Förslag till avgörande av generaladvokat Michal Bobek föredraget den 16 juli 2020

1 Originalspråk: engelska.

2 Genomförandeförordning av den 12 december 2017 om förnyelse av godkännandet av det verksamma ämnet glyfosat i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1107/2009 om utsläppande av växtskyddsmedel på marknaden, och om ändring av bilagan till kommissionens genomförandeförordning (EU) nr 540/2011 (EUT L 333, 2017, s. 10) (nedan kallad den angripna förordningen).

3 Beslut av den 28 februari 2019, Région de Bruxelles-Capitale/kommissionen ( T-178/18, ej publicerat, EU:T:2019:130) (nedan kallat det överklagade beslutet).

4 EUT L 124, 2005, s. 1.

5 EGT L 304, 2001, s. 14.

6 EGT L 230, 1991, s. 1; svensk specialutgåva, område 13, volym 20, s. 236.

7 EUT L 309, 2009, s. 1

8 EUT L 153, 2011, s. 1.

9 Kommissionens genomförandeförordning (EU) 2015/1885 av den 20 oktober 2015 om ändring av genomförandeförordning (EU) nr 540/2011 vad gäller förlängning av godkännandeperioderna för de verksamma ämnena … glyfosat… (EUT L 276, 2015, s. 48) och kommissionens genomförandeförordning (EU) 2016/1056 av den 29 juni 2016 om ändring av genomförandeförordning (EU) nr 540/2011 vad gäller förlängning av godkännandeperioden för det verksamma ämnet glyfosat (EUT L 173, 2016, s. 52).

10 Moniteur belge av den 15 augusti 1980, s. 9434.

11 Moniteur Belge av den 11 maj 1994, s. 12504.

12 Moniteur Belge av den 21 juni 2013, s. 40062.

13 EUT L 309, 2009, s. 71.

14 Moniteur Belge av den 2 december 2016, s. 79492.

15 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 6 november 1990, Weddel/kommissionen ( C‑354/87, EU:C:1990:371, punkt 23) och beslut av den 10 september 2002, Japan Tobacco och JT International/parlamentet och rådet ( T-223/01, EU:T:2002:205, punkt 50). Beträffande en akademisk diskussion, se till exempel Barents, R., Remedies and Procedures before the EU Courts, Kluwer, Law International, Alphen aan den Rijn, 2016, s. 238. Verkan av en unionsakt på sökandens intressen som inte är rättsligt skyddade är däremot inte relevant enligt artikel 263 fjärde stycket FEUF: se, till exempel, dom av den 29 juni 2004, Front national/parlamentet ( C‑486/01 P, EU:C:2004:394, punkterna 35 och 36).

16 Dom av den 6 november 2018, Scuola Elementare Maria Montessori/kommissionen, kommissionen/Scuola Elementare Maria Montessori och kommissionen/Ferracci ( C‑622/16 P–C‑624/16 P, EU:C:2018:873, punkt 42 och där angiven rättspraxis). Min kursivering.

17 Se, till exempel, dom av den 5 november 2019, ECB/Trasta Komercbanka m.fl./Trasta Komercbanka m.fl.( C‑663/17 P, C‑665/17 P och C‑669/17 P, EU:C:2019:923, punkt 103) och dom av den 29 juni 2004, Front national/parlamentet ( C‑486/01 P, EU:C:2004:394, punkt 34).

18 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 27 april 1995, CCE Vittel/kommissionen ( T-12/93, EU:T:1995:78, punkt 58). I juridisk doktrin, se, till exempel, Schermers, H.G., Waelbroeck, D., Judicial Protection in the European Union, 6e uppl., Kluwer, Alphen aan den Rijn, 2001, s. 914; Albors Llorens, A., Private Parties in European Community Law: Challenging Community Measures, Clarendon Press, Oxford, 1996, s. 73 och Mariatte, F., Ritleng, D., Contentieux de l’union européenne 1: Annulation. Exception d’illégalité, Lamy, Paris, 2010, s. 179.

19 Se, till exempel, dom av den 5 maj 1998, Glencore Grain/kommissionen ( C‑404/96 P, EU:C:1998:196, punkterna 38–54).

20 Se dom av den 6 november 2018, Scuola Elementare Maria Montessori/kommissionen, kommissionen/Scuola Elementare Maria Montessori och kommissionen/Ferracci ( C‑622/16 P to C‑624/16 P, EU:C:2018:873, punkt 50) och dom av den 10 mars 2020, IFSUA/rådet ( T-251/18, EU:T:2020:89, punkt 51).

21 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 24 mars 1994, Air France/kommissionen ( T-3/93, EU:T:1994:36, punkt 80) och dom av den 3 april 2003, Royal Philips Electronics/kommissionen ( T-119/02, EU:T:2003:101, punkterna 284och 285).

22 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 30 april 2015, Hitachi Chemical Europe m.fl./Echa ( T-135/13, EU:T:2015:253, punkterna 29–38).

23 Se, bland många, dom av den 17 september 2009, kommissionen/Koninklijke FrieslandCampina ( C‑519/07 P, EU:C:2009:556, punkt 49).

24 Se dom av den 6 november 1990, Weddel/kommissionen ( C‑354/87, EU:C:1990:371, punkt 19).

25 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 13 mars 2008, kommissionen/Infront WM ( C‑125/06 P, EU:C:2008:159, punkt 62).

26 Se dom av den 13 maj 1971, International Fruit Company m.fl./kommissionen ( 41/70–44/70, EU:C:1971:53, punkterna 23–26).

27 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 26 september 2000, Starway/rådet ( T-80/97, EU:T:2000:216, punkterna 61–65) och dom av den 1 juli 2009, ISD Polska m.fl. ( T-273/06 och T-297/06, EU:T:2009:233, punkt 68).

28 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 29 juni 1994, Fiskano/kommissionen ( C‑135/92, EU:C:1994:267, punkt 27).

29 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 25 oktober 2011, Microban International och Microban (Europe)/kommissionen ( T-262/10, EU:T:2011:623, punkt 29).

30 Dom av den 3 april 2003, Royal Philips Electronics/kommissionen ( T-119/02, EU:T:2003:101, punkt 276).

31 Ibidem, punkterna 277–281.

32 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 10 september 2009, kommissionen/Ente per le Ville vesuviane och Ente per le Ville vesuviane/kommissionen ( C‑445/07 P och C‑455/07 P, EU:C:2009:52, punkt 46), dom av den 5 maj 1998, Dreyfus/kommissionen ( C‑386/96 P, EU:C:1998:193, punkt 44) och dom av den 17 januari 1985, Piraiki-Patraiki m.fl./kommissionen ( 11/82, EU:C:1985:18, punkterna 8–10). Min kursivering.

33 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 23 november 1971, Bock/kommissionen ( 62/70, EU:C:1971:108, punkterna 6–8) och dom av den 31 mars 1998, Frankrike m.fl./kommissionen ( C‑68/94 och C‑30/95, EU:C:1998:148, punkt 51).

34 Beslut av den 10 september 2002, Japan Tobacco och JT International/parlamentet och rådet ( T-223/01, EU:T:2002:205, punkt 46). Min kursivering.

35 Dom av den 29 mars 1979, NTN Toyo Bearing/rådet ( 113/77 R, EU:C:1979:91, punkterna 11 och 12). Trots allt kan det inte vara en uppgift för unionsdomstolarna att pröva och tolka nationell processrätt för att avgöra huruvida sökanden kan tänkas ha andra rättsmedel för att hävda sin rätt enligt nationell rätt. Se dom av den 9 juni 2016, Marquis Energy/rådet ( T-277/13, ej publicerad, EU:T:2016:343, punkt 108) och dom av den 6 juni 2013, T & L Sugars och Sidul Açúcares/kommissionen ( T-279/11, EU:T:2013:299, punkterna 70–72).

36 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 13 mars 2008, kommissionen/Infront WM ( C‑125/06 P, EU:C:2008:159, punkterna 49–52), dom av den 15 december 2005, Infront WM/kommissionen ( T-33/01, EU:T:2005:461, punkterna 133–135 och 138 och följande punkter och dom av den 25 oktober 2011, Microban International och Microban (Europe)/kommissionen ( T-262/10, EU:T:2011:623, punkt 28).

37 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 2 maj 2006, Regione Siciliana/kommissionen ( C‑417/04 P, EU:C:2006:282, punkt 24).

38 Dom av den 30 april 1998, Vlaams Gewest/kommissionen ( T-214/95, EU:T:1998:77, punkt 29).

39 Dom av den 23 oktober 2002, Diputación Foral de Guipúzcoa/kommissionen ( T-269/99, T-271/99 och T-272/99, EU:T:2002:258, punkt 41).

40 Dom av den 15 december 1999, Freistaat Sachsen m.fl./kommissionen ( T-132/96 och T-143/96, EU:T:1999:326, punkterna 89 och 90). På samma sätt, dom av den 5 oktober 2005, Land Oberösterreich/kommissionen ( T-366/03 och T-235/04, EU:T:2005:347, punkt 29).

41 Dom av den 15 juni 1999, Regione Autonoma Friuli-Venezia Giulia/kommissionen ( T-288/97, EU:T:1999:125, punkt 32).

42 Dom av den 10 februari 2000, Nederlandse Antillen/kommissionen ( T-32/98 och T-41/98, EU:T:2000:36, punkterna 60 och 61).

43 På samma sätt, Barents, R., ovan anfört arbete, s. 275, Lenaerts, K., Maselis, I., Gutman, K., EU Procedural Law, Oxford University Press, Oxford, 2014, s. 330; och Lenaerts, K., Cambien, N., Regions and the European Courts: Giving Shape to the Regional Dimension of Member State, European Law Review, volym 35, 2010, s. 609–635.

44 Vilket endast är fullt tydligt först när samma test skulle tillämpas på en enskild sökande. Varje företag kan hävda att det på grund av en viss unionsakt förhindras att som det önskar utöva den behörighet som det åtnjuter direkt enligt nationell rätt. Det kan inte genomföra avtal, bedriva handel eller sin affärsverksamhet som det annars kunde göra. Men sådana påståenden av varje vanlig icke-privilegierad sökande skulle inte föra denna sökande i närheten av att uppfylla villkoren direkt eller personligen berörd.

45 Se beslut den 19 september 2006, Benkö m.fl./kommissionen ( T-122/05, EU:T:2006:262 punkt 64).

46 Se även Van Nuffel, P., What’s in a Member State? Central and Decentralised Authorities before the Community Courts, Common Market Law Review, volym 38, 2001, s. 871, på s. 887.

47 Detta illustreras genom domen av den 2 maj 2006, Regione Siciliana/kommissionen ( C‑417/04 P, EU:C:2006:282). I denna dom förklarade domstolen att regionen inte var direkt berörd av ett kommissionsbeslut som avslutade stöd från Europeiska regionala utvecklingsfonden (Eruf) för ett projekt på Sicilien, eftersom det inte förelåg något direkt förhållande mellan finansiellt stöd (som formellt gavs till medlemsstaten) och utseendet av en regional enhet (såsom Regione Siciliana) som ansvarig myndighet för genomförandet av ett Eruf-projektet. Detta utseende innebar inte att regionen själv var berättigad till stöd: det förelåg inte någon direkt inskränkning i utövandet av någon specifik behörighet som tillerkänts regionen på konstitutionell nivå.

48 Se ovan punkterna 58–62 i detta förslag till avgörande.

49 Se dom av den 28 februari 2019, mål nr. 32/2019, punkterna B.16. till B.19.1. (rörande förbudet mot bekämpningsmedel som utfärdats av regionen Vallonien på dess territorium) och dom av den 28 februari 2019, mål nr. 38/2019, punkterna B.13.1–B.14. (rörande förbudet som antagits av regionen Flandern på dess territorium).

50 Se särskilt skäl 17 i den angripna förordningen: Det har konstaterats att kriterierna för godkännande i artikel 4 i förordning (EG) nr 1107/2009 är uppfyllda med avseende på ett eller flera representativa användningsområden för minst ett växtskyddsmedel som innehåller det verksamma ämnet glyfosat. Kriterierna för godkännande anses därför vara uppfyllda.

51 Se, i synnerhet, artikel 1.3: Syftet med denna förordning är att säkerställa en hög skyddsnivå både för människors och djurs hälsa och för miljön samt att förbättra den inre marknadens funktionssätt genom att harmonisera reglerna för utsläppande på marknaden av växtskyddsmedel och samtidigt förbättra jordbruksproduktionen.. Se även, exempelvis, skälen 7, 8, 10, 23, 24, 29 med flera. Min kursivering.

52 De rättsliga grunder som angetts för förordning nr 1107/2009 var inte endast dåvarande artikel 95 EG (nu artikel 114 FEUF – tillnärmning av lagstiftning på den inre marknaden) utan också artikel 37.2 EG (nu artikel 43.2 FEUF – jordbruk och fiske) och tidigare artikel 152.4 b EG (nu artikel 168.4 b FEUF – folkhälsa).

53 Till exempel, se analogt dom av den 11 maj 2017, Deza/Echa ( T-115/15, EU:T:2017:329, punkterna 30 och 31).

54 Min kursivering.

55 Enligt uppgifter i handlingarna i målet är detta dekret föremål för talan om ogiltigförklaring i två fall vid den belgiska högsta förvaltningsdomstolen. Dessa rör bland annat påstått åsidosättande av vissa bestämmelser i förordning nr 1107/2009 och artiklarna 34, 35 och 36 FEUF. I dessa mål anser sökandena (företag som marknadsför glyfosat-baserade produkter) att unionsgodkännandet av glyfosat och godkännande av vissa växtskyddsprodukter som innehåller detta ämne av den belgiska federala myndigheten inte kan ifrågasättas genom ett totalt förbud mot användningen av dessa produkter på Bryssels huvudstadsregions territorium. Såvitt jag vet är dessa mål fortfarande anhängiga.

56 Som angetts ovan i fotnot 49. I dessa domar förklarade den belgiska författningsdomstolen i huvudsak att behörigheten i fråga om miljöskydd innefattar behörighet att vidta åtgärder för att hindra och begränsa risker som är förbundna med bekämpningsmedel. Då lagstiftningen i de olika regionerna inte föreskriver vilka normer som bekämpningsmedel ska uppfylla för att släppas ut på marknaden utan endast reglerar användningen av bekämpningsmedlen anses inte lagstiftningen fastställa produktnormer. Regionerna är således behöriga. Sådan lagstiftning kan emellertid inte innebära (de facto) godkännandet av produkter eller fastställelse av en produktnorm. Detta skulle åsidosätta den federala lojaliteten.

57 Yttrande i samband med förfarande för underrättelse om tekniska normer – Meddelande från kommissionen den 29 augusti 2018, TRIS/(2018) 02325. I sitt yttrande intog kommissionen konstigt nog i huvudsak ståndpunkten att en akt som föreskriver totalt förbud mot produkter som innehåller glyfosat skulle stå i strid med det system som införts genom förordning nr 1107/2009. Det är då kanske något förvånande att ta del av kommissionens argument i förevarande mål som i huvudsak innebär att ett sådant territoriellt förbud inte har något att göra med detta system varför regionen i fråga inte medges talerätt.

58 Det kan vara intressant att i detta sammanhang nämna att tribunalen konsekvent har förklarat att ett intresse att väcka talan enligt artikel 263 fjärde stycket FEUF kan följa av en verklig risk att sökandens rättsliga ställning kommer att bli påverkad av ett pågående rättsligt förfarande eller till och med av förhållandet att grunden för risk för rättsligt förfarande har uppkommit och är närvarande den dag när talan väcktes vid unionsdomstol: se, till exempel, beslut av den 25 mars 2019, Solwindet las Lomas/kommissionen ( T-190/18, ej publicerat, EU:T:2019:205, punkt 44 och där angiven rättspraxis). Min uppfattning är att liknande omständigheter kan med vederbörliga ändringar ha viss betydelse också vid bedömningen av huruvida en unionsakt som angrips enligt artikel 263 fjärde stycket rör sökanden personligen.

59 Enligt artikel 43.1–43.5 i förordning nr 1107/2009 förnyas ett godkännande av medlemsstaternas myndigheter på ansökan av innehavaren av godkännandet.

60 Min kursivering.

61 Min kursivering.

62 Se, bland annat, artikel 8, artikel 19, artikel 24.1, artikel 25, artikel 27.2 och artikel 29.1 och 29.2 i det kungliga dekretet.

63 Oavsett om det gällde parlamentet (se, till exempel, dom av den 10 maj 1995, parlamentet/rådet, C‑417/93, EU:C:1995:127, punkt 9) eller andra organ som ingriper i lagstiftningsförfaranden såsom Europeiska ekonomiska och sociala kommittén (se, för ett liknande resonemang, dom av den 9 juli 1987, Tyskland m. fl./kommissionen ( 281/85, 283/85–285/85 och 287/85 EU:C:1987:351, punkterna 37–39). Samma princip tillämpades i mål som rörde rådgivande organ som ingriper i administrativa förfaranden, till exempel på konkurrensrättsområdet (se dom av den 21 september 2017, Feralpi/kommissionen ( C‑85/15 P, EU:C:2017:709, punkterna 23–48) eller personalfrågor (se, exempelvis, dom av den 21 april 1983, Ragusa/kommissionen ( 282/81, EU:C:1983:105, punkt 18).

64 I den mening som avses i den rättspraxis som angetts ovan i punkt 54.

65 Se, till exempel, dom av den 16 januari 2003, kommissionen/Italien ( C‑388/01, EU:C:2003:30, punkterna 26 och 27).

66 Dom av den 19 november 1991, Francovich m.fl. ( C‑6/90 och C‑9/90, EU:C:1991:428)

67 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 8 september 2010, Carmen Media Group ( C‑46/08, EU:C:2010:505, punkterna 69 och 70).

68 Se dom av den 12 juni 2014, Digibet och Albers ( C‑156/13, EU:C:2014:1756, punkt 33).

69 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 21 december 2016, Remondis ( C‑51/15, EU:C:2016:985, punkt 40) och dom av den 12 juni 2014, Digibet och Albers ( C‑156/13, EU:C:2014:1756, punkt 34).

70 Uttrycket är lånat från Weatherhill, S., The Challenge of the Regional Dimension in the European Union, i Weatherill och Bernitz (red), The Role of Regions and Sub-National Actors in Europe, Hart, Oxford, 2005, s. 1.

71 För att underlätta ömsesidigt erkännande av godkännanden har unionen delats in i olika zoner där villkoren för jordbruk, växtskydd och miljön (inbegripet klimat) anses vara jämförbara. Se särskilt skäl 29, artikel 3.17 och bilaga I till förordning nr 1107/2009.

72 Min kursivering. Se också skäl 29 i förordning nr 1107/2009.

73 Artikel 36.3 fjärde stycket föreskriver följande: Medlemsstaterna ska föreskriva möjligheten att inför nationella domstolar eller andra överklagandeinstanser överklaga ett beslut om vägran att produktgodkänna sådana produkter.

74 Se nedan, punkt 168 i detta förslag till avgörande.

75 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 13 mars 2008, kommissionen/Infront WM ( C‑125/06 P, EU:C:2008:159, punkt 51) och dom av den 17 februari 2011, FIFA/kommissionen ( T-385/07, EU:T:2011:42, punkterna 40 och 41).

76 Rapport från Compliance Committee, Tillägg, Observationer och rekommendationer beträffande meddelande ACCC/C/2008/32 (Del I) om efterlevnaden i Europeiska unionen, antagen den 14 april 2011 och Observationer och rekommendationer från Compliance Committee beträffande meddelande ACCC/C/2008/32 (Del II) om efterlevnaden i Europeiska unionen, antagen av Compliance Committee den 17 mars 2017.

77 Se, till exempel, dom av den 13 januari 2015, rådet m.fl./Vereniging Milieudefensie och Stichting Stop Luchtverontreiniging Utrecht ( C‑401/12 P–C‑403/12 P, EU:C:2015:4, punkt 55 och där angiven rättspraxis).

78 Dom av den 8 mars 2011, Lesoochranárske zoskupenie ( C‑240/09, EU:C:2011:125, punkterna 50 och 51) och dom av den 15 mars 2018, North East Pylon Pressure Campaign och Sheehy ( C‑470/16, EU:C:2018:185, punkt 57).

79 Se, till exempel, dom av den 12 maj 2011, Bund für Umwelt und Naturschutz Deutschland, Landesverband Nordrhein-Westfalen ( C‑115/09, EU:C:2011:289).

80 Se, till exempel, dom av den 4 december 1974, Van Duyn ( 41/74, EU:C:1974:133, punkt 22), dom av den 6 september 2017, Intel/kommissionen ( C‑413/14 P, EU:C:2017:632, punkt 49) och dom av den 10 december 2018, Wightman m.fl. ( C‑621/18, EU:C:2018:999, punkterna 70 och 71).

81 Förenade målen rådet och parlamentet/kommissionen och kommissionen/Vereniging Milieudefensie och Stichting Stop Luchtverontreiniging Utrecht ( C‑401/12 P–C‑403/12 P, EU:C:2014:310, punkt 132).

82 Se, till exempel, dom av den 3 oktober 2019, Wasserleitungsverband Nördliches Burgenland m.fl. ( C‑197/18, EU:C:2019:824, punkt 33).

83 I synnerhet i de medlemsstater där legalitetsprincipen för utövande av all offentlig makt tillämpas strikt innebärande att staten och offentliga myndigheter endast får agera på grundval av och i enlighet med lagen.

84 Tredje delen, avdelning XVIII i FEUF.

85 Se, i synnerhet, artikel 39.2 FEUF (gemensam jordbrukspolitik), artikel 46 (inre marknaden), artikel 91.2 och artikel 96.2 FEUF (transport), artikel 107.3 FEUF (statligt stöd), artikel 167.1 FEUF (kultur), artikel 170.2 FEUF (transeuropeiska nät) och artikel 191.2 och 191.3) FEUF (miljö).

86 Beskrivet ovan i punkterna 58–62 i detta förslag till avgörande.

87 Hirschman, A. O., Exit, Voice, and Loyalty: Responses to Decline in Firms, Organizations, and States. Harvard University Press, Cambridge, MA, 1970.

88 Se, nyligen, till exempel, dom av den 28 mars 2017, Rosneft ( C‑72/15, EU:C:2017:236, punkterna 66–68 och där angiven rättspraxis) och dom av den 13 mars 2018, European Union Copper Task Force/kommissionen ( C‑384/16 P, EU:C:2018:176, punkterna 112–114 och där angiven rättspraxis).

89 Med ett antal övertygande argument som angetts i förslag till avgörande av generaladvokaten Jacobs i målet Unión de Pequeños Agricultores/rådet ( C‑50/00 P, EU:C:2002:197), fortfarande giltiga i dag.

90 I anledning av genomförandet av Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) 2015/2422 av den 16 december 2015 om ändring av protokoll nr 3 om stadgan för Europeiska unionens domstol (EUT L 341, 2015, s. 14).

91 Se, i detta avseende, den (tämligen kortfattade) begäran om förhandsavgörande från tribunal correctionnel de Foix (brottmålsdomstolen i Foix, Frankrike), som var den begäran om förhandsavgörande som ledde till domen av den 1 oktober 2019, Blaise m.fl. ( C‑616/17, EU:C:2019:800). I detta mål gick Mathieu Blaise och andra personer in i affärer i departementet Ariège (Frankrike) och förstörde behållare med ogräsmedel som innehöll glyfosat och glasmontrar vilket ledde till åtal mot dem för att ha vanställt och skadat annans egendom. På denna grundval prövade domstolen ett antal ganska komplicerade frågor om giltigheten av förordning nr 1107/2009 i samband med godkännande av glyfosat som verksamt ämne.

92 Det är kanske inte omedelbart uppenbart vilken effekt en prövning av giltigheten av förordning nr 1107/2009 skulle ha i det nationella brottmålet rörande uppsåtlig skadegörelse av egendom, särskilt som godkännandet av växtskyddsprodukten i fråga som innehöll glyfosat beviljades av Republiken Frankrike och klart inte har sin grund direkt i en unionsrättslig akt. Se dom av den 1 oktober 2019, Blaise m.fl. ( C‑616/17, EU:C:2019:800, punkterna 31–39).

93 Argumentet att den enskilde kan inte vara skyldig att bryta mot lagen för att kunna göra sina rättigheter gällande vid domstol som diskuterats i det redan angivna förslaget till avgörande av generaladvokaten Jacobs i målet Unión de Pequeños Agricultores/rådet ( C‑50/00 P, EU:C:2002:197, punkt 43) sluter i detta avseende cirkeln på ett ganska oväntat sätt.

94 Se Europeiska unionens domstol, Rapport enligt artikel 3.2 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) 2015/2422 av den 16 december 2015 om ändring av protokoll nr 3 om stadgan för Europeiska unionens domstol, s. 4–7 (online på: https://curia.europa.eu).

95 Se, till exempel, för ett liknande resonemang, dom av den 26 januari 2017, Mamoli Robinetteria/kommissionen ( C‑619/13 P, EU:C:2017:50, punkt 107 och där angiven rättspraxis).

96 Se ovan punkterna 58–62.

97 Se ovan punkterna 65–81.

98 Artikel 43.6 i förordning nr 1107/2009 som diskuterats i detalj ovan i punkterna 83–87.

99 Som beskrivits ovan i punkterna 129–136.

100 Se, bland annat, dom av den 3 oktober 2013, Inuit Tapiriit Kanatami m.fl./parlamentet och rådet ( C‑583/11 P, EU:C:2013:625, punkt 60) och dom av den 6 november 2018, Scuola Elementare Maria Montessori/kommissionen, kommissionen/Scuola Elementare Maria Montessori och kommissionen/Ferracci ( C‑622/16 P–C‑624/16 P, EU:C:2018:873, punkt 28).

101 Se, till exempel, dom av den 11 maj 2017, Deza/Echa ( T-115/15, EU:T:2017:329, punkterna 32–34) och dom av den 13 mars 2018, European Union Copper Task Force/kommissionen ( C‑384/16 P, EU:C:2018:176, punkt 95).

102 Dom av den 19 december 2013, Telefónica/kommissionen ( C‑274/12 P, EU:C:2013:852, punkterna 30 och 31).

103 Se dom av den 6 november 2018, Scuola Elementare Maria Montessori/kommissionen, kommissionen/Scuola Elementare Maria Montessori och kommissionen/Ferracci ( C‑622/16 P–C‑624/16 P, EU:C:2018:873, punkterna 63–65) och dom av den 13 december 2018, Ville de Paris, Ville de Bruxelles och Ayuntamiento de Madrid/kommissionen ( T-339/16, T-352/16 och T-391/16, EU:T:2018:927, punkt 40).

104 Se, till exempel, dom av den 19 december 2013, Telefónica/kommissionen ( C‑274/12 P, EU:C:2013:852, punkt 31).

105 Dom av den 13 mars 2018, European Union Copper Task Force/kommissionen ( C‑384/16 P, EU:C:2018:176, punkterna 43 och 45) och dom av den 18 oktober 2018, Internacional de Productos Metálicos/kommissionen ( C‑145/17 P, EU:C:2018:839, punkterna 56 och 57).

106 Beslut av den 14 juli 2015, Forgital Italy/rådet ( C‑84/14 P, ej publicerat, EU:C:2015:517, punkt 43).

107 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 3 oktober 2013, Inuit Tapiriit Kanatami m.fl./parlamentet och rådet ( C‑583/11 P, EU:C:2013:625, punkt 93).

108 Se, till exempel, dom av den 6 november 2018, Scuola Elementare Maria Montessori/kommissionen, kommissionen/Scuola Elementare Maria Montessori och kommissionen/Ferracci ( C‑622/16 P–C‑624/16 P, EU:C:2018:873, punkt 58 och där angiven rättspraxis).

109 Se dom av den 13 mars 2018, Industrias Químicas del Vallés/kommissionen ( C‑244/16 P, EU:C:2018:177, punkt 47 och där angiven rättspraxis) och beslut av den 4 juni 2012, Eurofer/kommissionen ( T-381/11, EU:T:2012:273, punkt 59).

110 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 10 december 2015, Canon Europa/kommissionen ( C‑552/14 P, ej publicerad, EU:C:2015:804, punkt 48).

111 Dom av den 7 juli 2015, Federcoopesca m.fl./kommissionen ( T-312/14, EU:T:2015:472, punkterna 34–37).

112 Se, i synnerhet, följenot från presidiet till Europeiska konventet (734/03) av den 12 maj 2003, s. 20: … rekommenderar presidiet att villkoren för direkt talan utvidgas. Min kursivering. Se också dom av den 13 december 2018, Ville de Paris, Ville de Bruxelles och Ayuntamiento de Madrid/kommissionen ( T-339/16, T-352/16 och T-391/16, EU:T:2018:927, punkt 40). Bland de många varningarna mot en alltför restriktiv tolkning av ändringen i fördraget i rättsvetenskapen, se till exempel Wildemeersch, J., Standing Requirements of Private Parties in Actions for Annulment Concerning Regulatory Acts: The State of Affairs 10 Years After the Entry into Force of the Lisbon Treaty, i Sarmiento et al (red), Yearbook on Procedural Law of the Court of Justice of the European Union: First Edition – 2019, MPILux Research Paper 2020, s. 49–73, på s. 62–64 eller Rhimes, M., The EU Courts stand their ground: why are the standing rules for direct actions still so restrictive?, European Journal of Legal Studies, volym 9, nr 1, 2016,s. 103–172, s. 116.

113 Förslag till avgörande av generaladvokaten Cruz Villalón i målet T & L Sugars och Sidul Açúcares/kommissionen ( C‑456/13 P, EU:C:2014:2283, punkt 32). Se också dom av den 25 oktober 2011, Microban International och Microban (Europe/kommissionen ( T-262/10, EU:T:2011:623, punkt 29).

114 Se ovan punkterna 162–164.

115 Dom av den 6 november 2018, Scuola Elementare Maria Montessori/kommissionen, kommissionen/Scuola Elementare Maria Montessori och kommissionen/Ferracci ( C‑622/16 P–C‑624/16 P, EU:C:2018:873, punkt 66). Se också förslag till avgörande av generaladvokaten Wathelet i samma mål (EU:C:2018:229, punkt 71).

116 Dom av den 13 september 2018, Gazprom Neft/rådet ( T-735/14 och T-799/14, EU:T:2018:548, punkt 102).

117 Dom av den 14 januari 2016, Tilly-Sabco/kommissionen ( T-397/13, EU:T:2016:8, punkt 43) och Doux/kommissionen ( T-434/13, ej publicerad, EU:T:2016:7, punkt 44).

118 Dom av den 25 oktober 2011, Microban International och Microban (Europe)/kommissionen ( T-262/10, EU:T:2011:623). Se också dom av den 27 februari 2013, Bloufin Touna Ellas Naftiki Etaireia m.fl./kommissionen ( T-367/10, ej publicerad, EU:T:2013:97) och dom av den 12 juni 2015, Health Food Manufacturers’ Association m.fl./kommissionen ( T-296/12, EU:T:2015:375).

119 Se ovan punkterna 173–174 i detta förslag till avgörande.

120 Se ovan punkt 162 i detta förslag till avgörande.