Förslag till avgörande av generaladvokat Henrik Saugmandsgaard Øe föredraget den 27 februari 2020

1 Originalspråk: franska.

2 Europaparlamentets och rådets direktiv av den 8 juni 2000 om vissa rättsliga aspekter på informationssamhällets tjänster, särskilt elektronisk handel, på den inre marknaden (Direktiv om elektronisk handel) (EGT L 178, 2000, s. 1).

3 Europaparlamentets och rådets direktiv av den 6 november 2001 (EGT L 311, 2001, s. 67), i dess lydelse enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/62/EU av den 8 juni 2011 (EUT L 174, 2011, s. 74) (nedan kallat direktiv 2001/83).

4 Europaparlamentets och rådets direktiv av den 22 juni 1998 om ett informationsförfarande om ett informationsförfarande beträffande tekniska standarder och föreskrifter (EGT L 204, 1998, s. 37).

5 Europaparlamentets och rådets direktiv av den 20 juli 1998 om ändring av [direktiv 98/34] (EGT L 217, 1998, s. 18).

6 Europaparlamentets och rådets direktiv av den 9 september 2015 om ett informationsförfarande beträffande tekniska föreskrifter och beträffande föreskrifter för informationssamhällets tjänster (EUT L 241, 2015, s. 1).

7 Denna webbplats innehåller ett namn med toppdomänen .fr.

8 Se Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/36 av den 7 september 2005 om erkännande av yrkeskvalifikationer (EUT L 255, 2005, s. 22), i dess lydelse enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/55/EU av den 20 november 2013 (EUT L 354, 2013, s. 132).

9 Se, i detta avseende, bland annat Debarge, O., La distribution au détail du médicament au sein de l’Union européenne: un croisement entre santé et commerce, Revue internationale de droit économique (2011), s. 197 och sidorna 201–217.

10 Såsom bolaget A har understrukit skiljer sig situationen för en sådan apotekare från situationen för en apotekare som fysiskt förflyttar sig till en annan medlemsstat än den där han är etablerad för att tillhandahålla tjänster där. Såsom framgår av artikel 5.2 i direktiv 2005/36 regleras situationen för sistnämnda apotekare av artiklarna 5–9 i detta direktiv. Enligt artikel 5.3 i direktiv 2005/36 ska han eller hon omfattas av de yrkesregler av yrkesmässig, yrkesrättslig eller administrativ art som har direkt samband med yrkeskvalifikationerna, till exempel yrkesdefinitionen, användningen av titlar och allvarlig försummelse i yrkesutövningen som har direkt och specifikt samband med konsumentskydd och konsumentsäkerhet samt de disciplinära bestämmelser som tillämpas i den mottagande medlemsstaten på personer som utövar samma yrke i den medlemsstaten.

11 Denna bestämmelse återspeglar de lärdomar som kan dras av domen av den 11 december 2003, Deutscher Apothekerverband ( C‑322/01, EU:C:2003:664, punkt 112), i vilken domstolen slog fast att ett absolut förbud mot försäljning av läkemedel på internet som inte kräver recept var oförenligt med den fria rörligheten för varor.

12 Annonseringstjänsten består i att sidorna på en webbplats indexeras på sökmotorernas första sidor.

13 Den hänskjutande domstolen har i sin fråga enbart hänvisat till förordningen om god praxis för utlämning av läkemedel som Daniel B m.fl. åberopat vid den domstolen. Av de handlingar som ingetts till domstolen framgår emellertid, såsom bolaget A framhållit, att förbudet mot att köpa en annonseringstjänst på sökmotorer inte följer av denna förordning, utan av förordningen om tekniska föreskrifter.

14 Den franska regeringen har åberopat domen av den 7 augusti 2018, Smith ( C‑122/17, EU:C:2018:631, punkt 44).

15 Dom av den 19 april 2016, DI ( C‑441/14, EU:C:2016:278, punkterna 30 och 31 och där angiven rättspraxis).

16 Dom av den 19 december 2019, Airbnb Ireland ( C‑390/18, EU:C:2019:1112, punkt 97). Denna dom meddelades efter att den franska regeringen hade avgett skriftligt och muntligt yttrande till domstolen.

17 Se, emellertid, punkt 80 i förevarande förslag till avgörande.

18 Se punkt 5 i detta förslag till avgörande.

19 Se dom av den 4 maj 2017, Vanderborght ( C‑339/15, EU:C:2017:335, punkterna 36 och 37). Begreppet kommersiellt meddelande definieras i artikel 2 f i direktiv 2000/31 som varje form av meddelande som syftar till att direkt eller indirekt främja varor eller tjänster från ett företag, en organisation eller en person som bedriver handels-, industri- eller hantverksverksamhet, eller utövar reglerad yrkesverksamhet.

20 I sin första rapport av den 21 november 2003 till Europaparlamentet, rådet och Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om tillämpningen av direktiv [2000/31], COM(2003) 702 slutlig (s. 12), nämnde kommissionen för övrigt uttryckligen online-handel med liknande preparat bland de tjänster som omfattas av detta direktiv.

21 Se, i detta avseende, dom av den 2 december 2010, Ker-Optika ( C‑108/09, EU:C:2010:725, punkterna 29 och 30).

22 Se dom av den 8 november 2007, Gintec ( C‑374/05, EU:C:2007:654, punkt 20).

23 Conseil d’État (Högsta förvaltningsdomstolen, Frankrike) har även fastställt denna tolkning i sin dom av den 4 april 2018, nr 407292 (FR:CECHR:2018:407292.20180404, punkt 6), som bifogats de skriftliga yttrandena från bolaget A och Daniel B m.fl.

24 Dom av den 11 december 2003 ( C‑322/01, EU:C:2003:664, punkt 144).

25 Eftersom kommissionen anser att en nationell lagstiftning, varigenom fysisk reklam för ett apoteks webbplats regleras, omfattas av tillämpningsområdet för direktiven 2000/31 och 2001/83, har den endast i andra hand prövat en sådan lagstiftning mot bakgrund av artikel 34 FEUF.

26 Se, bland annat, dom av den 8 juni 2017, Medisanus ( C‑296/15, EU:C:2017:431, punkt 53) och dom av den 18 september 2019, VIPA ( C‑222/18, EU:C:2019:751, punkt 60).

27 Se bland annat dom av den 26 maj 2005, Myanmar/Burmanjer m.fl. ( C‑20/03, EU:C:2005:307, punkt 35), dom av den 2 december 2010, Ker-Optika ( C‑108/09, EU:C:2010:725, punkt 43), och dom av den 18 september 2019, VIPA ( C‑222/18, EU:C:2019:751, punkt 58).

28 Dom av den 26 maj 2005, Myanmar/Burmanjer m.fl. ( C‑20/03, EU:C:2005:307, punkterna 33 och 34).

29 Se dom av den 25 mars 2004, Karner ( C‑71/02, EU:C:2004:181, punkt 35).

30 Se dom av den 25 mars 2004, Karner ( C‑71/02, EU:C:2004:181, punkt 47).

31 Dom av den 11 december 2003, Deutscher Apothekerverband ( C‑322/01, EU:C:2003:664, punkt 65 och följande punkter.), och dom av den 2 december 2010, Ker-Optika ( C‑108/09, EU:C:2010:725, punkterna 44–46).

32 Dom av den 8 mars 2001 ( C‑405/98, EU:C:2001:135).

33 Dom av den 8 mars 2001 ( C‑405/98, EU:C:2001:135, punkterna 13–42).

34 Dom av den 9 juli 1997 ( C‑34/95–C‑36/95, EU:C:1997:344, punkterna 39–54).

35 Dom av den 28 oktober 1999 ( C‑6/98, EU:C:1999:532, punkterna 45–52).

36 Domen av den 9 juli 1997, De Agostini och TV-Shop ( C‑34/95–C‑36/95, EU:C:1997:344) och dom av den 28 oktober 1999, ARD ( C‑6/98, EU:C:1999:532), rörde således tillhandahållande av sändningstjänster för TV-reklam av organisationer som var etablerade i en medlemsstat till annonsörer som var etablerade i en annan medlemsstat. Domen av den 8 mars 2001, Gourmet International Products ( C‑405/98, EU:C:2001:135), rörde rätten för tidningsföretag som var etablerade i den medlemsstaten att upplåta annonsutrymme i sina skrifter åt potentiella annonsörer i andra medlemsstater.

37 Dom av den 11 juli 1974 ( 8/74, EU:C:1974:82, punkt 5). Se även bland annat dom av den 3 juli 2019, Delfarma ( C‑387/18, EU:C:2019:556, punkt 20 och där angiven rättspraxis).

38 Dom av den 24 november 1993 ( C‑267/91 och C‑268/91, EU:C:1993:905, punkt 16). Se även bland annat dom av den 2 december 2010, Ker-Optika ( C‑108/09, EU:C:2010:725, punkt 51), dom av den 12 november 2015, Visnapuu ( C‑198/14, EU:C:2015:751, punkt 103), och dom av den 21 september 2016, Etablissements Fr. Colruyt ( C‑221/15, EU:C:2016:704, punkt 35).

39 Se dom av den 15 december 1993, Hünermund m.fl. ( C‑292/92, EU:C:1993:932, punkt 22), dom av den 9 februari 1995, LeclerC‑Siplec ( C‑412/93, EU:C:1995:26, punkt 22), dom av den 9 juli 1997, De Agostini et TV-Shop ( C‑34/95–C‑36/95, EU:C:1997:344, punkt 39), dom av den 28 oktober 1999, ARD ( C‑6/98, EU:C:1999:532, punkt 46), dom av den 8 mars 2001, Gourmet International Products ( C‑405/98, EU:C:2001:135, punkterna 19 och 20), och dom av den 25 mars 2004, Karner ( C‑71/02, EU:C:2004:181, punkt 39).

40 Se dom av den 15 december 1993, Hünermund m.fl. ( C‑292/92, EU:C:1993:932, punkt 22), dom av den 9 februari 1995, LeclerC‑Siplec ( C‑412/93, EU:C:1995:26, punkt 24), dom av den 25 mars 2004, Karner ( C‑71/02, EU:C:2004:181, punkt 42).

41 Dom av den 15 december 1993, Hünermund m.fl. ( C‑292/92, EU:C:1993:932, punkterna 22–24).

42 Se, även, förslag till avgörande av generaladvokaten Jacob i målet LeclerC‑Siplec ( C‑412/93, EU:C:1994:393, punkterna 19–22), förslag till avgörande av generaladvokaten Jacob i de förenade målen De Agostini och TV-Shop ( C‑34/95–C‑36/95, EU:C:1996:333, punkt 99), och analogt dom av den 5 april 2011, Société fiduciaire nationale d’expertise comptable ( C‑119/09, EU:C:2011:208, punkt 43).

43 Se dom av den 11 december 2003, Deutscher Apothekerverband ( C‑322/01, EU:C:2003:664, punkt 74) och analogt dom av den 2 december 2010, Ker-Optika ( C‑108/09, EU:C:2010:725, punkt 54).

44 Dom av den 8 mars 2001 ( C‑405/98, EU:C:2001:135, punkt 21).

45 Det ska även påpekas att domstolen i domen av den 9 juli 1997, De Agostini och TV-Shop ( C‑34/95–C‑36/95, EU:C:1997:344, punkt 44), slog fast att ett totalförbud mot reklam som riktar sig till barn under tolv år och mot vilseledande reklam, skulle kunna utgöra ett hinder som omfattas av artikel 34 FEUF förutsatt att det visas att förbudet inte, såväl rättsligt som faktiskt, påverkar avsättningen av inhemska varor och varor från andra medlemsstater på samma sätt. Domstolen har anförtrott denna prövning åt den nationella domstolen.

46 Dom av den 25 mars 2004 ( C‑71/02, EU:C:2004:181, punkt 42). Se även, för ett liknande resonemang, dom av den 28 oktober 1999, ARD ( C‑6/98, EU:C:1999:532, punkt 48).

47 Europaparlamentets och rådets direktiv av den 12 december 2006 (EUT L 376, 2006, s. 36).

48 Se dom av den 5 april 2011, Société fiduciaire nationale d’expertise comptable ( C‑119/09, EU:C:2011:208, punkt 29).

49 Bolaget A har hänvisat till den franska konkurrensmyndighetens yttrande nr 19-A-08 av den 4 april 2019 om sektorerna för läkemedelsdistribution i städerna och privat biomedicin. Denna myndighet har där gjort gällande att det förhållandet att begreppen värva kunder och apotekaryrkets värdighet är vaga har föranlett domstolens instanser att vidta sanktionsåtgärder mot varje form av online-reklam, oavsett om den avser apotek, sålda varor eller tjänster som tillhandahålls.

50 Daniel B m.fl. har hänvisat till artikel R. 5125–26 i den franska lagen om folkhälsan som har följande lydelse: Reklam för apotek får bedrivas på nedan angivna villkor och förutsättningar: 1 Inrättande, överföring, byte av ägare till ett apotek samt skapandet av en webbplats för apoteket kan leda till ett pressmeddelande där endast namnet på apotekaren, dennes akademiska, sjukhus- och vetenskapliga titlar…, adressen till apotekets webbplats, föregångarens namn, apotekets adress och, i förekommande fall, uppgift om de verksamheter som anknyter till handeln med varor som finns upptagna i förteckningen i artikel 5125‑24 första stycket, anges. Denna annons överlämnas i förväg till Conseil régional de l’Ordre des pharmaciens (det regionala rådet för apotekarsamfundet). Den får inte överstiga 100 [cm2]. 2 Förutom den information om apoteket som anges i artikel R. 4235–57 kan apoteken i pressen låta offentliggöra annonser för de verksamheter som nämns i punkt 1 ovan och som är högst 100 [cm2], som innehåller deras namn och adress, telefon- och faxnummer samt apotekens öppettider.

51 Se bland annat dom av den 9 juli 1997, De Agostini och TV-Shop ( C‑34/95–C‑36/95, EU:C:1997:344, punkt 45).

52 Se, analogt, med avseende på friheten att tillhandahålla tjänster, dom av den 5 april 2011, Société fiduciaire nationale d’expertise comptable ( C‑119/09, EU:C:2011:208, punkt 30), dom av den 12 september 2013, Konstantinides ( C‑475/11, EU:C:2013:542, punkt 57), och dom av den 4 maj 2017, Vanderborght ( C‑339/15, EU:C:2017:335, punkt 68).

53 Dom av den 19 maj 2009, Apothekerkammer des Saarlandes m.fl. ( C‑171/07 och C‑172/07, EU:C:2009:316, punkt 33).

54 Se bland annat dom av den 13 juli 2004, Bacardi France ( C‑429/02, EU:C:2004:432, punkt 33), dom av den 18 juni 2019, Österrike/Tyskland ( C‑591/17, EU:C:2019:504, punkt 122), och dom av den 18 september 2019, VIPA ( C‑222/18, EU:C:2019:751, punkt 69).

55 Se dom av den 23 december 2015, Scotch Whisky Association m.fl. ( C‑333/14, EU:C:2015:845, punkt 56), och dom av den 18 september 2019, VIPA ( C‑222/18, EU:C:2019:751, punkt 70 och där angiven rättspraxis).

56 Se bland annat dom av den 19 maj 2009, Apothekerkammer des Saarlandes m.fl. ( C‑171/07 och C‑172/07, EU:C:2009:316, punkt 19), dom av den 27 oktober 2016, Audace m.fl. ( C‑114/15, EU:C:2016:813, punkt 70), och dom av den 18 september 2019, VIPA ( C‑222/18, EU:C:2019:751, punkt 71). Se även skäl 22 i direktiv 2011/62.

57 Se bland annat dom av den 19 maj 2009, Apothekerkammer des Saarlandes m.fl. ( C‑171/07 och C‑172/07, EU:C:2009:316, punkt 31) och dom av den 18 september 2019, VIPA ( C‑222/18, EU:C:2019:751, punkt 73). Se även skäl 22 i direktiv 2011/62.

58 Se bland annat dom av den 19 maj 2009, Apothekerkammer des Saarlandes m.fl. ( C‑171/07 och C‑172/07, EU:C:2009:316, punkt 32).

59 Dom av den 4 maj 2017 ( C‑339/15, EU:C:2017:335, punkt 69).

60 Domstolen har även i dom av den 2 april 2009, Damgaard ( C‑421/07, EU:C:2009:222, punkt 22) och i dom av den 5 maj 2011, Novo Nordisk ( C‑249/09, EU:C:2011:272, punkt 32), slagit fast att marknadsföringen av läkemedel kan skada folkhälsan.

61 Denna utarbetades den 14 juni 2001 under ledning av Europeiska unionens farmaceutiska grupp (EUFG). Se i detta avseende kommissionens första rapport till Europaparlamentet, rådet och Europeiska ekonomiska och sociala kommittén av den 21 november 2011 om tillämpningen av direktiv [2000/31], KOM (2003) 702 slutlig, s. 12.

62 I artikel 8.2 i direktiv 2000/31 efterlyste lagstiftaren att uppförandekoder skulle antas på unionsnivå för reglerade yrken.

63 Se punkt 88 i detta förslag till avgörande.

64 Dom av den 4 maj 2017 ( C‑339/15, EU:C:2017:335, punkt 72). Se, även, beslut av den 23 oktober 2018, Conseil départemental de l’ordre des chirurgiens-dentistes de la Haute-Garonne ( C‑296/18, ej publicerad, EU:C:2018:857, punkt 18).

65 Se punkt 80 i förevarande förslag till avgörande.

66 Det är även utrett att webbplatsen för ett apotek som är etablerat i en annan medlemsstat alltid kan använda icke avgiftsbelagda annonseringstjänster på sökmotorer (se punkt 136 i detta förslag till avgörande).

67 Se, för ett liknande resonemang, dom från Conseil d’État av den 4 april 2018, nr 407292 (FR:CECHR:2018:407292.20180404, punkt 8).

68 Det ska även påpekas att artikel 8.1 i direktiv 2000/31 delvis har harmoniserat rätten för utövare av en reglerad yrkesverksamhet att använda kommersiella meddelanden som ingår i eller utgör en av informationssamhällets tjänster (se punkt 108 i detta förslag till avgörande).

69 Begreppet samordnat område som definieras i artikel 2 h i direktiv 2000/31 skiljer sig i detta avseende från begreppet föreskrift för tjänster, i den mening som avses i artikel 1.1 e i direktiv 2015/1535. Sistnämnda begrepp avser nämligen enbart de allmänna krav avseende tillträde till och utövande av verksamhet inom ramen för informationssamhällets tjänster, med undantag för regler som inte specifikt avser dessa tjänster. Se i detta avseende fotnot 81 i detta förslag till avgörande.

70 Begreppet reglerad yrkesverksamhet definieras i artikel 2 g i direktiv 2000/31.

71 Dessa aspekter omfattar, förutom kommersiella meddelanden (artiklarna 6–8), krav angående etablering och information (artiklarna 4 och 5), avtal som ingås på elektronik väg (artiklarna 9–11) samt tjänstelevererande mellanhänders ansvar (artiklarna 12–15).

72 I detta avseende framgår av domen av den 4 maj 2017, Vanderborght ( C‑339/15, EU:C:2017:335, punkt 49) att artikel 8.1 i direktiv 2000/31 utgör hinder för att en medlemsstat förbjuder alla former av kommersiella meddelanden på elektronisk väg som rör tillhandahållande av hälso- och sjukvårdstjänster, inbegripet på en webbplats som skapats av tjänsteleverantören. Medlemsstaterna får däremot reglera – om nödvändigt snävt – formerna och villkoren för kommersiella meddelanden online. Se även beslut av den 23 oktober 2018, Conseil départemental de l’ordre des chirurgiens-dentistes de la Haute-Garonne ( C‑296/18, ej publicerat, EU:C:2018:857).

73 Som jag redan har påpekat i punkterna 50–54 i detta förslag till avgörande är bestämmelserna i avdelningarna VIII och VIIIA i direktiv 2001/83 inte tillämpliga på reklam som inte avser läkemedel, utan tjänster som tillhandahålls av ett visst apotek.

74 Se artikel 3.3 i direktiv 2000/31.

75 Artikel 85c punkt 1 i direktiv 2001/83, i den mån den uttryckligen hänvisar till direktiv 2000/31, grundar sig för övrigt på antagandet att direktivet är tillämpligt på online-handelstjänster avseende läkemedel.

76 Se punkt 56 i detta förslag till avgörande.

77 Dom av den 19 december 2019 ( C‑390/18, EU:C:2019:1112, punkt 81 och följande punkter).

78 Se bland annat dom av den 12 november 2015, Visnapuu ( C‑198/14, EU:C:2015:751, punkt 40 och där angiven rättspraxis).

79 I artikel 3.4 b i direktiv 2000/31 anges att detta gäller utan [att] det påverkar domstolsförfaranden, inbegripet förberedande förhandlingar och åtgärder som vidtas inom ramen för en brottsutredning. Mot bakgrund av skäl 26 i direktiv 2000/31 förefaller detta inskott betyda att tillämpningen av nationella straffrättsliga bestämmelser och nationell straffprocesslagstiftning för att vidta alla utredningsåtgärder och andra åtgärder som är nödvändiga för att upptäcka och beivra brott, genom att de hindrar den fria rörligheten för en av informationssamhällets tjänster, inte behöver anmälas enligt artikel 3.4 b i direktivet. Jag vill även understryka att det enligt artikel 3.5 i nämnda direktiv kan göras undantag från denna anmälningsskyldighet i brådskande fall.

80 Det förhållandet att det i artikel R. 4235–64 i den franska lagen om folkhälsan inte specifikt hänvisas till online-handelstjänster innebär inte att Republiken Frankrike befrias från anmälningsskyldigheten enligt artikel 3.4 b i direktiv 2000/31. Det samordnade området enligt artikel 2 h i detta direktiv omfattar nämligen samtliga krav avseende start och bedrivande av informationssamhällets tjänster, oavsett om de tillämpas allmänt eller enbart på dessa tjänster. Tillämpningsområdet för den skyldighet att anmäla restriktiva åtgärder som föreskrivs i artikel 3.4 b i direktiv 2000/31 skiljer sig i detta avseende från tillämpningsområdet för skyldigheten att anmäla utkast till tekniska föreskrifter enligt artikel 5.1 i direktiv 2015/1535. Såsom framgår av artikel 1.1 e i direktivet omfattar de föreskrift[er] för tjänster som ska anmälas alla krav av allmän art rörande tillträde till och utövande av informationssamhällets tjänster, med undantag för regler som inte specifikt avser dessa tjänster. Även om ett krav av allmän art rörande tillträde till och utövande av tjänster som inbegriper informationssamhällets tjänster, utan begränsningar, inte behöver anmälas enligt artikel 5.1 i direktiv 2015/1535, ska den berörda medlemsstatens avsikt att tillämpa samma krav i det enskilda fallet anmälas med avseende på en viss tjänst i enlighet med artikel 3.4 b i direktiv 2000/31. Denna argumentation gäller även artikel R. 4235–22 i den franska lagen om folkhälsan.

81 Se kommissionen, TRIS-databasen (Technical Regulation Information System), https://ec.europa.eu/growth/tools-databases/tris/en/search/?trisaction=search.detail&year=2016&num=410. et https://ec.europa.eu/growth/tools-databases/tris/en/search/?trisaction=search.detail&year=2016&num=411.

82 Enligt artikel 5.1 femte stycket i direktiv 2015/1535 ska kommissionen, efter att ha mottagit en anmälan från en medlemsstat om ett utkast till teknisk föreskrift, omedelbart underrätta övriga medlemsstater om detta.

83 Dom av den 19 december 2019 ( C‑390/18, EU:C:2019:1112, punkterna 96 och 97).

84 I praktiken innebär artikel 3.4 b i direktiv 2000/31 således att enskilda är förhindrade att vid domstolarna i en medlemsstat åberopa att en tjänsteleverantör som tillhandahåller informationssamhällets tjänster och som är etablerad i en annan medlemsstat inte har iakttagit de krav – bland annat yrkesetiska krav – som gäller i den förstnämnda medlemsstaten, såvida inte en nationell myndighet i den medlemsstaten dessförinnan har uppfyllt de processuella skyldigheter som föreskrivs i denna bestämmelse.

85 Se dom av den 19 december 2019, Airbnb Ireland ( C‑390/18, EU:C:2019:1112, EU:C:2019:1112, punkt 99).

86 Se bland annat dom av den 19 maj 2009, Apothekerkammer des Saarlandes m.fl. ( C‑171/07 och C‑172/07, EU:C:2009:316, punkt 28), och dom av den 19 oktober 2016, Deutsche Parkinson Vereinigung ( C‑148/15, EU:C:2016:776, punkt 31).

87 Se punkt 86 i detta förslag till avgörande.

88 Se dom av den 19 maj 2009, Apothekerkammer des Saarlandes m.fl. ( C‑171/07 och C‑172/07, EU:C:2009:316, punkt 30), och dom av den 18 september 2019, VIPA ( C‑222/18, EU:C:2019:751, punkt 72 och där angiven rättspraxis). Se även, för ett liknande resonemang, dom av den 23 december 2015, Scotch Whisky Association m.fl. ( C‑333/14, EU:C:2015:845, punkt 57).

89 Detta synsätt återspeglar den försiktighetsprincip som garanteras i artikel 191.2 FEUF. Om resultaten av genomförda undersökningar inte är så övertygande att det är möjligt att med säkerhet fastställa förekomsten eller omfattningen av den påstådda risken, men det likväl är sannolikt att det skulle uppstå en verklig skada för folkhälsan om risken förverkligades, är det med beaktande av denna princip motiverat att vidta restriktiva åtgärder. Se bland annat dom av den 1 oktober 2019, Blaise m.fl. ( C‑616/17, EU:C:2019:800, punkt 43 och där angiven rättspraxis).

90 Se förslag till avgörande av generaladvokaten Bot i målet Scotch Whisky Association m.fl. ( C‑333/14, EU:C:2015:527, punkt 84). Se även, i detta avseende, López Artetxe, S., Is Health Really the First Thing in Life?, Legal Issues of Economic Integration (2017), sidorna 315–321, och Dunne, N., Minimum Alcohol Pricing: Balancing the ”Essentially Incomparable” i Scotch Whisky, The Modern Law Review (2018), sidorna 901 och 902.

91 Se dom av den 23 december 2015, Scotch Whisky Association m.fl. ( C‑333/14, EU:C:2015:845, punkt 54), och dom av den 19 oktober 2016, Deutsche Parkinson Vereinigung ( C‑148/15, EU:C:2016:776, punkt 35).

92 Se dom av den 23 december 2015, Scotch Whisky Association m.fl. ( C‑333/14, EU:C:2015:845, punkt 63).

93 Dom av den 19 oktober 2016, Deutsche Parkinson Vereinigung ( C‑148/15, EU:C:2016:776, punkt 24).

94 Se punkterna 95–97 i detta förslag till avgörande.

95 Domstolen har redan kvalificerat ett förbud mot att sälja kontaktlinser via internet som en begränsning i den mening som avses i denna bestämmelse (se dom av den 2 december 2010, Ker-Optika ( C‑108/09, EU:C:2010:725, punkt 76)). Denna kvalificering är enligt min mening även tillämplig på bestämmelser som, utan att helt förbjuda en sådan försäljning, reglerar denna genom vissa begränsningar.

96 Se dom av den 11 december 2003, Deutscher Apothekerverband ( C‑322/01, EU:C:2003:664, punkt 106).

97 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 11 december 2003, Deutscher Apothekerverband ( C‑322/01, EU:C:2003:664, punkt 114).

98 Dom av den 26 mars 2018 (nr 407289, FR:CECHR;2018:407289:20180326).

99 Daniel B m.fl. har i detta avseende understrukit att det i artikel R. 4235–61 i den franska lagen om folkhälsa föreskrivs att [o]m patientens hälsointresse förefaller kräva detta, ska apotekaren vägra att lämna ut ett läkemedel.

100 Dom av den 11 december 2003, Deutscher Apothekerverband ( C‑322/01, EU:C:2003:664, punkt 114).