Förslag till avgörande av generaladvokat Manuel Campos Sánchez-Bordona föredraget den 15 november 2018

1 Originalspråk: spanska.

2 Det är sådant avfall som i princip kan betecknas som farligt eller som icke-farligt, beroende på om de innehåller något farligt ämne eller inte.

3 Kommissionens beslut 2000/532/EG av den 3 maj 2000 om ersättning av beslut 94/3/EG om en förteckning över avfall i enlighet med artikel 1 a i rådets direktiv 75/442/EEG om avfall, och rådets beslut 94/904/EG om upprättande av en förteckning över farligt avfall i enlighet med artikel 1.4 i rådets direktiv 91/689/EEG om farligt avfall (EGT L 226, 2000, s. 3), i dess lydelse enligt kommissionens beslut 2014/955 EG av den 18 december 2014 (EGT L 370, 2014, s. 44) (nedan kallat beslut 2000/532).

4 Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/98/EG av den 19 november 2008 om avfall och om upphävande av vissa direktiv (EUT L 312, 2008, s. 3).

5 Kommissionens förordning (EU) nr 1357/2014 av den 18 december 2014 om ersättning av bilaga III till Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/98/EG om avfall och om upphävande av vissa direktiv (EUT L 365, 2014, s. 89).

6 Decreto legislativo 3 aprile 2006, n. 152, Norme in materia ambientale (GU Serie Generale nr 88 av den 14 april 2006 – Supplemento Ordinario nr 96) (lagstiftningsdekret nr 152 av den 3 april 2006 om föreskrifter på miljöområdet) (nedan kallat lagstiftningsdekret nr 152/2006).

7 Rådets direktiv 75/442/EEG av den 15 juli 1975 om avfall (EGT L 194, 1975, s. 47; svensk specialutgåva, område 15, volym 1, s. 238).

8 Rådets direktiv 91/689/EEG av den 12 december 1991 om farligt avfall (EGT L 377, 1991, s. 20; svensk specialutgåva, område 15, volym 10, s. 199).

9 Decreto legislativo 3 dicembre 2010, nr 205, Disposizioni di attuazione della direttiva 2008/98/CE del Parlamento europeo e del Consiglio del 19 novembre 2008 relativa ai rifiuti e che abroga alcune direttive (GU Serie Generale nr 288 av den 10 december 2010 – Supplemento Ordinario nr 269).

10 Testo del decreto-legge 25 gennaio 2012, nr 2 (GURI Serie Generale nr 20 av den 25 januari 2012), coordinato con la legge di conversione 24 marzo 2012, n. 28, recante: Misure straordinarie e urgenti in materia ambientale (GURI Serie Generale nr 71 av den 24 mars 2012).

11 Testo del decreto-legge 24 giugno 2014, nr 91 (GURI Serie Generale nr 144 av den 24 juni 2014), coordinato con la legge di conversione 11 agosto 2014, nr 116, recante: Disposizioni urgenti per il settore agricolo, la tutela ambientale e l’efficientamento energetico dell’edilizia scolastica e universitaria, il rilancio e lo sviluppo delle imprese, il contenimento dei costi gravanti sulle tariffe elettriche, nonche’ per la definizione immediata di adempimenti derivanti dalla normativa europea. (GURI Serie Generale nr 192 av den 20 augusti 2014 – Supplemento Ordinario nr 72) (nedan kallad lag nr 116/2014).

12 Punkterna 46 och 47 i detta förslag till avgörande.

13 Decreto-legge 20 giugno 2017, n. 91, recante: Disposizioni urgenti per la crescita economica nel Mezzogiorno (GURI Serie generale nr 141 av den 20 juni 2017).

14 Förespråkarna av dessa ståndpunkter ser positivt på de förfaranden som infördes genom lag nr 116/2014 och menar att de är förenliga med beslut 2000/532, riktlinjerna från Europeiska kommissionen, de rapporter och tekniska handböcker om farligt avfall som har införts i andra medlemsstater och slutligen beslut 2014/955 och förordning nr 1357/2014. Bland dessa finns den rapport som utarbetats av det franska miljöministeriet (MEDDE) nr 4/2/2016 (Classification réglementaire des déchets. Guide d’application pour la caractérisation e dangerosité) och handboken Hazardous waste, Interpretation of the definition and classification of hazardous waste (Technics Guidance WM2), offentliggjord för första gången år 2003 i Förenade kungariket.

15 De anser att lag nr 116/2014 får stora negativa konsekvenser för branschaktörerna på såväl det tekniska som det ekonomiska planet. Om en avfallsproducent måste bevisa att ett avfall inte är farligt, innebär det faktiskt att denne tvingas att bevisa något som inte kan bevisas, vilket får till följd att avfallsproducenten alltid ska klassificera avfallet som farligt. De som förespråkar denna ståndpunkt anser att nämnda lag var oförenlig med unionslagstiftningen och att lagdekret nr 91/2017, genom vilket de förfaranden som infördes genom lag nr 116/2014 har tagits bort, ger stöd för deras ståndpunkt.

16 Dom nr 46897 av den 3 maj 2016, Arduini m.fl., Rv. 26812601.

17 Europaparlamentets och rådets direktiv 98/34/EG av den 22 juni 1998 om ett informationsförfarande beträffande tekniska standarder och föreskrifter (EGT L 204, 1998, s. 37). Från och med den 6 oktober 2015 kodifierades och ersattes detta direktiv av Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2015/1535 av den 9 september 2015 om ett informationsförfarande beträffande tekniska föreskrifter och beträffande föreskrifter för informationssamhällets tjänster (EUT L 241, 2015, s. 1).

18 Rådets direktiv 1999/31/EG av den 26 april 1999 om deponering av avfall (EGT L 182, 1999, s. 1) och rådets beslut 2003/33/EG av den 19 december 2002 om kriterier och förfaranden för mottagning av avfall vid avfallsdeponier i enlighet med artikel 16 i, och bilaga II till, direktiv 1999/31/EG (EUT L 11, 2003, s. 27).

19 Se exempelvis dom av den 16 juni 2015, Gauweiler m.fl. ( C‑62/14, EU:C:2015:400), punkterna 24 och 25, dom av den 4 maj 2016, Pillbox 38 ( C‑477/14, EU:C:2016:324), punkterna 15 och 16, dom av den 5 juli 2016, Ognyanov ( C‑614/14, EU:C:2016:514), punkt 19, dom av den 15 november 2016, Ullens de Schooten ( C‑268/15, EU:C:2016:874), punkt 54, och dom av den 28 mars 2017, Rosneft ( C‑72/15, EU:C:2017:236), punkterna 50 och 155.

20 Se, beträffande detta, systematiseringen i De Saeleer, N., Droit des déchets de l’UE. De l’élimination à l’économie circulaire, Bruylant, Bryssel, 2016, s. 253 och 254.

21 Dessutom får det bara deponeras i deponier för farligt avfall och vissa villkor ska vara uppfyllda (artiklarna 6 och 11 i direktiv 1999/31). Transporter av sådant avfall mellan medlemsstater kräver anmälan och tillstånd. Export och import av sådant avfall är förbjudet eller strängt kontrollerat, i enlighet med bestämmelserna i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1013/2006 av den 14 juni 2006 om transport av avfall (EUT L 190, 2006, s. 1).

22 De hänvisar dels till en rapport från Regione Lazio (regionen Latium), som skrevs just i samband med beslutet om kvarstad och som ingavs av försvarsadvokaten, dels till ett meddelande av den 26 januari 2017 från behörigt ministerium i vilket det bekräftas att unionsbestämmelserna ska tillämpas från den 1 juni 2015. De anser dessutom att åklagarens åtal ska lämnas utan bifall i enlighet med lagdekret nr 91/2017, som bland annat har upphävt de nationella bestämmelserna angående vilka undersökningar som ska göras för att klassificera avfall.

23 Blandat kommunalt avfall utgör visserligen avfall i den mening som avses i direktiv 2008/98. I punkt 56 i dom av den 12 december 2013, Ragn-Sells ( C‑292/12, EU:C:2013:820) slog domstolen fast att vad gäller blandat kommunalt avfall, följer det av artikel 11.1 a i förordning nr 1013/2006 mot bakgrund av skäl 20 i samma förordning och artikel 16 i direktiv 2008/98 att medlemsstaterna får vidta allmänna åtgärder för att begränsa transport av sådant avfall mellan medlemsstaterna genom att helt eller delvis förbjuda dessa transporter i syfte att i enlighet med direktiv 2008/98 genomföra principerna om närhet, prioritering av återvinning och självförsörjning.

24 Kod 19 12 11* som avser Annat avfall (även blandningar av material) från mekanisk behandling av avfall som innehåller farliga ämnen eller kod 19 12 12 som avser Annat avfall (även blandningar av material) från mekanisk behandling av avfall som innehåller farliga ämnen än det som anges i 19 12 11.

25 Enligt artikel 20 första meningen i direktiv 2008/98 ska artiklarna 17, 18, 19 och 35 … inte tillämpas på blandat avfall från hushållen.

26 Direktiv 1999/31 om deponering av avfall innehåller regler för hantering, tillståndsvillkor, avslutning och efterbehandling av deponier. I beslut 2003/33 anges mottagningskriterier för avfall för de olika klasser av deponier och det är här av avgörande betydelse om avfallet har klassificerats som farligt eller inte enligt den europeiska avfallsförteckningen. Denna klassificering får dock inte förväxlas med bedömningen av avfall för att avgöra om de mottagningskriterier för avfall är uppfyllda som anges i bilaga II till direktiv 1999/31 och beslut 2003/33. Därför får de analyser som görs inom ramen för kriterierna för mottagande av avfall normalt inte användas för klassificering av avfall enligt den europeiska avfallsförteckningen. Se beträffande detta kommissionens tillkännagivande av den 9 april 2018 om teknisk vägledning om klassificering av avfall (EUT C 124, 2018, s. 1), punkt 2.1.4.

27 Det har senare skett en ytterligare anpassning genom rådets förordning (EU) 2017/997 av den 8 juni 2017 om ändring av bilaga III till Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/98/EG vad gäller den farliga egenskapen HP 14 Ekotoxiskt (EUT L 150, 2017, s. 1). Den är tillämplig från och med den 5 juli 2018, vilket innebär att den av tidsmässiga skäl är irrelevant i förevarande mål.

28 Enligt artikel 7.2 och 7.3 får en medlemsstat omklassificera farligt avfall som icke-farligt avfall och vice versa, om den kan styrka om det innehåller farliga ämnen eller inte. Den ska i så fall informera kommissionen om detta så att den i förekommande fall kan justera förteckningen. Domstolen behandlade medlemsstaternas handlingsutrymme i dom av den 29 april 2004, kommissionen/Österrike ( C‑194/01, EU:C:2004:248), punkterna 66–71.

29 Domstolens praxis enligt vilken direktiv 91/689 inte förhindrar medlemsstaterna, inklusive de rättskipande myndigheterna inom ramen för deras behörighet, att som farligt kvalificera annat avfall än sådant som förekommer i den förteckning över farligt avfall som antagits genom beslut 94/904, och således att vidta strängare skyddsåtgärder i syfte att förbjuda övergivande, dumpning och okontrollerat slutligt omhändertagande av sådant avfall (dom av den 22 juni 2000, Fornasar m.fl., C‑318/98, EU:C:2000:337, punkt 51), är tillämplig på direktiv 2008/98.

30 Direktiv 2008/98 och beslut 2000/532 utgör en enhet och de bör tolkas gemensamt vad beträffar definitionen av begreppet farligt avfall och regelverket kring det. Se Van Calster, G., EU Waste Law, Oxford University Press, 2. uppl., 2015, s. 86.

31 Eftersom den europeiska avfallsförteckningen finns i ett EU-beslut är den bindande i sin helhet. Den riktar sig till medlemsstaterna och behöver inte införlivas.

32 Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1907/2006 av den 18 december 2006 om registrering, utvärdering, godkännande och begränsning av kemikalier (Reach), inrättande av en europeisk kemikaliemyndighet, ändring av direktiv 1999/45/EG och upphävande av rådets förordning (EEG) nr 793/93 och kommissionens förordning (EG) nr 1488/94 samt rådets direktiv 76/769/EEG och kommissionens direktiv 91/155/EEG, 93/67/EEG, 93/105/EG och 2000/21/EG (EUT L 396, 2006, s. 1)

33 Den europeiska avfallsförteckningen innehåller 20 kapitel (tvåsiffriga koder som svarar mot ursprungskategori) som i sin tur är uppdelade i underkapitel (fyrsiffriga koder som svarar mot verksamhetssektor, tillvägagångssätt eller innehavare som ger upphov till avfallet) och poster (sexsiffriga koder som svarar mot en definition av avfallet). Till exempel är kod 19 12 11* en speglad farligt-post, som innehåller följande delar: 19 (Avfall från avfallshanteringsanläggningar, externa avloppsreningsverk och framställning av dricksvatten eller vatten för industriändamål); 12 (Annat avfall från mekanisk behandling av avfall [t.ex. sortering, krossning, komprimering, sintring]); 11* Annat avfall (även blandningar av material) från mekanisk behandling av avfall som innehåller farliga ämnen. När de två sista siffrorna ändras får vi en speglad icke farligt-post: 19 12 12 (Annat avfall (även blandningar av material) från mekanisk behandling av avfall än det som anges i 19 12 11).

34 Kommissionens tillkännagivande av den 9 april 2018 om teknisk vägledning om klassificering av avfall (EUT C 124, 2018, s. 1), punkt 3.2.1. Detta dokument, som inte är juridiskt bindande, har utarbetats efter omfattande förfrågningar från medlemsstaterna och de ekonomiska aktörerna.

35 Referensdokument för bästa tillgängliga teknik (EU Best Available Techniques Reference Documents BREF) vilka utarbetas av European Integrated Pollution Prevention and Control Bureau och finns på http://eippcb.jrc.ec.europa.eu/reference/

36 Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1272/2008 av den 16 december 2008 om klassificering, märkning och förpackning av ämnen och blandningar, ändring och upphävande av direktiven 67/548/EEG och 1999/45/EG samt ändring av förordning (EG) nr 1907/2006 (EUT L 353, 2008, s. 1).

37 Dessa två regelverk är inte helt harmoniserade och kommissionen nämner situationer där samma material, som innehåller ett farligt ämne, kan betecknas som farligt eller icke-farligt, beroende på om det rör sig om avfall eller om en produkt. Denna skillnad betyder att man inte kan förutsätta att material som återinförs i ekonomin till följd av återvinning av ofarligt avfall nödvändigtvis resulterar i ofarliga produkter. Kommissionen har inlett ett initiativ för att åtgärda detta genom dokument COM(2018) 32 final av den 16 januari 2018, vilket innehåller Meddelande från kommissionen till Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén samt Regionkommittén om genomförandet av paketet om den cirkulära ekonomin: åtgärder i gränssnittet mellan lagstiftningen om kemikalier, produkter och avfall.

38 Således är rubrik 16 01 11* (Bromsbelägg som innehåller asbest) en MH-post, medan 16 01 12 (Andra bromsbelägg än de som anges i 16 01 11) är en MNH-post.

39 Dessa farliga egenskaper är följande: HP 1 Explosivt; HP 2 Oxiderande; HP 3 Brandfarligt; HP 4 Irriterande – hudirritation och ögonskador; HP 5 Specifik toxicitet för målorgan (STOT, som den engelska förkortningen är)/Aspirationstoxicitet; HP 6 Akut toxicitet; HP 7 Cancerframkallande; HP 8 Frätande; HP 9 Smittfarligt; HP 10 Reproduktionstoxiskt; HP 11 Mutagent; HP 12 Avger en akut giftig gas; HP 13 Allergiframkallande; HP 14 Ekotoxiskt; HP 15 Avfall som kan ha en farlig egenskap som förtecknas ovan men som inte direkt uppvisas av det ursprungliga avfallet.

40 Kommissionens tillkännagivande av den 9 april 2018 om teknisk vägledning om klassificering av avfall (EUT C 124, 2018, s. 1), punkt 3.2.2.

41 Långlivade organiska föroreningar (även kallade POP) är organisk-kemiska ämnen. De har en särskild kombination av fysikaliska och kemiska egenskaper som gör att de, när de släpps ut i miljön, fortsätter att finnas kvar under lång tid. De sprider sig i miljön och ackumuleras i fettvävnaden hos levande organismer, inklusive människa, och är giftiga för både människor och vilda djur. Exempel på sådana föreningar är: polyklorerade dibenso-p-dioxiner och dibensofuraner (PCDD/PCDF), DDT (1,1,1-triklor-2,2-bis(4-klorfenyl)etan), kloran, hexaklorcyklohexaner (inklusive lindan), dieldrin, endrin, heptaklor, hexaklorbensen, klordekon, aldrin, pentaklorbensen, mirex, toxafen, hexabrombifenyl.

42 Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 850/2004 av den 29 april 2004 om långlivade organiska föroreningar och om ändring av direktiv 79/117/EEG (EUT L 158, 2004, s. 7).

43 Enligt domstolens fasta praxis kan den formulering som använts i en av språkversionerna av en unionsbestämmelse inte ensam ligga till grund för tolkningen av denna bestämmelse eller ges företräde framför övriga språkversioner. Unionsbestämmelserna ska nämligen tolkas och tillämpas på ett enhetligt sätt mot bakgrund av de olika versionerna på samtliga unionsspråk. I händelse av bristande överensstämmelse mellan språkversionerna av en unionsrättslig text, ska den aktuella bestämmelsen tolkas med hänsyn till systematiken i och ändamålet med de föreskrifter i vilka den ingår (dom av den 28 juli 2016, Edilizia Mastrodonato C‑147/15, EU:C:2016:606, punkt 29, och dom av den 17 mars 2016, Kødbranchens Fællesråd, C‑112/15, EU:C:2016:185, punkt 36 och där angiven rättspraxis).

44 Solo se justifica la inclusión de un residuo en la lista armonizada de residuos marcado como peligroso y con una mención específica o general a sustancias peligrosas, si el residuo contiene sustancias peligrosas que le confieren una o varias de las características de peligrosidad …

45 Samma sak gäller den portugisiska versionen: só se justifica a inclusão de um resíduo na lista harmonizada de resíduos, assinalado como perigoso e com uma menção específica ou geral a substâncias perigosas, se o resíduo em causa contiver substâncias perigosas que lhe confiram uma ou mais das características de perigosidade …

46 Une référence spécifique ou générale à des substances dangereuses n’est appropriée pour un déchet marqué comme dangereux figurant sur la liste harmonisée des déchets que si ce déchet contient les substances dangereuses correspondantes qui lui confèrent une ou plusieurs des propriétés dangereuses …

47 An entry in the harmonised list of wastes marked as hazardous, having a specific or general reference to hazardous substances, is only appropriate to a waste when that waste contains relevant hazardous substances that cause the waste to display one or more of the hazardous properties …

48 Kommissionens förordning (EG) nr 440/2008 av den 30 maj 2008 om testmetoder enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1907/2006 om registrering, utvärdering, godkännande och begränsning av kemikalier (Reach) (EUT L 142, 2008, s. 1).

49 Kemiska analyser används i allmänhet för att ta reda på vilka ämnen som finns i avfallet, medan tester brukar användas för att fastställa koncentrationen av ett ämne vars förekomst i avfallet är känd.

50 Bilaga 3, som har rubriken Specifika metoder för att fastställa farliga egenskaper (HP 1 till HP 15) i kommissionens tillkännagivande av den 9 april 2018 om teknisk vägledning om klassificering av avfall (EUT C 124, 2018, s. 1), s. 87–123.

51 Kommissionens tillkännagivande av den 9 april 2018 om teknisk vägledning om klassificering av avfall, bilaga 4, s. 129–131.

52 I 2018 års tillkännagivande nämner kommissionen själv dokumentet Characterization of waste – Determination of elements and substances in waste, som beskrivs i experimentstandarden AFNOR XP X30–489, där det föreslås en metod för fullständig bestämning av grundämnen och föreningar i flytande och fast avfall. Där nämns även USEPA:s dokumment Test Methods for Evaluating Solid Waste (SW-846), 2014, som finns på: http://www3. epa.gov/epawaste/hazard/testmethods/sw846/online/index.htm

53 CEN:s tekniska standarder är följande: EN 14899 Riktlinjer för upprättande och tillämpning av en provtagningsplan. CEN/TR 15310–1:2006 Vägledning om urval och tillämpning av kriterier för provtagning under olika förhållanden. CEN/TR 15310–2:2006 | Vägledning om provtagningstekniker. CEN/TR 15310–3:2006 | Vägledning om förfaranden för subsampling i fält. CEN/TR 15310–4:2006 | Vägledning om förfaranden för paketering, förvaring, konservering, transport och leverans av prover. CEN/TR 15310–5:2006 | Vägledning om utarbetande av provtagningsplanen.

54 Se Thieffry, P., Manuel de droit européen de l’environnement, 2 uppl., Bruylant, Bryssel, 2017, s. 83; och Esteve Pardo, J., El desconcierto del Leviatán. Política y derecho ante las incertidumbres de la ciencia, Marcial Pons, Madrid, 2009, s. 141–146.

55 Där föreskrivs att [m]edlemsstaterna ska ta hänsyn till de allmänna miljöskyddsprinciperna om försiktighet och hållbarhet, teknisk genomförbarhet och ekonomisk livskraft, skydd av resurser samt den allmänna påverkan på miljön, människors hälsa, ekonomi och samhälle i enlighet med artiklarna 1 och 13.

56 För en närmare redogörelse för unionsdomstolarnas praxis, se Da Cruz Vilaça, J. L., The Precautionary Principle in EC Law, i EU Law and Integration: Twenty Years of Judicial Application of EU Law, Hart Publishing, 2014, s. 321–354.

57 Se bland annat dom av den 28 januari 2010, kommissionen/Frankrike ( C‑333/08, EU:C:2010:44), punkt 92, och dom av den 19 januari 2017, Queisser Pharma ( C‑282/15, EU:C:2017:26), punkt 56. Se även generaladvokat Bobeks förslag till avgörande i målet Confédération paysanne m.fl. ( C‑528/16, EU:C:2018:20), punkterna 48–54.

58 Se bland annat dom av den 8 september 2011, Monsanto m.fl. ( C‑58/10–C‑68/10, EU:C:2011:553), punkt 77, och dom av den 13 september 2017, Fidenato m.fl. ( C‑111/16, EU:C:2017:676), punkt 51.

59 Domstolen har slagit fast att [o] m resultaten av genomförda undersökningar inte är så fullständiga, övertygande eller exakta att det är möjligt att med säkerhet fastställa förekomsten eller omfattningen av den påstådda risken, men det likväl är sannolikt att det skulle uppstå en verklig skada för folkhälsan om risken förverkligades, är det enligt försiktighetsprincipen motiverat att vidta åtgärder som begränsar handeln (dom av den 2 december 2004, kommissionen/Nederländerna, C‑41/02, EU:C:2004:762, punkt 54, dom av den 28 januari 2010, kommissionen/Frankrike, C‑333/08, EU:C:2010:44, punkt 93, och dom av den 19 januari 2017, Queisser Pharma, C‑282/15, EU:C:2017:26, punkt 57).