Förslag till avgörande av generaladvokat Eleanor Sharpston föredraget den 28 februari 2019

1 Originalspråk: engelska.

2 I Odysséns femte sång (strofrad 136) säger Kalypso att hon hade hoppats kunna göra Odysseus odödlig om han stannade kvar på hennes ö. I Odysséns sjunde sång (strofrad 313) utlovade Alkinoos (fajakernas konung) Odysseus rikedom och sin dotter Nausikaas hand om Odysseus stannade.

3 EGT C 110, 1983, s. 60.

4 Tilläggsprotokollet undertecknades den 23 november 1970 i Bryssel, och ingicks, godkändes och bekräftades i gemenskapens namn genom rådets förordning (EEG) nr 2760/72 av den 19 december 1972 om ingående av det tilläggsprotokoll och det finansiella protokoll som undertecknades den 23 november 1970 och som är bifogade till avtalet om upprättandet av en associering mellan Europeiska ekonomiska gemenskapen och Turkiet, samt om de åtgärder som måste vidtas för deras genomförande (EGT L 361, 1977, s. 60; svensk specialutgåva, område 1, volym 1, s. 130 (nedan kallat tilläggsprotokollet).

5 Avtal om upprättande av en associering mellan Europeiska ekonomiska gemenskapen och Turkiet, vilket undertecknades den 12 september 1963 i Ankara av Republiken Turkiet, å ena sidan, och medlemsstaterna i EEG och gemenskapen, å andra sidan (EGT C 113, 1973, s. 1), och vilket ingicks, godkändes och bekräftades för gemenskapens räkning genom rådets beslut 64/732/EEG av den 23 december 1963 (EGT C 217, 1964, s. 3685) (nedan kallat associeringsavtalet).

6 Artikel 39.1 respektive 39.2.

7 Artikel 62 i tilläggsprotokollet.

8 Associeringsrådets beslut nr 1/80 av den 19 september 1980 om utveckling av associeringen, vilket antogs enligt avtalet om upprättandet av en associering mellan Europeiska ekonomiska gemenskapen och Turkiet (nedan kallat beslut nr 1/80). Beslutet har inte publicerats i Europeiska unionens officiella tidning, men är tillgängligt som en användbar samling av relevanta texter som publicerades år 1992 på rådets uppdrag, se https://www.ab.gov.tr/files/ardb/evt/EEC‑Turkey_association_agreements_and_protocols_and_other_basic_texts.pdf

9 Se dom av den 20 september 1990, Sevince, C‑192/89, EU:C:1990:322, punkt 29.

10 Se dom av den 6 juni 1995, Bozkurt, C‑434/93, EU:C:1995:168, punkt 42.

11 Artikel 39.1 i tilläggsprotokollet och skälen till beslut nr 3/80.

12 Rådets förordning av den 14 juni 1971 (EGT L 149, 1971, s. 2; svensk specialutgåva, område 5, volym 1, s. 57).

13 Uttrycket as also i den engelska versionen är troligtvis en felöversättning av ainsi que (and also) i den franska versionen. Förordning nr 1408/71 upphävdes i princip genom förordning (EG) nr 883/2004 av den 29 april 2004 om samordning av de sociala trygghetssystemen (EUT L 166, 2004, s. 1). Vid den aktuella tidpunkten var det förordningen (EG) nr 883/2004 i dess ändrade lydelse enligt kommissionens förordning (EU) nr 1372/2013 av den 19 december 2013 (EUT L 346, 2013, s. 27) och Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 987/2009 om tillämpningsbestämmelser till förordning (EG) nr 883/2004 (EUT L 284, 2009, s. 1) som var tillämplig. Trots att den upphävts i de flesta avseenden ändrades förordning nr 1408/71 senast genom Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 592/2008 av den 17 juni 2008 om ändring av rådets förordning (EEG) nr 1408/71 om tillämpningen av systemen för social trygghet när anställda, egenföretagare eller deras familjemedlemmar flyttar inom gemenskapen (EUT L 177, 2008, s. 1).

14 Rådets förordning av den 30 april 1992 (EGT L 136, 1992, s. 1; svensk specialutgåva, område 5, volym 5, s. 124). Denna nya artikel 4.2a medförde att särskilda icke avgiftsfinansierade kontantförmåner, som då reglerades enligt artikel 10a, kom att omfattas av tillämpningsområdet för förordning nr 1408/71. I domen i målet Snares (dom av den 4 november 1997, C‑20/96, EU:C:1997:518), som var det första målet där den nya artikeln 10a prövades, förklarade domstolen att när en förmån förekommer i bilaga IIa till förordning nr 1408/71, innebär detta att den omfattas av tillämpningsområdet för artikel 10a i förordning nr 1408/71 och att det framgår … av själva ordalydelsen av artikel 10a att de förmåner som bestämmelsen avser även omfattas av artikel 4.2a i förordning nr 1408/71, i dess ändrade lydelse enligt förordning nr 1247/92 och uteslutande regleras av det samordningssystem som infördes genom artikel 10a (punkterna 30–32).

15 TW infördes i denna förteckning genom Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 647/2005 av den 13 april 2005 om ändring av rådets förordningar (EEG) nr 1408/71 om tillämpningen av systemen för social trygghet när anställda, egenföretagare eller deras familjemedlemmar flyttar inom gemenskapen och (EEG) nr 574/72 om tillämpningen av förordning (EEG) nr 1408/71 (EUT L 117, 2005, s. 1).

16 Skäl 45.

17 Bilaga XI innehåller särskilda bestämmelser för tillämpning av medlemsstaternas lagstiftning.

18 Rådets beslut av den 6 december 2012 om den ståndpunkt som på Europeiska unionens vägnar ska intas i det associeringsråd som inrättats genom avtalet om upprättande av en associering mellan Europeiska ekonomiska gemenskapen och Turkiet vad gäller antagande av bestämmelser om samordning av de sociala trygghetssystemen (EUT L 340, 2012, s. 19).

19 Artikel 1 i Europaparlamentets och rådets förordning av den 24 november 2010 om utvidgning av förordning (EG) nr 883/2004 och förordning (EG) nr 987/2009 till att gälla de tredjelandsmedborgare som enbart på grund av sitt medborgarskap inte omfattas av dessa förordningar (EUT L 344, 2010, s. 1).

20 Artikel 1.1 d TW. TW grundas i sin tur på Wet op de arbeidsongeschiktheidsverzekering (lagen om försäkring mot arbetsoförmåga) (nedan kallad WAO), som berördes i dom av den 26 maj 2011, Akdas m.fl., C‑485/07, EU:C:2011:346 (nedan kallad domen i målet Akdas), och dom av den 14 januari 2015, Demirci m.fl., C‑171/13, EU:C:2015:8 (nedan kallad domen i målet Demirci).

21 Se punkt 60 och följande punkter nedan.

22 Den hänskjutande domstolen har här anmärkt att M Çoban gick miste om sin rätt att uppehålla sig i Nederländerna enligt Associeringen EEG-Turkiet när han lämnade arbetsmarknaden i denna medlemsstat för gott, men att han enligt lagen om återvandring fortfarande kunde återvända inom ett år.

23 Närmare bestämt domen i målet Akdas och domen i målet Demirci).

24 Se punkterna 18, 23, 26 och 27 ovan.

25 Se dom av den 27 september 1988, Lenoir, 313/86, EU:C:1988:452, punkt 16, som fastställdes genom dom av den 4 november 1997, Snares, C‑20/96, EU:C:1997:518, punkterna 42 och 43.

26 Se förslag till avgörande i målet Snares, C‑20/96, EU:C:1997:227, punkterna 11–20.

27 Se ovan, punkt 26.

28 Dom av den 26 maj 2011, Akdas m.fl., C‑485/07, EU:C:2011:346, punkterna 67–73.

29 Dom av den 14 januari 2015, Demirci m.fl., C‑171/13, EU:C:2015:8, punkterna 48 och 49.

30 Artikel 2 i beslut nr 3/80.

31 Dom av den 26 maj 2011, C‑485/07, EU:C:2011:346, punkt 79.

32 Dom av den 14 januari 2015, Demirci m.fl., C‑171/13, EU:C:2015:8, punkterna 38 och 39, och dom av den 26 maj 2011, Akdas m.fl., C‑485/07, EU:C:2011:346, punkterna 47 och 48. I punkt 54 i domen i målet Akdas m.fl. har domstolen citerat den hänskjutande domstolens uppfattning att tilläggsförmånen enligt TW, vilken beviljas utan att det görs någon individuell prövning av sökandens personliga behov, ska likställas med en invaliditetsförmån, i den mening som avses i artikel 4.1 b i beslut nr 3/80, och således omfattas av detta besluts sakområden.

33 I dom av den 26 maj 2011, Akdas m.fl., C‑485/07, EU:C:2011:346 (punkt 77), har domstolen angett att det är ostridigt mellan parterna att en förmån såsom tilläggsförmånen som utgår enligt TW omfattas av artikel 4.1 b i beslut nr 3/80 och således omfattas av sakområdet för artikel 6.1 i detta beslut. Detta var troligtvis anledningen till att frågan inte behandlades i målet Demirci, varken av generaladvokaten eller av domstolen (dom av den 14 januari 2015, C‑171/13, EU:C:2015:8).

34 Se artikel 39.1 i tilläggsprotokollet och skälen till beslut nr 3/80.

35 Detta uttalande (i punkt 5 i beslutet om hänskjutande i förevarande mål) har upprepats i punkt 4.4 i det efterföljande beslutet om hänskjutande från samma domstol i mål C‑257/18, Güler (ännu inte avgjort). Den hänskjutande domstolen har där till och med betonat det faktum att M Çoban har en förvärvad rätt till tilläggsförmånen, medan detta är tveksamt i fråga om Güler som ett av skälen för att framställa en ytterligare begäran om förhandsavgörande enligt artikel 267 FEUF.

36 Dom av den 26 maj 2011, Akdas m.fl., C‑485/07, EU:C:2011:346, punkterna 84–87.

37 Dom av den 26 maj 2011, Akdas m.fl., C‑485/07, EU:C:2011:346, punkterna 88–95.

38 Dom av den 14 januari 2015, Demirci m.fl., C‑171/13, EU:C:2015:8, punkterna 53–57.

39 Se mitt förslag till avgörande i målet Yön, C‑123/17, EU:C:2018:267, punkterna 89 och 90.

40 Se, exempelvis, dom av den 29 april 2010, kommissionen/Nederländerna, C‑92/07, EU:C:2010:228, punkt 62 och där angiven rättspraxis.

41 Se, exempelvis, dom av den 18 juli 2007, Derin, C‑325/05, EU:C:2007:442, punkterna 58–69, framför allt punkt 68, och dom av den 22 december 2010, Bozkurt, C‑303/08, EU:C:2010:800, punkt 45. Se, för ett liknande resonemang, mitt förslag till avgörande i målet Pehlivan, C‑484/07, EU:C:2010:410, punkt 63. Det är nödvändigt att beakta helhetsbilden.

42 Se förslag till avgörande av generaladvokaten Wahl i målet Demirci m.fl., C‑171/13, EU:C:2014:2073, punkt 43.

43 Se ovan punkt 38 och tolkningsfrågans ordalydelse.

44 Se ovan punkt 9.

45 Se artikel 2 (personkrets) jämförd med artikel 6 (undantag från kravet på bosättning). Bland de personer som ingår i personkretsen enligt artikel 2 omfattas också familjemedlemmar till sådana arbetstagare som är bosatta i en medlemsstat och arbetstagarens efterlevande.

46 Direktiv av den 25 november 2003 om varaktigt bosatta tredjelandsmedborgares ställning (EUT L 16, 2004, s. 44).

47 Se, beträffande innebörden av grundläggande förmåner, dom av den 24 april 2012, Kamberaj, C‑571/10, EU:C:2012:233, punkt 91. Medlemsstaterna får begränsa den likabehandling som innehavarna av den ställning som beviljas enligt direktiv 2003/109 ska åtnjuta, med undantag för förmåner i fråga om socialt bistånd eller socialt skydd som beviljas av offentliga myndigheter, oavsett om det är på nationell, regional eller lokal nivå, vilka bidrar till att möjliggöra för individen att tillgodose sina grundläggande behov, såsom mat, bostad och hälsa (min kursivering).

48 Se ovan, punkt 33.

49 Se ovan, punkt 34.

50 Dom av den 14 januari 2015, Demirci m.fl., C‑171/13, EU:C:2015:8, punkt 53.

51 En sådan ställning är onekligen mycket fördelaktig. Generaladvokaten Szpunar har beskrivit den på följande sätt i sitt förslag till avgörande i målet P och S, C‑579/13, EU:C:2015:39, punkterna 29–31: … tredjelandsmedborgare som har varit lagligen bosatta i unionen under minst fem år [tillerkänns] enligt direktiv 2003/109 en särskild rättslig ställning som enbart följer av unionsrätten, nämligen en ställning som varaktigt bosatt. Införandet av en sådan ställning utgör i förhållande till medborgarskap en alternativ form för utlänningar för delaktighet i unionens ekonomi och samhälle. I doktrinen betecknas detta som denizenship, i motsats till citizenship. I frågor som inte har reglerats i unionslagstiftningen omfattas ställningen för tredjelandsmedborgare som är bosatta i unionen även fortsättningsvis av medlemsstaternas nationella rätt (min kursivering).

52 Dom av den 20 september 2001, Grzelczyk, C‑184/99, EU:C:2001:458, punkt 31.

53 Rådets förordning av den 15 oktober 1968 om arbetskraftens fria rörlighet inom gemenskapen (EGT L 257, 1968, s. 2). Dom av den 20 september 2001, Grzelczyk, C‑184/99, EU:C:2001:458, punkt 27. Rudy Grzelczyk omfattades emellertid inte av denna förordning, eftersom han inte var en arbetstagare, se punkterna 15 och 16 i domen.

54 Dom av den 20 september 2001, Grzelczyk, C‑184/99, EU:C:2001:458, punkt 29. Med avseende på verkan av unionsmedborgares rättigheter enligt fördraget på begränsningar i sekundärrätten som bör ha företräde, se punkterna 30–36 i domen.

55 Dom av den 11 november 2014, C‑333/13, EU:C:2014:2358.

56 Dom av den 15 september 2015, C‑67/14, EU:C:2015:597.

57 Se dom av den 11 november 2014, Dano, C‑333/13, EU:C:2014:2358, punkterna 68–74. Florin Dano hade ett (nationellt) intyg om permanent uppehållsrätt men kunde ännu inte göra gällande uppehållsrätt med stöd av Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/38/EG av den 29 april 2004 om unionsmedborgares och deras familjemedlemmars rätt att fritt röra sig och uppehålla sig inom medlemsstaternas territorier och om ändring av förordning (EEG) nr 1612/68 och om upphävande av direktiven 64/221/EEG, 68/360/EEG, 72/194/EEG, 73/148/EEG, 75/34/EEG, 75/35/EEG, 90/364/EEG, 90/365/EEG och 93/96/EEG (nedan kallat medborgarrättsdirektivet) (EUT L 158, 2004, s. 77) (se punkterna 26 och 44 i domen).

58 Se, i detta sammanhang, dom av den 19 september 2013, Brey, C‑140/12, EU:C:2013:565, punkterna 64, 69 och 78, och dom av den 15 september 2015, Alimanovic, C‑67/14, EU:C:2015:597, punkterna 57–59 och 62. Frågan besvaras inte av ordalydelsen i direktiv 2003/109. Se ovan, punkt 87.

59 Det kanske inte bara är av en händelse som lagen om återvandring medger att en turkisk arbetstagare som har flyttat tillbaka till Turkiet kan ändra sig och återvända till Nederländerna förutsatt att detta sker inom ett år från det datum denne bosatte sig i destinationslandet. Se ovan, punkt 32.

60 Se dom av den 14 januari 2015, Demirci m.fl., C‑171/13, EU:C:2015:8, punkt 56: [T]urkiska arbetstagare, i motsats till medborgare i medlemsstaterna, [har inte] rätt att röra sig fritt inom gemenskapen utan [åtnjuter enbart] vissa rättigheter i värdmedlemsstaten (se domar Tetik, C‑171/95, EU:C:1997:31, punkt 29, och Derin, C‑325/05, EU:C:2007:442, punkt 66).

61 Se artikel 16.4 i medborgarrättsdirektivet.

62 Se artikel 5.1 i medborgarskapsdirektivet.

63 Dom av den 14 januari 2015, Demirci m.fl., C‑171/13, EU:C:2015:8, punkt 53.

64 Se ovan, punkt 53. I domen av den 26 maj 2011, Akdas m.fl., C‑485/07, EU:C:2011:346, var domstolen uppenbart medveten om missförhållandet mellan beslut nr 3/80 och den ändrade versionen av förordning nr 1408/71. Se punkterna 83–86 i nämnda dom.

65 Se dom av den 26 maj 2011, Akdas m.fl., C‑485/07, EU:C:2011:346, punkt 77.

66 Se ovan, punkt 73 och följande punkter.

67 Dom av den 26 maj 2011, Akdas m.fl., C‑485/07, EU:C:2011:346, punkt 91.

68 Om domstolen skulle vilja pröva denna förutsättning på nytt skulle jag högaktningsfullt föreslå att en sådan modifiering av fast praxis lämpligen görs i den stora avdelningen.