Förslag till avgörande av generaladvokat Eleanor Sharpston föredraget den 29 juli 2019

1 Originalspråk: engelska.

2 Förordning av den 2 december 2013 om fastställande av produktionsavgifterna inom sockersektorn för regleringsåren 2001/02, 2002/03, 2003/04, 2004/05 och 2005/06, av den koefficient som krävs för beräkning av tilläggsavgiften för regleringsåren 2001/02 och 2004/05 och av de belopp som sockerproducenterna ska betala till säljarna av sockerbetor med avseende på skillnaden mellan de maximala avgifterna och de avgifter som ska tas ut för regleringsåren 2002/03, 2003/04 och 2005/06 (EUT L 343, 2013, s. 2).

3 De meddelanden om betalning av produktionsavgifter för socker för vilka återbetalning begärs utfärdades mellan oktober 2002 och oktober 2005 (se vidare punkt 19 nedan).

4 Socker indelades i tre kategorier. Under ett regleringsår låg produktionen av A- respektive B-socker inom kvoter som i princip representerade den inre marknadens behov respektive export av överskott av socker med beviljat exportbidrag. C‑socker producerades utanför kvoterna, kunde säljas fritt inom gemenskapen och exporterades utan ekonomiskt stöd.

5 Skälen 11 till 15 i rådets förordning (EG) nr 1260/2001 av den 19 juni 2001 om den gemensamma organisationen av marknaden för socker (EGT L 178, 2001, s. 1). Förordningen har upphävts och ersatts vid olika tillfällen. Marknaderna för socker regleras nu av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1308/2013 av den 17 december 2013 om upprättande av en samlad marknadsordning för jordbruksprodukter och om upphävande av rådets förordningar (EEG) nr 922/72, (EEG) nr 234/79, (EG) nr 1037/2001 och (EG) nr 1234/2007 (EUT L 347, 2013, s. 671).

6 Dom av den 8 maj 2008, Zuckerfabrik Jülich ( C‑5/06 och C‑23/06-C‑36/06, EU:C:2008:260 (Jülich I)).

7 Förordning av den 7 oktober 2003 om fastställande av produktionsavgifter för socker under regleringsåret 2002/03 (EUT L 254, 2003, s. 4).

8 Förordning av den 14 oktober 2004 om fastställande av produktionsavgifter för socker under regleringsåret 2003/04 (EUT L 316, 2004, s. 4).

9 Dom av den 29 september 2011 ( T‑4/06, ej publicerad, EU:T:2011:546).

10 Förordning av den 14 oktober 2005 om fastställande av produktionsavgifter för socker under regleringsåret 2004/05 (EUT L 271, 2005, s. 12).

11 Dom av den 27 september 2012, Zuckerfabrik Jülich m.fl. ( C‑113/10 och C‑147/10 till C‑234/10, EU:C:2012:591 (Jülich II)).

12 Domstolen ombads faktiskt inte att fatta något beslut på den punkten, se mitt förslag till förhandsavgörande i målet Zuckerfabrik Jülich m.fl. ( C‑113/10, C‑147/10 och C‑234/10, EU:C:2011:701, punkt 82).

13 Kommissionens förordning (EG) nr 1193/2009 av den 3 november 2009 om ändring av förordningarna (EG) nr 1762/2003, (EG) nr 1775/2004, (EG) nr 1686/2005 och (EG) nr 164/2007 samt om fastställande av produktionsavgifter för socker för regleringsåren 2002/03, 2003/04, 2004/05 och 2005/06 (EUT L 321, 2009, s. 1).

14 Under tiden hade förordning nr 1260/2001 upphävts och ersatts. Den utgjorde därför inte längre rättslig grund för kommissionens antagande av lagstiftning om ändring av avgifterna.

15 Skälen 12 till 22.

16 Förordning av den 22 maj 2000 om genomförande av beslut 94/728/EG, Euratom om systemet för gemenskapernas egna medel (EGT L 130, 2000, s. 1).

17 Punkterna (c) till (f) är relevanta för isoglukos.

18 Förordning av den 19 februari 2018 om fastställande för regleringsåret 1999/2000 av produktionsavgifterna och koefficienten för att beräkna tilläggsavgiften för socker och för regleringsåret 2000/2001 av produktionsavgifterna för socker (EUT L 51, 2018, s. 1).

19 Dom av den 9 februari 2017, C‑585/15, EU:C:2017:105.

20 Förordning av den 12 oktober 2000 om fastställande för regleringsåret 1999/2000 av produktionsavgifterna och koefficienten för att beräkna tilläggsavgiften för socker (EGT 2000 L 259 s. 29).

21 Förordning av den 11 oktober 2001 om fastställande av produktionsavgifter för socker under regleringsåret 2000/01 (EGT L 271, 2001, s. 15).

22 Skälen 1–9.

23 Jag kommer att hänvisa till dessa regleringsår kollektivt som regleringsåren i fråga.

24 Se punkterna 3 och 6 ovan.

25 Se punkt 41 nedan.

26 Se punkt 9 ovan.

27 Datumet för fastställande anges i andra stycket i artikel 2.2 i förordning nr 1150/2000. Medlemsstaterna är skyldiga i) att fastställa unionens egna medel (artikel 2.2 i förordning 1150/2000); ii) att kreditera dem till unionens bankkonto; och om de underlåter att uppfylla dessa skyldigheter iii) att betala dröjsmålsränta på utestående belopp. Produktionsavgifter utgör en del av unionens egna medel. Fastställande av egna medel innebär att hänsyn ska tas till dessa belopp, snarare än att de ska uppbäras: se dom av den 15 november 2005, Kommissionen/Danmark ( C‑392/02, EU:C:2005:683, punkt 67).

28 För medel inom delad förvaltning ger kommissionen medlemsstaterna i uppdrag att genomföra EU-program på nationell nivå. Behöriga myndigheter tilldelar sedan medel till mottagare (här de ekonomiska aktörerna i sockersektorn).

29 Se punkt 11 ovan.

30 Skäl 1 till 10 i förordning 1360/2013. Se även sidan 3 i motiveringen till COM(2013) 527, kommissionens förslag till en förordning av rådet, där det anges att [d]omstolen fastslog emellertid att kommissionen vid upprepade tillfällen har gjort en felaktig beräkning av de årliga avgifter som fastställts för perioden i fråga i enlighet med [förordning nr 1260/2001]. Slutligen konstaterade den att den metod som kommissionen använde i [förordning (EG) nr 1193/2009] för att fastställa avgifterna var oriktig, eftersom den ledde till en övervärdering av de kostnader som skulle täckas och följaktligen till för höga avgifter för sockerproducenterna. Som en följd av ogiltigförklaringen av [förordning (EG) nr 1193/2009] ansåg domstolen att enskilda har rätt till återbetalning av de felaktigt inbetalda överskjutande beloppen, dvs. den del av produktionsavgifterna som inte skulle ha uppburits av medlemsstaterna under perioden i fråga, samt till räntan på dessa belopp. Domen har lämnat ett rättsligt tomrum vad gäller det exakta avgiftsbeloppet för regleringsåren 2002/2003, 2003/2004, 2004/2005 och 2005/2006. För att följa domen bör de avgifter som fastställts för dessa regleringsår ersättas med nya, beräknade enligt den metod som validerats av domstolen, med retroaktiv verkan.

31 Skäl 5 i förordning nr 1360/2013. Se även punkt 2 ovan.

32 Se punkt 8 ovan.

33 En nyligen gjord redogörelse för dessa allmänna principer i unionsrätten finns i domstolens dom av den 17 maj 2018, Specializuotas transportas ( C‑531/16, EU:C:2018:324, punkt 36).

34 Rådets förordning (EEG) nr 2913/92 om inrättandet av en tullkodex för gemenskapen av den 12 oktober 1992 (EGT L 302, 1992, s. 1; svensk specialutgåva, område 2, volym 16, s. 4). Den förordningen har ändrats flera gånger. I dagsläget är det Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 952/2013 av den 9 oktober 2013 om fastställande av en tullkodex för unionen som reglerar unionens tullsektor. Artiklarna 116, 117 och 121 i förordning nr 952/2013 är de bestämmelser som avspeglar artikel 236 i gemenskapens tullkodex.

35 Se punkterna 42–44 ovan.

36 Dom av den 15 juli 1970, ACF Chemiefarma/kommissionen ( 41/69, EU:C:1970:71, punkterna 19 och 20).

37 Dom av den 24 mars 2009, Danske Slagterier ( C‑445/06, EU:C:2009:178, punkt 31 och där angiven rättspraxis).

38 Dom av den 8 juli 2010, Bulicke ( C‑246/09, EU:C:2010:418, punkterna 28 och 29 och där angiven rättspraxis).

39 Se punkterna 3–6 och fotnot 30 ovan.

40 Dom av den 8 juli 2010, Bulicke ( C‑246/09, EU:C:2010:418, punkt 36 och där angiven rättspraxis).

41 Se punkterna 23–25 ovan.

42 Dom av den 24 mars 2009, Danske Slagterier ( C‑445/06, EU:C:2009:178, punkt 61 och där angiven rättspraxis).

43 Se punkt 48 ovan.