lagen.
EU-domstolen

Förslag till avgörande av generaladvokat Evgeni Tanchev föredraget den 24 september 2020

CELEX
62018CC0471
Typ
EU-domstolen

Källa

1 Originalspråk: engelska.

2 EUT L 396, 2006, s. 1.

3 Se fotnot 8 i detta förslag till avgörande.

4 Se, till exempel, dom av den 15 mars 2017, Polynt/ECHA ( C‑323/15 P, EU:C:2017:207, punkt 20).

5 Se, till exempel, dom av den 17 mars 2016, Canadian Oil Company Sweden och Rantén ( C‑472/14, EU:C:2016:171, punkt 25).

6 Se, till exempel, dom av den 7 juli 2009, S.P.C.M. m.fl. ( C‑558/07, EU:C:2009:430, punkterna 46 och 49), och dom av den 17 mars 2016, Canadian Oil Company Sweden och Rantén ( C‑472/14, EU:C:2016:171, punkt 29).

7 Beträffande en detaljerad diskussion, se, till exempel, Biwer, A.P., Evaluation, i Drohmann, D. och Townsend, M. (red.), REACH Best Practice Guide to Regulation (EC) No 1907/2006, C.H. Beck/Hart/Nomos, 2013, s. 411–441.

8 Den minsta procentandelen enligt artikel 41.5 i Reach-förordningen höjdes nyligen från 5 procent till 20 procent i kommissionens förordning (EU) 2020/507 av den 7 april 2020 om ändring av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1907/2006 vad gäller andelen registreringsunderlag som ska väljas ut för kontroll av kravuppfyllelse (EUT L 110, 2020, s. 1).

9 Se Reach-förordningen, artiklarna 44–48 och skälen 20, 21 och 66.

10 Se, i detta avseende, Nicolas Herbatschek et al., The REACH Programmes and Procedures, i Lucas Bergkamp (red.), The European Union REACH Regulation for Chemicals: Law and Practice, Oxford University Press, 2013, s. 83–170, på s. 126, 130–133.

11 Se Reach-förordningen, artikel 46.

12 Se Reach-förordningen, artiklarna 50–54.

13 Enligt Reach-förordningen, artikel 52, är förfarandet i artikel 51 tillämpligt på beslut vid ämnesutvärdering med förbehåll för ändring då den behöriga myndigheten i medlemsstaten utarbetar utkastet till beslut.

14 Se, i synnerhet, Reach-förordningen, artiklarna 76.1 e och 85.3 samt skälen 67 och 103.

15 Se, i synnerhet, Reach-förordningen, artiklarna 76.1 g och 77.2 c samt skäl 98.

16 Se, i synnerhet, Reach-förordningen, artiklarna 76.1 f och 86 samt skäl 105.

17 Som anges i punkt 2 i den överklagade domen avsåg informationskraven avseende registreringsanmälan vid den aktuella tiden en mängd på mer än 1000 ton per år.

18 Se vidare punkt 160 i detta förslag till avgörande.

19 Tribunalen ansåg att det inte förelåg någon anledning att pröva övriga sju grunder som anförts av Esso Raffinage med påstående om åsidosättande av 1. proportionalitetsprincipen, 2. rättssäkerhetsprincipen och principen om berättigade förväntningar, 3. rätten att få yttra sig och rätten till försvar, 4. rätten till god förvaltning, 5. motiveringsskyldigheten, 6. rätten till en rättvis rättegång och 7. bestämmelserna i Reach-förordningen rörande begäran att genomföra en PNDT-undersökning av en andra djurart (punkterna 100 och 117 i den överklagade domen).

20 Tyskland/Esso Raffinage ( C‑471/18 P, ej publicerat, EU:C:2019:198), rättat genom beslut av den 10 april 2019 ( C‑471/18 P, ej publicerat, EU:C:2019:328).

21 I detta avseende hänvisar Esso Raffinage till Echas beslut om uppdateringen av er registrering enligt förordning (EG) nr 1907/2006 av den 8 november 2013 (nedan kallat beslutet om granskning av fullständigheten), som var bilagt dess svar, som angav att enligt artiklarna 20.2 och 22.3 i denna förordning var uppdateringen av registreringsanmälan, som enligt beslutet av den 6 november 2012 skulle lämnas in senast den 6 november 2013, fullständig. Detta beslut anger följande: enligt artikel 42.1 i Reach-förordningen kommer Echa att granska all information som lämnas in till följd av det ovannämnda beslutet efter detta datum. Förevarande brev och uppdateringens fullständighet i den mening som avses i artikel 20.2 i Reach-förordningen har inte någon inverkan på förfarandet för utvärdering av registreringsunderlaget och era skyldigheter enligt artikel 41 i Reach-förordningen.

22 Se, till exempel, dom av den 4 september 2014, Spanien/kommissionen ( C‑197/13 P, EU:C:2014:2157, punkt 45) och dom av den 19 januari 2017, kommissionen/Total och Elf Aquitaine ( C‑351/15 P, EU:C:2017:27, punkt 31).

23 Se, till exempel, dom av den 28 februari 2019, rådet/Growth Energy och Renewable Fuels Association ( C‑465/16 P, EU:C:2019:155, punkt 47) och dom av den 28 februari 2019, rådet/Marquis Energy ( C‑466/16 P, EU:C:2019:156, punkt 35).

24 Se, till exempel, dom av den 16 juni 1994, SFEI m.fl./kommissionen ( C‑39/93 P, EU:C:1994:253, punkt 26) och dom av den 20 december 2017, Trioplast Industrier/kommissionen ( C‑364/16 P, ej publicerad, EU:C:2017:1008, punkterna 25 och 26).

25 Se, till exempel, dom av den 31 januari 2019, International Management Group/kommissionen ( C‑183/17 P och C‑184/17 P, EU:C:2019:78, punkt 51) och dom av den 25 juni 2020, CSUE/KF ( C‑14/19 P, EU:C:2020:492, punkt 69).

26 Se, till exempel, dom av den 25 oktober 2017, Rumänien/kommissionen ( C‑599/15 P, EU:C:2017:801, punkt 48) och dom av den 20 februari 2018, Belgien/kommissionen ( C‑16/16 P, EU:C:2018:79, punkt 32).

27 Se, till exempel, dom av den 26 januari 2010, Internationaler Hilfsfonds/kommissionen ( C‑362/08 P, EU:C:2010:40, punkt 52) och dom av den 20 november 2018, kommissionen/rådet (Marina skyddsområden Antarktis) ( C‑626/15 och C‑659/16, EU:C:2018:925, punkt 62).

28 Det bör nämnas att domstolen har förklarat att frågan huruvida en akt medför bindande rättsverkningar kan bedömas tillsammans med de materiella frågorna som uppkommer i tvisten. Se, till exempel, dom av den 16 juni 1993, Frankrike/kommissionen ( C‑325/91, EU:C:1993:245, punkt 11) och dom av den 20 mars 1997, Frankrike/kommissionen ( C‑57/95, EU:C:1997:164, punkterna 9 och 10). Domstolen har också intagit andra ståndpunkter beroende på omständigheterna och exempelvis förklarat att frågan huruvida en akt har bindande rättsverkningar inte ska bedömas i samband med upptagande till prövning utan snarare i samband med prövningen i sak. Se dom av den 2 oktober 2018, Frankrike/parlamentet (Utövande av budgetbefogenhet) ( C‑73/17, EU:C:2018:787, punkt 15). Se också förslag till avgörande av generaladvokaten Sharpston i målet rådet/kommissionen ( C‑660/13, EU:C:2015:787, punkt 58, fotnot 17). I förevarande mål förefaller det mig som att samtidigt som viss överlappning är oundviklig bör frågorna om upptagande till prövning och prövning i sak behandlas för sig, särskilt på grund av de olika argument som framförts avseende varje grund för överklagandet.

29 Se också, i detta avseende, Reach-förordningen, skäl 120–122.

30 I motsats till andra uppgifter som utförs av medlemsstaterna i samband med utvärdering av registreringsunderlag såsom i fråga om medlemsstatskommittén (se, i detta avseende, Reach-förordningen, skäl 67) och utbyte av information (se, i detta avseende, Reach-förordningen, skäl 119).

31 Se, till exempel, Doc 9234/04, 6 maj 2004, ss. 6–8; Doc 9248/05, 24 maj 2005, ss. 3–5; Doc 8717/05, 2 juni 2005; Doc 15472/05, 8 december 2005, s. 13. Se vidare, i detta avseende, Martens, M., Executive power in the making: the establishment of the European Chemicals Agency, i Busuioc, M. et al. (red.), The agency phenomenon in the European Union, Manchester University Press, 2012, s. 42–62.

32 Se kommissionens förslag till Europaparlamentets och rådets förordning om registrering, utvärdering, godkännande och begränsning av kemikalier (Reach), inrättande av en europeisk kemikaliemyndighet samt ändring av direktiv 1999/45/EG och förordning (EG) {om långlivade organiska föroreningar} COM(2003) 644 final, 29 oktober 2003 (nedan kallat förslaget), i synnerhet motiveringen, punkt 1.6.

33 Se Europaparlamentets ståndpunkt fastställd vid den första behandlingen den 17 november 2005, i synnerhet utkast till skäl 69 och utkast till artiklarna 44–54.

34 Se yttranden från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om förslaget, 31 mars 2004 (EUT C 112, 2004, s. 92), punkterna 3.2.6, 3.4.2 och 4.5, och om REACH – kemikalielagstiftning, 13 juli 2005 (EUT C 294, 2005, s. 38), punkt 6.4.

35 Gemensam ståndpunkt (EG) nr 17/2006 antagen av rådet inför förslaget, 27 juni 2006 (EUT C 276 E, 2006, s. 1), rådets motivering, avdelning VI–Utvärdering.

36 Se också, i detta avseende, Reach-förordningen, skäl 95.

37 Det är värt att nämna att detta framgår av kommissionens och Echas verksamhet på senare tid för att förbättra granskningsförfarandet, såsom att öka antalet registreringsunderlag som granskas av Echa enligt artikel 41.5 i Reach-förordningen: se, till exempel, kommissionen och Echa, gemensam handlingsplan för utvärdering enligt Reach: säkerställande av Reach-registreringars kravuppfyllelse, 24 juni 2019, tillgänglig på https://echa.europa.eu/; se vidare fotnot 8 i detta förslag till avgörande.

38 Se, i detta avseende, dom av den 22 januari 2014, Förenade kungariket/parlamentet och rådet ( C‑270/12, EU:C:2014:18, punkt 81). Se vidare, exempelvis, Bergkamp, L. och Park, D., The Organizational and Administrative Structures, i The European Union REACH Regulation for Chemicals: Law and Practice, som nämns ovan i fotnot 10, ss. 23–39, på ss. 25–27.

39 Se fotnot 21 i detta förslag till avgörande.

40 Se fotnot 21 i detta förslag till avgörande.

41 Fråga föreligger inte i detta mål beträffande övriga led i artikel 263 fjärde stycket FEUF mot bakgrund av att den omtvistade rättsakten formellt inte är riktad mot Esso Raffinage (se punkterna 87–89 i den överklagade domen) och den inte är en icke-lagstiftningsakt med allmän giltighet för att kunna utgöra en regleringsakt (se, till exempel, dom av den 6 november 2018, Scuola Elementare Maria Montessori/kommissionen och kommissionen/Scuola Elementare Maria Montessori och kommissionen/Ferracci ( C‑622/16 P till C‑624/16 P, EU:C:2018:873, punkt 23)).

42 Se, till exempel, dom av den 28 februari 2019, rådet/Growth Energy och Renewable Fuels Association ( C‑465/16 P, EU:C:2019:155, punkt 69) och dom av den 3 december 2019, Iccrea Banca ( C‑414/18, EU:C:2019:1036, punkt 66).

43 Se, till exempel, Reach-förordningen, bilaga X, punkterna 8.6.3, 8.6.4 och 8.9.1.

44 Se motiveringen och utkastet till artikel 41 första stycket i förslaget, som anges i fotnot 32 i detta förslag till avgörande.

45 Tribunalen tillbakavisade således i sak Echas överklagandenämnds inställning i målet Solutia Europé/Echa, beslut A-019–2013, 29 juli 2015 (nedan kallat Solutia): se punkterna 44–47 och 106 i den överklagade domen.

46 Se, i detta avseende, förslaget som anges i fotnot 32 i detta förslag till avgörande, motiveringen.

47 Se, särskilt, Reach-förordningen, artiklarna 13.1, 13.2, 25.1, 26.1, 26.3, 27.1, 30.1, 30.3, 40.2, 117.3 och 138.9 samt skälen 13, 33, 37, 38, 40, 47, 49, 50 och 64.

48 Se, i detta avseende, dom av den 21 juli 2011, Nickel Institute ( C‑14/10, EU:C:2011:503, punkt 74) och dom av den 21 juli 2011, Etimine ( C‑15/10, EU:C:2011:504, punkt 108).

49 Min kursivering.

50 Se Reach-förordningen, bilaga XI, andra punkten.

51 Det är värt att nämna att Europeiska ombudsmannen har bekräftat att Echa ska kontrollera att en registrant iakttar artikel 13.1 i Reach-förordningen i granskningsförfarandet (se mål 1568/2012/AN) samt vid utvärderingen av förslag till testning (se mål 1606/2013/AN) i samband med utvärdering av registreringsunderlag.

52 I detta avseende förklarade överklagandenämnden vid Echa i målet Honeywell Belgium/Echa, beslut A-005–2011, 29 april 2013, punkterna 87–99, att skyldigheten som åvilar registranter enligt artikel 25.1 i Reach-förordningen gäller för Echa under omständigheter när den kräver att djurförsök ska uppfylla informationskrav som den själv har angett i enlighet med de relevanta bestämmelserna i den förordningen.

53 Min kursivering. Se även Reach-förordningen, skäl 1.

54 Se, till exempel, Doc 16216/06, 4 december 2006, s. 5.

55 Artikel 13 FEUF återfinns i avdelning II i EUF-fördraget (Allmänna bestämmelser) och anger följande: Vid utformning och genomförande av unionens politik i fråga om jordbruk, fiskeri, transport, inre marknad, forskning och teknisk utveckling samt rymden ska unionen och medlemsstaterna fullt ut ta hänsyn till välfärd för djuren som kännande varelser, samtidigt som unionen och medlemsstaterna ska respektera medlemsstaternas lagar och andra författningar samt sedvänjor särskilt i fråga om religiösa riter, kulturella traditioner och regionalt arv. Beträffande en detaljerad diskussion, se, till exempel, Beqiraj, J., Animal welfare, i Ippolito, F. et al. (red.), The EU and the Proliferation of Integration Principles under the Lisbon Treaty, Routledge, 2019, s. 136–159.

56 Se, till exempel, dom av den 26 februari 2019, Oeuvre d’assistance aux bêtes d’abattoirs ( C‑497/17, EU:C:2019:137, punkt 44). Se också förslag till avgörande av generaladvokaten Bobek i målet European Federation for Cosmetic Ingredients ( C‑592/14, EU:C:2016:179, punkterna 20 och 21).

57 Som anges i punkt 13 i den överklagade domen begärdes PNDT-undersökningen av en andra djurart, nämligen kaniner, för att uppfylla informationskraven i punkt 8.7.2 i bilaga X till Reach‑förordningen och vad gäller undersökningen av kronisk toxicitet genom effekter på sedimentlevande organismer, kraven i punkt 9.5.1 i denna bilaga. De senare försöken innefattar i allmänhet ryggradslösa djur- och växtarter. Se Echa, Vägledning om informationskrav och kemikaliesäkerhetsbedömning, Kapitel 4.7b: Särskild vägledning om endpoints, Version 4.0, juni 2017, punkt R.7.8.7.

58 Se, i detta avseende, kommissionens förordning (EG) nr 440/2008 av den 30 maj 2008 om testmetoder enligt [Reach-förordningen] (EUT L 142, 2008, s. 1), B.31 Test avseende prenatal utvecklingstoxicitet.

59 Det är värt att nämna att i punkterna 87–89 i domen i målet Solutia, angivet i fotnot 45 i detta förslag till avgörande, förklarade överklagningsnämnden vid Echa bland annat att under omständigheterna i målet som innefattade en begäran om försök på ryggradsdjur kunde förfarandet i artiklarna 50 och 51 i Reach-förordningen ha varit till hjälp för att säkerställa att sådana försök endast genomfördes som en sista utväg enligt artikel 25.1 däri.

60 Se, i detta avseende, kolumn 2 i punkt 8.7.2 i bilaga IX till Reach-förordningen (Ett beslut om behovet av att utöka undersökningen [PNDT] på denna mängdnivå eller nästa till en andra art bör baseras på resultaten från det första testet och alla andra relevanta data som är tillgängliga) (min kursivering). Se också fotnot 57 i detta förslag till avgörande.

61 Se fotnot 19 i detta förslag till avgörande.

62 Se Lanxess Deutschland/Echa, Beslut A-004–2012, 10 oktober 2013, punkterna 71–87, i vilket Echas överklagandenämnd förklarade att registranter enligt punkt 8.7.2 i bilaga X till Reach‑förordningen är skyldiga att genomföra en PNDT-undersökning av en andra djurart såvida inte vissa anpassningar är tillämpliga. ECEAE överklagade detta beslut till tribunalen men överklagandet avvisades: se beslut av den 13 mars 2015, European Coalition to End Animal Experiments/Echa ( T-673/13, EU:T:2015:167).

63 Se, i synnerhet, Nouryon Industrial Chemicals m.fl./kommissionen, T-868/19, pågående.

64 Det är värt att notera att möjligheten för Echa att utvärdera förbättrade anpassningar enligt artikel 42.1 i Reach-förordningen har bekräftats i beslut av Echas överklagandenämnd: se, till exempel, Clariant Plastics & Coatings (Deutschland)/Echa, beslut A-011–2018, 4 maj 2020, punkt 52.

65 I detta avseende fann Echas överklagandenämnd i ärendet Symrise/Echa, beslut A-012–2019 och A-013–2019, av den 16 september 2019, att Echas information om uteblivet svar på en utvärdering av registreringsunderlag inte var ett beslut som avses i artikel 42.1 i Reach‑‑förordningen och således inte omfattades av dess behörighet men denna åtgärd kunde ändå angripas vid tribunalen.

66 Se, i detta avseende, Reach-förordningen, artiklarna 50.1 och 51.2–51.6.