Förslag till avgörande av generaladvokat Maciej Szpunar föredraget den 28 februari 2019

1 Originalspråk: engelska.

2 Europaparlamentets och rådets direktiv av den 12 december 2006 om tjänster på den inre marknaden (EUT L 376, 2006, s. 36).

3 BGBl. I, s. 2276.

4 Jag har tidigare argumenterat för att begreppen samordning, tillnärmning och harmonisering används synonymt i fördraget, se mitt förslag till avgörande i de förenade målen Trijber och Harmsen ( C‑340/14 och C‑341/14, EU:C:2015:505, punkt 52).

5 Se skäl 5 och följande i direktiv 2006/123.

6 Det bör understrykas att harmoniseringsområdet fastställs i artikel 2 i direktiv 2006/123. Direktivet är tillämpligt på tjänster som tillhandahålls av tjänsteleverantörer som är etablerade i en medlemsstat (se punkt 1 i bestämmelsen) i den utsträckning som det inte gäller någon av tjänsterna som avses i punkt 2 i den bestämmelsen. Harmoniseringen fastställs inte genom de otillåtna kraven i artikel 14 i direktivet eller de misstänkta kraven (i terminologin i Barnard, C. Unravelling the Services Directive, 45 Common Market Law Review, 2008, sidorna 323–396, s. 357) i artikel 15 i direktivet. Med andra ord säger inte det faktum att det handlar om fasta minimi- och maximiavgifter som en leverantör måste tillämpa (se artikel 15.2 g) något om direktivets tillämpningsområde för harmonisering. Detta blir snarare relevant när frågan om närvaron av en begränsning uppkommer, vilket visas nedan.

7 Se dom av den 16 juni 2015, Rina Services m.fl. ( C‑593/13, EU:C:2015:399, punkt 23 och följande punkter), dom av den 23 februari 2016, kommissionen/Ungern ( C‑179/14, EU:C:2016:108, punkt 118), och dom av den 30 januari 2018, X och Visser ( C‑360/15 och C‑31/16, EU:C:2018:44, punkt 137).

8 Inom tillämpningsområdet för direktivet.

9 Det bör understrykas att detta endast gäller icke-diskriminerande åtgärder på grundval av nationalitet. Diskriminerande krav baserade direkt eller indirekt på nationalitet är förbjudna enligt direktiv 2006/123 i kraft av själva sakförhållandet (ipso facto) genom dess artikel 14.1. Dessa kan inte motiveras under några som helst omständigheter, se dom av den 16 juni 2015, Rina Services m.fl. ( C‑593/13, EU:C:2015:399, punkt 28).

10 Frågan om direkt effekt är naturligtvis inte avgörande i förevarande mål som rör en direkt talan som kommissionen väckt mot Förbundsrepubliken Tyskland.

11 Domstolen började faktiskt tillämpa artikel 15 i direktiv 2006/123 på ett sådant sätt utan att ens ta upp frågan om direkt effekt. Se dom av den 23 december 2015, Hiebler ( C‑293/14, EU:C:2015:843). Se även mitt förslag till avgörande i målet Hiebler ( C‑293/14, EU:C:2015:472, punkt 28). Senare, i dom av den 30 januari 2018, X och Visser ( C‑360/15 och C‑31/16, EU:C:2018:44, punkt 130), fastställde domstolen uttryckligen att artikel 15 i direktiv 2006/123 hade direkt effekt.

12 Se dom av den 30 januari 2018, X och Visser ( C‑360/15 och C‑31/16, EU:C:2018:44, punkt 110 och punkt 3 i domskälen). Se även mitt förslag till avgörande i de förenade målen X och Visser ( C‑360/15 och C‑31/16, EU:C:2017:397, punkterna 106–118).

13 Dom av den 5 december 2006 ( C‑94/04 och C‑202/04, EU:C:2006:758).

14 Dom av den 28 april 2009 ( C‑518/06, EU:C:2009:270).

15 Denna bestämmelse inspireras av domstolens dom av den 5 december 2006 i målet Cipolla m.fl. ( C‑94/04 och C‑202/04, EU:C:2006:758).

16 Se Schlachter, M./Ohler, Chr, Europäische Dienstleistungsrichtlinie, Handkommentar, Nomos, Baden-Baden, 2008, artikel 15, punkt 23.

17 Eller som följer av rättspraxis, administrativ praxis, regler från yrkesorganisationer eller kollektiva regler som yrkessammanslutningar eller andra branschorganisationer har antagit som ett led i utövandet av sitt rättsliga oberoende. Regler som fastställts i kollektivavtal som arbetsmarknadens parter förhandlat fram ska inte uppfattas som krav i den mening som avses i direktiv 2006/123.

18 Se dom av den 23 december 2015, Hiebler ( C‑293/14, EU:C:2015:843), dom av den 30 januari 2018, X och Visser ( C‑360/15 och C‑31/16, EU:C:2018:44) och dom av den 1 mars 2018, CMVRO ( C‑297/16, EU:C:2018:141).

19 Artikel 15.2 g i direktiv 2006/123.

20 Gäller ej konsulttjänster vilket framgår av artikel 3.1 i HOAI.

21 Artikel 4.7 i direktiv 2006/123.

22 Ibidem.

23 Artikel 15.2 i direktiv 2006/123.

24 Artikel 15.2 i direktiv 2006/123.

25 Se dom av den 12 december 2013, SOA Nazionale Costruttori ( C‑327/12, EU:C:2013:827, punkterna 56 och 57 samt där angiven rättspraxis).

26 Se dom av den 7 mars 2013, DKV Belgium ( C‑577/11, EU:C:2013:146, punkt 34). Domstolen konstaterade vidare i punkt 35 i samma dom att [n]ämnda företag blir nämligen inte bara tvungna att ändra sina villkor och premietariffer för att uppfylla kraven enligt detta system, utan de måste också fastställa sin prispolitik, och därmed sin affärsstrategi, när de för första gången fastställer sina premietariffer, vilket medför att det finns en risk för att kommande tariffhöjningar inte räcker för att täcka företagens kostnader.

27 Se dom av den 7 mars 2013, DKV Belgium ( C‑577/11, EU:C:2013:146, punkt 37).

28 Se även mitt förslag till avgörande i målet Deutsche Parkinson Vereinigung ( C‑148/15, EU:C:2016:394, punkt 18) där jag anförde med hänsyn till den fria rörligheten för varor att fasta priser är en nagel i ögat på alla ekonomiska aktörer som inte finns på en marknad, eftersom konkurrensen till sitt väsen bestäms av priset och att frånta en ekonomisk aktör möjligheten att erbjuda ett lägre pris än ett visst pris fråntar vederbörande ett konkurrensmedel.

29 Se dom av den 29 mars 2011, kommissionen/Italien ( C‑565/08, EU:C:2011:188, punkt 53).

30 Se dom av den 29 mars 2011, kommissionen/Italien ( C‑565/08, EU:C:2011:188, punkt 53).

31 Se, när det gäller minimitaxor, Bundesgerichtshof, den 22 maj 1997, VII ZR 290/95, punkt III.2, Neue Juristische Wochenschrift, 1997, s. 2330; Bundesgerichtshof, den 15 april 1999, VII ZR 309/98, punkt II.2.a), Neue Juristische Wochenschrift – Rechtsprechungsreport Zivilrecht, 1999, s. 1109; Bundesgerichtshof, den 27 oktober 2011, VII ZR 163/10, punkt 8, Neue Zeitschrift für Baurecht und Vergaberecht, 2012, s. 175. När det gäller maximitaxor, se dom från Oberlandesgericht Stuttgart, den 29 maj 2012, 10 U 142/11, punkt 46, Neue Zeitschrift für Baurecht und Vergaberecht, 2012, s. 584.

32 Det behöver inte påpekas att kraven är föremål för ett motiveringstest, däribland proportionalitetsprövning, vilket anges i artikel 15.3 i direktiv 2006/123.

33 Se artikel 15.2 i direktiv 2006/123, enligt vilken krav ska vara icke-diskriminerande. Artikel 15.3 i direktivet påminner återigen om åtgärdens icke-diskriminerande beskaffenhet. Jag tolkar denna andra referens att vara av rent förklarande natur.

34 Detta skulle inte vara fallet om åtgärderna i fråga var diskriminerande, se artikel 14.1 i direktiv 2006/123. Se även dom av den 16 juni 2015, Rina Services m.fl. ( C‑593/13, EU:C:2015:399, punkt 28).

35 Det vill säga byggmiljöns integritet.

36 Bauherrenschutzbund e.V. (skyddsförbundet för myndigheter som upphandlar byggtjänster), Verbraucherzentrale Bundesverband (nationella sammanslutningen av konsumentskyddsorganisationer) samt Verband Privater Bauherren e.V. (förbundet för privata byggherrar).

37 Dom av den 5 december 2006 ( C‑94/04 och C‑202/04, EU:C:2006:758).

38 Återigen delas denna synpunkt av Europeiska arkitektrådet som ser fördelar med systemet i HOAI.

39 Se dom av den 23 februari 2016, kommissionen/Ungern ( C‑179/14, EU:C:2016:108, punkt 56).

40 Som jag tidigare har påpekat i mitt förslag till avgörande i de förenade målen X och Visser ( C‑360/15 och C‑31/16, EU:C:2017:397, punkt 144), påminner lydelsen i artikel 15.3 i direktivet om domstolens formulering i dom av den 30 november 1995, Gebhard ( C‑55/94, EU:C:1995:411, punkt 37). Se även Davies, G., The Services Directive: extending the country of origin principle, and reforming public administration, European Law Review, vol. 32, 2007, sidorna 232–245, särskilt sidan 234.

41 Se dom av den 3 oktober 2000, Corsten ( C‑58/98, EU:C:2000:527, punkt 38) och dom av den 5 december 2006, Cipolla m.fl. ( C‑94/04 och C‑202/04, EU:C:2006:758, punkt 64) om kvalitet hos tjänster, dom av den 8 september 2010, Stoß m.fl. ( C‑316/07, C‑358/07–C‑360/07, C‑409/07 och C‑410/07, EU:C:2010:504, punkt 74) om konsumentskydd, dom av den 15 oktober 2015, Grupo Itevelesa m.fl. ( C‑168/14, EU:C:2015:685, punkt 74) om säkerhetsaspekter, dom av den 26 februari 1991, kommissionen/Frankrike ( C‑154/89, EU:C:1991:76, punkt 17) om kulturarv samt dom av den 13 mars 2001, PreussenElektra ( C‑379/98, EU:C:2001:160, punkt 76) om miljö.

42 Jag skulle även vilja framhålla generaladvokat Nils Wahls förslag till avgörande i de förenade målen Grupo Itevelesa m.fl. ( C‑168/14, EU:C:2015:351, punkt 73) enligt vilken domstolen, med rätta, är vaksam mot medlemsstaters inblandning i etableringsfriheten genom att i detalj reglera en viss marknadsstruktur eller konkurrenssituation, bland annat under förevändningen att de avser säkerställa att kunder och konsumenter erhåller tjänster av god kvalitet.

43 Se dom av den 7 juli 2005, kommissionen/Österrike ( C‑147/03, EU:C:2005:427, punkt 63), dom av den 14 juni 2012, kommissionen/Nederländerna ( C‑542/09, EU:C:2012:346, punkt 81) och dom av den 23 januari 2014, kommissionen/Belgien ( C‑296/12, EU:C:2014:24, punkt 33).

44 Se dom av den 23 februari 2016, kommissionen/Ungern ( C‑179/14, EU:C:2016:108, punkt 69), och dom av den 7 november 2018, kommissionen/Ungern ( C‑171/17, EU:C:2018:881, punkt 86).

45 I sin rättspraxis använder sig domstolen i vissa fall av begreppet lämplighet. Se exempelvis dom av den 23 januari 2014, kommissionen/Belgien ( C‑296/12, EU:C:2014:24, punkt 33). Jag använder begreppet lämplig i denna text då det är detta som används i direktivet.

46 Se dom av den 28 april 2009, kommissionen/Italien ( C‑518/06, EU:C:2009:270, punkt 84).

47 Dom av den 5 december 2006 ( C‑94/04 och C‑202/04, EU:C:2006:758).

48 Se dom av den 5 december 2006, Cipolla m.fl. ( C‑94/04 och C‑202/04, EU:C:2006:758, punkt 66). Domstolen konstaterade vidare i de följande två punkterna att det visserligen [är] riktigt att en taxa som innehåller föreskrifter om minimiarvoden inte kan utgöra hinder mot att advokater erbjuder tjänster av medelmåttig kvalitet. Det kan däremot inte på förhand uteslutas att en sådan taxa gör det möjligt att förhindra att advokaterna, på en sådan marknad som den italienska som, vilket framgår av beslutet om hänskjutande, kännetecknas av ett mycket stort antal advokater som är medlemmar i samfundet och verksamma, frestas att konkurrera på ett sätt som kan leda till att rabatterade tjänster erbjuds, vilket skulle innebära en risk för att de tillhandahållna tjänsternas kvalitet försämras. Det skall även beaktas att särskilda förhållanden råder både på den relevanta marknaden, vilket domstolen erinrat om i föregående punkt, och avseende de ifrågavarande tjänsterna och särskilt med avseende på den omständigheten att det beträffande advokattjänster vanligtvis föreligger en viss obalans, eftersom klienten-konsumenten och advokaten inte har tillgång till upplysningar i samma omfattning. Advokaterna har nämligen omfattande kunskaper på området, vilket klienterna inte med nödvändighet har, varför de sistnämnda har svårt att bedöma kvaliteten på de tjänster som tillhandahålls. Min kursivering.

49 C‑180/98–C‑184/98, EU:C:2000:151.

50 Se generaladvokat Francis G. Jacobs förslag till avgörande i de förenade målen Pavlov m.fl. ( C‑180/98–C‑184/98, EU:C:2000:151, punkt 71).

51 Vilket innebär tjänster från de fria yrkena.

52 Se generaladvokat Francis G. Jacobs förslag till avgörande i de förenade målen Pavlov m.fl. ( C‑180/98–C‑184/98, EU:C:2000:151, punkt 73).

53 Se generaladvokat Francis G. Jacobs förslag till avgörande i de förenade målen Pavlov m.fl. ( C‑180/98–C‑184/98, EU:C:2000:151, punkt 77). I samma punkt fortsätter han: De möjliga regleringarna i detta avseende omfattar såväl minimitariffer som fastställs av yrkesutövarna som föreskrifter om maximiavgifter fastställda av staten efter hörande av yrkesutövarna.

54 Se generaladvokat Francis G. Jacobs förslag till avgörande i de förenade målen Pavlov m.fl. ( C‑180/98–C‑184/98, EU:C:2000:151, punkt 82).

55 Se generaladvokat Francis G. Jacobs förslag till avgörande i de förenade målen Pavlov m.fl. ( C‑180/98–C‑184/98, EU:C:2000:151, punkt 84).

56 Se generaladvokat Francis G. Jacobs förslag till avgörande i de förenade målen Pavlov m.fl. ( C‑180/98–C‑184/98, EU:C:2000:151, punkt 86).

57 Citeras som D.W. Carlton, J.M. Perloff, Modern Industrial Organisation, 2:a uppl. New York 1994, s. 115.

58 Detta skulle ändå i princip vara omöjligt eftersom personer tenderar att anlita tjänster som erbjuds av arkitekter och ingenjörer just på grund av den asymmetriska informationen.

59 Som krävs enligt domstolens fasta praxis. Se dom av den 7 juli 2005, kommissionen/Österrike ( C‑147/03, EU:C:2005:427, punkt 63), dom av den 14 juni 2012, kommissionen/Nederländerna ( C‑542/09, EU:C:2012:346, punkt 81) och dom av den 23 januari 2014, kommissionen/Belgien ( C‑296/12, EU:C:2014:24, punkt 33).

60 Benämnt av Förbundsrepubliken Tyskland som ogynnsamt urval.

61 Se generaladvokat Poiares Maduros förslag till avgörande i de förenade målen Blanco Pérez och Chao Gómez ( C‑570/07 och C‑571/07, EU:C:2009:587, punkt 26) där ett liknande argument framförs i fråga om farmaceuter.

62 Det är något olyckligt att artikel 15.3 i direktiv 2006/123 hänvisar till nödvändighet i två olika sammanhang: för det första i led b som helt enkelt fastställer att det måste finnas en motivering i form av tvingande hänsyn till allmänintresset, och för det andra i led c i form av det andra steget i proportionalitetsbedömningen i traditionell bemärkelse. Här används termen naturligtvis enligt dess mening i det senare exemplet.

63 Under förutsättning att de klarar lämplighetstestet, vilket enligt mig inte är fallet.

64 Se dom av den 23 februari 2016, kommissionen/Ungern ( C‑179/14, EU:C:2016:108, punkt 118) och dom av den 7 november 2018, kommissionen/Ungern ( C‑171/17, EU:C:2018:881, punkt 87).