är likvärdig med nämnda artikel 16 a – också bedömningen att begreppet direkt eller indirekt kommersiellt bruk kunde omfatta användning av en skyddad ursprungsbeteckning (vad som är i fråga i det här aktuella målet är ju en skyddad geografisk beteckning) inte endast i identisk form utan även i liknande form.

23 Kommissionen har påpekat att kravet på att själva den geografiska beteckningen ska användas visserligen inte utesluter fall där en översättning därav används men att något sådant fall uppenbart inte föreligger i det aktuella målet.

24 Den nederländska regeringen har anfört ett (påhittat) exempel på indirekt användning i kommersiellt syfte av den skyddade geografiska beteckningen Scotch Whisky, nämligen en reklamslogan med lydelsen Glen Buchenbach smakar som Scotch Whisky.

25 Se även den doktrin som det hänvisas till i begäran om förhandsavgörande och som nämns i fotnot 15 i detta förslag till avgörande.

26 Se dom av den 14 juli 2011, Bureau national interprofessionnel du Cognac ( C‑4/10 och C‑27/10, EU:C:2011:484, punkterna 56 och 57), och dom av den 21 januari 2016, Viiniverla ( C‑75/15, EU:C:2016:35, punkterna 33–35).

27 Såvitt avser tolkningen av nämnda artikel 16 b, se mitt svar på den andra tolkningsfrågan, som diskuteras i punkt 48 och följande punkter i detta förslag till avgörande.

28 Se även skäl 1 i förordning nr 110/2008 och motiveringen i kommissionens förslag av den 15 december 2005 (förslag till Europaparlamentets och rådets förordning om definitioner, beskrivning, presentation och märkning av spritdrycker, KOM(2005) 125 slutlig, s. 2), vilket låg till grund för antagandet av förordningen, där kommissionen framhöll behovet av att förtydliga de unionsrättsliga bestämmelser som dittills hade varit tillämpliga på spritdrycker.

29 Min kursivering.

30 Se den punkt som anges i fotnot 16 i detta förslag till avgörande. Såvitt avser den punkten har TSWA för övrigt gjort gällande att den tyska versionen, där det talas enbart om associationer, är restriktivare än den spanska, den engelska, den franska och den italienska versionen, där det talas om tankeassociationer, och att den sistnämnda, bredare formuleringen borde ges företräde i så måtto att associationerna i fråga ska anses avse de tankar som den geografiska beteckningen väcker, inte associationer till själva den geografiska beteckningen.

31 Dessa genom artikel 16 eftersträvade mål framhålls i dom av den 14 juli 2011, Bureau national interprofessionnel du Cognac ( C‑4/10 och C‑27/10, EU:C:2011:484, punkt 47), och i dom av den 21 januari 2016, Viiniverla ( C‑75/15, EU:C:2016:35, punkterna 23 och 24).

32 Nämligen artikel 118m.2 i rådets förordning (EG) nr 1234/2007 av den 22 oktober 2007 om upprättande av en gemensam organisation av jordbruksmarknaderna och om särskilda bestämmelser för vissa jordbruksprodukter (förordningen om en samlad marknadsordning) (EUT L 299, 2007, s. 1) i dess lydelse enligt rådets förordning (EG) nr 491/2009 av den 25 maj 2009 (EUT L 154, 2009, s. 1).

33 Såvitt avser likheterna mellan artikel 16 i förordning nr 110/2008 och artikel 118m.2 i förordning nr 1234/2007, se dom av den 20 december 2017, Comité Interprofessionnel du Vin de Champagne ( C‑393/16, EU:C:2017:991, punkterna 18, 34, 39 och 40), och förslag till avgörande av generaladvokaten Campos Sánchez-Bordona i målet Comité Interprofessionnel du Vin de Champagne ( C‑393/16, EU:C:2017:581, punkt 60 och not 16).

34 Domstolen fann i domen av den 20 december 2017, Comité Interprofessionnel du Vin de Champagne ( C‑393/16, EU:C:2017:991, punkt 38), att förordning nr 1234/2007, vad gäller skydd för [skyddade ursprungsbeteckningar] och [skyddade geografiska beteckningar], utgör … ett redskap för den gemensamma jordbrukspolitiken som väsentligen syftar till att garantera konsumenterna att jordbruksprodukter försedda med en geografisk beteckning som registrerats i enlighet med denna förordning har vissa särskilda egenskaper till följd av att de kommer från ett visst geografiskt område, så att deras geografiska härkomst innebär en kvalitetsgaranti. Producenter på jordbruksområdet kan därmed tillförsäkra sig större inkomster genom verkliga insatser för att förbättra kvaliteten och förhindra att tredje man orättmätigt drar nytta av det goda anseende som är en följd av produkternas kvalitet. (mina kursiveringar).

35 Enligt artikel 15.4 i förordning nr 110/2008 ska [s]pritdrycker med en geografisk beteckning enligt bilaga III … uppfylla alla krav i kravspecifikationen i enlighet med artikel 17.1.

36 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 14 juli 2011, Bureau national interprofessionnel du Cognac ( C‑4/10 och C‑27/10, EU:C:2011:484, punkt 46), och dom av den 20 december 2017, Comité Interprofessionnel du Vin de Champagne ( C‑393/16, EU:C:2017:991, punkterna 39 och 40).

37 Nämligen Swabian … Whisky (på svenska: schwabisk whisky), Deutsches Erzeugnis (tysk produkt) och Hergestellt in den Berglen (framställd i Berglen).

38 TSWA har föreslagit att den första tolkningsfrågans andra del ska omformuleras på detta sätt. Det begrepp som den hänskjutande domstolen använder – sammanhang (Umfeld på tyska, som är rättegångsspråk i detta mål) – härrör nämligen varken från förordning nr 110/2008 eller från EU-domstolens praxis. Enligt TSWA tyder skälen i beslutet att begära förhandsavgörande på att hänvisningen i sak i den aktuella frågan närmast avser begreppen presentation, märkning och ytterförpackning, vilka definieras i punkterna 15–17 i bilaga I till nämnda förordning, varför det enligt TSWA vore bättre att använda dessa begrepp.

39 Michael Klotz, den franska regeringen och kommissionen har inte tagit ställning på denna punkt, vilket beror på hur de har föreslagit att den första tolkningsfrågans första del ska besvaras.

40 Av de skäl som anges i punkt 42 i detta förslag till avgörande.

41 Se även punkt 40 i detta förslag till avgörande.

42 I nämnda artikel 16 b anges också att det saknar betydelse huruvida den geografiska beteckningen används i översättning eller åtföljs av ett uttryck som liknande, typ, stil, framställd i, smak eller liknande ord. Konsumenten vilseleds nämligen av det budskap som förmedlas av den huvudsakliga beskrivningen, vilken skapar en koppling till den aktuella beteckningen, även om sådana förment korrigerande uttryck används.

43 Såvitt avser huruvida det sammanhang som den omtvistade beståndsdelen ingår i är relevant när det gäller artikel 16 b i förordning nr 110/2008, se svaret på den andra tolkningsfrågans andra del, som diskuteras i punkt 69 och följande punkter i detta förslag till avgörande.

44 Dom av den 21 januari 2016, Viiniverla ( C‑75/15, EU:C:2016:35, punkt 21 och där angiven rättspraxis).

45 Sådan likhet förelåg mellan den omtvistade benämningen Verlados och den registrerade geografiska beteckningen Calvados i det mål som den hänskjutande domstolen har angett som exempel, nämligen målet Viiniverla ( C‑75/15, EU:C:2016:35), där domstolen meddelade dom den 21 januari 2016.

46 Den omtvistade beståndsdelen Glen skiljer sig ju uppenbart från den registrerade geografiska beteckningen Scotch Whisky i såväl fonetiskt som visuellt hänseende.

47 Den franska och den italienska regeringen har också framhållit kriteriet om begreppsmässig närhet, men de har inte byggt upp sina förslag till svar på den hänskjutande domstolens fråga kring det kriteriet utan i stället kring det associationskriterium som nämnda domstol utgick från i sin fråga.

48 Dom av den 21 januari 2016, Viiniverla ( C‑75/15, EU:C:2016:35, punkt 21 och där angiven rättspraxis).

49 Däremot föreligger det inte enbart anspelning, utan bruk [motsvarande användning] i den mening som avses i en bestämmelse som är analog med artikel 16 a i förordning nr 110/2008, när den skyddade beteckningen i sin helhet ingår i benämningen på ett livsmedel och är avsedd att ange detta livsmedels smak (se dom av den 20 december 2017, Comité Interprofessionnel du Vin de Champagne, C‑393/16, EU:C:2017:991, punkterna 57 och 58).

50 Såvitt avser de ifrågasatta beskrivningarna Cambozola, parmesan, KONJAKKI, Verlados och Port Charlotte, se dom av den 4 mars 1999, Consorzio per la tutela del formaggio Gorgonzola ( C‑87/97, EU:C:1999:115, punkt 25), dom av den 26 februari 2008, kommissionen/Tyskland ( C‑132/05, EU:C:2008:117, punkt 44), dom av den 14 juli 2011, Bureau national interprofessionnel du Cognac ( C‑4/10 och C‑27/10, EU:C:2011:484, punkt 56), dom av den 21 januari 2016, Viiniverla ( C‑75/15, EU:C:2016:35, punkt 21), respektive dom av den 14 september 2017, EUIPO/Instituto dos Vinhos do Douro e do Porto ( C‑56/16 P, EU:C:2017:693, punkt 122).

51 Se, bland annat, dom av den 21 januari 2016, Viiniverla ( C‑75/15, EU:C:2016:35, punkterna 21, 32, 35 och 48 samt där angiven rättspraxis). Enligt kommissionen innebär detta i praxis angivna kriterium att det omedelbart ska uppstå en specifik association mellan den berörda produkten och den skyddade geografiska beteckningen.

52 Dom av den 21 januari 2016, Viiniverla ( C‑75/15, EU:C:2016:35, punkt 22); mina kursiveringar.

53 Dom av den 21 januari 2016, Viiniverla ( C‑75/15, EU:C:2016:35, punkterna 25, 28 och 48).

54 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 14 september 2017, EUIPO/Instituto dos Vinhos do Douro e do Porto ( C‑56/16 P, EU:C:2017:693, punkterna 122–125).

55 Se, bland annat, dom av den 21 januari 2016, Viiniverla ( C‑75/15, EU:C:2016:35, punkterna 33, 34, 38–40 och 48 samt där angiven rättspraxis).

56 Det vill säga samtliga utom Michael Klotz och den nederländska regeringen.

57 Se, särskilt, dom av den 4 mars 1999, Consorzio per la tutela del formaggio Gorgonzola ( C‑87/97, EU:C:1999:115, punkt 27), dom av den 26 februari 2008, kommissionen/Tyskland ( C‑132/05, EU:C:2008:117, punkt 46), dom av den 14 juli 2011, Bureau national interprofessionnel du Cognac ( C‑4/10 och C‑27/10, EU:C:2011:484, punkterna 57 och 58), och dom av den 21 januari 2016, Viiniverla ( C‑75/15, EU:C:2016:35, punkterna 38–40).

58 Se punkt 55 i detta förslag till avgörande.

59 Se dom av den 26 februari 2008, kommissionen/Tyskland ( C‑132/05, EU:C:2008:117, punkterna 47 och 48), och dom av den 21 januari 2016, Viiniverla ( C‑75/15, EU:C:2016:35, punkt 35).

60 Däremot saknar det betydelse att en europeisk genomsnittskonsument inte riskerar att förväxla den omtvistade produkten med en produkt som rättmätigt bär den aktuella skyddade beteckningen (se den rättspraxis som åsyftas i punkt 79 i detta förslag till avgörande).

61 Dessa mål diskuteras i punkt 34 och följande punkter i detta förslag till avgörande.

62 Min kursivering.

63 Se punkterna 31 och följande punkter i detta förslag till avgörande.

64 Se, analogt, dom av den 14 september 2017, EUIPO/Instituto dos Vinhos do Douro e do Porto ( C‑56/16 P, EU:C:2017:693, punkterna 80 och 81).

65 Michael Klotz har därvidlag bland annat hänvisat till dom av den 20 maj 2003, Consorzio del Prosciutto di Parma och Salumificio S. Rita ( C‑108/01, EU:C:2003:296, punkt 66 och där angiven rättspraxis).

66 Det ursprungsland som i bilaga III till förordning nr 110/2008 anges för den skyddade geografiska beteckningen Scotch Whisky.

67 Den nederländska regeringen har på goda grunder framhållit att det finns ett samband mellan å ena sidan skyddet för geografiska beteckningar enligt förordning nr 110/2008 och å andra sidan företagens rätt att fritt välja produktnamn, oavsett om namnet är varumärkesrättsligt skyddat eller inte. Syftet med nämnda förordning är nämligen bland annat att undvika att beteckningen Scotch Whisky används på ett felaktigt sätt om whisky som inte har framställts i Skottland medan syftet med det individuella varumärkesskyddet är att ge företag möjlighet att utmärka sig och att hindra tredje part från att använda skyddade varumärken (såvitt avser den koppling till varumärkesrätten som slås fast i artikel 23 i nämnda förordning, se Blakeney, M., The protection of geographical indications, Law and practice, Edward Elgar Publishing, Cheltenham, 2014, s. 286).

68 Enligt fast rättspraxis innebär artikel 267 FEUF, som grundar sig på en tydlig funktionsfördelning mellan de nationella domstolarna och EU-domstolen, att det är den nationella domstolen som inom ramen för ett förfarande enligt nämnda artikel är ensam behörig att bedöma de faktiska omständigheterna (se, bland annat, dom av den 8 maj 2008, Danske Svineproducenter, C‑491/06, EU:C:2008:263, punkt 23, och dom av den 25 oktober 2017, Polbud–Wykonawstwo, C‑106/16, EU:C:2017:804, punkt 27), särskilt med tanke på att EU-domstolen inte nödvändigtvis har tillgång till alla de uppgifter som behövs för det ändamålet (se, bland annat, dom av den 21 juni 2007, Omni Metal Service, C‑259/05, EU:C:2007:363, punkt 15, och dom av den 9 februari 2017, Madaus, C‑441/15, EU:C:2017:103, punkt 35).

69 Se den rättspraxis som nämns i fotnot 9 i detta förslag till avgörande.

70 Enligt TSWA är det omtvistade kännetecknet, alltså Glen, ett ord som kommer från skotsk gäliska och som i Skottland särskilt används som ett vanligt förekommande ortnamn och i ytterst betydande utsträckning som beståndsdel i namnet på skotska whiskysorter, och det är just till skotska whiskysorter som europeiska och tyska konsumenter primärt associerar detta ord. Enligt Michael Klotz markerar detta ord däremot inte ett skotskt ursprung, eftersom det är ett vanligt förekommande ord på engelska som kommer från irländsk gäliska och som ingår i namnet på ett stort antal städer, floder och dalar utanför Skottland liksom i namnet på whiskysorter som framställs i övriga världen.

71 Enligt kommissionen försökte TSWA utan framgång hindra att destilleriet Glenora i Nova Scotia (Kanada) registrerade varumärket Glen Breton (se dom av Federal Court of Appeal (förbundsappellationsdomstolen), Kanada, av den 22 januari 2009, Glenora Distillers International Ltd v. The Scotch Whisky Association, 2009 FCA 16, (2010) 1 F.C.R. 195). Däremot motsatte sig TSWA enligt kommissionen inte att varumärket Glen Buchenbach, som är i fråga i det nationella målet, registrerades i Tyskland år 2013. Till detta kan läggas att TSWA inte heller lyckades få till stånd ett förbud med stöd av artiklarna 10 och 16 i förordning nr 110/2008 mot användningen av varumärket Wel Scotch för ett öl i Frankrike (se dom av Cour de cassation, Chambre commerciale (Högsta domstolen, avdelningen för handelsrättsliga mål), meddelad den 29 november 2011, 10‑25.703, offentliggjord i bulletinen).

72 Michael Klotz har framhållit att detta inte är en uttömmande uppräkning och därvid nämnt whiskyn Old Glen Malt Whisky, som framställs i Kentucky (Förenta staterna), och den whisky som framställs av Castle Glen Distillery i Australien. Det ska emellertid erinras om att dessa uppgifter inte är avgörande annat än om det kan fastställas att den europeiska genomsnittskonsumenten känner till dem.

73 Kommissionen har hävdat att ordet Glen inte skapar en tillräckligt stark koppling till den skyddade geografiska beteckningen Scotch Whisky på grund av att inte alla skotska whiskysorter saluförs under beskrivningen Glen, på grund av att detta ord inte är en benämning som konsumenterna vanligtvis använder om skotsk whisky, på grund av att ordet inte är av uteslutande skotskt ursprung utan är allmängäliskt och används även på Irland, och på grund av att den ovannämnda undersökningen inskränkte sig till den tyska marknaden och inte visar på någon automatisk tankeassociation.

74 Såsom detta begrepp definieras i den praxis från EU-domstolen som åsyftas i punkt 56 i detta förslag till avgörande.

75 Kommissionen har påtalat att det inte kan uteslutas att syftet med att använda ordet Glen, som saknar självständig betydelse på tyska, är att förläna den berörda produkten en viss prestige, med tanke på att detta ord också används för vissa whiskysorter i högre prisklasser, men att det i det aktuella fallet endast förefaller röra sig om en välvald kommersiell strategi, eftersom det inte finns någon tillräckligt stark koppling till den registrerade beteckningen Scotch Whisky.

76 Se punkt 65 i detta förslag till avgörande.

77 Såvitt avser de upplysningar som lämnas på etiketten till den produkt som är i fråga i det nationella målet, rörande dess tyska ursprung, se fotnot 37 i detta förslag till avgörande.

78 Enligt Michael Klotz måste det beaktas att den omtvistade beståndsdelen Glen ingår i det samlade kännetecknet Glen Buchenbach och att nämnda beståndsdel på etiketten åtföljs av ett stort antal uppgifter som anger produktens rätta ursprung, uppgifter som konsumenterna enligt honom blir medvetna om samtidigt som de blir medvetna om kännetecknet Glen Buchenbach i dess helhet.

79 Såvitt avser denna särskilda formulering av det föreslagna svaret, se TSWA:s synpunkter som det redogörs för i fotnot 38 i detta förslag till avgörande.

80 Dessa övriga förtydliganden återges i fotnot 42 i detta förslag till avgörande.

81 Möjliga informationsbärare som nämns inte endast i punkterna 14–17 i bilaga I till förordning nr 110/2008 (där de fyra begreppen definieras) utan även uttryckligen i artikel 16 c i förordningen, där det hänvisas till beteckningar som anges i beskrivningen, presentationen eller märkningen av produkten (och dessa tre substantiv ingår också i förordningens titel). Såvitt avser den begärda tolkningen av nämnda artikel 16 c, se punkt 84 och följande punkter i detta förslag till avgörande.

82 Se dom av den 21 januari 2016, Viiniverla ( C‑75/15, EU:C:2016:35, punkt 43 och där angiven rättspraxis), och, analogt, dom av den 4 mars 1999, Consorzio per la tutela del formaggio Gorgonzola ( C‑87/97, EU:C:1999:115, punkterna 29 och 43).

83 Se dom av den 21 januari 2016, Viiniverla ( C‑75/15, EU:C:2016:35, punkterna 45, 51 och 52 samt där angiven rättspraxis). Se även, på tal om den skyddade ursprungsbeteckningen Porto/Port och varumärket Port Charlotte, förslag till avgörande av generaladvokaten Campos Sánchez-Bordona i målet EUIPO/Instituto dos Vinhos do Douro e do Porto ( C‑56/16 P, EU:C:2017:394, punkt 95 och följande punkter) och dom av den 14 september 2017, EUIPO/Instituto dos Vinhos do Douro e do Porto ( C‑56/16 P, EU:C:2017:693, punkt 123).

84 Dom av den 21 januari 2016, Viiniverla ( C‑75/15, EU:C:2016:35, punkterna 11, 12, 29 och 49 samt följande punkter). Målet rörde en dryck med benämningen Verlados. Denna benämning uppgavs hänvisa till namnen på det företag (Viiniverla) och den by (Verla i Finland) där drycken framställdes, inte till den franska geografiska beteckningen Calvados.

85 I domen av den 4 mars 1999, Consorzio per la tutela del formaggio Gorgonzola ( C‑87/97, EU:C:1999:115, punkterna 27 och 28), fann EU-domstolen visserligen att det var relevant för den nationella domstolen att beakta en reklamskrift som tydde på att den fonetiska likheten mellan namnen Cambozola och Gorgonzola inte var en tillfällighet, men endast för att fastställa att det fanns en likhet och således för att motivera varför anspelning skulle anses föreligga.

86 Dom av den 21 januari 2016, Viiniverla ( C‑75/15, EU:C:2016:35, punkt 42 och följande punkter).

87 Det saknar likaså relevans om produkten saluförs endast i närområdet och/eller i små volymer (dom av den 21 januari 2016, Viiniverla, C‑75/15, EU:C:2016:35, punkterna 46 och 47).

88 Se dom av den 21 januari 2016, Viiniverla ( C‑75/15, EU:C:2016:35, punkt 27).

89 I det aktuella fallet rör det sig om uppgifterna Swabian [schwabisk], Deutsches Erzeugnis [tysk produkt] och Hergestellt in den Berglen [framställd i Berglen] på produktens etikett.

90 Den hänskjutande domstolen har förtydligat att det enligt dess uppfattning endast är om sammanhanget inte spelar någon roll som den behöver pröva huruvida ordet Glen vilseleder omsättningskretsen. Om sammanhanget däremot ska beaktas, kan TSWA enligt den hänskjutande domstolen inte med framgång åberopa artikel 16 c i förordning nr 110/2008, eftersom dess talan avser ett totalförbud mot användning av nämnda ord, oberoende av den eventuella förekomsten av omlokaliserande upplysningar.

91 Närmare bestämt anser den nederländska regeringen att det inte kan föreligga en falsk eller vilseledande beteckning, i den mening som avses i artikel 16 c i förordning nr 110/2008, när det inte hänvisas till en geografisk beteckning, eller till en term som motsvarar denna beteckning och en översättning av denna, och när spritdryckens härkomst dessutom tydligt anges på produktens etikett (mina kursiveringar). Såvitt avser den första delen av det sålunda föreslagna svaret, har den nederländska regeringen hänvisat till punkt 60 i domen av den 14 juli 2011, Bureau national interprofessionnel du Cognac ( C‑4/10 och C‑27/10, EU:C:2011:484), där domstolen nämner användning av ett varumärke som innehåller en geografisk beteckning, eller en term som motsvarar denna beteckning och en översättning av denna, men enligt min uppfattning hänger detta omnämnande samman med de faktiska omständigheter som var för handen i det berörda målet (se, bland annat, punkterna 16 och 38 i domen).

92 Tyska är rättegångsspråk i det aktuella målet.

93 Variation föreligger även i den spanska versionen (todo följt av substantiv i singular i leden a och b, cualquier i leden c och d – men utan substantiv i plural som i den tyska språkversionen). Däremot används ett och samma ord – med innebörden att en beståndsdel i en mängd betraktas separat – följt av substantiv i singular, såväl i led c som i leden a, b och d, i bland annat den danska (enhver), den engelska (any), den franska (toute), den italienska (qualsiasi), den portugisiska (qualquer) och den svenska (varje) versionen.

94 Se, bland annat, dom av den 26 juli 2017, Mengesteab ( C‑670/16, EU:C:2017:587, punkt 82), och dom av den 12 oktober 2017, Lombard Ingatlan Lízing ( C‑404/16, EU:C:2017:759, punkt 21).

95 Såvitt avser det normsystem i vilket artikel 16 c i förordning nr 110/2008 ingår och de mål som eftersträvas genom nämnda förordning, se punkt 95 och följande punkter i detta förslag till avgörande.

96 Så även i den tyska versionen av nämnda artikel 16 c.

97 Enligt min uppfattning innebär det aktuella uttrycket endast att det förtydligas att en beteckning som misstänks vara falsk eller vilseledande kan återfinnas på någon av de tre angivna informationsbärarna, utan att det slås fast huruvida en sådan beteckning ska bedömas för sig eller i kombination med de övriga upplysningar som i förekommande fall också återfinns i beskrivningen, presentationen eller märkningen.

98 Den franska regeringen anser också att den uppfattning som ska vara relevant vid bedömningen av huruvida den omtvistade beteckningen kan ge en falsk bild av [produktens] ursprung, i den mening som avses i nämnda artikel 16 c, är uppfattningen hos en normalt informerad samt skäligen uppmärksam och medveten genomsnittskonsument, som domstolen har slagit fast på tal om artikel 16 b (se dom av den 21 januari 2016, Viiniverla, C‑75/15, EU:C:2016:35, punkt 28). Jag noterar emellertid att domstolen i det aktuella målet inte har fått någon fråga i detta ämne.

99 Nämligen att det sammanhang som det omtvistade kännetecknet ingår i inte ska beaktas vid bedömningen av huruvida det föreligger en anspelning i den mening som avses i nämnda artikel 16 b (se punkt 69 och följande punkter i detta förslag till avgörande).

100 Såvitt avser de mål som eftersträvas genom de aktuella bestämmelserna, se punkt 98 och följande punkter i detta förslag till avgörande.

101 Enligt kommissionen skiljer sig det tredje skyddsfallet, vilket avses i led c, från de båda första i så måtto att det omtvistade ordet inte automatiskt får konsumenten att associera till den registrerade geografiska beteckningen.

102 Nämligen artikel 118m.2 i rådets förordning nr 1234/2007 (se även fotnoterna 32 och 33 i detta förslag till avgörande).

103 Se, för ett liknande resonemang, förslag till avgörande av generaladvokaten Campos Sánchez-Bordona i målet Comité Interprofessionnel du Vin de Champagne ( C‑393/16, EU:C:2017:581, punkterna 46 och 104).

104 Se punkt 36 och följande punkter i detta förslag till avgörande.

105 Nämligen varje form av annan falsk eller vilseledande beteckning … som anges i beskrivningen, presentationen eller märkningen av produkten.

106 Europaparlamentets och rådets direktiv av den 20 mars 2000 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om märkning och presentation av livsmedel samt om reklam för livsmedel (EGT L 109, 2000, s. 29).

107 Europaparlamentets och rådets förordning av den 25 oktober 2011 om tillhandahållande av livsmedelsinformation till konsumenterna, och om ändring av Europaparlamentets och rådets förordningar (EG) nr 1924/2006 och (EG) nr 1925/2006 samt om upphävande av kommissionens direktiv 87/250/EEG, rådets direktiv 90/496/EEG, kommissionens direktiv 1999/10/EG, Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/13/EG, kommissionens direktiv 2002/67/EG och 2008/5/EG samt kommissionens förordning (EG) nr 608/2004 (EUT L 304, 2011, s. 18).

108 Kommissionen har gjort gällande att dess ståndpunkt, med innebörden att en helhetsbedömning ska göras av etiketten, står i överensstämmelse med rättspraxis rörande tolkningen av artikel 7.1 a i förordning nr 1169/20[1]1, där helhetsintrycket också räknas, och har därvid hänvisat till dom av den 10 september 2009, Severi ( C‑446/07, EU:C:2009:530, punkt 58 och följande punkter), och dom av den 4 juni 2015, Teekanne ( C‑195/14, EU:C:2015:361, punkterna 36–42). De anförda passagerna avser i själva verket tolkningen av artikel 2.1 a i) i direktiv 2000/13, enligt vilken märkningen och dess närmare utformning inte får vara sådan att den på ett avgörande sätt skulle kunna vilseleda köparen, i synnerhet om vad som är utmärkande för livsmedlet, särskilt dess slag, identitet, egenskaper, sammansättning, kvantitet, hållbarhet, ursprung eller härkomst eller framställnings- eller produktionsmetod. Denna bestämmelse motsvarar i allt väsentligt bestämmelsen i den ovannämnda artikel 7 i förordning nr 1169/2011.

109 Enligt skälen 4 och 5 i direktiv 2000/13 är syftet med nämnda direktiv att anta allmänna gemenskapsregler som skall gälla horisontellt för alla livsmedel som släpps ut på marknaden, medan [s]pecialregler som tillämpas vertikalt endast på vissa livsmedel bör fastställas inom ramen för de bestämmelser som behandlar dessa varor.

110 Enligt artikel 1.1 i direktiv 2000/13.

111 Denna skillnad jämfört med direktiv 2000/13 understryks i skäl 9 i förordning nr 110/2008, även om det i vissa bestämmelser i den förordningen (bland annat artiklarna 8, 9.9 och 11.4) hänvisas till direktiv 2000/13.

112 Se även, såvitt avser skillnaderna mellan direktiv 2000/13 och rådets förordning (EEG) nr 2081/92 av den 14 juli 1992 om skydd för geografiska och ursprungsbeteckningar för jordbruksprodukter och livsmedel (EGT L 208, 1992, s. 1; svensk specialutgåva, område 3, volym 43, s. 153), dom av den 10 september 2009, Severi ( C‑446/07, EU:C:2009:530, punkt 58), och förslag till avgörande av generaladvokaten Sharpston i målet Severi ( C‑446/07, EU:C:2009:289, punkterna 47–49).

113 Såsom framgår av rubriken på artikel 7 i förordning nr 1169/2011, som motsvarar artikel 2 i direktiv 2000/13 (se fotnot 108 i detta förslag till avgörande).

114 Såsom framgår av rubriken på nämnda artikel 16.

115 I domen av den 4 juni 2015, Teekanne ( C‑195/14, EU:C:2015:361, punkterna 37–44), fann domstolen att nationella domstolar ska bedöma alla de olika beståndsdelar som ingår i märkningen, inbegripet ingrediensförteckningen på ytterförpackningen.

116 I domen av den 10 september 2009, Severi ( C‑446/07, EU:C:2009:530, punkterna 62 och 63), fann domstolen att nationella domstolar får beakta hur länge en benämning har använts men däremot inte att tillverkaren eller återförsäljaren i förekommande fall har varit i god tro.

117 Artikel 16 c i förordning nr 110/2008 avser ju fallet med en beteckning … som kan ge en falsk bild av [produktens] ursprung.

118 Se dom av den 10 september 2009, Severi ( C‑446/07, EU:C:2009:530, punkterna 59 och 63), och dom av den 4 juni 2015, Teekanne ( C‑195/14, EU:C:2015:361, punkterna 27–29).

119 Se, bland annat, punkt 66 i detta förslag till avgörande.

120 Se även fotnot 75 i detta förslag till avgörande.

121 Kommissionen har på goda grunder understrukit att etiketten på intet sätt förstärker den vaga effekten av beskrivningen Glen utan i stället innehåller en rad upplysningar, tryckta i tillräckligt stor stil för att vara väl synliga, som innebär att det är omöjligt att en konsument skulle kunna tro att produkten är skotsk. Till att börja med används ordet Glen tillsammans med ortsnamnet Buchenbach, som låter uppenbart tyskt, och därutöver preciseras det att det är fråga om en schwabisk whisky och om en tysk produkt som har framställts vid destilleriet Waldhorn i Berglen. Ovanför dessa upplysningar återfinns dessutom en stiliserad teckning av ett jakthorn (Waldhorn på tyska), ett instrument som till skillnad från säckpipan inte är typiskt för Skottland.