Domstolens dom (första avdelningen) den 7 november 2018

I mål C‑432/17, angående en begäran om förhandsavgörande enligt artikel 267 FEUF, framställd av Supreme Court of the United Kingdom (Högsta domstolen, Förenade kungariket) genom beslut av den 12 juli 2017, som inkom till domstolen den 17 juli 2017, i målet

DOMSTOLEN (första avdelningen) sammansatt av vice ordföranden R. Silva de Lapuerta, tillika tillförordnad ordförande på första avdelningen, samt domarna J.‑C. Bonichot, A. Arabadjiev (referent), C. G. Fernlund och S. Rodin, generaladvokat: J. Kokott, justitiesekreterare: handläggaren R. Schiano,

efter det skriftliga förfarandet och förhandlingen den 13 juni 2018,

med beaktande av de yttranden som avgetts av: Dermod Patrick O’Brien, genom C. Jones, solicitor, T. Burton, barrister, R. Crasnow, QC, och M. R. Allen, QC, Förenade kungarikets regering, genom S. Brandon och C. Crane, båda i egenskap av ombud, biträdda av J. Cavanagh, QC, och R. Hill, barrister, Europeiska kommissionen, genom M. van Beek och N. Yerrell, båda i egenskap av ombud,

med hänsyn till beslutet, efter att ha hört generaladvokaten, att avgöra målet utan förslag till avgörande,

följande

Dom

Tillämpliga bestämmelser

Unionsrätt

Lagstiftning i Förenade kungariket

Målet vid den nationella domstolen och tolkningsfrågan

Prövning av tolkningsfrågan

Rättegångskostnader

1 Begäran om förhandsavgörande avser tolkningen av rådets direktiv 97/81/EG av den 15 december 1997 om ramavtalet om deltidsarbete undertecknat av UNICE, CEEP och EFS (EGT L 14, 1998, s. 9), i dess lydelse enligt rådets direktiv 98/23/EG av den 7 april 1998 (EGT L 131, 1998, s. 10) (nedan kallat direktiv 97/81).

2 Begäran har framställts i ett mål mellan Dermod Patrick O’Brien och Ministry of Justice (justitieministeriet, Förenade kungariket), tidigare Department for Constitutional Affairs (ministeriet med ansvar för konstitutionella frågor), angående vilket belopp som ska utgå till Dermod Patrick O’Brien i ålderspension för det domarämbete han utövat på deltid.

3 Enligt direktiv 98/23 om att utvidga direktiv 97/81 till att omfatta Förenade konungariket Storbritannien och Nordirland gick denna medlemsstats frist för att införliva sistnämnda direktiv ut den 7 april 2000.

4 I artikel 1 i direktiv 97/81 anges att direktivet syftar till att genomföra det ramavtal om deltidsarbete som ingicks den 6 juni 1997 mellan de allmänna branschövergripande organisationerna (UNICE, CEEP och EFS) (nedan kallat ramavtalet).

5 I klausul 4 i ramavtalet, vilken har rubriken Principen om icke-diskriminering, föreskrivs följande:

6 Utbetalningen av pensioner till domare regleras av Judicial Pensions Act 1981 (1981 års lag om domares pension, nedan kallad 1981 års lag om pensioner inom rättsväsendet) och av Judicial Pensions and Retirement Act 1993 (1993 års lag om pensioner och pensionering inom rättsväsendet, nedan kallad 1993 års lag).

7 1981 års lag är tillämplig på personer som utnämnts före den 31 mars 1995, om de inte väljer att deras pension ska regleras enligt 1993 års lag. 1993 års lag är tillämplig på personer som utnämnts den 31 mars 1995 eller senare.

8 Enligt dessa två lagar kan pension betalas ut till den som innan han eller hon gick i pension utförde ett domarämbete som uppfyller de villkor som föreskrivs (qualifying judicial office), förutsatt att han eller hon har uppnått 65 års ålder och, för den som omfattas av 1993 års lag, har fullgjort minst fem års anställning i ett sådant ämbete.

9 Vid den tidpunkt då Dermod Patrick O’Brien gick i pension var det enbart heltidsanställda domare och deltidsanställda domare som uppbar lön som ansågs utöva ett domarämbete som uppfyller de villkor som föreskrivs, medan detta inte var fallet med avseende på deltidsanställda domare som uppbar dagsarvode, såsom recorders.

10 Enligt såväl 1981 års lag som 1993 års lag baseras ålderspensionen för en heltidsanställd domare på lönen under det sista ämbetsåret och på antalet tjänsteår i domarämbetet vid tidpunkten för pensioneringen.

11 Enligt 1981 års lag har en circuit judge (en domare vid en domstol som dömer i andra instans) med en anställningstid på 15 år rätt att uppbära en ålderspension som uppgår till halva den senaste årslönen. Motsvarande period enligt 1993 års lag är 20 år.

12 Enligt båda systemen erhåller en domare med kortare anställningstid ålderspension i proportion till anställningstiden. Vid pensioneringen utgår också ett schablonbelopp, vars belopp grundar sig på ålderspensionens årsbelopp.

13 Förenade kungariket genomförde direktiv 97/81 genom Part-time Workers (Prevention of Less Favourable Treatment) Regulations 2000 (SI 2000/1551) (2000 års förordning nr 1551 om deltidsarbetande arbetstagare (förebyggande av mindre förmånlig behandling)), som trädde i kraft den 1 juli 2000. I denna förordning föreskrivs att en arbetsgivare inte får behandla en deltidsanställd mindre förmånligt än en jämförbar heltidsanställd och att principen om tidsproportionalitet ska tillämpas, i detta hänseende, med undantag för om detta är olämpligt.

14 Dermod Patrick O’Brien blev medlem i advokatsamfundet år 1962 och utnämndes till Queen’s Counsel år 1983. Han arbetade som recorder i Crown Court mellan den 1 mars 1978 och den 31 mars 2005, då han gick i pension vid 65 års ålder. I egenskap av recorder uppbar han inte någon lön utan ersattes genom dagsarvode.

15 I juni 2005 ansökte Dermod Patrick O’Brien hos ministeriet med ansvar för konstitutionella frågor om ålderspension på samma grunder, men anpassad tidsproportionerligt, som den ålderspension som tillkommer heltidsarbetande domare som gått i pension och som utfört samma eller liknande ämbete som han. Ministeriet med ansvar för konstitutionella frågor informerade honom om att han inte hade en sådan domaranställning som gav rätt till ålderspension för domare.

16 I september 2005 väckte Dermod Patrick O’Brien talan vid Employment Tribunal (Arbetsdomstolen, Förenade kungariket) och gjorde gällande att han i enlighet med direktiv 97/81 och de bestämmelser som genomförde direktivet i nationell rätt hade rätt till sådan pension. Den domstolen biföll hans talan, men efter överklagande ogillades hans talan först av Employment Appeal Tribunal (Arbetsdomstolen i andra instans, Förenade kungariket) och därefter av Court of Appeal (England & Wales) (Civil Division) (Appellationsdomstolen för England och Wales (avdelningen för tvistemål)). Målet överklagades till Supreme Court of the United Kingdom (Högsta domstolen, Förenade kungariket) som begärde ett förhandsavgörande av EU-domstolen.

17 I dom av den 1 mars 2012, O’Brien ( C‑393/10, EU:C:2012:110) erinrade EU-domstolen först om att det ankommer på den nationella domstolen att avgöra om Dermod Patrick O’Brien ska anses vara deltidsarbetande i den meningen som avses i klausul 2.1 i ramavtalet. Den fastställde därefter att det i nationell rätt inte får göras någon skillnad mellan heltidsarbetande domare och deltidsarbetande domare som uppbär dagsarvode, såvida det inte finns objektiva grunder som motiverar en sådan särbehandling.

18 Till följd av den domen slog Supreme Court of the United Kingdom (Högsta domstolen, Förenade kungariket), genom dom av den 6 februari 2013, fast att Dermod Patrick O’Brien ska anses ha varit deltidsarbetande i den mening som avses i klausul 2.1 i ramavtalet och att det inte hade visats att det fanns någon objektiv grund som motiverade en avvikelse från principen att en deltidsarbetande domare skulle ersättas på samma grunder som heltidsarbetande domare, med förbehåll för att ersättningen skulle anpassas tidsproportionellt. Supreme Court of the United Kingdom (Högsta domstolen, Förenade kungariket) fann således att Dermod Patrick O’Brien hade rätt till ålderspension på samma villkor som de som gäller för en circuit judge (en domare vid en domstol som dömer i andra instans).

19 Målet återförvisades därför till Employment Tribunal (Arbetsdomstolen) för att det belopp som Dermod Patrick O’Brien hade rätt till i ålderspension skulle fastställas. Vid denna domstol uppkom frågan huruvida detta belopp skulle fastställas med beaktande av hela Dermod Patrick O’Briens anställningstid från den dag då han utnämndes den 1 mars 1978, det vill säga 27 år, eller bara den tid han varit anställd sedan fristen för att införliva direktiv 97/81 hade löpt ut, det vill säga mindre än 5 år. Employment Tribunal (Arbetsdomstolen) ansåg att hela anställningstiden skulle beaktas, medan Employment Appeal Tribunal (Arbetsdomstolen i andra instans) slog fast motsatsen. Court of Appeal (England & Wales) (Civil Division) (Appellationsdomstolen för England och Wales (avdelningen för tvistemål)) fastställde detta sistnämnda avgörande. Dermod Patrick O’Brien har överklagat till den hänskjutande domstolen.

20 Enligt begäran om hänskjutande är en majoritet av ledamöterna i Supreme Court of the United Kingdom (Högsta domstolen, Förenade kungariket) böjd att anse att direktiv 97/81 innebär att det är förbjudet att diskriminera deltidsanställda i samband med att ålderspensionen förfaller till betalning. Direktivet är tillämpligt i tiden (ratione temporis) när pensionen förfaller till betalning efter det att direktivet trätt i kraft. I den mån en del av anställningstiden inföll före denna tidpunkt, är direktivet tillämpligt på de framtida verkningarna av denna situation.

21 Enligt beslutet om hänskjutande har EU-domstolen emellertid ännu inte haft tillfälle att pröva det argument enligt vilket en yrkespension, enligt vad som kan utläsas av domen av den 6 oktober 1993, Ten Oever ( C‑109/91, EU:C:1993:833), ska betraktas som en uppskjuten ersättning och enligt vilket denna ersättning tjänas in under den period då det arbete som ersättningen avser utförs. Om ett sådant argument godtas kan direktiv 97/81 emellertid, enligt den allmänna principen om förbud mot retroaktiv tillämpning av lag, inte påverka redan intjänade rättigheter eller, såsom i Dermod Patrick O’Briens fall, rättigheter som inte intjänats innan direktivet trädde i kraft, med undantag för eventuella bestämmelser i direktivet som anger annat. Trots att majoriteten av ledamöterna i den hänskjutande domstolen lutar åt att den lösning som valdes i domen av den 6 oktober 1993, Ten Oever ( C‑109/91, EU:C:1993:833) inte kan tillämpas i det nu aktuella nationella målet, så anser den att det inte är uppenbart vilken lösning som ska väljas.

22 Mot denna bakgrund beslutade Supreme Court of the United Kingdom (Högsta domstolen, Förenade kungariket) att vilandeförklara målet och ställa följande tolkningsfråga till domstolen:

23 Den hänskjutande domstolen har ställt sin fråga för att få klarhet i huruvida direktiv 97/81 ska tolkas så, att anställningstid som fullgjorts innan fristen för att införliva direktivet löpte ut, vilken beaktas vid fastställandet av ålderspensionen för en heltidsarbetande, ska beaktas vid fastställandet av ålderspensionsrättigheter för en jämförbar deltidsarbetande arbetstagare.

24 I förevarande fall kan det påpekas att Dermod Patrick O’Brien har utövat sitt ämbete som deltidsdomare med dagsarvode från den 1 mars 1978 till den 31 mars 2005, det vill säga huvudsakligen innan fristen för att införliva direktiv 97/81 i Förenade Kungariket löpte ut den 7 april 2000. Under denna period hade deltidsdomare som uppbar dagsarvode, enligt det nationella pensionssystemet för domare, inte rätt till ålderspension på grundval av detta ämbete.

25 Det framgår dessutom av handlingarna i målet att domare tjänar in en rätt till pension enligt det pensionssystem för domare som är tillämpligt i England och Wales i förhållande till pensionsberättigad tjänstetid. De pensionssystem som är relevanta är sådana system som grundar sig på senaste lön. Enligt dessa system beräknas en domares pension genom att en viss andel av ersättningen för det sista pensionsberättigande tjänsteåret multipliceras med den totala anställningstiden räknat i år och dagar vid den tidpunkt då personen går i pension.

26 Enligt fast rättspraxis anses handläggningsregler i allmänhet vara tillämpliga från och med den dag då de träder i kraft (dom av den 11 december 2012, kommissionen/Spanien, C‑610/10, EU:C:2012:781, punkt 45), i motsats till materiella bestämmelser som vanligtvis inte anses tillämpliga på en ställning som förvärvats innan bestämmelserna har trätt i kraft såvida det inte av bestämmelsernas lydelse, syfte eller systematik klart framgår att de ska tillerkännas sådan verkan (se, för ett liknande resonemang, dom av den 12 november 1981, Meridionale Industria Salumi m.fl., 212/80–217/80, EU:C:1981:270, punkt 9, och dom av den 23 februari 2006, Molenbergnatie, C‑201/04, EU:C:2006:136, punkt 31).

27 Det ska tilläggas att en ny rättsregel ska tillämpas från och med den tidpunkt då den rättsakt i vilken den ingår träder i kraft och att en sådan rättsregel, även om den inte är tillämplig på en rättslig ställning som uppkommit och blivit slutligt förvärvad innan den nya rättsakten trädde i kraft, är direkt tillämplig på framtida verkningar av en situation som uppstått när den äldre lagen gällde liksom på nya situationer. Med förbehåll för principen om att rättsakter inte har retroaktiv verkan, förhåller det sig annorlunda endast när den nya rättsregeln åtföljs av specialbestämmelser som reglerar dess tillämpning i tiden (se, för ett liknande resonemang, dom av den 26 mars 2015, kommissionen/Moravia Gas Storage, C‑596/13 P, EU:C:2015:203, punkt 32 och där angiven rättspraxis).

28 Det kan inledningsvis påpekas att varken direktiv 97/81 eller ramavtalet avviker från den princip som det har erinrats om i föregående punkt (dom av den 10 juni 2010, Bruno m.fl., C‑395/08 och C‑396/08, EU:C:2010:329, punkt 54).

29 Det ska således prövas huruvida det förhållandet att pensionsrättigheter tjänades in progressivt innan fristen för att införliva direktiv 97/81 i Förenade kungariket löpte ut innebär att den rättsliga ställningen för klaganden i det nationella målet ska anses ha slutligt förvärvats vid denna tidpunkt.

30 Förenade kungarikets regering har i detta hänseende gjort gällande att uppskjuten ersättning i form av en yrkespension ökar på samma sätt som andra ersättningsformer. När det gäller de pensionssystem för domare som är aktuella i det nationella målet, tjänas rätten till pensionen in på grundval av på varandra följande anställningsperioder som var och en ger rätt till pension. Pensionsrättigheterna ökar därmed efterhand som varje anställningsperiod fullgörs. Det inte möjligt att beakta pensionsrättigheter som intjänats innan fristen för att införliva direktiv 97/81 i Förenade kungariket löpte ut eftersom de pensionsrättigheter som intjänats under en anställningsperiod uttömmer sin verkan vid utgången av denna period.

31 Med hänvisning till domen av den 17 maj 1990, Barber ( C‑262/88, EU:C:1990:209), och domen av den 6 oktober 1993, Ten Oever ( C‑109/91, EU:C:1993:833), har Förenade kungarikets regering framhävt denna ersättningsforms särdrag, nämligen att det finns en tidsförskjutning mellan den period då pensionsrättigheterna intjänas, vilket sker progressivt under arbetstagarens karriär, och den faktiska utbetalningen av förmånen, som är uppskjuten till dess en viss ålder har uppnåtts.

32 Det bör emellertid, för det första, noteras att omständigheterna i det nationella målet skiljer sig från omständigheterna i de mål som avgjordes genom dessa domar, i vilka det var fråga om tillämpningen av en doms rättsverkningar i tiden.

33 Det kan i detta hänseende påpekas att frågan om den retroaktiva verkan av en rättsregel är något helt annat än frågan om den tidsmässiga verkan av en dom från EU-domstolen. Såsom EU-domstolen erinrade om i domen av den 17 maj 1990, Barber ( C‑262/88, EU:C:1990:209), beror de villkor som uppställs för att begränsa en doms verkan i tiden på de allvarliga störningar som domen kan medföra när det gäller det förflutna.

34 I förevarande fall kan det konstateras att Förenade kungarikets regering inte vid något tillfälle begärde att domstolen skulle begränsa rättsverkningarna i tiden av domen av den 1 mars 2012, O’Brien ( C‑393/10, EU:C:2012:110). En sådan begränsning kan emellertid endast göras i just den dom i vilken den begärda tolkningen ges (se, för ett liknande resonemang, dom av den 17 maj 1990, Barber, C‑262/88, EU:C:1990:209, punkt 41).

35 Med avseende på det argument som framförts av Förenade kungarikets regering, nämligen att det bör göras en åtskillnad mellan beräkningen av den anställningstid som krävs för att ålderspension ska beviljas och pensionsrättigheterna, kan det, för det andra, påpekas att det förhållandet att en pensionsrättighet är slutligt intjänad vid utgången av motsvarande anställningsperiod inte innebär att arbetstagarens rättsliga ställning ska anses vara slutligt förvärvad. Det kan konstateras att det först är senare och genom att beakta relevanta anställningsperioder som nämnda arbetstagare faktiskt kan komma i åtnjutande av denna rätt genom utbetalningen av hans eller hennes ålderspension.

36 I en sådan situation som den i det nationella målet, där pensionsrättigheterna har tjänats in under perioder såväl före som efter det att fristen för att införliva direktiv 97/81 löpte ut, ska fastställandet av dessa rättigheter följaktligen regleras av bestämmelserna i detta direktiv, även med avseende på anställningsperioder som fullgjordes innan direktivet trädde i kraft.

37 En sådan situation skiljer sig i detta hänseende från situationen, vilken Förenade kungarikets regering åberopat till stöd för sina argument, för de kolleger till klaganden i det nationella målet som gick i pension innan fristen för att införliva direktiv 97/81 löpte ut.

38 Av detta följer att den fråga som ställts ska besvaras enligt följande. Direktiv 97/81 ska tolkas så, att tjänstgöringsperioder som fullgjorts innan fristen för att införliva detta direktiv löpte ut, i en sådan situation som den i det nationella målet, ska beaktas vid fastställandet av ålderspensionsrättigheterna.

39 Eftersom förfarandet i förhållande till parterna i det nationella målet utgör ett led i beredningen av samma mål, ankommer det på den hänskjutande domstolen att besluta om rättegångskostnaderna. De kostnader för att avge yttrande till domstolen som andra än nämnda parter har haft är inte ersättningsgilla.

1 Rättegångsspråk: engelska.