Förslag till avgörande av generaladvokat Eleanor Sharpston föredraget den 7 februari 2019
1 Originalspråk: engelska.
2 EGT L 317, 2000, s. 3.
3 Beslut nr 1/2000 av Ministerrådet för AVS-EG av den 27 juli 2000 om de övergångsbestämmelser som skall gälla från och med den 2 augusti 2000 till dess att partnerskapsavtalet AVS-EG träder i kraft (EGT L 195, 2000, s. 46).
4 Information om dagen för AVS-EG-partnerskapsavtalets ikraftträdande (EUT L 83, 2003, s. 69).
5 Artikel 37.1 föreskriver att förhandlingar om avtal om ekonomiskt partnerskap skall föras under den förberedande perioden, som skall löpa ut senast den 31 december 2007. Såvida parterna inte enats om en annan, tidigare tidpunkt, skall formella förhandlingar om den nya handelsordningen inledas i september 2002 och den nya handelsordningen träda i kraft senast den 1 januari 2008.
6 Artiklarna 14 och 15 i protokoll 1 i bilaga V till Cotonouavtalet.
7 Artikel 15.5 i protokoll 1.
8 Artikel 31.2 i protokoll 1.
9 Artikel 32.1 i protokoll 1.
10 Artikel 32.3 i protokoll 1.
11 Artikel 32.5 i protokoll 1.
12 Artikel 32.6 i protokoll 1.
13 Artikel 32.7 i protokoll 1.
14 Artikel 37 i protokoll 1.
15 Den version av tullkodexen som gällde vid den relevanta tidpunkten var rådets förordning (EEG) nr 2913/92 av den 12 oktober 1992 om inrättandet av en tullkodex för gemenskapen (EGT L 302, 1992, s. 1). Förordning nr 2913/92 ersattes och upphävdes den 24 juni 2008 av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 450/2008 av den 23 april 2008 om fastställande av en tullkodex för gemenskapen (EUT L 145, 2008, s. 1), som i sin tur upphävdes och ersattes av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 952/2013 av den 9 oktober 2013 om fastställande av en tullkodex för unionen (EUT L 269, 2013, s. 1).
16 Artikel 4.9 i tullkodexen definierar en tullskuld som en persons skyldighet att erlägga den importtull (tullskuld vid import) eller den exporttull (tullskuld vid export) som gäller för särskilda varor enligt gällande gemenskapsbestämmelser.
17 Denna lydelse av artikel 220.2 b infördes i tullkodexen genom Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 2700/2000 av den 16 november 2000 om ändring av rådets förordning (EEG) nr 2913/92 om inrättandet av en tullkodex för gemenskapen (EGT L 311, 2000, s. 17).
18 Kommissionens förordning (EEG) nr 2454/93 av den 2 juli 1993 om tillämpningsföreskrifter för rådets förordning (EEG) nr 2913/92 om inrättandet av en tullkodex för gemenskapen (EGT L 253, 1993, s. 1), ändrad genom kommissionens förordning (EG) nr 1335/2003 av den 25 juli 2003 (EUT L 187, 2003, s. 16) (tillsammans tillämpningsföreskrifterna).
19 De är i tillämpliga delar identiska.
20 Artikel 905.2.
21 Artikel 905.6.
22 Artikel 899.2, andra strecksatsen.
23 Artikel 907.
24 Artiklarna 905.3 och 906a.
25 Prenatal anmärker i sitt skriftliga yttrande att bolaget ingav två ansökningar, den första som grundar sig på artikel 239 i tullkodexen och ingavs den 8 maj 2006 och den andra som grundar sig på artikel 220.2 b och ingavs den 23 januari 2009.
26 Beslut av den 9 december 2013, El Corte Inglés/kommissionen, T-38/09, ej publicerat, EU:T:2013:675.
27 För en redogörelse för de ganska invecklade parallella målen, se beslut av den 9 december 2013, El Corte Inglés/kommissionen, T-38/09, ej publicerat, EU:T:2013:675, punkterna 6–9 och 17.
28 Se beslut av den 9 december 2013, El Corte Inglés/kommissionen, T-38/09, ej publicerat, EU:T:2013:675, punkterna 26–41. I punkterna 42–84 prövade och förkastade Europeiska unionens tribunal därefter de sju argument (framförda omväxlande av ECI, av ECI och kommissionen och av kommissionen ensam) som anförts till grund för att fortsätta förhandlingarna och beslöt sedan att ändamålet med talan hade förfallit och att vardera parten skulle bära sina rättegångskostnader.
29 Således har i detta mål inte gjorts gällande att Prenatal hade möjlighet att väcka talan mot EU:s åtgärder direkt enligt artikel 263 FEUF och därför inte nu borde kunna framställa invändningar mot giltigheten genom ett förfarande för förhandsavgörande enligt artikel 267 FEUF. Beslut REM 03/07 rörde ECI. Det är (minst sagt) diskutabelt om Prenatal skulle ha haft talerätt (locus standi) att bestrida återförvisningsskrivelsen.
30 Dom av den 8 september 2010, Winner Wetten, C‑409/06, EU:C:2010:503, punkt 36 och där angiven rättspraxis.
31 Av punkt 60 i beslut REM 03/07 framgår att ECI gjorde gällande att kommissionen försummade att informera gemenskapens importörer om det tvivel den hyste, men det är enligt min åsikt ett annat sakargument än det som här anförts.
32 Beslut av den 9 december 2013, El Corte Inglés/kommissionen, T-38/09, ej publicerat, EU:T:2013:675, punkterna 59 och 60.
33 Se, bland annat, artikel 906a i tillämpningsföreskrifterna och punkt 18 ovan.
34 Beslut av den 9 december 2013, El Corte Inglés/kommissionen, T-38/09, ej publicerat, EU:T:2013:675, punkt 57 och där angiven rättspraxis.
35 Denna uppdelning är enligt min åsikt lämplig eftersom artiklarna har olika syften: Artikel 220.2 b syftar till att skydda en näringsidkares berättigade förväntningar att beslutet att i efterhand uppbära eller avstå från tull grundar sig på korrekt information eller korrekta kriterier (dom av den 14 maj 1996, Faroe Seafood m.fl., C‑153/94 och C-204/94, EU:C:1996:198, punkt 87), medan den senare är en allmän skälighetsbestämmelse (dom av den 25 juli 2008, C.A.S./kommissionen, C‑204/07 P, EU:C:2008:446, punkt 85 och där angiven rättspraxis).
36 Dom av den 15 december 2011, Afasia Knits Deutschland, C‑409/10, EU:C:2011:843, punkt 47 och där angiven rättspraxis.
37 Se, bland annat, dom av den 21 november 1991, Technische Universität München, C‑269/90, EU:C:1991:438, punkt 13, dom av den 9 november 1995, France-aviation/kommissionen, T‑346/94, EU:T:1995:187, punkt 34, dom av den 8 juli 2010, Afton Chemical, C‑343/09, EU:C:2010:419, punkt 28 och där angiven rättspraxis, och dom av den 19 februari 1998, Eyckeler & Malt/kommissionen, T-42/96, EU:T:1998:40, punkterna 77 och 140.
38 Jag inskränker mig i detta förslag till avgörande till de argument som Prenatal utvecklat i sitt skriftliga yttrande och vid den muntliga förhandlingen. Hänskjutande domstol sammanfattade ett bredare spektrum av argument i sin begäran om förhandsavgörande.
39 JAMPRO var den akronym som användes för Jamaica Promotions Corporation, vilket, efter vad jag förstår, var den jamaicanska regeringens organ. Dess roll övertogs år 2002 av Jamaica Trade Board.
40 Den som söker eftergift bär bevisbördan för att det var uppenbart att de myndigheter som utfärdade varucertifikatet var eller borde varit medvetna: dom av den 9 mars 2006, Beemsterboer Coldstore Services, C‑293/04, EU:C:2006:162, punkt 45.
41 Såsom det uttrycktes i deras svar till Italien och Förenade kungariket av februari 2000. Det faktum att dessa skrivelser förefaller ha skickats för sent i påstådd strid med artikel 32.5 i protokoll 1 i bilaga V till avtalet är ovidkommande för de jamaicanska myndigheternas kunskapstillstånd vid den relevanta tidpunkten.
42 Se punkterna 38–42 i beslut REM 03/07.
43 Se punkterna 27–34, särskilt 31–33, i beslut REM 03/07.
44 Se punkterna 52 och 53 i beslut REM 03/07. Jag avbryter här för att notera att kommissionen, i punkt 59 i sitt yttrande, åberopar det skriftliga svaromål den ingav till Europeiska unionens tribunal i samband med de förhandlingar som ledde till beslut av den 9 december 2013, El Corte Inglés/kommissionen, T-38/09, ej publicerat, EU:T:2013:675. Jag har inte beaktat det. Samtliga argument som talan grundar sig på bör finnas med i själva det yttrande som inges till denna domstol och inte smugglas in via bilagor som i detta fall skulle omfatta ytterligare 70 sidor med argumentation (på spanska).
45 Se, analogt, dom av den 17 juli 1997, Pascoal & Filhos, C‑97/95, EU:C:1997:370, punkterna 65 och 66, som tolkar liknande bestämmelser.
46 Prenatal lyfte fram det tillstånd som godkänd exportör som kan beviljas enligt artikel 20 i protokollet. Detta tillstånd tillåter i praktiken exportörerna att själva förmånscertifiera sina varor. Att detta tillstånd existerar betyder dock inte att alla andra kontroller måste innefatta fysiska undersökningar.
47 Dom av den 25 juli 2008, C.A.S./kommissionen, C‑204/07 P, EU:C:2008:446, punkt 88 och där angiven rättspraxis. En särskild situation kan åberopas av mer än en näringsidkare samtidigt: se, bland annat, dom av den 17 februari 2011, Bolton Alimentari, C‑494/09, EU:C:2011:87, punkterna 55–56 och 61.
48 Dom av den 25 juli 2008, C.A.S./kommissionen, C‑204/07 P, EU:C:2008:446, punkt 93.
49 Dom av den 25 juli 2008, C.A.S./kommissionen, C‑204/07 P, EU:C:2008:446, punkt 92.
50 Dom av den 25 juli 2008, C.A.S./kommissionen, C‑204/07 P, EU:C:2008:446, punkt 95 och artikel 211 FEUF.
51 Särskilt om Cotonouavtalet, se dom av den 15 december 2011, Afasia Knits Deutschland, C‑409/10, EU:C:2011:843, punkterna 28 och 29 och där angiven rättspraxis. Se också, analogt, dom av den 25 juli 2018, kommissionen/Combaro, C‑574/17 P, EU:C:2018:598, punkterna 50, 55 och 56 och där angiven rättspraxis.
52 Meddelande från kommissionen till rådet, Handlingsplan för övervakning av hur förmånsordningarna på handelsområdet fungerar (COM(2014) 105 final, den 26 februari 2014), Meddelande från kommissionen till rådet, Europaparlamentet och Europeiska ekonomiska och sociala kommittén – Ursprungsregler i förmånsordningar på handelsområdet – Riktlinjer inför framtiden (KOM(2005) 100 slutlig, den 16 mars 2005), Särskild rapport nr 2/2014, Europeiska revisionsrätten, Förvaltas förmånsordningar på handelsområdet på ett lämpligt sätt?.
53 För bekvämlighets skull bifogar jag som bilaga I en kronologisk översikt över händelseutvecklingen i huvuddrag enligt parternas beskrivning, såsom jag har förstått dem.
54 Således läser jag referenserna i dom av den 10 maj 2001, Kaufring m.fl./kommissionen, T-186/97, T-187/97, T-190/97–T-192/97, T-210/97, T-211/97, T-216/97–T-218/97, T-279/97, T-280/97, T-293/97 och T-147/99, EU:T:2001:133, punkt 257 och där angiven rättspraxis, så, att det stödjer det ställningstagande som domstolen redan hade gjort beträffande den specifika ordalydelsen i de avtal som var i fråga i det målet.
55 Dom av den 25 juli 2008, C‑204/07 P, EU:C:2008:446, punkterna 97–100, 112 och 117–120.
56 Dom av den 19 februari 1998, T-42/96, EU:T:1998:40, punkterna 162–190.
57 Dom av den 10 maj 2001, Kaufring m.fl./kommissionen, T-186/97, T-187/97, T-190/97–T-192/97, T-210/97, T-211/97, T-216/97–T-218/97, T-279/97, T-280/97, T-293/97 och T-147/99, EU:T:2001:133, punkterna 257–273.
58 Beslut av den 21 april 2016, Makro autoservicio mayorista och Vestel Iberia/kommissionen, C‑264/15 P och C‑265/15 P, ej publicerat, EU:C:2016:301, punkt 47.
59 Dom av den 13 mars 2008, kommissionen/Infront WM, C‑125/06 P, EU:C:2008:159, punkt 47.
60 Dom av den 15 juli 1963, Plaumann/kommissionen, 25/62, EU:C:1963:17, s. 107.
61 Beslut av den 21 april 2016, Makro autoservicio mayorista och Vestel Iberia/kommissionen, C‑264/15 P och C‑265/15 P, ej publicerat, EU:C:2016:301, punkterna 47–49.
62 Beslut av den 9 december 2013, El Corte Inglés/kommissionen, T-38/09, ej publicerat, EU:T:2013:675, punkt 57.
63 Innan kommissionen fattar sitt REM-beslut, är en nationell domstol endast skyldig att undvika att fatta beslut som går emot ett beslut som kommissionen avser att fatta med tillämpning av nämnda artiklar i den mån den får kännedom om att ett ärende har anhängiggjorts vid kommissionen i enlighet med artikel 220 eller 239 i tullkodexen: se dom den 20 november 2008, Heuschen & Schrouff Oriental Foods Trading, C‑375/07, EU:C:2008:645, punkt 66. Bristande kännedom kan förklara varför den nationella domstolen upphävde de spanska myndigheternas beslut att i efterhand uppbära importtull av ECI, se punkterna 23 och 24 ovan. Under alla omständigheter står det klart att inga vidare åtgärder nu kan vidtas mot ECI för att driva in tullen i fråga. Saken är res judicata.
64 Beslut av den 21 april 2016, Makro autoservicio mayorista och Vestel Iberia/kommissionen, C‑264/15 P och C‑265/15 P, ej publicerat, EU:C:2016:301, punkterna 48 och 49 samt artikel 908.1 och artikel 908.2 i tillämpningsföreskrifterna.
65 Se, analogt, dom av den 7 september 1999, De Haan, C‑61/98, EU:C:1999:393, punkt 48.
66 Dom av den 20 november 2008, Heuschen & Schrouff Oriental Foods Trading, C‑375/07, EU:C:2008:645, punkterna 62 och 63; se även artikel 2.2 i tullkodexen.