Förslag till avgörande av generaladvokat Henrik Saugmandsgaard Øe föredraget den 6 juni 2019

1 Originalspråk: franska.

2 EUT L 16, 2004, s. 44.

3 Se artikel 1 a i direktiv 2003/109.

4 Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/38/EG av den 29 april 2004 om unionsmedborgares och deras familjemedlemmars rätt att fritt röra sig och uppehålla sig inom medlemsstaternas territorier och om ändring av förordning (EEG) nr 1612/68 och om upphävande av direktiven 64/221/EEG, 68/360/EEG, 72/194/EEG, 73/148/EEG, 75/34/EEG, 75/35/EEG, 90/364/EEG, 90/365/EEG och 93/96/EEG (EUT L 158, 2004, s. 77).

5 X har hänvisat till domen Singh m.fl. ( C‑218/14, EU:C:2015:476, punkterna 74 och 75 och där angiven rättspraxis.

6 Jag noterar att i cirkuläret av den 14 juli 2009 avseende ställning som varaktigt bosatt (Moniteur belge av den 11 augusti 2009) som åberopats av de belgiska myndigheterna i det nationella målet anförs att det förhållandet att det finns medel för uppehälle i enlighet med artikel 15bis.3 kan styrkas på följande sätt: genom inkomst av tjänst, arbetslöshetsersättning, invaliditetsersättning, förtidspension, ålderspension, ersättning som utbetalas inom ramen för en arbetsskadeförsäkring eller en sjukförsäkring inom arbetslivet … Denna förteckning är inte uttömmande.

7 Den tyska regeringen använder uttrycket inflöden med ett ekonomiskt värde som grundar sig på sökandens särskilda rättigheter som kan komma att göras gällande, medan den franska regeringen har hänvisat till tillgångar som grundar sig på en rättslig skyldighet eller en rättslig förbindelse som den berörda tredjelandsmedborgaren kan grunda sig på för att göra anspråk på deras betalning och/eller upprätthållande, så att det rör sig om sökandens egna försörjningsmedel, eftersom det motiverar att sökanden är ekonomiskt oberoende. Den österrikiska regeringen har slutligen hänvisat till försörjningsmedel som har en viss varaktighet och viss kontinuitet och som grundar sig på en rättighet som kan åberopas vid domstol.

8 Dessa argument har förklarats närmare i punkterna 72–74 i förevarande förslag till avgörande.

9 Jag noterar att den belgiska och den italienska regeringen använder uttrycket sökandens egna försörjningsmedel, medan den tjeckiska regeringen har hänvisat till de försörjningsmedel som kommer från egen förvärvsverksamhet. Jag tolkar dessa ståndpunkter på så sätt att det rör sig om de försörjningsmedel som har genererats av sökanden i den mening som avses i punkt 18 i detta förslag till avgörande.

10 Se, bland annat, dom av den 9 mars 2017, Pula Parking ( C‑551/15, EU:C:2017:193, punkt 42), och dom av den 27 september 2017, Nintendo ( C‑24/16 och C‑25/16, EU:C:2017:724, punkt 70).

11 När det gäller en bokstavstolkning ska, enligt domstolens fasta praxis betydelsen och räckvidden av uttryck som inte definierats i unionsrätten fastställas utifrån deras normala betydelse i vanligt språkbruk: se dom av den 22 december 2008, Wallentin-Hermann, ( C‑549/07, EU:C:2008:771, punkt 17 och där angiven rättspraxis), och dom av den 11 juni 2015, Zh. och O. ( C‑554/13, EU:C:2015:377, punkt 42).

12 Så är fallet för den franska (ressources), den engelska (resources), den spanska (recursos), den italienska (risorse), den rumänska (resurse), den grekiska (πόρους), den finska (varat), den maltesiska (riżorsi), den portugisiska (recursos), den litauiska (išteklių), och den slovakiska språkversionen (zdroje ). I den kroatiska (izvore sredstava), den slovenska (vire) och den svenska språkversionen (försörjningsmedel) används uttryck som motsvarar ursprung för medel för att kunna försörja sig själv eller medel för uppehälle.

13 Detta är fallet för den nederländska (inkomsten), den tyska (Einkünfte), den bulgariska (доходи ), den tjeckiska (příjmy ), den estniska (sissetulek), den ungerska (jövedelemforrások), den lettiska (ienākumi), den polska (dochudy) och danska (indtægter) språkversionen.

14 Av fast rättspraxis framgår att en ren bokstavstolkning av en eller flera språkversioner av en unionsrättslig text med uteslutande av andra språkversioner inte kan godtas, eftersom en enhetlig tillämpning av unionsrättens bestämmelser kräver att de tolkas mot bakgrund av de olika versionerna på samtliga unionsspråk (se, bland annat, dom av den 4 september 2014, Vnuk ( C‑162/13, EU:C:2014:2146, punkt 46 och där angiven rättspraxis), dom av den 26 april 2017, Popescu ( C‑632/15, EU:C:2017:303, punkt 35), och dom av den 27 september 2017, Nintendo ( C‑24/16 och C‑25/16, EU:C:2017:724, punkt 72),

15 Se, även, för ett liknande resonemang dom av den 6 december 2012, O m.fl. ( C‑356/11 och C‑357/11, EU:C:2012:776, punkt 72) och dom av den 4 mars 2010, Chakroun ( C‑578/08, EU:C:2010:117, punkterna 46 och 47) avseende artikel 7.1 c i rådets direktiv 2003/86/EG av den 22 september 2003 om rätt till familjeåterförening (EUT L 251, 2003, s. 12).

16 Förslag till rådets direktiv avseende varaktigt bosatta tredjelandsmedborgares ställning, som lades fram av kommissionen den 13 mars augusti 2001 (KOM (2001) 127 slutlig) (EUT C 240 E, 2001, s. 79). Det omtvistade villkoret återfinns i artikel 6.1 a i det förslaget.

17 Detta gäller till exempel den franska (ressources och revenues ), den engelska (resources och income) och den danska (midler och indtægter ) språkversionen.

18 Detta gäller till exempel den nederländska (inkomsten) och den tyska (Einkünfte) språkversionen.

19 Yttrande från Regionkommittén om förslag till rådets direktiv om varaktigt bosatta tredjelandsmedborgares rättsliga ställning av den 19 september 2001 (EGT C 19, 2002, s. 18). Detta gäller till exempel den franska (ressources propres), den nederländska (eigen middelen) och den danska (egne midler) versionen.

20 Detta gäller till exempel den engelska versionen där uttrycket egna försörjningsmedel översätts med (possession des ressources adéquates) (innahav av lämpliga medel) och den tyska versionen där begreppet Existenzmitteln (medel för uppehälle) används.

21 (KOM (2001) 127 slutlig) (EGT C 240 E, 2001, s. 79).

22 Se skälen 4, 6 och 12 i direktiv 2003/109, dom av den 26 april 2012, kommissionen/Nederländerna ( C‑508/10, EU:C:2012:243, punkt 66) och dom av den 4 juni 2015, P och S ( C‑579/13, EU:C:2015:369, punkt 46).

23 Det förhållandet att detta kriterium utgör det viktigaste kriteriet följer av skäl 6 i direktiv 2003/109, se även dom av den 18 oktober 2012, Singh ( C‑502/10, EU:C:2012:636, punkt 46).

24 Även om denna aspekt inte uttryckligen framgår av den bestämmelsen framgår av förslaget till direktivet (KOM (2001) 127 slutlig) (EGT C 240 E, 2001, s. 79) att tillämpningsområdet för direktiv 2003/109 täcker alla tredjelandsmedborgare som är lagligt bosatta i en medlemsstat, oavsett vilka skäl som legat till grund för deras ursprungliga rätt till inresa och vistelse, inbegripet tredjelandsmedborgare som beviljats rätt till inresa och vistelse för arbete som anställd eller egenföretagare, för familjeåterförening eller för bedrivande av ideell verksamhet samt personer som beviljats rätt till inresa och vistelse utan att ha någon aktiv status. Jag noterar för övrigt att det följer av artikel 14.2 c i direktiv 2003/109, jämförd med skäl 19 i detta direktiv, att rätten till bosättning i en annan medlemsstat, för vilken kravet på försörjningsmedel i artikel 5.1 a också gäller, kan utnyttjas utan att någon ekonomisk verksamhet utövas.

25 Se dom av den 26 april 2012, kommissionen/Nederländerna ( C‑508/10, EU:C:2012:243, punkterna 67 och 68).

26 Jag noterar att enligt artikel 16.1 i direktiv 2004/38 ska unionsmedborgare som har uppehållit sig lagligt under en fortlöpande period av fem år i den mottagande medlemsstaten ha permanent uppehållsrätt där och att denna rätt inte ska vara underkastad villkoren om tillgångar som föreskrivs i artikel 7.1 b i samma direktiv.

27 Se dom av den 19 september 2013, Brey ( C‑140/12, EU:C:2013:565, punkt 72).

28 Se dom av den 16 juli 2015, Singh m.fl. ( C‑218/14, EU:C:2015:476, punkt 74 och där angiven rättspraxis).

29 Se dom av den 16 juli 2015, Singh m.fl. ( C‑218/14, EU:C:2015:476, punkt 75 och där angiven rättspraxis).

30 Se dom av den 23 mars 2006, kommissionen/Belgien ( C‑408/03, EU:C:2006:192, punkterna 46 och 47). Denna dom avser artikel 1.1 första stycket i rådets direktiv 90/364/EEG av den 28 juni 1990 om rätt till bosättning (EGT L 180, s. 26; svensk specialutgåva, område 6, volym 3, s. 58) som har ersatts av artikel 7.1 b i direktiv 2004/38.

31 Se dom av den 23 mars 2006, kommissionen/Belgien ( C‑408/03, EU:C:2006:192, punkt 47).

32 Enligt artikel 5.1 a i direktiv 2003/109 ska försörjningsmedlen även bedömas med hänsyn till inkomsternas regelbundenhet. Regelbundenhetskriteriet har inte någon särskild betydelse för besvarandet av de ställda frågorna och kommer därför inte att vidare avhandlas i detta förslag till avgörande.

33 Jag noterar att syftet med artikel 7.1 c i direktiv 2003/86 inte uttryckligen framgår av skälen i detta direktiv, såsom inom ramen för direktiv 2003/109, men att domstolen klargjorde detta i sin dom av den 21 april 2016, Khachab ( C‑558/14, EU:C:2016:285, punkt 39).

34 Se dom av den 21 april 2016, Khachab ( C‑558/14, EU:C:2016:285, punkt 30 och följande punkter).

35 Se skälen 3 och 4 i direktiv 2004/38.

36 Se artikel 14.2 i direktiv 2004/38. Det ska emellertid erinras om att detta villkor inte längre gäller när en unionsmedborgare har förvärvat permanent uppehållsrätt (se fotnot 26 i detta förslag till avgörande).

37 Se dom av den 23 mars 2006, kommissionen/Belgien ( C‑408/03, EU:C:2006:192, punkt 47).

38 Jag noterar i detta sammanhang att den belgiska regeringen har påpekat att det i den nationella lagstiftningen finns en allmän princip om att ingen kan ingå ett åtagande på livstid genom avtal.

39 Jag noterar att direktiv 2003/109 inte innehåller några exakta kriterier för vilken typ av bevis som tredjelandsmedborgaren måste lämna för att visa att han eller hon förfogar över de försörjningsmedel som krävs för att förvärva ställning som varaktigt bosatt. I artikel 7.1 i det direktivet föreskrivs att ansökan ska åtföljas av dokumentation i enlighet med nationell lagstiftning som styrker att han eller hon uppfyller villkoren i artiklarna 4 och 5.i samma direktiv.