Förslag till avgörande av generaladvokat Manuel Campos Sánchez-Bordona föredraget den 11 februari 2021

1 Originalspråk: spanska.

2 Rådets förordning av den 12 oktober 1992 om inrättandet av en tullkodex för gemenskapen (EGT L 302, 1992, s. 1; svensk specialutgåva, område 2, volym 16 s. 4).

3 Europaparlamentets och rådets förordning av den 9 oktober 2013 om fastställande av en tullkodex för unionen (EUT L 269, 2013, s. 1, rättelse L 287, 2013, s. 90).

4 Enligt artikel 287 i unionens tullkodex trädde denna i kraft den 30 oktober 2013, det vill säga den tjugonde dagen efter det att den offentliggjordes i EUT av den 10 oktober 2013. I artikel 288 preciseras vilka artiklar som ska tillämpas från den 30 oktober 2013 respektive från den 1 maj 2016.

5 Kommissionens delegerade förordning av den 28 juli 2015 om komplettering av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 952/2013 vad gäller närmare regler avseende vissa bestämmelser i unionens tullkodex (EUT L 343, 2015, s. 1) (nedan kallad delegerade förordningen).

6 Den nederländska regeringen, kommissionen, rådet och Europaparlamentet svarade (vilket Jumbocarry emellertid inte gjorde).

7 Dom C‑42/17, EU:C:2017:936 (nedan kallad domen Taricco II). Eftersom punkt 42 i denna dom innehåller en specifik hänvisning till domen Taricco, punkt 57, och [till] där angiven praxis från Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna”, omfattade domstolens fråga, underförstått, konsekvenserna av domen av den 8 september 2015, Taricco m.fl. ( C‑105/14, EU:C:2015:555) (nedan kallad domen Taricco I), för detta mål.

8 C‑522/16, EU:C:2017:778 (nedan kallad domen A).

9 C‑249/18, EU:C:2019:587 (nedan kallad domen CEVA).

10 Domstolen angav i domen av den 2 april 2020, Coty Germany ( C‑567/18, EU:C:2020:267, punkt 22), följande: Eftersom den hänskjutande domstolen är ensam behörig att fastställa och bedöma de faktiska omständigheterna i det mål som den har att avgöra, ska EU-domstolen i princip begränsa sin prövning till de uppgifter som den hänskjutande domstolen har beslutat att lägga fram för den och således hålla sig till den situation som den hänskjutande domstolen anser vara fastställd.

11 Den avser i realiteten ”[u]ppbördsförfarandet för tullskulden … vilket innebär att skulden preskriberats, enligt domen av den 23 februari 2006, Molenbergnatie (C‑201/04: EU:C:2006:136, punkt 42) (nedan kallad domen Molenbergnatie).

12 Dom av den 17 juni 2010, Agra ( C‑75/09, EU:C:2010:352, punkt 30), med hänvisning till domen Molenbergnatie, punkt 39, och dom av den 16 juli 2009, Snauwaert m.fl. ( C‑124/08 och C‑125/08, EU:C:2009:469, punkt 28). Min kursivering.

13 Domen A. I detta mål lämnade ett bolag med säte i Tyskland in ett flertal deklarationer om övergång till fri omsättning i Nederländerna av varor från Brasilien och Argentina. De nederländska tullmyndigheterna bedömde att en kedja av transaktioner hade skapats mellan flera aktörer, där det ursprungliga priset för de varor … som köpts från självständiga sydamerikanska leverantörer, artificiellt ökade vid de efterföljande transaktionerna, med följd att cif-importpriset för de ifrågavarande varorna var högre än utlösningspriset, i syfte att undgå att betala tilläggstull enligt förordning[arna] (punkt 25). Domstolen fann att [i] den mån sådana tilläggsavgifter helt eller delvis inte har uppburits till följd av att det har lämnats felaktiga uppgifter ska det följaktligen anses att en sådan tullskuld har uppkommit på grund av – i den mening som avses i artikel 221.4 i tullkodexen – lämnandet av dessa uppgifter (punkt 57).

14 Ibidem, punkt 58.

15 Ibidem, punkt 61.

16 Artikel 103.2: När tullskulden har uppkommit på grund av en handling som när den utfördes skulle ha kunnat ge upphov till straffrättsliga förfaranden, ska den treårsperiod som avses i punkt 1 förlängas till minst fem år och högst tio år i enlighet med nationell lagstiftning.

17 Enligt den nederländska regeringens svar på domstolens frågor är det i samband med prövningen av ett överklagande inte möjligt att fastställa huruvida det har förelegat en handling som skulle kunna ge upphov till straffrättsliga förfaranden, om inte domstolen i första instans och appellationsdomstolen har konstaterat detta.

18 Punkt 2.3 i beslutet om hänskjutande. Domstolen angav i domen A, punkt 45, med hänvisning till artikel 201 i gemenskapens tullkodex, att [d]et … av denna bestämmelse [följer] att upplysningar som legat till grund för upprättandet av en tulldeklaration ska anses vara felaktiga … om de har lett till att de lagenliga tullarna helt eller delvis inte uppbärs.

19 Artikel 217 i gemenskapens tullkodex. När det begärda tullbeloppet överensstämde med det belopp som hade tagits upp tulldeklarationen var det inte nödvändigt att lämna någon underrättelse, utan det faktum att tullmyndigheterna frigjort varorna ansågs då vara likvärdigt med underrättelse (se artikel 221.2 i gemenskapens tullkodex).

20 Domen Molenbergnatie, punkt 53. Det rörde sig i det målet om att klargöra huruvida en handling kunde godtas som underrättelse även om handlingen i fråga inte innehåller någon som helst hänvisning till artikel 221 i [gemenskapens tullkodex] eller det inte någonstans anges att det rör sig om en underrättelse om tullbelopp till gäldenär, enligt formuleringen av den fjärde fråga som hade ställts av den hänskjutande domstolen, återgiven i punkt 24.

21 Ibidem, punkterna 53 och 54 samt punkt 4 i beslutsdelen.

22 Domen CEVA, punkt 47. Min kursivering.

23 Det rör sig således inte om någon automatisk eller allmängiltig likställighet. Jag instämmer på denna punkt med kommissionens svar på domstolens frågor (punkt 15 och följande punkter). Vad jag föreslår är en bedömning av jämförbarheten i det konkreta fallet, mot bakgrund av de specifika omständigheterna i detta.

24 Dom av den 3 juli 2014, Kamino International Logistics och Datema Hellmann Worldwide Logistics ( C‑129/13 och C‑130/13, EU:C:2014:2041, punkt 28 och följande punkter).

25 Ibidem, punkt 38: Denna regel har, för att säkerställa ett verkningsfullt skydd av den berörda personen eller det berörda företaget, till syfte att de sistnämnda ska kunna rätta till fel eller göra gällande uppgifter avseende deras personliga situation som ger stöd för att beslutet ska fattas eller att det inte ska fattas, eller för att det ska ges ett visst innehåll.

26 Domen CEVA, punkt 47. I domen hänförs till att preskriptionstiden avbryts, men i förevarande fall behöver det inte röra sig om ett avbrott i egentlig mening (vilket skulle innebära att en ny frist påbörjas), utan snarare ett tillfälligt upphörande. I artikel 221.3 i gemenskapens tullkodex hänfördes bokstavligen till ett tillfälligt upphörande av fristen för det fall ett överklagande inges.

27 Som allmän bestämmelse anges att [i]nnan tullmyndigheterna fattar ett beslut som skulle vara negativt för den sökande, ska de meddela på vilka grunder de avser att basera sitt beslut till den sökande, som ska ges möjlighet att framföra sin ståndpunkt inom en föreskriven tid från och med den dag då denne mottar meddelandet eller ska anses ha mottagit det (artikel 22.6 i unionens tullkodex). Se även artikel 29, avseende beslut som tullmyndigheterna fattar utan en föregående ansökan från den berörda personen.

28 Det rörde sig om att hindra att tullskulden skulle upphöra att gälla när underrättelsen lämnades när fristen nästan löpt ut. Se tillägg 62 till artikel 91 i kommissionens förslag, Betänkande till förslaget om Europaparlamentets om rådets förordning om fastställande av en tullkodex för unionen, dokument A7–0006/2013, s. 47.

29 Artikel 24 f i unionens tullkodex gav kommissionen befogenhet att anta delegerade akter för att fastställa den period som avses i artikel 22.6 första stycket. I artikel 8.1 i den delegerade förordningen fastställdes den till 30 dagar.

30 Se fotnot 11 i detta förslag till avgörande.

31 Punkt 38 i detta förslag till avgörande. Rådet har till svar på domstolens frågor angett att den instämmer i att denna möjlighet finns i vissa konkreta situationer (men inte är allmängiltig).

32 Punkt 39 i detta förslag till avgörande.

33 Som jag har angett i punkt 43 i detta förslag till avgörande, var fastställandet av fristen för att inkomma med synpunkter enligt gemenskapens tullkodex något som ankom på den nationella lagstiftaren, med förbehåll för likvärdighetsprincipen och effektivitetsprincipen.

34 Enligt Europaparlamentet skulle begäran om förhandsavgörande bli hypotetisk om någon av dessa rättsliga omständigheter godtas (punkt 12 i dess svar på domstolens frågor).

35 Domen Molenbergnatie, punkt 31.

36 Dom av den 7 november 2018, O’Brien ( C‑432/17, EU:C:2018:879, punkt 27).

37 Denna är tillämplig såväl på tullområdet (se, särskilt, dom av den 12 november 1981, Meridionale Industria Salumi m.fl. ( 212/80–217/80, EU:C:1981:270, punkt 9), och dom av den 9 mars 2006, Beemsterboer Coldstore Services ( C‑293/04, EU:C:2006:162, punkterna 19–21)), som på andra områden (se, bland annat, dom av den 29 januari 2002, Pokrzeptowicz-Meyer ( C‑162/00, EU:C:2002:57, punkterna 49 och 50), dom av den 11 december 2012, kommission/Spanien ( C‑610/10, EU:C:2012:781, punkt 45), och dom av den 7 november 2018, O’Brien ( C‑432/17, EU:C:2018:879, punkterna 26 och 27)).

38 Dom av den 9 mars 2006, Beemsterboer Coldstore Services ( C‑293/04, EU:C:2006:162, punkt 21): De gemenskapsrättsliga materiella bestämmelserna kan dock undantagsvis tolkas så att de avser förhållanden som har uppkommit innan de trädde i kraft i den mån det tydligt följer av deras ordalydelse, ändamål eller systematik att de skall ha en sådan verkan [(se dom av den 12 november 1981, Meridionale Industria Salumi m.fl. ( 212/80–217/80, EU:C:1981:270, punkt 9), dom av den 15 juli 1993, GruSa Fleisch ( C‑34/92, EU:C:1993:317, punkt 22), och dom av den 24 september 2002, Falck och Acciaierie di Bolzano/kommissionen ( C‑74/00 P och C‑75/00 P, EU:C:2002:524, punkt 119))].

39 Dom av den 26 mars 2015, kommissionen/Moravia Gas Storage ( C‑596/13 P, EU:C:2015:203, punkt 36), med hänvisning till dom av den 12 november 1981, Meridionale Industria Salumi m.fl. ( 212/80–217/80, EU:C:1981:270).

40 Domen Molenbergnatie, punkt 42: Med hänsyn till detta ska artikel 221.3 [i gemenskapens tullkodex], till skillnad från artikel 221.1 och 221.2, anses vara en materiell bestämmelse och således ska den inte tillämpas på uppbörd av en tullskuld som uppkommit före den 1 januari 1994.

41 Ibidem, punkt 41.

42 Domen Molenbergnatie illustrerar väl svårigheterna att göra en uppdelning mellan handläggningsregler och materiella bestämmelser, en åtskillnad som ibland kan förbise den oskiljaktiga karaktären mellan dessa. Medan artikel 221.3 i gemenskapens tullkodex reglerar dess (handläggnings-) krav på underrättelse till gäldenären, såsom den frist inom vilken denna måste ske och den uppskjutande verkan som ett överklagande medför, rör det sig nämligen när underrättelsen har skett för sent om en (materiell) preskription av tullskulden.

43 Se punkt 56 i detta förslag till avgörande.

44 Punkt 4.4.3 i beslutet om hänskjutande.

45 Punkt 4.4.3 slutet i beslutet om hänskjutande.

46 Se artikel 288 i unionens tullkodex, som återges i punkt 11 i detta förslag till avgörande.

47 Detta problem har uppstått i mycket allvarliga situationer då brott som fram till dess kunnat preskriberas enligt nya lagar har förklarats sakna möjlighet till preskription.

48 Det är allmänt erkänt att om de (tidigare) tidsfristerna redan har löpt ut kan bestämmelserna i den nya lagen inte tillämpas.

49 Punkt 57 i domen Taricco I. Hänvisningen till Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna i denna punkt omfattar domarna Coëme m.fl./Belgien, nr 32492/96, 32547/96, 32548/96, 33209/96 och 33210/96, § 149, TEDH 2000-VII; Scoppola/Italien (nr 2), nr 10249/03, § 110 och där angiven rättspraxis, av den 17 september 2009, och OAO Neftyanaya Kompaniya Yukos/Ryssland, nr 14902/04, §§ 563, 564 och 570 samt där angiven rättspraxis, av den 20 september 2011.

50 Förslag till avgörande av generaladvokaten Kokott (C‑105/14, EU:C:2015:293, punkt 120). Hon nämnde, till stöd för detta resonemang, Europadomstolens dom av den 22 juni 2000 i målet Coëme m.fl. mot Belgien (klagomål nr 32492/96 m.fl.), Recueil des arrêts et décisions 2000- VII, punkt 149.

51 Punkt 42 i domen Taricco II.

52 Ett avbrott i denna frist, som juridisk form skild från ett tillfälligt upphörande av denna, medförde enligt den italienska lagstiftningen att fristen började löpa på nytt från den dagen då den avbrutits. En period av avbrott fick emellertid inte, enligt artikel 161 i strafflagen, överskrida hälften av denna (absoluta) preskriptionstid. Reformen av denna strafflag, genom lag nr 251/2005, medförde att den längsta varaktigheten av avbrottsperioden begränsades till en fjärdedel av huvudperioden. Följden av denna lagändring blev att även om preskriptionstiden var identisk före och efter lag nr 251/2005, begränsades det avbrott som följde av domstolsförfaranden väsentligt, vilket främjade straffrihet. Den hänskjutande domstolen angav således att ändringen, år 2005, av artikel 161 andra stycket i strafflagen endast medger att preskriptionstiden, efter ett preskriptionsavbrott, förlängs med en fjärdedel av den inledande preskriptionstiden, vilket i praktiken innebär att preskriptionen inte avbryts i de flesta brottmål (punkt 23 i domen Taricco I).

53 Domen Taricco I, punkt 46.

54 Enligt domen Taricco I eliminerade de nationella bestämmelserna om preskription den effektiva och avskräckande effekten av de åtgärder som föreskrivits för att bekämpa brottslig verksamhet som riktar sig mot unionens ekonomiska intressen. En nationell domstol fick i detta syfte underlåta att tillämpa nämnda bestämmelser om detta var oumbärligt för att garantera unionsrättens fulla verkan (punkterna 47 och 49).

55 Domen Taricco II, punkt 27.

56 Corte costituzionale (Konstitutionsdomstolen) påpekade att domstolen i domen i målet Taricco [I], enbart prövade frågan om förenligheten av den regel som anges i denna dom med artikel 49 i [stadgan] vad beträffar principen om förbud mot retroaktiv tillämpning. Domstolen [prövade emellertid inte] den andra delen av principen om laglighet i fråga om brott och straff, det vill säga kravet att den straffrättsliga bestämmelsen ska vara tillräckligt tydlig (punkt 19 i domen Taricco II).

57 Europaparlamentet har, efter att ha förespråkat en tillämpning av punkterna 54–57 i domen Taricco I i detta mål, analogt angett följande: De krav som följer av principen om berättigade förväntningar är strängare i brottmål än i förvaltningsrättsliga mål, till vilka hör uppbörden av en tullskuld (punkt 42 i dess skriftliga yttrande). Den nederländska regeringen har i sitt svar på domstolens frågor instämt med denna bedömning (punkterna 5 och 6).

58 Punkt 2 i dess skriftliga yttrande.

59 Beslutet om hänskjutande, punkt 4.7.2.

60 Fastställd till 30 dagar enligt artikel 8.1 i delegerade förordningen.

61 Beslutet om hänskjutande, punkt 4.7.3.

62 Dom av den 3 december 2019, Republiken Tjeckien/Parlamentet och rådet ( C‑482/17, EU:C:2019:1035, punkt 148).

63 Ibidem, punkt 153.

64 Vilket rådet erinrade om i sitt skriftliga yttrande, punkt 46.

65 Skäl 2 i unionens tullkodex.

66 Se tolkningen av motsvarade artiklar i gemenskapens tullkodex som kodifierar de ovan i punkt 38 och följande punkter nämnda domarna Molenbergnatie och CEVA.

67 Punkt 58 i dess skriftliga yttrande.

68 Enligt artikel 243.1 första stycket i gemenskapens tullkodex, ska [v]arje person … ha rätt att överklaga beslut som fattats av tullmyndigheterna i fråga om tillämpningen av tullagstiftningen och som berör denne direkt och personligen.

69 Punkt 39 i detta förslag till avgörande.

70 Dom av den 12 november 1981, Meridionale Industria Salumi m.fl. ( 212/80–217/80, EU:C:1981:270).