lagen.
EU-domstolen

Förslag till avgörande av generaladvokat Juliane Kokott föredraget den 8 juli 2021

CELEX
62020CC0156
Typ
EU-domstolen

Källa

1 Originalspråk: tyska.

2 Dom av den 21 november 2018 ( C‑664/16, EU:C:2018:933).

3 Se, till exempel, dom av den 16 februari 2012, Eon Aset Menidjmunt ( C‑118/11, EU:C:2012:97, punkt 63).

4 Detta fall har ett nära samband med den fråga som uppkom i målet Wilo Salmson France (C‑80/20), avseende funktionen hos en faktura där mervärdesskatten anges separat för tjänstemottagarens/fakturamottagarens avdragsrätt. Se i detta avseende även mitt förslag till avgörande i målet Wilo Salmson France ( C‑80/20, EU:C:2021:326).

5 Rådets direktiv av den 28 november 2006 (EUT L 347, 2006, s. 1), i dess lydelse under de år som tvisten avser (2007–mars 2010), såtillvida senast ändrad genom rådets direktiv 2010/23/EU av den 16 mars 2010 (EUT L 72, 2010, s. 1). För år 2006 är visserligen fortfarande tidigare lagstiftning tillämplig (rådets sjätte direktiv 77/388/EEG av den 17 maj 1977 om harmonisering av medlemsstaternas lagstiftning rörande omsättningsskatter – Gemensamt system för mervärdesskatt: enhetlig beräkningsgrund) (EGT L 145, 1977, s. 1; svensk specialutgåva, område 9, volym 1, s. 28), vars bestämmelser emellertid, såvida det är av intresse här, innehållsmässigt i princip var identiska.

6 Se i detta avseende enbart dom av den 23 november 2017, Di Maura ( C‑246/16, EU:C:2017:887, punkt 23), dom av den 21 februari 2008, Netto Supermarkt ( C‑271/06, EU:C:2008:105, punkt 21), och dom av den 20 oktober 1993, Balocchi ( C‑10/92, EU:C:1993:846, punkt 25).

7 Dom av den 21 mars 2018 ( C‑533/16, EU:C:2018:204).

8 Dom av den 12 april 2018, Biosafe – Indústria de Reciclagens ( C‑8/17, EU:C:2018:249).

9 Dom av den 21 november 2018 ( C‑664/16, EU:C:2018:933).

10 Dom av den 17 december 2020, Bundeszentralamt für Steuern ( C‑346/19, EU:C:2020:1050, punkt 46), dom av den 18 november 2020, kommissionen/Tyskland (Återbetalning av mervärdesskatt – fakturor) ( C‑371/19, ej publicerad, EU:C:2020:936, punkt 79), dom av den 2 maj 2019, Sea Chefs Cruise Services ( C‑133/18, EU:C:2019:354, punkt 36), och dom av den 21 mars 2018, Volkswagen ( C‑533/16, EU:C:2018:204, punkt 39).

11 Dom av den 17 december 2020, Bundeszentralamt für Steuern ( C‑346/19, EU:C:2020:1050, punkt 47), dom av den 18 november 2020, kommissionen/Tyskland (Återbetalning av mervärdesskatt – fakturor) ( C‑371/19, ej publicerad, EU:C:2020:936, punkt 80), dom av den 19 oktober 2017, Paper Consult ( C‑101/16, EU:C:2017:775, punkt 41), dom av den 28 juli 2016, Astone ( C‑332/15, EU:C:2016:614, punkt 45), dom av den 15 september 2016, Barlis 06 – Investimentos Imobiliários e Turísticos ( C‑516/14, EU:C:2016:690, punkt 42), dom av den 9 juli 2015, Salomie och Oltean ( C‑183/14, EU:C:2015:454, punkt 58), dom av den 30 september 2010, Uszodaépítő ( C‑392/09, EU:C:2010:569, punkt 39), dom av den 21 oktober 2010, Nidera Handelscompagnie ( C‑385/09, EU:C:2010:627, punkt 42), och dom av den 8 maj 2008, Ecotrade ( C‑95/07 och C‑96/07, EU:C:2008:267, punkt 63).

12 Dom av den 17 december 2020, Bundeszentralamt für Steuern ( C‑346/19, EU:C:2020:1050, punkt 48), dom av den 18 november 2020, kommissionen/Tyskland (Återbetalning av mervärdesskatt – fakturor) ( C‑371/19, ej publicerad, EU:C:2020:936, punkt 81), dom av den 19 oktober 2017, Paper Consult ( C‑101/16, EU:C:2017:775, punkt 42 och där angiven rättspraxis).

13 Se dom av den 10 april 2019, PSM K ( C‑214/18, EU:C:2019:301, punkt 40), dom av den 18 maj 2017, Latvijas Dzelzceļš ( C‑154/16, EU:C:2017:392, punkt 69), dom av den 7 november 2013, Tulică och Plavoşin ( C‑249/12 och C‑250/12, EU:C:2013:722, punkt 34), och dom av den 24 oktober 1996, Elida Gibbs ( C‑317/94, EU:C:1996:400, punkt 19).

14 Denna uppfattning företräddes även i förslaget till avgörande av generaladvokaten Campos Sánchez-Bordona i målet Volkswagen ( C‑533/16, EU:C:2017:823, nr. 60).

15 I dom av den 13 mars 2014, Malburg ( C‑204/13, EU:C:2014:147, punkt 43) talar domstolen om en tolkningsprincip.

16 Dom av den 13 mars 2008, Securenta ( C‑437/06, EU:C:2008:166, punkt 25), och dom av den 1 april 2004, Bockemühl ( C‑90/02, EU:C:2004:206, punkt 39).

17 Dom av den 13 mars 2014, Malburg ( C‑204/13, EU:C:2014:147, punkt 41), dom av den 15 december 2005, Centralan Property ( C‑63/04, EU:C:2005:773, punkt 51), dom av den 21 april 2005, HE ( C‑25/03, EU:C:2005:241, punkt 57), och mitt förslag till avgörande i målet Centralan Property ( C‑63/04, EU:C:2005:185, punkt 25).

18 Se redan mitt förslag till avgörande i målet Wilo Salmson France ( C‑80/20, EU:C:2021:326, punkt 59 och följande punkter), och i målet Biosafe – Indústria de Reciclagens ( C‑8/17, EU:C:2017:927, punkt 44 och följande punkter).

19 Denna uppfattning företräds även i förslaget till avgörande av generaladvokaten Campos Sánchez-Bordona i målet Volkswagen ( C‑533/16, EU:C:2017:823, punkt 64).

20 Dom av den 29 april 2004, Terra Baubedarf-Handel ( C‑152/02, EU:C:2004:268, punkt 35).

21 I motsats till vad klaganden har gjort gällande är artikel 203 i mervärdesskattedirektivet inte bara en bestämmelse som syftar till att bekämpa skattebedrägeri, utan den säkerställer även en överensstämmelse mellan avdraget för ingående mervärdesskatt med hjälp av en faktura och den skatteskuld som är hänförlig till en faktura.

22 Dom av den 21 mars 2018 ( C‑533/16, EU:C:2018:204).

23 Dom av den 12 april 2018, Biosafe – Indústria de Reciclagens ( C‑8/17, EU:C:2018:249).

24 Dom av den 21 mars 2018, Volkswagen ( C‑533/16, EU:C:2018:204, punkterna 49 och 50).

25 Dom av den 12 april 2018, Biosafe – Indústria de Reciclagens ( C‑8/17, EU:C:2018:249, punkterna 42 och 43).

26 Dom av den 15 november 2017, Geissel och Butin ( C‑374/16 och C‑375/16, EU:C:2017:867, punkt 41), och dom av den 15 september 2016, Barlis 06 – Investimentos Imobiliários e Turísticos ( C‑516/14, EU:C:2016:690, punkt 27), se även mitt förslag till avgörande i målet Barlis 06 – Investimentos Imobiliários e Turísticos ( C‑516/14, EU:C:2016:101, punkterna 30, 32 och 46).

27 Dom av den 21 november 2018 ( C‑664/16, EU:C:2018:933).

28 Se mitt förslag till avgörande i målet Wilo Salmson France ( C‑80/20, EU:C:2021:326, punkt 70 och följande punkter).

29 Dom av den 21 november 2018, Vădan ( C‑664/16, EU:C:2018:933, punkt 44 lägga fram objektiv bevisning, punkt 45 bevisningen, punkt 47 bevisning och punkt 48 visa).

30 Domstolen drog i detta avseende en helt riktig slutsats i dom av den 21 november 2018, Vădan ( C‑664/16, EU:C:2018:933, punkt 45 – en bedömning kan inte ersätta sådan bevisning).

31 Dom av den 21 november 2018, Vădan ( C‑664/16, EU:C:2018:933).

32 Bland annat dom av den 15 september 2016, Senatex ( C‑518/14, EU:C:2016:691), och dom av den 29 april 2004, Terra Baubedarf-Handel ( C‑152/02, EU:C:2004:268).

33 Samma uppfattning företräds i förslaget till avgörande av generaladvokaten Campos Sánchez-Bordona i målet Volkswagen ( C‑533/16, EU:C:2017:823, punkt 58), se även mitt förslag till avgörande i målet Biosafe - Indústria de Reciclagens ( C‑8/17, EU:C:2017:927, punkt 65 och följande punkter).

34 Dom av den 29 april 2004, Terra Baubedarf-Handel ( C‑152/02, EU:C:2004:268, punkt 37).

35 Dom av den 15 september 2016, Senatex ( C‑518/14, EU:C:2016:691, punkt 35).

36 Bland annat dom av den 15 september 2016, Senatex ( C‑518/14, EU:C:2016:691), dom av den 15 september 2016, Barlis 06 – Investimentos Imobiliários e Turísticos ( C‑516/14, EU:C:2016:690), och dom av den 8 maj 2013, Petroma Transports m.fl. ( C‑271/12, EU:C:2013:297).

37 Dom av den 28 juli 2016, Astone ( C‑332/15, EU:C:2016:614, punkt 47), se, för ett liknande resonemang, dom av den 11 december 2014, Idexx Laboratories Italia ( C‑590/13, EU:C:2014:2429, punkterna 41 och 42 och där angiven rättspraxis).

38 Dom av den 17 december 2020, Bundeszentralamt für Steuern ( C‑346/19, EU:C:2020:1050, punkt 47), dom av den 18 november 2020, kommissionen/Tyskland (Återbetalning av mervärdesskatt – fakturor) ( C‑371/19, ej publicerad, EU:C:2020:936, punkt 80), dom av den 19 oktober 2017, Paper Consult ( C‑101/16, EU:C:2017:775, punkt 41), dom av den 28 juli 2016, Astone ( C‑332/15, EU:C:2016:614, punkt 45), dom av den 15 september 2016, Barlis 06 – Investimentos Imobiliários e Turísticos ( C‑516/14, EU:C:2016:690, punkt 42), dom av den 9 juli 2015, Salomie och Oltean ( C‑183/14, EU:C:2015:454, punkt 58), dom av den 30 september 2010, Uszodaépítő ( C‑392/09, EU:C:2010:569, punkt 39), dom av den 21 oktober 2010, Nidera Handelscompagnie ( C‑385/09, EU:C:2010:627, punkt 42), och dom av den 8. maj 2008, Ecotrade ( C‑95/07 och C‑96/07, EU:C:2008:267, punkt 63).

39 Dom av den 15 september 2016, Barlis 06 – Investimentos Imobiliários e Turísticos ( C‑516/14, EU:C:2016:690, punkt 42), dom av den 9 juli 2015, Salomie och Oltean ( C‑183/14, EU:C:2015:454, punkterna 58 och 59). Se, för ett liknande resonemang, även dom av den 1 mars 2012, Kopalnia Odkrywkowa Polski Trawertyn P. Granatowicz, M. Wąsiewicz ( C‑280/10, EU:C:2012:107, punkt 43), dock rörande bestämmelserna om omvänd skattskyldighet, och dom av den 21 oktober 2010, Nidera Handelscompagnie ( C‑385/09, EU:C:2010:627, punkt 42), likaså i ett fall där omvänd skattskyldighet tillämpades.

40 Detta klargjordes uttryckligen i dom av den 15 september 2016, Senatex ( C‑518/14, EU:C:2016:691, punkt 39 och följande punkter). Även domen av den 15 september 2016, Barlis 06 – Investimentos Imobiliários e Turísticos ( C‑516/14, EU:C:2016:690, punkterna 35 och 49) avsåg ett fall där innehavet av en faktura var otvistigt, men där uppgifterna i denna i delar var oprecisa. Innehavet av en ursprunglig faktura omnämns även i dom av den 15 juli 2010, Pannon Gép Centrum ( C‑368/09, EU:C:2010:441, punkt 45).

41 Dom av den 15 november 2017, Geissel och Butin ( C‑374/16 och C‑375/16, EU:C:2017:867, punkt 40), och dom av den 15 september 2016, Senatex ( C‑518/14, EU:C:2016:691, punkt 38 och på liknande sätt i punkt 29 (innehav av en faktura som utfärdats i enlighet med artikel 226 i direktivet). Se, för ett liknande resonemang, även dom av den 21 mars 2018, Volkswagen ( C‑533/16, EU:C:2018:204, punkt 42), och dom av den 21 oktober 2010, Nidera Handelscompagnie ( C‑385/09, EU:C:2010:627, punkt 47).

42 Även domstolen tycks anse detta (dom av den 30 september 2010, Uszodaépítő ( C‑392/09, EU:C:2010:569, punkt 45) då den konstaterade att artikel 178 utgör hinder för att införa ytterligare formella krav. Följaktligen kan artikel 178 i mervärdesskattedirektivet i sig inte vara ett rent formellt krav. Det klargörs även i dom av den 12 april 2018, Biosafe – Indústria de Reciclagens ( C‑8/17, EU:C:2018:249, punkt 43), och dom av den 21 mars 2018, Volkswagen ( C‑533/16, EU:C:2018:204, punkt 50), att det är först efter innehavet av en faktura av vilken mervärdesskattebeloppet framgår, som de materiella och formella villkor som ger rätt till avdrag för mervärdesskatt är uppfyllda.

43 Dom av den 15 september 2016, Barlis 06 – Investimentos Imobiliários e Turísticos ( C‑516/14, EU:C:2016:690, punkt 43).

44 Dom av den 15 september 2016, Senatex ( C‑518/14, EU:C:2016:691, punkt 40 och följande punkter).

45 Dom av den 15 juli 2010, Pannon Gép Centrum ( C‑368/09, EU:C:2010:441, punkt 45), se, för ett liknande resonemang, även dom av den 17 december 2020, Bundeszentralamt für Steuern ( C‑346/19, EU:C:2020:1050, punkterna 53 och 57).

46 Se dom av den 15 september 2016, Senatex ( C‑518/14, EU:C:2016:691, punkt 43), dom av den 15 september 2016, Barlis 06 – Investimentos Imobiliários e Turísticos ( C‑516/14, EU:C:2016:690, punkt 44), och dom av den 8 maj 2013, Petroma Transports m.fl. ( C‑271/12, EU:C:2013:297, punkt 34).

47 Se, för ett liknande resonemang, även Bundesfinanzhofs domar. Se dom av den 12 mars 2020 – V R 48/17, BStBl. II 2020, 604 punkt 23, dom av den 22 januari 2020 – XI R 10/17, BStBl. II 2020, 601 punkt 17, och dom av den 20 oktober 2016 – V R 26/15, BStBl. 2020, 593 punkt 19.

48 Se mitt förslag till avgörande i målet Wilo Salmson France ( C‑80/20, EU:C:2021:326, punkterna 93 och 94).

49 Vad gäller kriteriet separat angiven mervärdesskatt följer detta redan av domstolens avgöranden i målen Volkswagen och Biosafe, i vilka det visserligen fanns fakturor, men där dessa inte innehöll uppgifter om mervärdesskatten, som är ett villkor för att kunna göra avdrag till motsvarande belopp. Se dom av den 12 april 2018, Biosafe – Indústria de Reciclagens ( C‑8/17, EU:C:2018:249, punkterna 42 och 43), och dom av den 21 mars 2018, Volkswagen ( C‑533/16, EU:C:2018:204, punkterna 49 och 50).

50 Se exempelvis dom av den 15 september 2016, Senatex ( C‑518/14, EU:C:2016:691, punkt 43), dom av den 15 september 2016, Barlis 06 – Investimentos Imobiliários e Turísticos ( C‑516/14, EU:C:2016:690, punkt 44), och dom av den 8 maj 2013, Petroma Transports m.fl. ( C‑271/12, EU:C:2013:297, punkt 34).

51 Denna slutsats bekräftas uttryckligen i dom av den 1 april 2004, Bockemühl ( C‑90/02, EU:C:2004:206, punkterna 47 och 51). I detta fall hade fakturan nämligen inte funktionen att överföra mervärdesskattebördan (se närmare om detta ovan punkt 60 och följande punkter), eftersom tillhandahållaren inte är skyldig att betala skatten och således inte heller behöver övervältra den.

52 Dom av den 17 oktober 2018, Ryanair ( C‑249/17, EU:C:2018:834, punkt 18), dom av den 29 februari 1996, Inzo ( C‑110/94, EU:C:1996:67, punkt 17), och dom av den 14 februari 1985, Rompelman ( 268/83, EU:C:1985:74, punkterna 23 och 24), samt mitt förslag till avgörande i målet Ryanair ( C‑249/17, EU:C:2018:301, punkterna 16 och 26).

53 Dom av den 7 november 2013, Tulică och Plavoşin ( C‑249/12 och C‑250/12, EU:C:2013:722, punkt 33), dom av den 26 april 2012, Balkan och Sea Properties ( C‑621/10 och C‑129/11, EU:C:2012:248, punkt 43), och dom av den 5 februari 1981, Coöperatieve Aardappelenbewaarplaats ( 154/80, EU:C:1981:38, punkt 13).

54 Dom av den 7 november 2013, Tulică och Plavoşin ( C‑249/12 och C‑250/12, EU:C:2013:722, punkt 34), dom av den 24 oktober 1996, Elida Gibbs ( C‑317/94, EU:C:1996:400, punkt19).

55 Dom av den 7 november 2013, Tulică och Plavoşin ( C‑249/12 och C‑250/12, EU:C:2013:722, punkt 35).

56 Dom av den 7 november 2013, Tulică och Plavoşin ( C‑249/12 och C‑250/12, EU:C:2013:722, punkt 36), och dom av den 26 april 2012, Balkan och Sea Properties ( C‑621/10 och C‑129/11, EU:C:2012:248, punkt 44), dom av den 3 juli 1997, Goldsmiths ( C‑330/95, EU:C:1997:339, punkt 15), och dom av den 24 oktober 1996, Elida Gibbs ( C‑317/94, EU:C:1996:400, punkt 24).

57 Dom av den 7 november 2013, Tulică och Plavoşin ( C‑249/12 och C‑250/12, EU:C:2013:722, punkt 37).

58 Se uttryckligen dom av den 7 november 2013, Tulică och Plavoşin ( C‑249/12 och C‑250/12, EU:C:2013:722, punkt 33), dom av den 26 april 2012, Balkan and Sea Properties ( C‑621/10 och C‑129/11, EU:C:2012:248, punkt 43), och dom av den 3 juli 1997, Goldsmiths ( C‑330/95, EU:C:1997:339, punkt15).

59 Se i detta avseende dom av den 23 november 2017, Di Maura ( C‑246/16, EU:C:2017:887, punkt 27) och mitt förslag till avgörande i målet Di Maura ( C‑246/16, EU:C:2017:440, punkt 63 och följande punkter).

60 Dom av den 6 december 2012, Bonik ( C‑285/11, EU:C:2012:774, punkt 28), dom av den 21 juni 2012, Mahagében ( C‑80/11 och C‑142/11, EU:C:2012:373, punkt 40), och dom av den 12 januari 2006, Optigen m.fl. ( C‑354/03, C‑355/03 och C‑484/03, EU:C:2006:16, punkt 54), samt beslut av den 3 mars 2004, Transport Service ( C‑395/02, EU:C:2004:118, punkt 26).