Förslag till avgörande av generaladvokat Henrik Saugmandsgaard Øe föredraget den 6 december 2018

1 Originalspråk: franska.

2 Rådets direktiv av den 27 november 2000 (EGT L 303, 2000, s. 16).

3 Dom av den 11 november 2014 ( C‑530/13, EU:C:2014:2359). Avseende de enskilda etapperna i utvecklingen av österrikisk lag i fråga om löner och uppflyttning inom den offentliga sektorn, som motsvarar domstolens domar, se bland annat punkt 13 och följande punkter i detta förslag till avgörande.

4 Närmare bestämt liknar frågorna 1, 2 och 4 som hänskjutits för förhandsavgörande i förevarande mål, de första två frågorna som hänskjutits av Oberster Gerichtshof (Högsta domstolen, Österrike) i mål C‑24/17, Österreichischer Gewerkschaftsbund, som avser det österrikiska systemet för löner och uppflyttning i löneklass av kontraktsanställda i offentlig tjänst, medan förevarande mål avser det system som är tillämpligt på tjänstemän. Dessa två system kompletterar varandra och är likvärdiga. Jag vill påpeka att i dessa båda mål har såväl kärandena i respektive tvist i målen vid den nationella domstolen, som har samma ombud, som den österrikiska regeringen och Europeiska kommissionen inkommit med i huvudsak liknande synpunkter avseende dessa gemensamma aspekter, vilket kommer att återspeglas i detta förslag till avgörande.

5 BGBl. 54/1956.

6 Dom av den 18 juni 2009 ( C‑88/08, EU:C:2009:381), i vilken domstolen tolkade artiklarna 1, 2 och 6 i direktiv 2000/78 på så sätt att de utgör hinder för tillämpningen av sådana nationella bestämmelser som, i syfte att inte missgynna allmän utbildning på gymnasienivå i förhållande till yrkesutbildning och att främja unga lärlingars tillträde till arbetsmarknaden, innebär att anställningstid före 18 års ålder inte beaktas vid placeringen i löneklass av kontraktsanställda inom den offentliga sektorn i en medlemsstat (punkt 51, min kursivering). De österrikiska bestämmelser som det rör sig om i målet Hütter, som avsåg kontraktsanställda inom den offentliga sektorn, var desamma som de som avser tjänstemän i förevarande mål.

7 BGBl. I, 82/2010.

8 Dom av den 11 november 2014 ( C‑530/13, EU:C:2014:2359), där domstolen bland annat tolkade artiklarna 2.1, 2.2 a och 6.1 i direktiv 2000/78 så, att de utgör hinder för en nationell lagstiftning enligt vilken – i syfte att avskaffa diskriminering på grund av ålder – utbildnings- och tjänsteperioder före 18 års ålder ska beaktas, men som samtidigt – för varje tjänste- och lönekategori – inför en förlängning på tre år av den tid som de offentliganställda tjänstemän, vilka varit föremål för denna diskriminering, måste tillbringa i den första löneklassen innan de kan flyttas upp till den andra löneklassen (punkt 45, min kursivering). I målet Schmitzer rörde det sig just om dessa bestämmelser i GehG i deras lydelse efter 2010 års reform.

9 BGBl. I, 32/2015.

10 Dom av den 9 september 2016 (Ro 2015/12/0025–3).

11 BGBl. I, 104/2016.

12 Dom av den 19 juni 2014 ( C‑501/12–C‑506/12, C‑540/12 och C‑541/12, EU:C:2014:2005).

13 Se punkt 17 och följande punkter i detta förslag till avgörande.

14 Martin Leitner hänvisade uttryckligen till dom av den 18 juni 2009, Hütter ( C‑88/08, EU:C:2009:381), dom av den 11 november 2014, Schmitzer ( C‑530/13, EU:C:2014:2359), och dom av den 28 januari 2015, Starjakob ( C‑417/13, EU:C:2015:38).

15 Dom av den 11 november 2014 ( C‑530/13, EU:C:2014:2359).

16 Dom av den 22 november 2005 ( C‑144/04, EU:C:2005:709).

17 Se, i detta hänseende, även fotnot 4 i detta förslag till avgörande.

18 Se 8 § 1 GehG 2015, till skillnad från dess lydelse enligt GehG 2010.

19 Se 12 § punkterna 1–3 GehG 2015.

20 Närmare bestämt de som redan var anställda den 11 februari 2015.

21 Enligt 175 § stycke 79 punkt 3 GehG 2016 har 8 och 12 §§ GehG 2015 retroaktiv verkan från den 1 februari 1956, det vill säga den dag då GehG 1956 trädde i kraft, även med avseende på pågående och framtida förfaranden.

22 Närmare bestämmelser om överföringsförfarandet återfinns i 169c § GehG, i dess ändrade lydelse.

23 Enligt vad som föreskrivs i punkterna 1–2a i 169c § GehG, i dess ändrade lydelse, där det bland annat anges att det rör sig om en placering enligt lönebeskedet.

24 Dom av den 11 november 2014 ( C‑530/13, EU:C:2014:2359), vars innehåll återges i fotnot 8 i detta förslag till avgörande.

25 Den hänskjutande domstolen har i detta hänseende hänvisat till en dom av den 9 september 2016 från Verwaltungsgerichtshof (förvaltningsdomstol), som anges i fotnot 10 i detta förslag till avgörande och till begäran om förhandsavgörande av Oberster Gerichtshof (Högsta domstolen) i det pågående målet Österreichischer Gewerkschaftsbund (C‑24/17), som är föremål för mitt förslag till avgörande som föredras samma dag.

26 Den hänskjutande domstolen har i sin fråga angett att det nya systemet är slutet och icke-diskriminerande för nyanställda.

27 Samma problematik togs upp i samband med fråga 1 a som ställdes i det konnexa målet C‑24/17, Österreichischer Gewerkschaftsbund, i vilket mitt förslag till avgörande föredras samma dag som förevarande förslag till avgörande.

28 Nämligen en nationell lagstiftning … [som] innebär att åldersdiskrimineringen av redan anställda tjänstemän oförminskat fortgår.

29 Den nationella domstolen vill emellertid särskilt få klarhet i om det är möjligt att i förevarande fall dra lärdomar av domstolens domar avseende en liknande utveckling i den tyska lagstiftningen på detta område. Den har bland annat hänvisat till dom av den 8 september 2011, Hennigs och Mai ( C‑297/10 och C‑298/10, EU:C:2011:560), dom av den 19 juni 2014, Specht m.fl. ( C‑501/12–C‑506/12, C‑540/12 och C‑541/12, EU:C:2014:2005), och dom av den 9 september 2015, Unland ( C‑20/13, EU:C:2015:561). I sitt förslag till avgörande i målet Stollwitzer ( C‑482/16, EU:C:2017:893, punkt 6 och fotnot 18) har generaladvokaten Mengozzi påpekat att dessa fall avsåg dels det lönesystem som var tillämpligt, på både federal och regional nivå [i Tyskland], på kontraktsanställda inom den offentliga sektorn eller på offentliganställda och som företrädesvis byggde på åldersgruppskriterier, dels förfaringssätten för övergång från detta lönesystem till ett system som inte skulle grundas på diskriminerande kriterier.

30 Martin Leitner har gjort gällande att Verwaltungsgerichtshof (Högsta förvaltningsdomstolen) enligt den ovan i fotnot 10 i detta förslag till avgörande nämnda domen, vad gäller 2015 års lönereform, slog fast att det inte är möjligt att en kollektiv överföring – som på sin höjd är förenlig med unionsrätten – av redan anställda tjänstemän till det nya systemet på grundval av en placering i det tidigare diskriminerande systemet utan vidare kan få den diskriminering som förelåg under tidigare perioder att upphöra.

31 Medlemsstaterna och arbetsmarknadens parter måste agera i överensstämmelse med direktiv 2000/78 när de vidtar åtgärder som omfattas av tillämpningsområdet för direktivet, som, i frågor som rör arbetslivet, konkretiserar principen om förbud mot diskriminering på grund av ålder (se bland annat dom av den 21 januari 2015, Felber, C‑529/13, EU:C:2015:20, punkterna 15–17, och dom av den 19 juli 2017, Abercrombie & Fitch Italia, C‑143/16, EU:C:2017:566, punkterna 16 och 17).

32 I enlighet med domen av den 11 november 2014, Schmitzer ( C‑530/13, EU:C:2014:2359), som det hänvisas till i fotnot 8 i detta förslag till avgörande.

33 Dom av den 11 november 2014 ( C‑530/13, EU:C:2014:2359, punkterna 35 och 44).

34 Se punkt 17 och följande punkter i detta förslag till avgörande.

35 Se dom av den 8 september 2011, Hennigs och Mai ( C‑297/10 och C‑298/10, EU:C:2011:560, punkterna 84–86), dom av den 19 juni 2014, Specht m.fl. ( C‑501/12–C‑506/12, C‑540/12 och C‑541/12, EU:C:2014:2005, punkterna 57–60), och dom av den 9 september 2015, Unland ( C‑20/13, EU:C:2015:561, punkterna 38–40).

36 Närmare bestämt sker överföringen enligt 169c § punkt 2 GehG på grundval av ett överföringsbelopp som motsvarar hela den lön som utbetalades under övergångsmånaden, nämligen februari 2015, vilket är en lön som beräknats i enlighet med det tidigare lönesystemet.

37 Enligt denna regering är Republiken Österrike medveten om att en lagstiftning som, för överföring av redan befintliga anställda från ett åldersdiskriminerande lönesystem till ett nytt system, föreskriver att placeringen i det nya lönesystemet endast ska grunda sig på den lön som de har enligt det tidigare lönesystemet – som är diskriminerande på grund av ålder – kan medföra att en diskriminering som följer av det gamla lönesystemet fortgår.

38 Enligt det utdrag som kommissionen hänvisat till ur förklaringarna avseende regeringens förslag till lagstiftning om ändring av 169c § GehG 2015, som därefter offentliggjordes i BGBl. I, 104/2016 (se bilagan till det stenografiska referatet från nationalrådet 1296, XXV. legislaturperioden, s. 2, vilken finns tillgänglig på följande webbplats: https://www.parlament.gv.at/PAKT/VHG/XXV/I/I_01296/fname_564847.pdf). Den [österrikiska] lagstiftaren [valde] således medvetet denna metod för överföring och upprätthåller sålunda avsiktligt och uttryckligen diskrimineringen för att undvika inkomstförluster för anställda i tjänst och för att garantera dem en inkomstnivå och inkomstmöjligheter som de räknat med under många år.

39 Dom av den 11 november 2014 ( C‑530/13, EU:C:2014:2359).

40 Jag kommer att återkomma till denna sista aspekt i punkterna 58 och 59 i detta förslag till avgörande.

41 Nämligen, enligt artikel 6.1, motiveras av de legitima målen för sysselsättningspolitiken, arbetsmarknaden och yrkesutbildningen.

42 Se, bland annat, dom av den 14 mars 2017, G4S Secure Solutions ( C‑157/15, EU:C:2017:203, punkt 36), och dom av den 25 juli 2018, Dyso ( C‑632/16, EU:C:2018:599, punkt 54).

43 Den hänskjutande domstolen har särskilt hänvisat till skälen i förarbetena till reformen (Bericht des Verfassungsausschusses, 457 BlgNR XXV. GP, 2).

44 Denna regering har i synnerhet gjort gällande att enbart på federal nivå har omkring 160000 fall undersökts inom ramen för överföringen till det nya lönesystemet och att en individuell undersökning därför inte kunde genomföras inom en kort tidsperiod.

45 Se, bland annat, dom av den 19 juni 2014, Specht m.fl. ( C‑501/12–C‑506/12, C‑540/12 och C‑541/12, EU:C:2014:2005, punkterna 77–80), och dom av den 28 januari 2015, Starjakob ( C‑417/13, EU:C:2015:38, punkt 36 och där angiven rättspraxis).

46 Såsom framgår av de utdrag ur de nationella förarbetena som anges i fotnot 38 i detta förslag till avgörande.

47 Se, bland annat, dom av den 9 september 2015, Unland ( C‑20/13, EU:C:2015:561, punkt 42), och dom av den 14 mars 2018, Stollwitzer ( C‑482/16, EU:C:2018:180, punkt 41).

48 Se, bland annat, dom av den 28 januari 2015, Starjakob ( C‑417/13, EU:C:2015:38, punkt 37 och där angiven rättspraxis).

49 Enligt de metoder som det redogjorts för i fotnot 36 i förevarande förslag till avgörande.

50 Med beaktande av beslutet om hänskjutande och av de klarlägganden som gjorts av den hänskjutande domstolen, förefaller det mig som om flera mekanismer föreskrevs i olika skeden i överföringsprocessen för att undvika en eventuell betydande minskning av lönen för de personer som överförts (särskilt en bibehållandenivå och två på varandra följande bibehållandepåslag enligt punkterna 6 och 9 i 169c § GehG, i dess ändrade lydelse). Den hänskjutande domstolen har påpekat att syftet med mekanismerna i fråga inte [är] att utjämna åldersdiskriminerande löner som är knutna till övergångsbeloppet.

51 Kommissionen har anfört att det för att uppfylla kriteriet skydd för berättigade förväntningar med avseende på en viss lönenivå, förefaller att räcka att tidigare erhållna lön bibehålls. Det skulle till exempel vara tänkbart att reglera uppflyttningen i lönenivå för samtliga tjänstemän på samma sätt. För att iaktta principen om skydd för berättigade förväntningar skulle emellertid de tjänstemän som därigenom lider inkomstförlust kunna få sin tidigare lön utbetald genom frikoppling från den lönegrad i vilken de faktiskt skulle placeras, till dess att de når den lönenivå som motsvarar denna lön. Därigenom skulle visserligen vissa verkningar av den tidigare diskrimineringen upprätthållas, nämligen de avseende inkomst, men bara under en övergångsperiod av förutsägbar varaktighet (min kursivering).

52 Inom ramen för den föregående reformen från år 2010 beslutade den österrikiska lagstiftaren att en bedömning skulle ske från fall till fall, i stället för att göra en automatisk och allmän överföring, såsom Martin Leitner föreslagit.

53 En annan metod antogs av Republiken Österrike i ett liknande sammanhang rörande överföring till ett nytt lönesystem som också infördes 2015 som EU-domstolen nyligen fann vara förenlig med unionsrätten. Se dom av den 14 mars 2018, Stollwitzer ( C‑482/16, EU:C:2018:180, punkt 45), där det anges att den österrikiske lagstiftaren, i samband med antagandet av 53a § i 2015 års federala lag om järnvägarna, gjorde en riktig avvägning mellan, å ena sidan, avskaffandet av diskriminering på grund av ålder och, å andra sidan, bibehållandet av rättigheter som förvärvats i enlighet med det tidigare regelverket.

54 I den mening som avses i den rättspraxis som nämnts i punkt 52 i detta förslag till avgörande.

55 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 19 juni 2014, Specht m.fl. ( C‑501/12–C‑506/12, C‑540/12 och C‑541/12, EU:C:2014:2005, punkterna 83–85), där det anges att löneskillnaden begränsas eller i vissa fall försvinner inom loppet av några år.

56 Se dom av den 11 november 2014, Schmitzer ( C‑530/13, EU:C:2014:2359, punkterna 43 och 44).

57 Godkännandet av en fackförening kan enligt min uppfattning vara avgörande när en särbehandling på grund av ålder bibehålls tillfälligt, men inte om dess verkningar är slutgiltiga.

58 Se, bland annat, dom av den 19 september 2018, Bedi ( C‑312/17, EU:C:2018:734, punkterna 68–70 och där angiven rättspraxis).

59 Se, bland annat, dom av den 19 juli 2017, Abercrombie & Fitch Italia ( C‑143/16, EU:C:2017:566, punkterna 31 och 46), och dom av den 19 september 2018, Bedi ( C‑312/17, EU:C:2018:734, punkt 59).

60 Domstolen har även inom ramen för den andra frågan ombetts att uttala sig om den inverkan som artikel 47 i stadgan eventuellt har i förevarande fall (se punkt 78 och följande punkter i detta förslag till avgörande), men det är enligt min mening lämpligare att besvara denna fråga inom ramen för den fjärde frågan.

61 Avseende svaret på den första frågan (se punkt 39 och följande punkter i förevarande förslag till avgörande).

62 Den nationella domstolen har särskilt åberopat bestämmelserna 169c § 1 första meningen och 169c § 2c första meningen GehG i dess ändrade lydelse. I denna sistnämnda bestämmelse föreskrivs att artiklarna 2 och 6 i direktiv 2000/78 införlivades med österrikisk rätt genom 169c § 2a och 2b, såsom de tolkats i domen av den 19 juni 2014, Specht m.fl. ( C‑501/12–C‑506/12, C‑540/12 och C‑541/12, EU:C:2014:2005).

63 Se, bland annat, dom av den 26 juni 2008, Burda ( C‑284/06, EU:C:2008:365, punkt 39), dom av den 28 juni 2012, Erny ( C‑172/11, EU:C:2012:399, punkt 32), och dom av den 6 mars 2014, Siragusa ( C‑206/13, EU:C:2014:126, punkt 21).

64 En tolkning av artikel 47 i stadgan har också begärts genom fråga 1c i det konnexa målet C‑24/17, Österreichischer Gewerkschaftsbund, som också är föremål för mitt förslag till avgörande av denna dag.

65 Av 169c § punkterna 1–2a § GehG, i dess ändrade lydelse, följer att de tjänstemän som redan var anställda den 11 februari 2015 övergår till det nya systemet enbart på grundval av deras tidigare lön enligt ett överföringsbelopp som motsvarar den månadslön som utbetalades för februari 2015 (övergångsmånad) och som således fastställts enligt det gamla systemet. Enligt punkt 2a ska [d]et … inte ske någon bedömning av lönernas skälighet varken med avseende på deras grund eller storlek och en korrigering kan endast ske vid faktiska eller uppenbara fel då uppgifterna matas in.

66 Bundesverwaltungsgericht (Federala högsta förvaltningsdomstolen) har i sin redogörelse för bakgrunden till tvisten i målet vid den nationella domstolen hänvisat till utdrag ur den ovannämnda domen av den 9 september 2016, enligt vilken Verwaltungsgerichtshof (Förvaltningsdomstolen) har slagit fast att det strider mot artikel 47 i stadgan och artikel 9 i direktiv 2000/78 att utesluta alla möjligheter till domstolsprövning av den faktiska tillämpningen av tidigare lagstiftning, såsom föreskrevs i den lönereform som antogs i början av 2015. Det ska erinras om att lagändringar har gjorts till följd av denna dom (se punkt 18 i detta förslag till avgörande).

67 I förevarande fall med tillämpning av 175 § stycke 79 punkt 3 GehG 2016 (se även fotnot 21 i detta förslag till avgörande).

68 Se, analogt, dom av den 17 april 2018, Egenberger ( C‑414/16, EU:C:2018:257, punkt 49), och dom av den 13 september 2018, UBS Europe m.fl. ( C‑358/16, EU:C:2018:715, punkterna 51 och 52).

69 Se skäl 29 och följande skäl och artikel 9.1 i direktiv 2000/78.

70 Se 169c § stycke 2c första meningen GehG, i dess ändrade lydelse.

71 Enligt denna rättspraxis får nämnda regler varken vara mindre förmånliga än de som avser en liknande talan som grundar sig på nationell rätt (likvärdighetsprincipen) eller utformas på ett sådant sätt att det i praktiken blir omöjligt eller orimligt svårt att utöva de rättigheter som följer av unionsrätten (effektivitetsprincipen) (se, bland annat, dom av den 26 september 2018, Belastingdienst/Toeslagen (överklagandets inhiberande verkan), C‑175/17, EU:C:2018:776, punkt 39).

72 Se generaladvokaten Bobeks förslag till avgörande i målet Banger ( C‑89/17, EU:C:2018:225, punkterna 77–80, 91 och 102–107, samt där angivna domar och förslag till avgörande), där det påpekas bland annat att [d]en omfattning och den intensitet som enligt effektivitetsprincipen krävs av judicial review beror på vilket innehåll och vilken karaktär de relevanta unionsrättsliga principerna och reglerna haft, som tillämpats i det angripna nationella beslutet (punkt 102).

73 Konventionen undertecknades i Rom den 4 november 1950.

74 Se, bland annat, mitt förslag till avgörande i målet Associação Sindical dos Juízes Portugueses ( C‑64/16, EU:C:2017:395, punkterna 70 och 71), och dom av den 26 september 2018, Belastingdienst/Toeslagen (överklagandets inhiberande verkan) ( C‑175/17, EU:C:2018:776, punkt 35).

75 Se, bland annat, Europadomstolen, 13 december 2012, De Souza Ribeiro mot Frankrike (CE:ECHR:2012:1213JUD002268907, 79 §), och Europadomstolen, 13 april 2017, Tagayeva m.fl. mot Ryssland (CE:ECHR:2017:0413JUD002656207, 618 §).

76 Se de bestämmelser som anges i fotnot 65 i detta förslag till avgörande.

77 Liksom föremålet för de invändningar av samma slag som på förhand kan framföras vid behöriga förvaltningsmyndigheter är begränsade.

78 Det förefaller som om syftet med denna begränsning är att möjliggöra att övergången till det nya systemet sker automatiskt och att undvika ett stort antal eventuella förfaranden avseende den lön som ligger till grund för övergången, som inte bara anhängiggörs av personer som missgynnades enligt det gamla systemet, men även av personer som gynnades.

79 Det ska erinras om att domstolen, mot bakgrund av den domstolsprövning som garanteras genom artikel 47 i stadgan, redan har betonat vikten av att den nationella domstolen kan granska lagenligheten av det vid den domstolen angripna beslutet (se, bland annat, dom av den 16 maj 2017, Berlioz Investment Fund, C‑682/15, EU:C:2017:373, punkterna 56, 59, 84 och 89).

80 Tolkning av artikel 17 i direktiv 2000/78 har även begärts genom fråga 1 b som ställts i det konnexa målet C‑24/17, Österreichischer Gewerkschaftsbund, som är föremål för mitt förslag till avgörande som föredras samma dag. Det ska härvid erinras om att en tolkning av artikel 47 i stadgan har begärts även genom fråga 1 c i detta förslag till avgörande.

81 Dom av den 11 november 2014 ( C‑530/13, EU:C:2014:2359). Det tycks mig som om den fråga som ställts implicit särskilt hänvisar till punkterna 46–51 i denna dom.

82 Se punkt 63 och följande punkter i detta förslag till avgörande.

83 Mot bakgrund av formuleringen av tolkningsfrågan och de delar i beslutet om hänskjutande som hänför sig till denna förefaller det mig som om den hänskjutande domstolen vill få klarhet i huruvida den österrikiska lagstiftaren borde ha föreskrivit en ekonomisk kompensation i själva lagstiftningen och inte huruvida staten eventuellt kunde ådra sig ansvar till följd av att en sådan åtgärd inte vidtagits.

84 Den hänskjutande domstolen har bland annat åberopat dom av den 19 juni 2014, Specht m.fl. ( C‑501/12–C‑506/12, C‑540/12 och C‑541/12, EU:C:2014:2005), och dom av den 9 september 2015, Unland ( C‑20/13, EU:C:2015:561).

85 Framför allt punkt 2 i domslutet i denna dom av den 11 november 2014 ( C‑530/13, EU:C:2014:2359), där det anges att [a]rtiklarna 9 och 16 i direktiv 2000/78 ska tolkas så, att en offentliganställd tjänsteman, som har varit föremål för diskriminering på grund av ålder till följd av det sätt på vilket referensdagen för beräkningen av uppflyttningen i löneklass har fastställts, ska ha rätt att åberopa artikel 2 i direktivet för att angripa de diskriminerande verkningar som förlängningen av tiden för uppflyttning i löneklass medför, trots att vederbörande efter egen ansökan har fått referensdagen ändrad.

86 Även om jag är medveten om att domstolen i dom av den 19 juni 2014, Specht m.fl. ( C‑501/12–C‑506/12, C‑540/12 och C‑541/12, EU:C:2014:2005, punkt 87 och punkt 4 i domslutet), som svar på den fjärde frågan i detta mål avsåg artikel 17. Denna dom anges i skälen i beslutet om hänskjutande som avser den här undersökta frågan.

87 I artikel 17 i direktiv 2000/78 föreskrivs att sanktionerna kan bestå av skadestånd till den utsatta personen men skall vara effektiva, proportionerliga och avskräckande.

88 Det ska framhållas att det här rör sig om staten som lagstiftare, även om den i förevarande fall också är arbetsgivare för de berörda personerna.

89 Såsom till exempel var fallet i domen av den 25 april 2013 i målet Asociația Accept ( C‑81/12, EU:C:2013:275, punkt 73).

90 Se, bland annat, dom av den 28 januari 2015, Starjakob ( C‑417/13, EU:C:2015:38, punkterna 41–43, där domstolen just skiljer mellan syftet med artikel 16 och syftet med artikel 17 i direktiv 2000/78 och fastställer att artikel 17 inte är relevant för den fråga som ställts i det målet, som liknar den i förevarande mål), dom av den 9 september 2015, Unland ( C‑20/13, EU:C:2015:561, punkt 48), och dom av den 14 mars 2018, Stollwitzer ( C‑482/16, EU:C:2018:180, punkt 28 och följande punkter).

91 Enligt fast rättspraxis kan domstolen för att gynna samarbete och för att kunna ge ett användbart svar till den hänskjutande domstolen vara tvungen att ta hänsyn till unionsbestämmelser som den hänskjutande domstolen inte har hänvisat till i sin fråga (se, bland annat, dom av den 7 augusti 2018, Smith, C‑122/17, EU:C:2018:631, punkt 34 och där angiven rättspraxis).

92 Se, bland annat, dom av den 28 januari 2015, Starjakob ( C‑417/13, EU:C:2015:38, punkterna 44–49 och där angiven rättspraxis), och dom av den 14 mars 2018, Stollwitzer ( C‑482/16, EU:C:2018:180, punkterna 28–34).

93 Se punkt 39 och följande punkter i detta förslag till avgörande.

94 Nämligen de tjänstemän som enligt det tidigare systemet har behandlats mindre förmånligt, vad gäller beaktande av tjänsteperioder som fullgjorts före 18 års ålder för fastställande av deras lön och uppflyttning i löneklass.

95 Såsom till exempel var fallet med den nationella lagstiftning som det rörde sig om i domen av den 28 januari 2015, Starjakob ( C‑417/13, EU:C:2015:38, se särskilt punkt 48) och i motsats till den lagstiftning som det rörde sig om i domen av den 14 mars 2018, Stollwitzer ( C‑482/16, EU:C:2018:180, se särskilt punkterna 31–34).

96 Det ska framhållas att förevarande situation skiljer sig från den som gav upphov till två domar som nämnts av den hänskjutande domstolen, på så sätt att det i de målen, i motsats till förevarande fall, inte var möjligt att fastställa en kategori av personer som gynnats enligt den omtvistade nationella lagstiftningen, och att det därför inte fanns något system som det kunde sökas vägledning i (se dom av den 19 juni 2014, Specht m.fl., C‑501/12–C‑506/12, C‑540/12 och C‑541/12, EU:C:2014:2005, punkterna 81 och 93–97, och dom av den 9 september 2015, Unland, C‑20/13, EU:C:2015:561, punkt 47).

97 Se, analogt, dom av den 21 juni 2007, Jonkman m.fl. ( C‑231/06-C‑233/06, EU:C:2007:373, punkt 38 och där angiven rättspraxis), där domstolen påpekade att när det följer av en dom som meddelats efter en begäran om förhandsavgörande att en nationell lagstiftning är oförenlig med unionsrätten, ankommer det på den aktuella medlemsstatens myndigheter att vidta alla åtgärder, både allmänna och särskilda, för att säkerställa att unionsrätten iakttas i denna medlemsstat. De nämnda myndigheterna bevarar rätten att välja vilka åtgärder som ska vidtas, men ska se till att den nationella rätten så snart som möjligt bringas i överensstämmelse med unionsrätten och att enskildas rättigheter enligt unionsrätten ges full verkan, Se även generaladvokaten Bots förslag till avgörande i målet Winner Wetten ( C‑409/06, EU:C:2010:38, punkt 119).

98 Den hänskjutande domstolen har i sin fråga erinrat om att denna princip har fastslagits, bland annat, i dom av den 22 november 2005, Mangold ( C‑144/04, EU:C:2005:709).

99 Av de skäl som anges i punkt 84 och följande punkter i detta förslag till avgörande.

100 Enligt 175 § stycke 79 punkt 3 GehG, i dess ändrade lydelse.

101 Den österrikiska regeringen avser särskilt dom av den 19 april 2016, DI ( C‑441/14, EU:C:2016:278, punkterna 32 och 35).

102 Se punkt 86 och följande punkter i detta förslag till avgörande.

103 Se, bland annat, dom av den 19 juni 2014, Specht m.fl. ( C‑501/12–C‑506/12, C‑540/12 och C‑541/12, EU:C:2014:2005, punkterna 88 och 89), dom av den 7 augusti 2018, Smith ( C‑122/17, EU:C:2018:631, punkterna 39–46), och dom av den 4 oktober 2018, Link Logistik N&N ( C‑384/17, EU:C:2018:810, punkterna 57–62).

104 169c § GehG, i dess ändrade lydelse.

105 Den österrikiska regeringen har tillagt att en sådan individuell överföring visserligen skulle kunna garantera lika behandling, men den leder till betydande förluster för såväl de tjänstemän som gynnats enligt det tidigare systemet som för de tjänstemän som missgynnats, vilket skulle strida mot syftet att säkerställa skydd för förvärvade rättigheter som föranledde den nationella lagstiftaren att välja en allmän överföring. I detta avseende ska det endast påpekas att det av de uppgifter som domstolen förfogar över framgår, särskilt efter dess begäran om klarläggande, att den aktuella lagstiftningen innehåller olika mekanismer som syftar till att förhindra betydande inkomstförluster (se ovan fotnot 50 i detta förslag till avgörande).

106 Se punkt 86 och följande punkter i detta förslag till avgörande.

107 Jag vill påpeka att den österrikiska regeringen uppfattar denna fråga på så sätt att den hänskjutande domstolen anser att bestämmelserna i det tidigare systemet som är diskriminerande på grund av ålder, ska tillämpas, efter att de har korrigerats så att de är förenliga med unionsrätten. Denna tolkning av principen om unionsrättens företräde har underkänts av den österrikiska regeringen.

108 Se dom av den 11 november 2014, Schmitzer ( C‑530/13, EU:C:2014:2359, punkt 45).