Förslag till avgörande av generaladvokat Maciej Szpunar föredraget den 23 januari 2019

1 Originalspråk: franska.

2 Rådets direktiv 2001/23/EG av den 12 mars 2001 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om skydd för arbetstagares rättigheter vid överlåtelse av företag, verksamheter eller delar av företag eller verksamheter (EGT L 82, 2001, s. 16).

3 Belgisch Staatsblad av den 9 februari 2009, s. 8436.

4 Se dom av den 19 april 2016, DI ( C‑441/14, EU:C:2016:278, punkterna 30 och 31 och där angiven rättspraxis).

5 Se, bland annat, dom av den 15 oktober 2015, Iglesias Gutiérrez och Rion Bea ( C‑352/14 och C‑353/14, EU:C:2015:691, punkterna 21 och 22 och där angiven rättspraxis).

6 Se dom av den 21 juni 2016, New Valmar ( C‑15/15, EU:C:2016:464, punkt 28), och dom av den 28 juni 2018, Crespo Rey ( C‑2/17, EU:C:2018:511, punkt 40).

7 Se, bland annat, dom av den 16 juli 2015, Abcur ( C‑544/13 och C‑545/13, EU:C:2015:481, punkt 33), och dom av den 10 maj 2017, Chavez-Vilchez m.fl. ( C‑133/15, EU:C:2017:354, punkt 48).

8 Dom av den 22 juni 2017 ( C‑126/16, EU:C:2017:489).

9 Rådets resolution av den 21 januari 1974 om ett socialt handlingsprogram (EGT C 13, 1974, s. 1).

10 Rådets direktiv 75/129/EEG av den 17 februari 1975 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om kollektiva uppsägningar (EGT L 48, 1975, s. 29).

11 Rådets direktiv 77/187/EEG av den 14 februari 1977 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om skydd för arbetstagares rättigheter vid överlåtelse av företag, verksamheter eller delar av verksamheter (EGT L 61, 1977, s. 26; svensk specialutgåva, område 5, volym 2, s. 91). Detta direktiv har upphävts genom direktiv 2001/23.

12 Se, bland annat, Blanpain, R., European Labour Law, Wolters Kluwer, 2010, s. 680.

13 Rådets direktiv av den 20 oktober 1980 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om skydd för arbetstagarna vid arbetsgivarens insolvens (EGT L 283, 1980, s. 23.

14 Direktiv 75/129 ändrades genom rådets direktiv 92/56/EEG av den 24 juni 1992 (EGT L 245, 1992, s. 3), kodifierat genom rådets direktiv 98/59/EG av den 20 juli 1998 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om kollektiva uppsägningar (EGT L 225, 1998, s. 16). Direktiv 80/987 ändrades flera gånger i väsentliga avseenden under 80-talet och 2000-talet (se bilaga I, delarna A och B i direktivet). För att skapa klarhet och överskådlighet kodifierades detta genom Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/94/EG av den 22 oktober 2008 om skydd för arbetstagare vid arbetsgivarens insolvens (EUT L 283, 2008, s. 36).

15 Se rådets förslag till direktiv av den 8 september 1994 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om skydd för arbetstagares rättigheter vid överlåtelse av företag, verksamheter eller delar av företag eller verksamheter, KOM(94) 300 slutlig, s. 3. Se även Rodière, P., Droit social de l’Union européenne, LDGD, 2014, s. 422, och Barnard, C., EU Employment Law, 4e upplagan., Oxford University Press, 2012, s. 577.

16 Rådets direktiv 98/50/EG av den 29 juni 1998 om ändring av direktiv 77/187 (EGT L 201, 1998, s. 88).

17 Några år senare publicerade kommissionen grönboken av den 17 januari 2012 Omstruktureringar och planering för förändringar: Vilka lärdomar kan vi dra av de senaste årens erfarenheter?, (COM(2012) 7 final) (nedan kallad grönboken). Det framgår av detta dokument att dess syfte särskilt var att bidra till att förstärka synergieffekterna mellan alla berörda aktörer för att möta de utmaningar som omstrukturering och anpassning till förändringar innebär (s. 2).

18 Se Barnard, C., a.a., s. 577: In this respect the Directives were intended both to encourage a greater degree of industrial democracy and to provide an element of social protection.

19 Se meddelande från kommissionen till Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén och Regionkommittén EU:s kvalitetskriterier för planering för förändringar och omstruktureringar, (COM(2013) 882 final, s. 5). Se även Barnard, C. a.a., s. 578.

20 Till följd av grönboken och Europaparlamentets resolution av den 15 januari 2013 i enlighet med artikel 225 FEUF, med rekommendationer om information till och samråd med anställda, planering och hantering av omstruktureringar (även kallat Cercas-betänkandet) lade kommissionen fram en ram för planering för förändringar och omstruktureringar i syfte att underlätta investeringar i arbetskraften och att tillåta omfördelning av arbetskraft till verksamhet med hög tillväxtpotential och arbetstillfällen av hög kvalitet i enlighet med Europa 2020-strategin, (COM(2013) 882 final, s. 3).

21 Förslag till Europaparlamentets och rådets direktiv om ramar för förebyggande omstrukturering, en andra chans och åtgärder för att göra förfaranden för omstrukturering, insolvens och skuldavskrivning effektivare och om ändring av direktiv 2012/30/EU, (COM(2016) 723 final). Av skälen 1, 2 och 12 i förslaget framgår att dess syfte särskilt är att avlägsna hinder mot den fria rörligheten för kapital och etableringsfriheten som följer av skillnader i nationell lagstiftning och nationella förfaranden för förebyggande omstrukturering, insolvens och en andra chans. Mot denna bakgrund understryker förslaget att det kommande direktivet ska säkerställa att livskraftiga företag i ekonomiska svårigheter har tillgång till effektiva nationella ramar för förebyggande omstrukturering som ger dem möjlighet att fortsätta att driva sin verksamhet.

22 Se förslag till avgörande av generaladvokaten Mengozzi i målet Federatie Nederlandse Vakvereniging m.fl. ( C‑126/16, EU:C:2017:241, punkterna 41–48).

23 Dom av den 7 februari 1985 ( 135/83, EU:C:1985:55). Svensk specialutgåva s. 47. Detta mål gällde en överlåtelse av ett företag inom ramen för ett konkursförfarande enligt nederländsk rätt. Se även dom av den 7 februari 1985, Wendelboe m.fl. ( 19/83, EU:C:1985:54, punkt 10), dom av den 7 februari 1985, Botzen m.fl. ( 186/83, EU:C:1985:58, punkt 9), samt dom av den 7 februari 1985, Industriebond FNV och Federatie Nederlandse Vakbeweging ( 179/83, EU:C:1985:57, punkt 7).

24 Dom av den 25 juli 1991 ( C‑362/89, EU:C:1991:326). Domstolen prövade i detta mål tillämpligheten av direktiv 77/187 när det gäller tvångsförvaltning av företag enligt italiensk lagstiftning.

25 Dom av den 7 december 1995 ( C‑472/93, EU:C:1995:421). I detta mål fastställde domstolen tillämpligheten av direktiv 77/187 vid överlåtelse av ett företag som hade förklarats krisdrabbat i enlighet med italiensk lagstiftning. Med tillämpning av samma lagstiftning, se dom av den 11 juni 2009, kommissionen/Italien ( C‑561/07, EU:C:2009:363).

26 Dom av den 12 mars 1998 ( C‑319/94, EU:C:1998:99). Detta mål gällde tillämpligheten av direktiv 77/187 vid en överlåtelse av företag inom ramen för ett belgiskt förfarande för tvångslikvidation av bolag.

27 Dom av den 7 februari 1985, Abels ( 135/83, EU:C:1985:55, punkterna 14 och 18). Se även dom av den 25 juli 1991, d’Urso m.fl. ( C‑362/89, EU:C:1991:326, punkt 23).

28 Dom av den 7 februari 1985, Abels ( 135/83, EU:C:1985:55, punkterna 16, 23 och 30). Se även dom av den 25 juli 1991, d’Urso m.fl. ( C‑362/89, EU:C:1991:326, punkt 23).

29 Dom av den 7 februari 1985, Abels ( 135/83, EU:C:1985:55, punkt 30).

30 Dom av den 7 februari 1985, Abels ( 135/83, EU:C:1985:55, punkterna 28 och 30), och se även förslag till avgörande av generaladvokaten Mengozzi i målet Federatie Nederlandse Vakvereniging m.fl. ( C 126/16, EU:C:2017:241, punkt 44).

31 Se dom av den 25 juli 1991, d’Urso m.fl. ( C‑362/89, EU:C:1991:326, punkt 25).

32 Se dom av den 25 juli 1991, d’Urso m.fl. ( C‑362/89, EU:C:1991:326, punkt 26). Se även dom av den 7 december 1995, Spano m.fl. ( C‑472/93, EU:C:1995:421, punkt 24). Det är värt att påpeka att i det ovan nämnda målet d’Urso, var syftet med förfarandet att stabilisera företaget för att det skulle kunna drivas vidare i framtiden (punkt 32). I det nyssnämnda målet Spano var syftet att fortsätta företagets verksamhet utan större avbrott i produktionen för att på så vis främja att det senare skulle återuppta verksamheten (punkterna 27 och 28).

33 Dom av den 25 juli 1991, d’Urso m.fl. ( C‑362/89, EU:C:1991:326, punkterna 31 och 32). Se även förslag till avgörande av generaladvokaten Van Gerven i målet d’Urso m.fl. ( C‑362/89, EU:C:1991:228, punkt 25).

34 Dom av den 7 december 1995, Spano m.fl. ( C‑472/93, EU:C:1995:421, punkterna 24 och 30). Se även dom av den 25 juli 1991, d’Urso m.fl. ( C‑362/89, EU:C:1991:326, punkterna 31 och 32).

35 Dom av den 12 mars 1998, Dethier Équipement ( C‑319/94, EU:C:1998:99, punkterna 25–31). I målet konstaterade domstolen att det aktuella förfarandet visserligen syftade till att företagets tillgångar skulle likvideras, men att situationen för ett företag försatt i tvångslikvidation på flera sätt skiljer sig från den situation som ett företag i konkurs befinner sig i, bland annat i fråga om likvidatorns utnämning och funktion. Angående dessa skillnader, se punkt 9 i denna dom. Se även dom av den 12 november 1998, Europièces ( C‑399/96, EU:C:1998:532, punkterna 26, 31 och 32), då domstolen i ett förfarande om frivillig likvidation enligt belgisk rätt tillämpade kriterierna som använts i dom av den 12 mars 1998, Dethier Équipement ( C‑319/94, EU:C:1998:99).

36 C‑126/16, EU:C:2017:489.

37 Prepack-förfarandet syftade till att i minsta detalj förbereda för att göra det möjligt att snabbt återuppta verksamheten i företagets bärkraftiga delar efter konkursbeslutet för att på så sätt undvika det avbrott som ett plötsligt stopp i verksamheten vid tidpunkten för konkursen skulle innebära, och därigenom bevara företagets värde och arbetstillfällena. Dom av den 22 juni 2017, Federatie Nederlandse Vakvereniging m.fl. ( C‑126/16, EU:C:2017:489, punkt 49).

38 Se dom av den 22 juni 2017, Federatie Nederlandse Vakvereniging m.fl. ( C‑126/16, EU:C:2017:489, punkterna 38–40). Vad avser aktuellt mål ska det påpekas att det inte framgår av beslutet om hänskjutande att ifrågavarande medlemsstat använt sig av möjligheten att, även under sådana omständigheter som motiverar att undantaget i artikel 5.1 i direktiv 2001/23 tillämpas, tillämpa de skyddsbestämmelser för arbetstagarnas rättigheter som föreskrivs i artiklarna 3 och 4 i direktiv. Det ankommer på den hänskjutande domstolen att pröva detta. Följaktligen är bestämmelsen tillämplig i en situation som i det aktuella målet, dock under förutsättning att det förfarande som avses uppfyller de villkor som anges i denna bestämmelse (se punkterna 42 och 43), vilket jag i det följande kommer att bedöma. Se artiklarna 5.2 och 5.3 i direktivet. Vad gäller dessa bestämmelser, se beslut av den 28 januari 2015, Gimnasio Deportivo San Andrés ( C‑688/13, EU:C:2015:46, punkt 55).

39 Se dom av den 22 juni 2017, Federatie Nederlandse Vakvereniging m.fl. ( C‑126/16, EU:C:2017:489, punkterna 46–57).

40 Se dom av den 22 juni 2017, Federatie Nederlandse Vakvereniging m.fl. ( C‑126/16, EU:C:2017:489, punkt 58).

41 Se punkterna 42–47 i detta förslag till avgörande.

42 Domstolen påpekade att det framgick av handlingarna i målet som domstolen tagit del av att prepack-förfarandet inte genomfördes under tillsyn av domstol, utan av företagets ledning som ledde förhandlingarna och fattade de beslut som förberedde försäljningen av det konkursdrabbade företaget (punkt 54).

43 Avseende detta subsidiära kriterium, se dom av den 12 mars 1998, Dethier Équipement ( C‑319/94, EU:C:1998:99, punkterna 25–31). Se även punkt 46 ovan.

44 Se dom av den 22 juni 2017, Federatie Nederlandse Vakvereniging m.fl. ( C‑126/16, EU:C:2017:489, punkt 44).

45 Se dom av den 22 juni 2017, Federatie Nederlandse Vakvereniging m.fl. ( C‑126/16, EU:C:2017:489, punkt 41 och där angiven rättspraxis).

46 Det framstår som om det i princip endast var kommissionen som vidhöll en sådan ståndpunkt i sin skriftliga inlaga, av vilken framgår att överlåtelse under tillsyn av rättslig myndighet… ska anses utgöra ett konkursförfarande …. Kommissionen har emellertid vid den muntliga förhandlingen påpekat att ett skrivfel smugit sig in i dess yttranden, vilket kunde ge intryck av att kommissionen förordade en sådan ståndpunkt. Kommissionen anförde att dess yttranden i punkt 28 ska ha följande lydelse: Överlåtelse under tillsyn av rättslig myndighet ska inte anses utgöra ett konkursförfarande …. (Min kursivering).

47 Rådets förordning av den 29 maj 2000 om insolvensförfaranden (EGT L 160, 2000, s. 1), i dess lydelse enligt rådets genomförandeförordning (EU) nr 583/2011 av den 9 juni 2011 (EUT L 160, 2011, s. 52) (nedan kallad förordning nr 1346/2000). Prefaco nämner även bilagorna A och C i förordning nr 1346/2000, och att bilaga C preciserar att förvaltaren som utsetts i förfarandet i det nationella målet ska anses vara en konkursförvaltare.

48 Om samstämmigheten av unionsrättsliga begrepp, se mitt förslag till avgörande av den 22 januari 2019 i målet Pillar Securitisation ( C‑694/17, EU:C:2019:44, punkterna 49 och 50).

49 Se dom av den 22 november 2012, Bank Handlowy och Adamiak ( C‑116/11, EU:C:2012:739, punkterna 34 och 35). Domstolen ansåg i målet att den franska formen av rekonstruktionsförfarande av företag omfattades av tillämpningsområdet för förordning nr 1346/2000, eftersom det förfarandet fanns upptaget bland förfarandena i bilaga A till förordningen. Vissa författare har dock uttryckt tvivel om att förfarandet uppfyller de villkor som anges i artikel 1.1 i nämnd förordning. Se särskilt Jault-Seseke, F., Le règlement 2015/848: le vin nouveau et les vieilles outre, Revue critique de droit international privé, 2016, s. 21, punkt 18; Burkhard, H., Oberhammer, P., Bariatti, S., Koller, Ch., Björn, L., Requejo Isidro, M., Villata, F.C. (dirs.), The Implementation of the New Insolvency Regulation: Improving Cooperation and Mutual Trust, Nomos, 2017, s. 65.

50 Det framgår av riklig belgisk doktrin, som Christa Plessers hänvisat till i sina skriftliga yttranden, att överlåtelse under tillsyn av rättslig myndighet äger rum före konkursen och har även som syfte att undvika detta långtgående beslut. Se Vandersnickt, C., Overgang van onderneming krachtens overeenkomst. Het materieel toepassingsgebied van de richtlijn 2001/23/EG, série Sociale praktijkstudies , Malines, Wolters-Kluwer, 2015, s. 116.

51 Christa Plessers skriftliga yttranden anger att det alltid i förarbetena och belgisk doktrin ansetts att förfarandet i det nationella målet inte utgör ett likvidationsförfarande, utan att det är att anse som ett alternativ till konkurs. Se Doc Parl., Chambre, 2007, DEC 52 0160/001, s. 7. Nämnda dokument, som är omnämnt i handlingarna som domstolen tagit del av, samt den officiella webbplats om rekonstruktionsförfaranden som kommissionen åberopat vid förhandlingen är tillgängliga på följande adress: http://socialsante.wallonie.be/surendettement/professionnel/?q=procedures-restructuration-reorganisation. Se även Doc. Parl., Chambre, 2008–09, DOC 52–0160/055, s. 32.

52 Se, bland annat, dom av den 25 juli 1991, d’Urso m.fl. ( C‑362/89, EU:C:1991:326, punkterna 31 och 32), dom av den 7 december 1995, Spano m.fl. ( C‑472/93, EU:C:1995:421, punkt 25), samt dom av den 22 juni 2017, Federatie Nederlandse Vakvereniging m.fl. ( C‑126/16, EU:C:2017:489, punkt 47).

53 Se dom av den 22 juni 2017, Federatie Nederlandse Vakvereniging m.fl. ( C‑126/16, EU:C:2017:489, punkt 48). Se även förslag till avgörande av generaladvokaten Mengozzi i målet Federatie Nederlandse Vakvereniging m.fl. ( C‑126/16, EU:C:2017:241, punkt 57).

54 Se punkt 11 ovan.

55 Se punkterna 11 och 12 ovan. (Min kursivering.)

56 Se punkt 8 ovan i detta förslag till avgörande. Trots att förvaltaren blivit utsedd av domstolen så söker och begär förvaltaren anbud för att främst säkerställa bevarandet av hela eller delar av företagets verksamhet samtidigt som borgenärernas rättigheter beaktas (artikel 62 första stycket WCO). För det fall flera jämförbara anbud lämnas ger förvaltaren prioritet åt det som säkerställer att arbetstillfällen bevaras genom ett framförhandlat arbetsrättsligt avtal (artikel 62 andra stycket WCO).

57 Se dom av den 7 februari 1985, Abels ( 135/83, EU:C:1985:55, punkt 28). Se även punkt 43 ovan.

58 Se dom av den 27 november 2008, Juuri ( C‑396/07, EU:C:2008:656, punkt 28 och där angiven rättspraxis).

59 Se dom av den 17 december 1987, Ny Mølle Kro ( 287/86, EU:C:1987:573, punkt 25), dom av den 26 maj 2005, Celtec ( C‑478/03, EU:C:2005:321, punkt 26), och dom av den 7 augusti 2018, Colino Sigüenza ( C‑472/16, EU:C:2018:646, punkt 48).

60 Se dom av den 10 februari 1988, Foreningen af Arbejdsledere i Danmark ( 324/86, EU:C:1988:72, punkt 14): Härav följer att de berörda arbetstagarna inte kan avstå från sina rättigheter enligt direktivet och att det inte är tillåtet att ens med arbetstagarnas samtycke inskränka dessa rättigheter (punkt 15). Se även dom av den 14 november 1996, Rotsart de Hertaing ( C‑305/94, EU:C:1996:435, punkt 17), och dom av den 12 mars 1998, Dethier Équipement ( C‑319/94, EU:C:1998:99, punkt 40).

61 Se dom av den 7 augusti 2018, Colino Sigüenza ( C‑472/16, EU:C:2018:646, punkt 49).

62 Se bland annat dom av den 15 juni 1988, Bork International m.fl. ( 101/87, EU:C:1988:308, punkt 17), samt dom av den 7 augusti 2018, Colino Sigüenza ( C‑472/16, EU:C:2018:646, punkt 50).

63 Den hänskjutande domstolen har angett att den omständigheten att överlåtelseavtalet anger dagen för överlåtelsen som två arbetsdagar efter den dag då tillstånd meddelats innebär att det endast gäller mellan avtalsparterna och kan inte åberopas av tredje part som inte är avtalspart, vilket är fallet för Christa Plessers. Den nationella domstolen har lagt till att förvaltarna i sin skrivelse till Christa Plessers av den 24 april 2013 även hade bekräftat att Echos verksamhet hade upphört från och med den 22 april 2013. Se i detta hänseende punkt 15 ovan.

64 De bedömningar som är nödvändiga för att fastställa tillämpligheten av direktiv 2001/23 ankommer på den hänskjutande domstolen att göra, med beaktande av den tolkning som domstolen tillhandahåller. Se dom av den 15 juni 1988, Bork International m.fl. ( 101/87, EU:C:1988:308, punkt 19).

65 Se, bland annat, dom av den 16 oktober 2008, Kirtruna och Vigano ( C‑313/07, EU:C:2008:574, punkt 45). Av domstolens praxis följer att den omständigheten att det fastställts att ett företag befinner sig i en krissituation inte nödvändigtvis eller systematiskt medför förändringar i arbetsstyrkan i den mening som avses i artikel 4.1 i direktiv 2001/23. Förfarandet för att bedöma ett företag i kristillstånd kan inte nödvändigtvis eller systematiskt utgöra ett ekonomiskt, tekniskt eller organisatoriskt skäl som innebär förändringar i arbetsstyrkan i den mening som avses i nämnd artikel. Se dom av den 11 juni 2009, kommissionen/Italien ( C‑561/07, EU:C:2009:363, punkt 36).

66 Se dom av den 15 juni 1988, Bork International m.fl. ( 101/87, EU:C:1988:308, punkt 18), och dom av den 7 augusti 2018, Colino Sigüenza ( C‑472/16, EU:C:2018:646, punkt 53).

67 Dom av den 16 oktober 2008, Kirtruna och Vigano ( C‑313/07, EU:C:2008:574, punkterna 45 och 46). Domstolen ansåg i detta mål att vid en företagsövergång krävs inte, enligt artikel 3.1 i direktiv 2001/23, att ett avtal om hyra av en affärslokal som slutits mellan företagsöverlåtaren och tredje man ska bestå, även om en hävning av nämnda avtal skulle kunna medföra att de anställningsavtal som övertagits av förvärvaren riskerar att sägas upp. Domstolen har dessutom ansett att upphörande av anställningsavtalen som orsakats av ytterligare omständigheter, såsom att förvärvaren och hyresvärdarna inte har kommit överens om ett nytt hyresavtal, eller att det varit omöjligt att hitta en annan affärslokal eller att överföra personalen till andra butiker, kan betraktas som ekonomiska, tekniska eller organisatoriska skäl, i den mening som avses i nämnda artikel 4.1 i direktiv 2001/23.

68 Enligt generaladvokaten Van Gerven finns det inte någon anledning att anta att att direktivet [tillåter] vilken som helst uppsägning av ekonomiska, tekniska eller organisatoriska skäl. Direktivet förbjuder uttryckligen sådana uppsägningar i samband med uppsägningar som följer av en överlåtelse av företaget. Det är endast om uppsägningarna skulle ha skett i alla fall som de omfattas av nämnda undantag, till exempel om de redan beslutats innan det var fråga om någon form av överlåtelse. Uppsägning av en del av arbetstagarna till följd av överlåtelsen av företaget kan således inte grundas på artikel 4 i direktivet (förslag till avgörande av generaladvokaten Van Gerven i målet d’Urso, C‑362/89, EU:C:1991:228, punkt 35). Se fotnot 65 ovan.