Förslag till avgörande av generaladvokat Henrik Saugmandsgaard Øe föredraget den 24 oktober 2019

1 Originalspråk: franska.

2 T-423/14, EU:T:2018:57.

3 EUT L 254, 2014, s. 24.

4 EGT L 83, 1999, s. 1.

5 EUT C 244, 2004, s. 2.

6 EUT C 155, 2008, s. 10.

7 Se punkterna 1–14 i den överklagade domen.

8 EUT C 136, 2013, s. 27 om det statliga stöd SA.34572 (13/C) (f.d. 13/NN).

9 Om betydelsen av begreppet företag i svårigheter vid kvalificering av statligt stöd, se punkterna 26–28 i detta förslag till avgörande.

10 Beloppet ligger på 30 miljoner euro för åtgärd nr 2, omkring 10,8 miljoner euro för åtgärd nr 4, samt 30 respektive 20 miljoner euro för åtgärd nr 6. Se punkt 14 i detta förslag till avgörande.

11 Se punkt 3.1 andra stycket i tillkännagivandet om garantier.

12 Se punkt 3.1 tredje stycket i tillkännagivandet om garantier.

13 Se, bland annat, dom av den 16 maj 2002, Frankrike/kommissionen ( C‑482/99, EU:C:2002:294, punkt 71), och dom av den 1 oktober 2015, Electrabel och Dunamenti Erőmű/kommissionen ( C‑357/14 P, EU:C:2015:642, punkt 50).

14 Se, om denna rättspraxis, punkt 29 och fotnot 13 i detta förslag till avgörande.

15 Min kursivering.

16 Av punkt 56 i det omtvistade beslutet och punkt 77 i den överklagade domen kan det utläsas att dessa uppgifter gäller år 2008.

17 Se även, för ett liknande resonemang, tribunalens dom av den 28 januari 2016, Slovenien/kommissionen ( T-507/12, ej publicerad, EU:T:2016:35, punkt 180).

18 Detta är en självklar tolkning även mot bakgrund av de synpunkter som kommissionen lämnade vid tribunalen. Av dessa synpunkter framgår nämligen att kommissionen framförde som huvudargument att de grekiska myndigheterna aldrig har påstått att de inte var medvetna om Larkos svårigheter i december 2008. Kommissionen anser endast i andra hand att grekiska staten, även om det antogs att den vid denna tidpunkt inte var medveten om Larkos svårigheter (vilket, enligt kommissionen, inte var fallet), borde ha kontrollerat att företaget inte var i svårigheter.

19 Jag vill precisera att i den mån Larko kritiserar punkterna 77–80 i den överklagade domen, kan Larkos argument att de grekiska myndigheterna var medvetna om företagets situation inte anses vara riktat mot tribunalens bedömning av kommissionens bevisbörda i punkterna 83–89 i den överklagade domen.

20 Se, bland annat, dom av den 21 december 2011, Iride/kommissionen ( C‑329/09 P, ej publicerad, EU:C:2011:859, punkt 36 och där angiven rättspraxis), och dom av den 19 september 2019, Polen/kommissionen ( C‑358/18 P, ej publicerad, EU:C:2019:763, punkterna 44 och 45).

21 Se punkt 44 i detta förslag till avgörande.

22 Eftersom kommissionen ansåg att Larko var ett företag i svårigheter den 22 december 2008 och att kriteriet avseende en privat investerare kunde tillämpas på den aktuella åtgärden, anmodade kommissionen de grekiska myndigheterna att inkomma med samtliga relevanta upplysningar som gjorde det möjligt för kommissionen att pröva huruvida så faktiskt var fallet (se avsnitten 5.1, 5.2.2 och 6 i inledningsbeslutet). Därefter lade de grekiska myndigheterna fram synpunkter den 30 april 2013 (se punkt 17 i detta föreslag till avgörande och punkt 6 i inledningsbeslutet), av vilka det framgår att de grekiska myndigheterna bestred att Larko var ett företag i svårigheter under 2008 och 2009, ty Larkos svårigheter hade orsakats av ett oväntat prisfall på ferronickel (se punkt 24 i det omtvistade beslutet). Härav följer att de grekiska myndigheterna, trots att de bestred kvalificeringen av Larko som ett företag i svårigheter, inte bestred vare sig att de var medvetna om företagets finansiella ställning som sådan eller Larkos finansiella resultat för 2008 som återges i inledningsbeslutet.

23 Av sistnämnda punkt framgår i huvudsak att de grekiska myndigheterna inte under det administrativa förfarandet hade visat att de inte kunde vara medvetna om de ekonomiska svårigheter som företaget stod inför.

24 Härvidlag vill jag erinra om att Larko inte lämnade några synpunkter under det administrativa förfarandet och att frågan huruvida de grekiska myndigheterna var medvetna om Larkos finansiella ställning under 2008 förefaller ha uppkommit endast vid tribunalen.

25 Såsom framgår av punkt 56 i den överklagade domen grundar sig tillämpningen av kriteriet avseende en privat investerare på ekonomiska kalkyler som kan jämföras med sådana kalkyler som en rationell och försiktig privat investerare – som befinner sig i en situation som ligger så nära som möjligt den situation som medlemsstaten befinner sig i – vid sådana förhållanden skulle ha låtit upprätta före investeringsbeslutet (se, bland annat, dom av den 16 maj 2002, Frankrike/kommissionen ( C‑482/99, EU:C:2002:294, punkt 71) samt dom av den 5 juni 2012, kommissionen/EDF ( C‑124/10 P, EU:C:2012:318, punkterna 82–84).

26 Se, bland annat, dom av den 5 juni 2012, kommissionen/EDF ( C‑124/10 P, EU:C:2012:318, punkterna 82–84).

27 Se, för ett liknande resonemang, punkt 77 i den överklagade domen.

28 Se, bland annat, dom av den 15 november 2012, rådet/Bamba ( C‑417/11 P, EU:C:2012:718, punkt 49), samt dom av den 18 februari 2016, rådet/Bank Mellat ( C‑176/13 P, EU:C:2016:96, punkt 74).

29 Se, bland annat, dom av den 22 mars 2001, Frankrike/kommissionen ( C‑17/99, EU:C:2001:178, punkt 35), dom av den 18 juni 2015, Ipatau/rådet ( C‑535/14 P, EU:C:2015:407, punkt 37), samt dom av den 30 april 2019, Italien/rådet (Fiskekvoter för svärdfisk i Medelhavet) ( C‑611/17, EU:C:2019:332, punkt 48).

30 Jag noterar även att domstolen har slagit fast att om inget kreditinstitut skulle bevilja ett företag ett lån utan att det fanns en garanti från staten, med hänsyn till företagets svåra finansiella ställning, ska det totala garanterade lånebelopp som företaget erhåller anses utgöra stöd (se dom av den 5 oktober 2000, Tyskland/kommissionen, C‑288/96, EU:C:2000:537, punkt 31).

31 Larko har inte ifrågasatt punkt 4.1 i tillkännagivandet som sådan, utan tillämpningen av denna punkt på omständigheterna i målet.

32 Såvitt jag förstår argumenten har Larko nämligen åberopat ett åsidosättande av såväl kommissionens och tribunalens motiveringsskyldighet, vilken utgör en väsentlig formföreskrift, som det välgrundade i tribunalens och kommissionens motivering (se, om denna åtskillnad, punkt 63 i detta förslag till avgörande). Jag vill klargöra att medan skyldigheten att motivera rättsakter föreskrivs i artikel 296.2 FEUF, anges skyldigheten att motivera domar i artikel 36 i rättegångsreglerna för Europeiska unionens domstol, som enligt artikel 53 däri ska tillämpas på tribunalen.

33 Jag tolkar argumentet om beviskravet så, att det i huvudsak avser påståendet att tribunalen gav Larko bevisbördan för frågan om huruvida det förelåg ett undantagstall.

34 Enligt kommissionen fann tribunalen i punkterna 192–194 i den överklagade domen närmare bestämt att det i det omtvistade beslutet visades att Larko vid den tidpunkt då de omtvistade åtgärderna beviljades befann sig i en extremt svår situation på grund av den stadigt minskade omsättningen och förekomsten av eget negativt kapital, vilket gav intryck av att hela bolagets kapital skulle gå förlorat. Företagets extremt svåra situation innebar att Larko inte skulle kunna återbetala hela lånet med egna medel. Enligt kommissionen ifrågasatte företaget dessa påståenden och därigenom tribunalens fastställande av de faktiska omständigheterna.

35 Jag erinrar om att unionsdomstolens prövning vid en talan om ogiltigförklaring enligt artikel 263 FEUF endast ska avse det angripna beslutets lagenlighet. Tribunalen ska således inte rätta till eller komplettera kommissionens eventuellt bristande motivering genom att lägga till eller ersätta uppgifter med uppgifter som inte framgår av det angripna beslutet (se, även, tribunalens dom av den 7 juni 2006, UFEX m.fl./kommissionen, T-613/97, EU:T:2006:150, punkt 70, och dom av den 22 oktober 2008, TV2/Danmark m.fl./kommissionen, T-309/04, T‑317/04, T-329/04 och T-336/04, EU:T:2008:457, punkt 182).

36 Se, om räckvidden av artikel 296.2 FEUF, punkt 63 i detta förslag till avgörande.

37 Se, bland annat, dom av den 20 maj 2010, Gogos/kommissionen ( C‑583/08 P, EU:C:2010:287, punkterna 35 och 36).

38 Jag vill precisera att Larko även har framfört andra argument riktade mot det omtvistade beslutet, dock utan att precisera på vilket sätt den överklagade domen vilade på en felaktig rättslig bedömning, vilket innebär att domstolen inte kan göra någon prövning i detta avseende.

39 Det framgår nämligen av 2008 års låneavtal (åtgärd nr 2), som kommissionen hade tillgång till, att lånet skulle återbetalas senast den 31 mars 2012, det vill säga långt innan det omtvistade beslutet antogs den 27 mars 2014. Kommissionen förfogade således över samtliga de uppgifterna på grundval av vilka den kunde dra slutsatsen att lånet redan hade återbetalats. Det lån som avsågs i 2010 års låneavtal (åtgärd nr 4) skulle återbetalas senast 45 dagar efter det att det omtvistade beslutet antogs. Vid denna tidpunkt kunde kommissionen konstatera att de lån som avsågs i 2011 års låneavtal (åtgärd nr 6) redan delvis hade återbetalats.

40 Se, bland annat, dom av den 1 juni 1994, kommissionen/Brazzelli Lualdi m.fl. ( C‑136/92 P, EU:C:1994:211, punkt 49).

41 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 24 september 2002, Falck och Acciaierie di Bolzano/kommissionen ( C‑74/00 P och C‑75/00 P, EU:C:2002:524, punkt 168).

42 Dom av den 13 februari 2014 ( C‑69/13, EU:C:2014:71).

43 Se, bland annat, dom av den 11 september 2003, Belgien/kommissionen ( C‑197/99 P, EU:C:2003:444, punkt 81).

44 Larko hänvisar bland annat till domen av den 17 juni 1999, Belgien/kommissionen ( C‑75/97, EU:C:1999:311, punkt 65).