Förslag till avgörande av generaladvokat Priit Pikamäe föredraget den 2 juli 2020

1 Originalspråk: franska.

2 EUT L 348, 2008, s. 98.

3 EUT L 337, 2011, s. 9.

4 EUT L 180, 2013, s. 96.

5 Se Unaccompanied Minors in the Migration Process, Europeiska gräns- och kustbevakningsbyrån (Frontex), Warszawa, 2010, s. 3, och VEGA Handbook: Children at airports, Europeiska gräns- och kustbevakningsbyrån (Frontex), Warszawa, 2017, s. 7.

6 Se Returning unaccompanied children: fundamental rights considerations, Europeiska byrån för grundläggande rättigheter (FRA), 2019, s. 3.

7 Se dokumentet Guidance on reception conditions for unaccompanied children: operational standards and indicators, Europeiska stödkontoret för asylfrågor (EASO), 2018, s. 7.

8 För en kort översikt över relevanta rättsakter, se Requejo Isidro, M., The protection of unaccompanied minors asylum-seekers: between competent state and responsible state, nr 2, oktober 2017, s. 485 och följande sidor.

9 Det vill säga Europeiska stödkontoret för asylfrågor (EASO), Europeiska gräns- och kustbevakningsbyrån (Frontex) och Europeiska byrån för grundläggande rättigheter (FRA).

10 Dom av den 26 september 2018, Baumgartner ( C‑513/17, EU:C:2018:772, punkt 23) och dom av den 20 december 2017, Vaditrans ( C‑102/16, EU:C:2017:1012, punkt 20).

11 Se punkt 46 i förevarande förslag till avgörande.

12 Min kursivering. Se, även, dom av den 5 juni 2014, Mahdi ( C‑146/14 PPU, EU:C:2014:1320, punkt 38) och dom av den 28 april 2011, El Dridi ( C‑61/11 PPU, EU:C:2011:268, punkt 31).

13 Min kursivering.

14 Se Returning unaccompanied children: fundamental rights considerations, a.a., s. 7 och 23, av vilket det framgår att artikel 10.2 ska tolkas i harmoni med artikel 5 och skäl 22 i direktiv 2008/115 i så mening att de behöriga myndigheterna ska sätta barnets bästa i främsta rummet under hela återvändandeförfarandet. Enligt FRA ska denna allmänna princip vara vägledande vid alla åtgärder i samband med avlägsnande av ett ensamkommande barn.

15 Se punkt 68 i förevarande förslag till avgörande.

16 Lemke, S., Europäisches Unionsrecht (von der Groeben, Schwarze, Hatje), sjunde utgåvan, Baden-Baden 2015, artikel 24.11, s. 664, anser att den grundläggande rättighet som avses i artikel 24.1 i stadgan äventyras om de myndigheter som åläggs förpliktelser enligt denna bestämmelse inte aktivt agerar och inte tillförsäkrar barnet det skydd och den omvårdnad som behövs för deras välfärd.

17 Antagen av Förenta nationernas generalförsamling den 20 november 1989 (United Nations Treaty Series, volym 1577, s. 43).

18 Min kursivering.

19 Min kursivering.

20 Som jag konstaterade i punkt 35 i mitt förslag till avgörande i målet Transportes Aéreos Portugueses ( C‑74/19, EU:C:2020:135), kan vissa normativa parallellismer mellan, å ena sidan, internationell rätt och, å andra sidan, unionsrätten, förstås som ett uttryck för en gemensam rättsuppfattning.

21 Se, vad gäller den betydelse som barnets rättigheter rent allmänt har för domstolens rättspraxis, dom av den 14 februari 2008, Dynamic Medien ( C‑244/06, EU:C:2008:85, punkt 39).

22 Dom av den 27 juni 2006, parlamentet/rådet ( C‑540/03, EU:C:2006:429, punkterna 10, 37 och 57) (nedan kallad domen parlamentet/rådet).

23 EUT L 251, 2003, s. 12.

24 Min kursivering.

25 I dokumentet Returning unaccompanied children: fundamental rights considerations, a.a., s. 23, samt i kommissionens rekommendation (EU) 2017/2338 av den 16 november 2017 om upprättande av en gemensam Handbok om återvändande som ska användas av medlemsstaternas behöriga myndigheter när de utför uppgifter i samband med återvändande (EU L 339, 2017, s. 83) (nedan kallad handboken om återvändande), rekommenderas att återvändandet i första hand ska ske till en familjemedlem, förutom om detta uppenbart inte är till barnets bästa.

26 Domen parlamentet/rådet (punkt 69). Vad gäller vikten av familjeåterförening, se även förslag till avgörande av generaladvokaten Hogan i målet B. M. M. och B. S. (Familjeåterförening – underårigt barn) (C‑133/19, EU:C:2020:222, punkterna 1, 2, och 43).

27 Domen parlamentet/rådet (punkt 52 och följande punkter och där angiven rättspraxis).

28 Europadomstolen, 12 oktober 2006, Mubilanzila Mayeka och Kaniki Mitunga mot Belgien, CE:ECHR:2006:0126DEC001317803.

29 Domen parlamentet/rådet (punkt 58).

30 Dom av den 11 december 2014, Boudjlida ( C‑249/13, EU:C:2014:2431).

31 Dom av den 11 december 2014, Boudjlida ( C‑249/13, EU:C:2014:2431, punkt 68). Min kursivering.

32 Dom av den 11 december 2014, Boudjlida ( C‑249/13, EU:C:2014:2431, punkt 48).

33 Dom av den 11 december 2014, Boudjlida ( C‑249/13, EU:C:2014:2431, punkt 49). Min kursivering.

34 Dom av den 11 december 2014, Boudjlida ( C‑249/13, EU:C:2014:2431, punkt 50). Min kursivering.

35 Dom av den 11 december 2014, Boudjlida ( C‑249/13, EU:C:2014:2431, punkt 55). Min kursivering.

36 Fastställandet av vad som är till barnets bästa sker utifrån en individuell bedömning som grundas på ett tvärvetenskapligt tillvägagångssätt, där den utsedde förmyndaren och den behöriga barnavårdsmyndigheten är inkopplade. Flera internationella organ, exempelvis Förenta nationernas flyktingkontor och Förenta nationernas kommitté för barnets rättigheter har antagit tolkningsriktlinjer och operativa riktlinjer. Flera dokument som publicerats av olika unionsorgan, och som det hänvisats till i förevarande förslag till avgörande, ger en användbar översikt över de kriterier som de nationella myndigheterna ska ta hänsyn till vid en sådan bedömning.

37 Se handboken om återvändande, s. 121 och 122.

38 Denna tolkning är för övrigt förenlig med rekommendationen från Europeiska unionens byrå för grundläggande rättigheter, nämligen att det regelbundet ska göras en omprövning av barnets bästa mot bakgrund av utvecklingen i det enskilda fallet (se Returning unaccompanied children: fundamental rights considerations, a.a., s. 12).

39 Dom av den 19 juni 2018, Gnandi ( C‑181/16, EU:C:2018:465).

40 Dom av den 19 juni 2018, Gnandi ( C‑181/16, EU:C:2018:465, punkt 64). Min kursivering.

41 Dom av den 7 augusti 2018, Bichat m.fl. ( C‑61/17, C‑62/17 och C‑72/17, EU:C:2018:653, punkt 29) och dom av den 11 april 2019, Tarola ( C‑483/17, EU:C:2019:309, punkt 36).

42 Min kursivering.

43 Dom av den 19 januari 2010, Kücükdeveci ( C‑555/07, EU:C:2010:21, punkt 22).

44 Enligt Lamont, R., Article 24 of the Charter of Fundamental Rights of the European union i The EU Charter of Fundamental Rights, Oxford 2014, s. 672, artikel 24, punkt 24.23, innehåller stadgan, utöver barnets rättigheter i artikel 24, ett förbud mot diskriminering i artikel 21, vilket enligt författaren innebär att all diskriminering av underåriga (generellt) är förbjuden. Enligt min mening utesluter detta konstaterande inte att en viss kategori underåriga som definierats på grund av ålder (nämligen underåriga som är 15 år eller äldre) skulle kunna göra gällande detta förbud för att bestrida lagligheten av en nationell bestämmelse (som syftar till att genomföra unionsrätten) som, i likhet med i förevarande fall, får till följd att denna kategori underåriga i allt väsentligt behandlas som myndiga, såtillvida att de fråntas det skydd som de garanteras i artikel 24 i stadgan, som getts konkret uttryck i form av artikel 10.2 i direktiv 2008/115, jämförd med artikel 5 a i samma direktiv.

45 Min kursivering.

46 Dom av den 23 april 2015, Zaizoune ( C‑38/14, EU:C:2015:260, punkt 30).

47 Dom av den 23 april 2015, Zaizoune ( C‑38/14, EU:C:2015:260, punkt 31) och dom av den 28 april 2011, El Dridi ( C‑61/11 PPU, EU:C:2011:268, punkt 35). Min kursivering.

48 Dom av den 23 april 2015, Zaizoune ( C‑38/14, EU:C:2015:260, punkt 32). Min kursivering

49 EUT L 180, 2013, s. 60.

50 Se dom av den 19 juni 2018, Gnandi ( C‑181/16, EU:C:2018:465, punkt 41).

51 Dom av den 23 april 2015, Zaizoune ( C‑38/14, EU:C:2015:260, punkt 33). Min kursivering

52 Dom av den 23 april 2015, Zaizoune ( C‑38/14, EU:C:2015:260, punkt 34).

53 Dom av den 16 januari 2018, E ( C‑240/17, EU:C:2018:8, punkt 50).

54 Det kan emellertid finnas legitima skäl att inte använda tvångsmedel mot ett barn. Vissa medlemsstater förbjuder därför alla former av tvång vid återsändande av ensamkommande barn (se, för ett liknande resonemang, Dumas, P., L’accès des mineurs non accompagnés à la protection dans les États membres de l’Union européenne, Revue trimestrielle de droit européen, 2013, nr 1, s. 35 och följande sidor).

55 Dom av den 28 april 2011, El Dridi ( C‑61/11 PPU, EU:C:2011:268, punkterna 38 och 57).

56 Dom av den 23 april 2015, Zaizoune ( C‑38/14, EU:C:2015:260, punkt 39), dom av den 6 december 2011, Achughbabian ( C‑329/11, EU:C:2011:807, punkt 32), och dom av den 28 april 2011, El Dridi ( C‑61/11 PPU, EU:C:2011:268, punkt 39).

57 Dom av den 23 april 2015, Zaizoune ( C‑38/14, EU:C:2015:260, punkt 40), dom av den 6 december 2012, Sagor ( C‑430/11, EU:C:2012:777, punkt 35), och dom av den 28 april 2011, El Dridi ( C‑61/11 PPU, EU:C:2011:268, punkt 59).

58 Se punkt 83 och följande punkter i förevarande förslag till avgörande.

59 Se European Centre for Returns in brief, Europeiska gräns- och kustbevakningsbyrån (Frontex), Warszawa, 2019, s. 2 och 5, av vilket det framgår att återvändandeförfarandets effektivitet i hög grad beror på samarbetet mellan migrantens ursprungsland när det gäller att identifiera de personer som är föremål för ett beslut om återvändande, ställa ut resehandlingar och godta återsändandet till detta land. Medlemsstaterna, kommissionen och Frontex samarbetar därför med mottagarländerna.

60 Se punkterna 63 och 69 i förevarande förslag till avgörande.

61 Se punkt 67 i förevarande förslag till avgörande.

62 Se dom av den 5 juni 2014, Mahdi ( C‑146/14 PPU, EU:C:2014:1320, punkt 88).

63 Se handboken om återvändande, s. 121.